Undrar så här i efterhand om det inte var några diktrader av Tomas Tranströmer som inspirerade till resan?
Litteraturens kraft och styrka för läsare med öppet sinne!
Vi har installerat oss i ett kanske för vår ålder väl ungdomligt hangout med det modernistiska klingande namnet Bauhaus. Hotellet som har reception i baren är en mötesplats för det unga Brügge och backpackers från Europa. När vi checkat in äter vi middag i baren mitt i en Hallowenmaskerad. Bland en parad av Jesusar, rokokomode, målade masker a la popgruppen Kiss och sedvanliga skräckismasker äter vi i den lätta overkligheten en saftig stek med en bädd av doftande grönsaker och french fries, som sköljes ned med det utmärkta belgiska ölet Leffe Brune.
Belgarna älskar karnevaler. festivaler
När jag kikar i guideboken märker jag att vi följer gamla turistströmmar.
Från glansdagarna som Hansastad och framgångsrik textilstad under medeltiden sov Brügge en Törnrosasömn i 400 år. När floden Zvin under 1400-talet, vattenvägen för Brügge till havet, torkade ut föll Brügges ekonomiska livlina till Hansan och omvärlden och handeln flyttade till Antwerpen. Två händelser kring förra sekelskiftet väckte Brügge ur Törnrosasömnen: Författaren och poeten Georges Rodenbach mycket lästa roman, Bruges la Morte, om Brügges förlorade tider och gångna charm. Vilket ironiskt nog fick många turister, speciellt turistande britter, på väg till slagfältet i Waterloo, att ta vägarna förbi Brügge. Den andra händelsen var Boudewijnkanaalens öppnande som knöt Brügge till Zeebrucke och öppnade en vattenväg till Nordsjön.
Vi tar bara motsatt riktning till den turistströmmen. Med lågprisflyget Ryan Air, vi betar av deras destinationer, har turen kommit till Belgien. Landar gör vi i Vallonska Charleroi i provinsen Hainaut och med hyrbil korsar vi ett höstlikt Belgien på snabba motorvägar, det går undan i tredje fil, för besök både i Brügge och Waterloo.
Visst är Brügge en turistfälla. Ändå är det svårt att inte charmas av stadens skönhet; reflexerna och dagrarna på vattenkanalerna. Det blå ljuset när det börjar skymma längs kanalen vid Rozenhoedkaai. Det belysta tornet när världsarvet Belfort skimrar i vattenytan och klockspelet Carillon blandas med klappret från hovarna på turisternas hästskjutsar. De blåfrusna guiderna i november och deras berättelser på tre, ibland fyra språk, som livar upp staden och ger liv åt byggnadernas historia när de rattar runt i sina små turistbåtar.
Visst är det pråligt med alla turistbutiker, choklad, spetsar, Tin-Tin souvenirer, öl och små stånd där det säljs både french fries med majonnäs och musslor. Ändå undviks den värsta kommersialismen, tingeltangel skräpet här i Brügge tycker vi och det hela är rätt okej.
Är vi i Holland nu?
Carillon! Säcken spricker upp i sömmarna och
tonerna rullar ut över Flandern.
Ur det Vilda torget av Tomas Tranströmer
Carillon
Härligt att komma ut och lufta lite i Europa, härligt att flanera, härligt för ögat med vattenspeglarna på kanalerna som löser upp känslan av nu och då. Steget till medeltiden och Hansan är inte långt borta under en tur som flanör i ett Brügge som ännu inte riktigt har vaknat. Den historiskt observante kan se avlagringar likt årsringar speglas i husfasaderna från olika historiska perioder: Burgunderna, Habsburgarna, spanska Nederländerna och kikar man in i Stadshuset vid Burg i Gotische Zaal kan man ana ärren efter 1500-talets uppslitande religionskrig mellan protestanter och katoliker och se såren efter Napoleonkrigen när Flandern var en ockuperad landsdel.
I modern historia finns närheten till första världskrigets blödande västfront och den nazistiska ockupationens varböld.
Katten på parkeringen kisar mot mig som bara en spinnande katt kan göra.
Hur är det att vara katt här i Belgien undrar jag?
Du Thompa att vara katt här i Belgien är ungefär som att vara katt i Stockholm. Lite mildare klimat kanske, men väl så rått när de fuktiga vindarna från Nordsjön smyger in längs husväggar och kanaler, men visst vi jagar möss här också, vårt jobb liksom, när vi inte ligger hemma och spinner förstås men faktiskt, ärligt talat Thompa, många katter här i kvarteret har bara sett möss på Internet.
Jag är Maximilian. Året är 1848. Jag hålls inspärrad / här i Brügge / _ _ _ / Ur det Det Vilda Torget av Tomas Tranströmer
Brügge - Halloween
Det sitter en katt på snedtaket utanför fönstret på bakgården där jag parkerat min Renault hyrbil. Allhelgonadag och folk morgnar sig i kvarteren. Vi är i Brügge gamla stad i västra Flandern. Kvarteret ligger 10 minuters gångväg från Markt det centrala marknadstorget. Husen påminner om engelska Brownstones från industrialismens barndom.Härligt att komma ut och lufta lite i Europa, härligt att flanera, härligt för ögat med vattenspeglarna på kanalerna som löser upp känslan av nu och då. Steget till medeltiden och Hansan är inte långt borta under en tur som flanör i ett Brügge som ännu inte riktigt har vaknat. Den historiskt observante kan se avlagringar likt årsringar speglas i husfasaderna från olika historiska perioder: Burgunderna, Habsburgarna, spanska Nederländerna och kikar man in i Stadshuset vid Burg i Gotische Zaal kan man ana ärren efter 1500-talets uppslitande religionskrig mellan protestanter och katoliker och se såren efter Napoleonkrigen när Flandern var en ockuperad landsdel.
I modern historia finns närheten till första världskrigets blödande västfront och den nazistiska ockupationens varböld.
Katten på parkeringen kisar mot mig som bara en spinnande katt kan göra.
Hur är det att vara katt här i Belgien undrar jag?
Du Thompa att vara katt här i Belgien är ungefär som att vara katt i Stockholm. Lite mildare klimat kanske, men väl så rått när de fuktiga vindarna från Nordsjön smyger in längs husväggar och kanaler, men visst vi jagar möss här också, vårt jobb liksom, när vi inte ligger hemma och spinner förstås men faktiskt, ärligt talat Thompa, många katter här i kvarteret har bara sett möss på Internet.
Vi har installerat oss i ett kanske för vår ålder väl ungdomligt hangout med det modernistiska klingande namnet Bauhaus. Hotellet som har reception i baren är en mötesplats för det unga Brügge och backpackers från Europa. När vi checkat in äter vi middag i baren mitt i en Hallowenmaskerad. Bland en parad av Jesusar, rokokomode, målade masker a la popgruppen Kiss och sedvanliga skräckismasker äter vi i den lätta overkligheten en saftig stek med en bädd av doftande grönsaker och french fries, som sköljes ned med det utmärkta belgiska ölet Leffe Brune.
Belgarna älskar karnevaler. festivaler
När jag kikar i guideboken märker jag att vi följer gamla turistströmmar.
Från glansdagarna som Hansastad och framgångsrik textilstad under medeltiden sov Brügge en Törnrosasömn i 400 år. När floden Zvin under 1400-talet, vattenvägen för Brügge till havet, torkade ut föll Brügges ekonomiska livlina till Hansan och omvärlden och handeln flyttade till Antwerpen. Två händelser kring förra sekelskiftet väckte Brügge ur Törnrosasömnen: Författaren och poeten Georges Rodenbach mycket lästa roman, Bruges la Morte, om Brügges förlorade tider och gångna charm. Vilket ironiskt nog fick många turister, speciellt turistande britter, på väg till slagfältet i Waterloo, att ta vägarna förbi Brügge. Den andra händelsen var Boudewijnkanaalens öppnande som knöt Brügge till Zeebrucke och öppnade en vattenväg till Nordsjön.
Vi tar bara motsatt riktning till den turistströmmen. Med lågprisflyget Ryan Air, vi betar av deras destinationer, har turen kommit till Belgien. Landar gör vi i Vallonska Charleroi i provinsen Hainaut och med hyrbil korsar vi ett höstlikt Belgien på snabba motorvägar, det går undan i tredje fil, för besök både i Brügge och Waterloo.
Visst är Brügge en turistfälla. Ändå är det svårt att inte charmas av stadens skönhet; reflexerna och dagrarna på vattenkanalerna. Det blå ljuset när det börjar skymma längs kanalen vid Rozenhoedkaai. Det belysta tornet när världsarvet Belfort skimrar i vattenytan och klockspelet Carillon blandas med klappret från hovarna på turisternas hästskjutsar. De blåfrusna guiderna i november och deras berättelser på tre, ibland fyra språk, som livar upp staden och ger liv åt byggnadernas historia när de rattar runt i sina små turistbåtar.
Visst är det pråligt med alla turistbutiker, choklad, spetsar, Tin-Tin souvenirer, öl och små stånd där det säljs både french fries med majonnäs och musslor. Ändå undviks den värsta kommersialismen, tingeltangel skräpet här i Brügge tycker vi och det hela är rätt okej.
Är vi i Holland nu?
Vi susar runt i vår Renault i västra Flandern längs kanalerna och i det flacka landskapet, solen skiner, inte alltid en självklarhet här längs Nordsjökusten. De små byarna ligger tätt; Damme – gammal fiskeby, Sluis – hoppsan plötsligt var vi i Nederländerna utan att vi märkte något, belgiska borgerskapets inte allt för smakfulla Knokke-Heist vid havet, det rysliga Zeebrügge med sina ofantliga containerhamnar för omlastning till långtradare och kanalbåtar och sina ryktbara färjor till Storbritannien.
Vi avrundar vår tur längs Nordsjön i Ostende, där det blåser hårt och tidvattnet står högt. Där blir det ett besök längs strandpromenaden och fotografering vid den berömda piren med kasinot. En känslomässig uttolkare av Flandern de dagar då inte solen skiner över landsdelen är Jacques Brel.
Lyssna gärna på jacquesbrel och hans sånger om Flandern!
För den som är intresserad av Belgiens 65 km långa Nordsjökust finns en kustspårvagn som kallas De Kusttram. Med spårvagnen kan man besöka turist och fiskarbyar och de små sjöstäderna mellan Knokke och De Panne. Turen går genom sanddyner och nära havet och där finns stopp både för den kulturintresserade - Paul Delvauxmuseet och för barn – Plopsaland, där karaktärer från belgiska TV-serier för barn har sitt eget Disneyland.
Vi avrundar vår tur längs Nordsjön i Ostende, där det blåser hårt och tidvattnet står högt. Där blir det ett besök längs strandpromenaden och fotografering vid den berömda piren med kasinot. En känslomässig uttolkare av Flandern de dagar då inte solen skiner över landsdelen är Jacques Brel.
Lyssna gärna på jacquesbrel och hans sånger om Flandern!
För den som är intresserad av Belgiens 65 km långa Nordsjökust finns en kustspårvagn som kallas De Kusttram. Med spårvagnen kan man besöka turist och fiskarbyar och de små sjöstäderna mellan Knokke och De Panne. Turen går genom sanddyner och nära havet och där finns stopp både för den kulturintresserade - Paul Delvauxmuseet och för barn – Plopsaland, där karaktärer från belgiska TV-serier för barn har sitt eget Disneyland.
Brügge - fight i gränden
tonerna rullar ut över Flandern.
Ur det Vilda torget av Tomas Tranströmer
Språkstrider!?
Vi vaknar i natten på hotellet av upprörda röster i gränden. En riktig fight verkar pågå. Så var det! Men eftersom det här inte är ett undersökande reportage låter vi oss nöja med en redogörelse av händelserna. En av Kissmaskerna i baren på Bauhaus får sparken på omedelbar grund. En knytnäve i ansiktet av ägaren.
Du får sparken!
Vi vaknar i natten på hotellet av upprörda röster i gränden. En riktig fight verkar pågå. Så var det! Men eftersom det här inte är ett undersökande reportage låter vi oss nöja med en redogörelse av händelserna. En av Kissmaskerna i baren på Bauhaus får sparken på omedelbar grund. En knytnäve i ansiktet av ägaren.
Du får sparken!
Ut i gränden med den avskedade och upprörda röster i natten. Men vad vi kan förstå efter att ha hört bakgrunden till storyn kan det ibland vara befogat att kunna sparka någon på stört!
Nej språkstrider var det inte även om Belgien är ett delat land med autonoma, självständiga, politiska styren – regeringar, med språken som grund. Flamländska för Flandern och franska för Vallonien. Språkgränsen går strax söder om Bryssel från väst till öst och Bryssel har bägge språken. Traditionellt var franskan överhetens språk. För myndigheter, militär, politiska styret och i skolor dominerade franskan. I dag är Flandern den region som har bäst tillväxt och hänger med i den tekniska utvecklingen medan det är mer bekymmersamt för Valloniens landsdelar. Där det en gång i tiden, i industrialismens barndom, var den landsdel som var en föregångare i Europa när det gällde kol och stålindustri.
Ser Bob Dylans Chronicles översatt till flamländska i bokhandelsfönstret på Markt, faktiskt, snabbare översatt än i Sverige. Till synes skyltar man dessutom med en massa festligt illustrerade barnböcker vilket särskilt glädjer en gammal lärare. Flamländarna är de belgare som bäst behärskar landets två språk och dessutom verkar de klara engelska och tyska riktigt bra. Vore man flamländare skulle man automatiskt vara tvåspråkig.
Vilken gåva tänker jag.
Brügges store litteräre son Hugo Claus skrev eposet "Belgiens sorg" om ett kollektiv av människor och familjers svek och tillkortakommanden i Flandern vid tiden för andra världskriget. I dag räknas han till en av Belgiens stora inom litteraturen och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Språket är flamländska och Hugo Claus storhet inom den belgiska litteraturen kan ses som en symbol för Flanderns framsteg men också som en förebild för en författare som gjort upp med sveken från andra världskriget och den nazistiska ockupationen. Hur som helst är Belgien ett av de länder i Europa där vår kontinents historia liksom blir belyst och där krig och konflikter kommit till sin spets under århundraden.
Vår katt från parkeringen i Brügge tassar fram över takåsarnas brownstones.
Att vara katt i Brügge, det är mer som att vara flamländare än belgare tycks han säga med sin stolt lyfta svans. Eller är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna? Se Magritte
På den snabba europavägen ned till Charleroi passerar vi Waterloo. Vi följer de gamla turistströmmarna som en gång krigsromantiska britter banade väg för efter att ha läst Rodenbachs Bruges la morte och efter att ha idealiserat Wellingtons seger över Napoleon 1815.
Vi joggar de 226 stegen uppför det 40 meter höga Butte de Lion för att beskåda slagfältet där 15 000 man förlorade livet.
Alltid lika bråttom – här för att hinna med flyget!
Det nio timmar långa slaget blev slutet på epoken Napoleon och de stora krigen i Europa under 1800-talet. Efter Wienkongressen 1815 skapades en tid för fred i Europa i nästan 100 år. Ett resultat av detta var även skapandet av Förenade kungadömet Nederländerna som efter ett "operettuppror" i Bryssel år 1830 ett år senare blev kungariket Belgien.
Det är passande att Belgien i dag koloniseras av den nya europatanken och EU!
Tänker jag hemma i Sverige igen med träningsvärk i benen efter joggingen uppför Butte de Lions 226 trappsteg.
Nej språkstrider var det inte även om Belgien är ett delat land med autonoma, självständiga, politiska styren – regeringar, med språken som grund. Flamländska för Flandern och franska för Vallonien. Språkgränsen går strax söder om Bryssel från väst till öst och Bryssel har bägge språken. Traditionellt var franskan överhetens språk. För myndigheter, militär, politiska styret och i skolor dominerade franskan. I dag är Flandern den region som har bäst tillväxt och hänger med i den tekniska utvecklingen medan det är mer bekymmersamt för Valloniens landsdelar. Där det en gång i tiden, i industrialismens barndom, var den landsdel som var en föregångare i Europa när det gällde kol och stålindustri.
Ser Bob Dylans Chronicles översatt till flamländska i bokhandelsfönstret på Markt, faktiskt, snabbare översatt än i Sverige. Till synes skyltar man dessutom med en massa festligt illustrerade barnböcker vilket särskilt glädjer en gammal lärare. Flamländarna är de belgare som bäst behärskar landets två språk och dessutom verkar de klara engelska och tyska riktigt bra. Vore man flamländare skulle man automatiskt vara tvåspråkig.
Vilken gåva tänker jag.
Brügges store litteräre son Hugo Claus skrev eposet "Belgiens sorg" om ett kollektiv av människor och familjers svek och tillkortakommanden i Flandern vid tiden för andra världskriget. I dag räknas han till en av Belgiens stora inom litteraturen och nämns ofta i Nobelprissammanhang. Språket är flamländska och Hugo Claus storhet inom den belgiska litteraturen kan ses som en symbol för Flanderns framsteg men också som en förebild för en författare som gjort upp med sveken från andra världskriget och den nazistiska ockupationen. Hur som helst är Belgien ett av de länder i Europa där vår kontinents historia liksom blir belyst och där krig och konflikter kommit till sin spets under århundraden.
Vår katt från parkeringen i Brügge tassar fram över takåsarnas brownstones.
Att vara katt i Brügge, det är mer som att vara flamländare än belgare tycks han säga med sin stolt lyfta svans. Eller är kanske konsten att vara belgare detsamma som att vara som mannen med kub på de berömda Magrittetavlorna? Se Magritte
På den snabba europavägen ned till Charleroi passerar vi Waterloo. Vi följer de gamla turistströmmarna som en gång krigsromantiska britter banade väg för efter att ha läst Rodenbachs Bruges la morte och efter att ha idealiserat Wellingtons seger över Napoleon 1815.
Vi joggar de 226 stegen uppför det 40 meter höga Butte de Lion för att beskåda slagfältet där 15 000 man förlorade livet.
Alltid lika bråttom – här för att hinna med flyget!
Det nio timmar långa slaget blev slutet på epoken Napoleon och de stora krigen i Europa under 1800-talet. Efter Wienkongressen 1815 skapades en tid för fred i Europa i nästan 100 år. Ett resultat av detta var även skapandet av Förenade kungadömet Nederländerna som efter ett "operettuppror" i Bryssel år 1830 ett år senare blev kungariket Belgien.
Det är passande att Belgien i dag koloniseras av den nya europatanken och EU!
Tänker jag hemma i Sverige igen med träningsvärk i benen efter joggingen uppför Butte de Lions 226 trappsteg.
© Thommy Sjöberg
1 comment:
Kistalight goes Ryan är slutsåld på förlaget,både första och andra upplagan. Finns att låna på Rinkeby, Tensta och spånga skolbibliotek.
Tyvärr inte på Kista Bibliotek där man tagit bort stadsdelens egen författare, Kistalight från samlingarna.
Kistalight finns även att låna på några av de stora universitetsbiblioteket.
Post a Comment