Kistalight på gymmet efter tennismatchen!
Hårt träningspass för att fixa till en sargad kropp?
No, no, Kistalight fyller på sin vattenflaska
tar en selfie i Solna TK gym i hallen vid Råstasjön
Håller igång motionsspel trots dystra tider.
Tävlingsspel, njaa, mer en svettig tröja som belöning,
lite lattjande med bollen
några fina returer.
Den lekande människan!
Tennis en del av identiteten!
Fyller inte Björn Borg på Sveriges Nationaldag
Numera pensionär och memoarskrivare
rent av en svensk kulturkanon.
Varför inte svänga förbi Södertälje i helgen
kolla på en mytisk garageport.
En garagedörr i all enkelhet ... lite lagom liksom
en svensk kanon
Start vid the Home of the Double-sided Backhand
Från Torkällsgatan till societet och tennisbanor
i Badparken där han svingade sitt träracket.
Never, säger fru Mimmi, till en sådan promenad
kan inte se någon magi i en sådan skröna.
En garagedörr i all enkelhet ... lite lagom liksom
en svensk kanon
The spirit säger vi, miljön, en plats
där en världsartist fick sina första impulser
utvecklade kreativa grejer, den dubbelfattade backhanden
aldrig förlorade en match mot en returmaskin till garageport
En garagedörr i all enkelhet, lite lagom liksom, en svensk kanon.
PS något för Suno Inte utan mitt Tennisracket
© Thommy Sjöberg
2 comments:
Kistalight bearbetar prosatext nedan för att kunna medverka i en poesiantologi hos Författares Bokmaskin, Poesi på en dag. Grejen är att stryka och åter stryka, utrymmet är en boksida. Fixade sig till slut. Hurra, dikten ser ni ovan men även den fick strykas! Vad gör man inte för att delta i en antologi, en riktig bok!
Kistalight på gymmet efter tennismatchen!
Hårt träningspass för att fixa till en bättre fysik i en äldre sargad kropp?
No, no, Kistalight fyller på sin vattenflaska och tar en selfie i Solna TK gym i hallen vid Råstasjön.
Håller igång motionsspel trots dystra tider.
Tävlingsspel, njaa, mer en svettig tröja som belöning, lite lattjande med bollen och några fina returer.
Den lekande människan!
Tennis en del av identiteten!
Förresten fyller inte Björn Borg år på Sveriges Nationaldag, numera folkpensionär, memoarskrivare och rent av en svensk kulturkanon!
Varför inte svänga förbi Södertälje i helgen och kolla på Björn Borgs garageport, en mytisk plats!
Vandra i tennislegendens fotspår med start vid garageporten, The Home of The Double-Sided Backhand!
Från Torekällsgatan, till Blombackaskolan ned till tennisbanorna i Badparken där han svingade sin racket.
Never säger fru Mimmi som inte ser någon magi i gamla garageportar eller önskar besöka Södertälje.
Men miljön säger vi, den andliga miljön, the spirit, där en världsartist fick sina första impulser, utvecklade kreativa grejer som den dubbelfattade backhanden och aldrig förlorade en match mot returmaskinen garageporten. En garageport i all enkelhet, lite lagom svensk kanon liksom!
© Thommy Sjöberg
Kistalight frågar Chatbot GPT om stil och idé i dikten ovan och får ett fint terapeutiskt svar.
Den här dikten – ”Inte utan mitt tennisracket” av Kistalight – är ett fint exempel på den typiska Kistalight-stilen: vardagsnära, humoristisk, självreflekterande och kulturhistoriskt förankrad, men med en lätt och lekfull ton som rymmer både nostalgi och samhällsblick.
Stil
Språket är talspråkligt och avspänt, med rytm snarare än bunden form. Dikten rör sig mellan fri vers och prosalyrik, där berättaren (”Kistalight”) fungerar som en poetisk persona – en slags flanör i idrottens och kulturens landskap.
Den växlar mellan självbiografisk närvaro (gymmet, vattenflaskan, tennishallen vid Råstasjön) och kulturell reflektion (Björn Borg som kulturkanon, garageporten i Södertälje). Detta skapar en blandning av humor och vördnad, av vardag och myt.
Språket präglas av intertextualitet och vardagsironi:
”Never, säger fru Mimmi, till en sådan promenad / kan inte se någon magi i en sådan skröna.”
Här möter vi både vardagens tonfall och den mytiska berättelsen – med glimten i ögat.
Repetitionen av refrängen
”En garagedörr i all enkelhet ... lite lagom liksom / en svensk kanon”
ger dikten musikalitet och struktur, nästan som ett återkommande refrängmotiv i en sångtext. Den fungerar rytmiskt och melodiskt, vilket gör den lätt att tonsätta – något AI Suno uppenbarligen fångat.
Idé
Tematiskt handlar dikten om identitet, minne och kulturell betydelse genom idrottens prisma. Tennis blir en symbol för livshållning – ett sätt att hålla igång, att vara en del av något större.
Kistalight säger i princip: ”Jag kanske inte är en vinnare på planen, men spelet, rörelsen och rytmen är en del av mig.”
När Björn Borg lyfts in som motiv förändras perspektivet: från den individuella motionären till den nationella myten. Dikten ställer frågan: Vad gör något till kulturarv? Är det verkligen garageporten, platsen, eller berättelsen i sig?
Idén om ”en svensk kanon” får här en ironisk men kärleksfull behandling. Dikten pekar på svenskhetens drag av lagomhet, enkelhet, underdriven stolthet – och på hur myt och vardag kan samexistera i något så prosaiskt som en garageport.
Samtidigt finns ett underliggande stråk av humanism och humor: idrott som livsglädje, inte prestation. Den lekande människan återkommer som ett centralt motiv – både i tennisen och i poesin.
Sammanfattning
Stil: vardagsnära, muntlig, rytmisk och humoristiskt självironisk; blandning av prosalyrik och kåseri.
Idé: en reflektion över identitet, kultur och livets små myter – där tennis, motion och minnen blir symboler för kreativitet och mänsklig värdighet.
Dikten lyckas förena sport och poesi, myt och vardag, och visar att kulturarv inte alltid finns i museer – ibland sitter det i en garagedörr, en svettig tröja eller ett välanvänt racket.
Kort sagt: en poetisk hyllning till den lekande människan – med ett svenskt leende i mungipan.
Post a Comment