Öarna Light Järva Begravningsplats

No man is an Island,

Entire of itself.

Each is a piece of the continent,

A part of the main. (John Donne For Whom the Bell Tolls 1600-tal)

Kistalight har varit på visning på nya Järva Begravningsplats genom Samfundet S:t Erik. En grupp stockholmsentusiaster som har hittat vägen ut på Järvafältet för samling vid platsens Ekonomibyggnad. Guide är Annelie Sjöström som också är samordnare för Världsarvet Skogskyrkogården. 

Vi får följa det vinnande bidraget Öarna från 2009-2010 i arkitekttävlingen om Järva Begravningsplats. Vinnaren (bland 111 förslag) Kristine Jensen Tegnestue har skapat ett lågmält förslag för området genom att placera en rad gravöar i landskapet. Öarna är ett poetiskt uttryck inramade av rundlar, utknackade stenmurar av hantverkare, stenarna är asymmetriskt ordnade liksom naturen själv och bildar fantasifulla mönster. Nedanför de större gravöarna och de låga murarna med plats för kistgravar ligger det aha-diken för att försvåra för vilt att att hoppa upp bland gravstenar.

Vid en av de muslimska gravarna blir det vissa funderingar, goda samspråk, i vårt sällskap, om vilket håll Mecka ligger och vi enas om att det ligger någonstans i sydväst mellan Hjulsta och Barkarby utan att ange en mer precis riktning.

Ingången till Öarna kallas Markörer, formade som strykjärn, eller upp och nedvända V och kan leda tankarna både till romanska bågar, gotiska fönster och valv men även till muslimsk arkitektur med bågar av kolonner som ofta finns kring de stora moskéerna ritade av till exempel av den store arkitekten Sinan under Osmanska riket.  

Mindre markörer i form av små pyramider finns till ingångarna av Öarna av urngravar, askgravlundar och minneslund. Den senare ligger vid en ås i kanten av Igelbäckens Kulturreservat och är säkert en De Geer-morän bildat efter issmältningen av inlandsisen när det begav sig för 10 000 år sedan innan det blev landhöjning och landskapet förändrades till små öar, sedan skärgård med havsvik för att bli så som det ser ut i dag, se https://stockholmskallan.stockholm.se/teman/Stockholmsplatser/jarvafaltet/ .

Naturen runt Öarna är formad av björkdungar, gräsytor, blommor, och våtmarker med gräsänder, sothönor och svan. Kring några av rundlarna, Öarna, har rader av popplar planterats som ramar in och skapar en bullermatta mot E 18:s trafik. De små sjöarna blir som vattenspeglar bland höstfärger och får en nordisk prägel och lite av en stämning från en rysk datja, längs sjön mot E:18 finns en lång rad av björkar, bullerskyddande och som en vacker fond mot Tensta. 

Ceremoni och Ekonomibyggnaden har ritats av Poul Ingeman, arkitekt och snickare (specialist på trä) och här kan man få associationer till både Alvar Alto, ton av folkvisa från Mamma Anderssons målningar, skandinavisk design, vibbar från arkitektur och antroposofi i Järna. 

Vid Ceremonibyggnaden finns en trappa upp emot Granholmstoppen och en bilfri väg, en Stairways to Heaven för besökarna.

Vid Öarnas Meditationsplats kan du slå dig ner på bänken längs rundeln, fundera, kika på några av Järvafältets skylines; Tenstas miljonprogram, ana Rinkebyterrassen, Kista Sciencetower med förkärlek för hightech, nya bostadsskrapan i Kista centrum och närmast bortom vår vattenspegel Tensta koloniträdgårdar med kul husprofiler, som små bönehus, längs vattenlinjen. Kolonilottsrörelsen som funnits i mer än hundra år och i dag åter är aktuellt med egenodling i dyrtider och klassamhälle. 

Funderar du i mer andliga riktningar kan du tänka både på Asplund och Lewerentz Skogskyrkogården och att skapa efter naturens former (arkitektur), livets cirkularitet, liv och död, och här på Järva begravningsplats med öar som symboler för livets kretsgång.

Kulturpromenaden avslutar vi vid Ceremoni-byggnaden efter visning av den, en trevlig och kunnig visning av vår ciceron i glatt sällskap är över och Kistalight tycker sig ha upplevt inte bara en vacker begravningsplats utan också något av en poetisk skulpturpark där du kan promenera och njuta av Öarnas poesi. Vi avslutar som vi börjar med några rader av John Donne.

Each man´s death diminishes me,

For I am involved in mankind.

Therefore, send not to know

For whom the bell tolls, 

It tools for thee,  (John Donne 1600-tal)

 

© Thommy Sjöberg

Bitar och Skärvor vid Hornstullsstrand Remix

 

... skulle så gärna berätta något om Hornstullsstrand Bild Thommy Sjöberg 

Kistalight på spaning bland hipsters, veganer och indiefolks framför konstverket Miraculum 510. Bitar och skärvor, inte är det som när jag var liten knodd och hängde på Bergsunds Strand men matiné biografen Rio finns kvar liksom båten som var ett badhus med sin patina av arbetarklass och kvinnofrid när det begav sig.

Högalids Folkskola, det kryllade av ungar, Benke, trillingarna Björn, Bertil och Bo lika som bär, spjuvern Mikael, glada Titti, Birgitta med lockar och långa håret som alla killarna blev kära i, Bernt som bodde på Långholmen och smygrökte fimpar och godmodiga Mats. Vår snälla fröken hette Elsa Karlsson, hon lärde oss läsa och skriva denna gåtfulla process, plötsligt bara händer det, och hon lät Kistalight få läsa Selma Lagerlöf när vi inte tumlade runt på skolgården. Nils Holgersson istället för örfilar och skäll!

Slipgatan var en ravin i stadsgeografin med familjehus i funkisstil på Bergsunds gamla varvsområde. Små lägenheter, gedigen arbetarklass och det kryllade av ungar på gatan. Gatan var som ett dagis, fritids eller ett lekrum där vi barn själva fixade vår pedagogik långt bortom curlande föräldrar och välvillig skola. Efter jul och nyår kastades julgranar ut på gårdar och gata där de samlades in och skalades av till lansar som skulle användas i kamp mot andra gårdsgäng. Tuffast var Tantoligan, ryktet sade att de gärna tillfångatog oss smågrabbar, band och skar oss i handlederna medan de strödde salt i såren om vi inte avslöjade hemligheten var störarna fanns gömda.

Jumpa på isen bland flaken var något för oss busiga killar, gråa dagar, mist och smog, isränna i farleden, mistlurar och Gröndal i dimma på andra sidan, och allt för tunna isflak. Kistalight dog där några gånger vid Bergsunds Strand, de äldre grabbarna Kjelle, Lecke och Tom drog upp mig, blöt som en nisse i en novell av Selma Lagerlöf, redo för en match i Folkhemmet. 

© Thommy Sjöberg

HP Light Just Only One Thing Wrong

 Kistalight söker tröst hos den gamle folk/rock/ räven Bob Dylan, en riktig singer/songwriter som till och med fått Nobelpriset för sina eminenta texter, kanske är hans heder, karaktär och filosofi inte alltid etthundra procent på PK-listan men gott att lyssna till dagar när löven ligger tunga och hala på din promenad i den vackra hösten, så smått långsinta minns vi, I just did one thing wrong när det begav sig som provledare på Högskoleprovet år 2023 aj...aj! 

I år blir det inget högskoleprov! Aj ... aj för att vara långsint! Bara att sjunga med i Bob Dylans Songbook, I just did one thing wrong ...

Från Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren

Hej, (Citat)

 

Det har framkommit att du i samband med ditt arbete vid högskoleprovet den 22 oktober 2023 inte följt instruktioner i provhandboken då du ej noterat att deltagares underskrift saknats på en svarsblankett.

 

Till följd av ovanstående händelse kommer du inte att få någon intresseförfrågan inför kommande högskoleprov.

Vänligen,

Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren
Studentavdelningen
Sektionen för de perfekta  

Till Handläggare Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren

Hej, Ser att jag fått sparken som provledare, efter förseelse med glömd påskrift, vet i efterhand vid vilket tillfälle det var, blev störd, och glömde sedan eleven, som i sin tur ej påpekade att hon inte skrivit under.

Synd, vill också påpeka att jag fick positiv feedback efter provdagen av elever som dröjde sig kvar och tyckte att jag var väldigt bra (The Best Testleader Ever) på att förklara och motivera de strikta regelkraven som råder under högskoleprovet. Dessutom tyckte de att jag hade trevligt och kunnigt sätt.

Då tackar jag för mig, snöpligt och ledsamt avslut, på omkring 20 år som provledare på högskoleprovet under Vladivostocks Sanningskommision för de rena svarens ledning. 

Vill ni bara bli av med lite äldre, äldre provledare?

Tjoho 

Thommy Sjöberg The Best Testleader Ever!

Kafka hade inte heller så kul! Nä nu jäklar börjar man ilskna till, hur var det nu med de övriga i samarbetsgruppen under dagen 

En gång till, Haverister i alla länder förenen eder! 

Till Handläggare för Vladivostocks Sanningskommision för de rena svaren

Verkar inte bli någon återkoppling på mitt mejl ovan! (tror jag det tjalala) antar att det är en offentlig handling, får försöka utveckla mina synpunkter här: Anser att anmärkningen är fel genomförd. Min miss med underskrift skedde under fjärde delprovet (en miss av ca 150 underskrifter under dagen) men observerades inte efter att jag hade lämnat in svarsblanketter mm till samordnaren för material och fått det hela godkänt godkänt, sedan rast där det fanns tid att reparera felet men ingen kommentar där från min materialsamordnare!  

Sedan efter femte delprovet efter att ha lämnat in svarsblanketter mm får jag som present upplysningen om anmärkning som en gåva att ta med mig hem efter en lång arbetsdag i konsten att vara provledare på högskoleprovet.

Eftersom samordnaren för material har rätt att sätta anmärkning på mig som provledare borde även jag ha rätt att göra samma sak som provledare även om det är retroaktivt och en symbolisk anmärkning. Vid högskoleprovet den 25 mars 2023 i Borgerlighetens Gy (bastion) hade jag en annan materialsamordnare (inget namn där). En grandios man, en politruk inom regelverket för högskoleprovet, som under dagen mässar om den rätta vägen för oss provledare. Det är bara det att vår man av den rätta ordningen (politruk) kommer försent tre gånger under dagen när han levererar sina provhäften. Den tredje gången, sista provpasset, dessutom rejält försenad, 13 minuter, där han efter det håller liten föreläsning om att det behövs fler provledare. Väldigt provocerande både för mig och gruppen! Borde ha påpekat hans sena ankomster redan då till vår huvudprovledare Hawkeye Ted! Ted som för övrigt är en bra huvudprovledare med snabb uppfattningsförmåga och ett vänligt sätt.

Fler och mer bekymmer vid Högskoleprovet den 23 oktober 2022 var jag kallad till Borgerlighetens Gy (bastion) men fanns inte med på någon lista. Ett problem som huvudprovledaren Hawkeye Ted löste snabbt och jag fick dela provsal med Maria K (ung arkitekturstudent), blev en trevlig dag, men scary att vara kallad men ej att finnas på någon lista, fick ingen återkoppling på detta, borde ha slutat som provledare efter detta! Aj ... aj!

Mer scary data, gjorde kunskapsuppdatering (prov) 5 ggr via min mobil från min sommarstuga, 5 x 20p/20, oktober 2023, som inte fungerade, grejade sig sedan med dator efter hemkomst, ingen reell feedback på det heller, varför det inte fungerade, borde verkligen ha lagt ner det här projektet med att vara provledare då! Kanske var det något fel med uppdateringen på min mobil eller att det måste gå via någon app!?

Aj ... aj blev en dag till den 22 oktober 2023, sedan sparken efter miss provpass 4 under dagen. 

Trist slut efter ca 20 år som provledare! 

Mitt fall är om man så vill kul att göra satir av, myndigheters schabbel, feg byråkrati som anonymt ger folk sparken under Kafkaartade former, en fascistoid hållning i systemet, anmärkning i efterhand efter 20 års arbete istället för blommor och choklad. 

I only did one thing wrong/stayed in Missisippi one day too long 

... eller vill ni bara bli av med äldre ... äldre. 

Borde ha slutat efter provdagen när jag var dubbelbokad men tacksamt att skriva om för en gammal lärare som plitar med ord för jämnan och kallar sig indieförfattare och bloggare. 

PS Har kollat upp tystnadsplikt versus yttrandefrihet, det är inte fel att skriva om saker som har gått snett från arbetsgivarhåll. 

PS 2 Obs detta är naturligtvis en höstfantasi, en dikt, som bara kan vara förvillande lik verkligheten, så det så!

 

Tjoho  //   Thommy Sjöberg The Best Testleader Ever

Rötter Remix

 

Kistalight deltar i ett historiskt familjeprojekt, här översättning från engelska till svenska, mycket ovanligt för vår del! 

See Hi Tommy,
My name is Cosima Littlewood and I'm a researcher at Family History Films, www.myfamilyhistoryfilm.com.
Mats Lederhausen gave us your email address; we're currently researching his genealogy for a private project. It would be really useful to hear your knowledge of your family history. / _ _ _ /  

Best,
Cosima 

Kistalight deltar med några bloggar och en intervju via mobil från Paris om Sjöbergarna, (speciellt om vår farmor) en av Sveriges barnrikaste familjer med Rötter i Stockhoms södra skärgård och på Södermalm i Stockholm. Här den ursprungliga bloggen, original, med tillägg av en karta, kommentarer och en laguppställning.

Rötter en gång till

Rötter är där man har sina fötter brukar jag tänka de dagar när själens svarta hål känns alltför djupa när jag traskar Helsingörsgatan fram och Kistaskrapan ligger inbäddad i blytunga regnmoln.
Klart har man ingen historia så har man inte heller någon framtid! Då jag härstammar från en stor familj med bakgrund i Stockholms skärgård finns släkten där men i det moderna samhället räcker dock inte alltid tiden till för närmare umgänge och kontakter.

 Den 17 augusti 2003 arrangerade dock fyra duktiga kvinnor bland kusinerna en resa och en träff tillbaka till ursprunget och tillbaka i historien. En buss från Stockholms central med 23 kusiner och deras respektive förde oss till Österhaninge kyrka och till Årstanäs vid Blistafjärden, nära Hårsfjärden, och för en middag på Strand hotell i Dalarö.
 Det var en minnesvärd dag, den enda kvarvarande systern i vår föräldraskara, Elsa, fyllde 94 år. Hon uppvaktades på Årstanäs av oss alla.

Grattis Elsa på din födelsedag!
Vad fin du är med dina vackra röda ros i håret!
Vem är det?
Det är Thommy.
Oh är det säger Elsa och får det att låta unikt!

Eftersom min far var näst yngst i den stora barnaskaran efterlämnades inte så många minnessaker från det vackert liggande skärgårdshemmanet i Årstanäs som de fick lämna när han var barn på trettiotalet. Dock har jag en kopia på en tidningsartikel i ST från 1925.Fotot där är egentligen från en konfirmation 1922 året då min far föddes. De som konfirmerades hette Anna och Alf och står längst till höger i mittraden. Elsa 94-årsjubilaren syns längst till vänster nedre raden. Av alla syskonen som syns på bilden dog tre stycken i ung ålder övriga överlevde och blev gamla och flera av dem blev över nittio år. Förutom strömmingen, den friska luften och det härdande livet så hade de roligt i syskonskaran. Man spelade musik, man sjöng och skrattade nästan jämt. Bra egenskaper för ett långt och gott liv tror jag.

Ett fotografi och en artikel
Sensommar 1925, Årstanäs i Österhaninge socken, 18 barn med föräldrar framför fotografen och ett skärgårdshemman i bakgrunden. Stockholmstidningens utsände berättar om Sjöbergarna - Sveriges barnrikaste familj, ändå saknas ett barn på fotot. Jag vet för jag har laguppställningen -sic! Det skulle alltså vara 19 barn. Se foto ovan!


Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar - Anna och Albert Sjöberg

Vid Blista och Årstafjärden fyllda med strömmingsblänk, karga jordar och Hanveden med skog och vilt skulle barnen Sjöberg formas och växa upp. Det var det gamla bondesamhällets tid. Det var långt mellan slott och koja, före bilismen och det moderna samhällets genombrott och långt innan man inom sjukvården kunde bota TBC med en antibiotikakur. Här gällde det att lita till den egna förmågan och fantasin. Man fick utveckla det man i dag skulle kalla en omfattande kompetens. Fiske, fiskeredskap och båtar skulle hanteras. Jordbruk med bete, hö och djurhållning tillhörde vardagen. Snickerier, bygga, fixa och laga blev en färdighet som de unga bröderna fick klara av. Kvinnorna fick ta till vara tyger och kläder som de värsta sömmerskor och i hushållet gällde det att laga till strömming, vilt, kött och bak och som sagt det föddes en del barn och då fick de äldre systrarna passa småsyskon och insikt i barnmorskornas värld. Försäljartalangerna utvecklades på lördagarna med strömmingsförsäljning på Kornhamntorg. En försäljning som 1924 underlättades med hjälp av en nyinköpt T-Ford.- Se där ett exempel på att man inte var främmande för nymodigheter!
När det gällde fritiden var man inte sämre. Även om jag tror att man inte pratade om fritid på den tiden. Då var man nöjesarrangörer med tillgång till festplats, Tallbacken, egen orkester bestående av delar av syskonskaran som skötte musiken, kaffeservering med hembakt och systrar som skötte inträde och tog betalt. Här hade man kul och det var mycket glädje det har jag själv tagit del av när jag hört äldre fastrar skojat och skrattat när man pratade minnen från förr. Det vimlar av starka kvinnor inom Sjöbergssläkten.
Klart att man blir självständig och utvecklar det vi i dag skulle kalla anlag för ett gott entreprenörskap när det varken finns tillgång till fiskerikonsult, barnavårdscentral, jordbruksverket, byggprogram på gymnasiet eller för den delen kommunala musikskolan, utan att förringa någon av dessa institutioner prövades barnen Sjöberg ständigt i vardagen.
Det var en resa de fick göra barnen Sjöberg. Inte bara för att de som vuxna flyttade in till Stockholm. En resa som i dag tar en halvtimme med bil tog då med häst och vagn åtskilliga timmar och sedan med den införskaffade T-Forden några timmar. Nej den verkliga resan var den från ett fattigt bondesamhälle till det moderna samhället med bilen, teven och sjukvården som symboler. Staden istället för landet som boplats, folkhemmet och det goda livet under några decennier efter andra världskriget. Ett modernt samhälle som med tiden dock fick andra problem än bondesamhället med sin kärvhet och fattigdom.
Resan från bondesamhälle till staden och det moderna livet fick våra föräldrar göra men jag undrar om inte vi alla kusiner har lite strömmingsblänk i ögonen, skärgårdens fjärdar i våra hjärtan och finns det inte en entreprenör inom oss med en alldeles särskild känsla för musik. Fantastiskt är i alla fall att tänka sig att rötterna finns i ett skärgårdshemman vid Årstanäs i Österhaninge socken.
Där en man Carl Albert Sjöberg bildade familj med en ung kvinna Anna Matilda Nilsson i ett annat sekel, ja under annat millennium och i ett annat samhälle. Ett stiligt par som fick en massa duktiga barn som var våra föräldrar.

1. 
   

2. PS En karta med Årsta Slott med omgivningar från, ca, 1900, Årstanäs uppe i det högra hörnet (nordöst) av kartan, klicka gärna på bilden.

   

   
   

   Årsta Slott är även författarinnan Fredrika Bremers födelsehem, en pionjär för den Svenska Kvinnorörelsen. Hon skrev den berömda romanen Herta och även en uppmärksammad reseberättelse om en resa i USA, Hemma I Den Nya Världen 1853 - 54.

   © Thommy Sjöberg 

3.  

   
   

   Bilden ovan är oklar (blurrig), fotografiet från tidningen ST, men laguppställningen är antagligen följande: 

   Översta raden från vänster: Agnes, Therese (mother to Paul Lederhausen), Kristian, Eva och Astrid

   Mellan raden: Berta, Carl-Albert (father), Anna (mother) Helge Anna och Alf

   Sittande: Elsa, Signe, Nils, Anders, Märta, Vega och Bror.

   Små bilder: Knut till vänster och Hans till höger

   
   

   Om du räknar, finns det 20 st i familjen ovan, men ett av syskonen saknas som inte kunde delta.

   - Gunnar Sjöberg, så det finns  21 medlemmar i familjen!

   Strangely enough, there was another child who could have been with them, Agda Sofia Sjöberg b 1901 who died young. Grandmother Anna herself claimed before her 60th birthday in march 1938 in DN article, interview, a tribute, that she was the mother of 23 children.

Modernism, Bygglåda för Byråkrati och Ungdomliga Val

 

Modernism, Bygglåda för Byråkrati och Ungdomliga Val

Ever since I was eight or nine. 
I´ve been standing on the shoreline (Broder Daniel, tolkning Anna Ternhielm)

Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Kistalight som målare på kvarter Garnisonen sommaren 1971. Bild Wikipedia

Vi kikar på Politikbyrån 9 0ktober, Mimmi och Kistalight, det handlar om elefanternas kyrkogård, en avlastningens plats för högre tjänstemän i statens tjänst (Anna Kinberg Batra m fl) som har fått sparken av sin uppdragsgivare Regeringen och sätts på särskild plats. Ett ställe där deras trygghets- fallskärmar faller ut, bibehållen lön, men vad gör de egentligen? Till vår häpnad (förtjusning) upptäcker vi att de placeras i en korridor på Kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Om en sådan korridor vet vi något om att berätta på Kistalight.

Om jag hade pengar eller om jag hade en fallskärm!

 Ya ha deedle deedle bubba bubba deedle deedle dum ... 

Strukturalism Light

Intressant artikel sommaren 2009 i Svd av Elisabeth Andersson om kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Då 1971 när det byggdes för statliga verk gällde modernism som idé.  Det var en bygglåda för kontor, djärva färgval och experiment med former för institutioner som FOA, SCB, SÖ, Social och Byggnadsstyrelsen och deras snidare som skulle vara en byråkratis stolta regatta i folkhemmet. Här skulle 5 000 tjänstemän  inrymmas i det dagliga arbetet med regler, förordningar och föreskrifter för våra medborgares väl och ve i hur man bör leva. 

Faktiskt så många så att man fick införa flextid!
För att alla resenärer skulle kunna få plats med tunnelbanan till T-station Karlaplan varje morgon och för att Garnisonens medarbetare skulle kunna ta nya nappatag varje dag med byråkratin. I den gigantiska byggnaden fick våra byråkrater befästa vad som är rätt och fel i  en komplicerad värld, allt i ett arbete med rörlig arbetstid.  

        

Kafka hade heller inte så kul på sin tid i byråkratin!

Under några månaders sommar knegande som målare på bygget Garnisonen, kom Kistalight att fatta om inte livsavgörande beslut så i alla fall viktiga val för sin framtid. 

Här gällde det att fortsätta sina studier.
Det var sommaren 1971 som Kistalight jobbade där som målare.

Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet.
Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring (strukturalism) i kontorsmiljöerna.

Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Garnisonen i fågelperspektiv. Bild Wikipedia

Kistalight som vagt drömde om att bli arkitekt (hade t o m sökt utbildningen och stod på reservplats men mest handlade det om en romantisk konstnärsdröm och kanske omedvetet om att bearbeta, komma underfund med, en knepig barn och ungdom) hade då ingen aning om idéerna bakom bygget.

 Målarlaget bestod av cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran.
Vi var yngst.
Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare.
Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler. Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum! 

Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod. Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.

Sedan så var det bara att köra på.
Skymtade man inte ljuset varje dag så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren?

 Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran. 

På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm.
Ljuset i tunneln!
Skönt att det var studier som gällde till hösten. 

Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!

Trots allt fanns det en viss arbetsrotation med målaruppgifterna på kvarter Garnisonen. Korridorjobbet med rörbitarna roterade men några veckor blev det och kanske en månad. Andra uppgifter kunde vara, Kistalight ersatte sjuk kille, i spruttältet och sprutmålade element och blev färgförgiftad. 

Entré där Kistalight har varit med och målat både 1971 och -72 med slutfinishen. Bild Wikipedia

Faktiskt kom jag att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var jag med på slutfinishen, målarbättringar på bygget, kompletteringar,  - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.

Dialog:
Jag kan jobba över! (Kistalight)
Kan du inte börja med att jobba heltid! Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare (Ove Vestlund) som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart, pionjär med flextid, mest varje morgon. Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det. Verkmästar-Ove tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa.
Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet.
Komplicerad tänkte Kistalight!
Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas.
Bakom en trång betongpelare.

© Thommy Sjöberg

Ölandsbron i Sommarljus Remix

Spela inte vad som är, spela det som inte är! (Miles Davis)
Improvisation, spelglädje, söka toner  och en busig basist!
Maestro Miles sätts på prov. 

Ungefär som Miles resonerar Marquerite Duras, den franska författarinnan, när det gäller det skrivna ordet. Att skriva är att försöka få reda på vad man skulle  skriva, om man skrev, och det vet man bara efteråt, innan är det den farligaste fråga man kan ställa sig, säger Marguerite Duras. (Gott Nytt Läsår från Kistalight 2022) Säkert gäller detsamma för en konstnär som tecknar, målar och söker sitt uttryck.

Marquerite Duras fina lilla bok om Att Skriva, en av hennes sista böcker!

Ölands Skördefest september 2024 några milda dagar med ljumma vindar som övergår i klara dagar med blå himmel, larmande flyttfågelstreck med gäss, tranor och ett stålgråblått Kalmarsund som blänker vid turen på cykel längs vår Alvarsrunda, i Enerum, på Norra Öland.

Glädjen att träffa kreatörer får vi redan efter bron när Kistalight och Mimmi tar en sväng förbi Algutsrum, årets Ölandsby som öppnar årets Skördefest. Kul att upptäcka en marknad med gamla bodar. Tyvärr var vi sena, Mimmi längtar efter pumpasoppa, men tji för detta! Kistalight promenerar bland de gamla bodarna, tjoho där en Lenco skivspelare, en raritet från 1970-talet, bra ljud med Carlsson-högtalare, passar bra för band med tätt kompakt sound som Allman Brothers Band, Blood Sweat and Tears eller Paul Butterfields Blues Band från Chicago som vi lyssnade på under Nybban-tiden. Tjejen som står där har även en back vinylskivor. Hon ger tips om en Lencoexpert i Färjestaden men är egentligen en indiemusiker som säljer sina egna album, fem stycken hittills, Kistalight blir imponerad och minns sina egna försök som indieförfattare, fem titlar och allt arbete med att försöka sälja dem till vänner, kolleger, grannar, tjocka släkten och övriga, aj, aj, för sådana bestyr och det gäller att hitta nya vägar för sina kommande alster, se Kistalight Författares Bokmaskin!

Att vara indieförfattare med egenutgivning av böcker är liksom att befinna sig i ett eget kretslopp långt bortom finkulturens värld eller bestsellers på bokmarknaden.

Kistalight tror förstås att vår indiemusiker flickan med Lencoskivspelaren, typ är en trubadur med väna visor, men oj här pratar vi om en artist med en riktig soulpipa en Adele från Öland, som heter Adée som artist, en näktergal från Midlandsskogen, med soul i pipan upptäcker vi efter googling.

Tjoho för tjejen som just höll på att stänga sin bod för kvällen med Lenco skivspelare och en back med vinylskivor och var, är, en riktig indieartist från Öland med soulpipa, Adée!

Kistalight bearbetar, en smula, ett försök att skriva ett poem om Öland från 2017, så här i skördetider och konstvisningar. Aj...aj för rim, rytm, takter och stavelser! Men visst liknar det en dikt? Kan den månne tonsättas och bli en riktig sång av en riktig indiemusiker som Adée?

Ölandsbron i sommarljus

Sundet glittrar blått

I vilset mått

förälskelsens förvirring

I frisk kuling

Ölandsbron i sommar ljus

På väg mot vårt sommarhus

Tärnor i vindars termik

I cool kalabalik

Räknar du stjärnorna i natten 

Öland är inte övriga Sverige likt

Ölandsbron i sommar ljus

På väg mot vårt sommarhus

Klippkust romantisk målarsägn

Dröm i oxelträdens hägn

Turisters lätta vimmel

Sundets marinblå himmel

En ros, en kyss, o Sommarregn

Penåsa, Skärlöv, Linda på Malmen

Banvall, stege mot himlen

Stackmoln, landbris från sydväst

Svallet mot kalkflishällens ortoceratit

Ölandsbron i sommar ljus

På väg mot vårt sommarhus

Slör, länsa för sydosten

Mistlur i dimman

Vid den yttersta udden

Först där kan du se

Att havet drunknar i horisonten

Sommarlovsvindar o lummig berså

täcke av stjärnbilder i Mimmis hår

Vintergatans stjärnor falla

Varför räkna dem alla?

Ölandsbron i sommar ljus

På väg mot vårt sommarhus

© Thommy Sjöberg

Fåtölj Light

 

 Kistalights fåtölj ovan, en 75-års present att läsa i, kolla TV och serier från, och då och då låna ut till Mimmi. Bild Thommy Sjöberg

Visst undrar vi lite hur Lars Hammar (Den Sista Resan) kunde hamna i fåtöljen, tydligen inköpt från Belgien (frankofil anda), skedde det gradvis eller med ett språng? 

Inte lätt att bryta upp från ett långt yrkesliv, borde kanske ske i etapper, varför inte några timmar och en klass i veckan?
Eleverna med sin närvaro fanns ju inte där längre med sin dagliga dos (tillförsel) av energi och för den delen bekräftelse. Samspel så viktigt för att stimulera till lärande och kunskap. Läraren som kanske också upptäcker att han (hon eller hen) lär av sitt lärande, kunskap som får nya dimensioner i mötet med elever.
Aha, var det så här man kunde se eller uppleva det här (text, fakta, musik, konst eller annan info) inser man i klassrummet!
Inga elever ingen energi för lärande?
Biografi javisst men tusen sidor om De Gaulle får ligga där!
Blir det några extra glas rött till maten, fransk livsstil, och dåsa i fåtöljen till Aktuellt?
Har man inte rätt att ta det lugnt efter ett långt yrkesliv kanske?

Att bli gammal, åldrande, sker det i språng? 

Rund om magen vid 40, ännu rundare vid 60 plus krämpor (artros), vid pension rund, krämpor och diagnos med lite cancer och så fanns det ju något som hette pandemin.
Var hämtar man sin energi?
Barnbarn, goda vänner, odla, snickra och måla på sommarstuga (Om du vill bli en Svenne ...), resor och lite pensionärs-tennis (Efter Matchen ... Inte Utan Mitt Tennisracket) eller rent av någon inre energi som får en att skriva (Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand), teckna, måla eller musicera mest varje dag, 

Tjoho för det senare alla glada pensionärer!

Vi bäddar in våra rullande Stenar, numera över 80, röka, kröka och .... inget föredöme när det gäller livsstil och inga svärmorsdrömmar heller men de rullar på. Gubbar som skaver, här med svängig rock med tätt sound och rent av lite jazzig ton.

Wow för dessa russin!

Vi slutar med nåt som verkligen är bra! De 10 reglerna för det japanska Ikigai, en hundraåringarnas egen saltomortal och vishet med bud för att du ska må bra!

1. Håll dig aktiv, pensionera dig (helst) inte
2. Ta det lugnt
3. Ät inte tills du är mätt
4. Omge dig med goda vänner
5. Håll dig i form
6. Le
7. Tillbringa tid i naturen
8. Var tacksam
9. Lev i nuet
10. Följ din ikigai

© Thommy Sjöberg