Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Thursday, October 10, 2024
Modernism, Bygglåda för Byråkrati och Ungdomliga Val
Ever since I was eight or nine. I´ve been standing on the shoreline (Broder Daniel, tolkning Anna Ternhielm)
Skymtade man inte ljuset så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren? Kistalight som målare på kvarter Garnisonen sommaren 1971. Bild Wikipedia
Vi kikar på Politikbyrån 9 0ktober, Mimmi och Kistalight, det handlar om elefanternas kyrkogård, en avlastningens plats för högre tjänstemän i statens tjänst (Anna Kinberg Batra m fl) som har fått sparken av sina uppdragsgivare Regeringen och sätts på särskild plats. Ett ställe där deras trygghets- fallskärmar faller ut, bibehållen lön, men vad gör de egentligen? Till vår häpnad (förtjusning) upptäcker vi att de placeras i en korridor på Kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Om en sådan korridor vet vi något om att berätta på Kistalight.
Om jag hade pengar eller om jag hade en fallskärm Ya ha deedle deedle bubba bubba deedle deedle dum ...
Strukturalism Light
Intressant artikel sommaren 2009 i Svd av Elisabeth Andersson om kvarter Garnisonen på Karlavägen Östermalm i Stockholm. Då 1971 när det byggdes för statliga verk gällde modernism som idé. Det var en bygglåda för kontor, djärva färgval och experiment med former för institutioner som FOA, SCB, SÖ, Social och Byggnadsstyrelsen och deras snidare som skulle vara en byråkratis stolta regatta i folkhemmet. Här skulle 5 000 tjänstemän inrymmas i det dagliga arbetet med regler, förordningar och föreskrifter för våra medborgares väl och ve i hur man bör leva.
Faktiskt så många så att man fick införa flextid! För att alla resenärerskulle kunna få plats med tunnelbanan till T-station Karlaplan varje morgon och för att Garnisonens medarbetare skulle kunna ta nya nappatag varje dag med byråkratin. Iden gigantiska byggnaden fick våra byråkrater befästa vad som är rätt och fel i en komplicerad värld, allt i ett arbete med rörlig arbetstid.
Kafka hade heller inte så kul på sin tid i byråkratin!
Under några månaders sommar knegande som målare på bygget Garnisonen, kom Kistalight att fatta om inte livsavgörande beslut så i alla fall viktiga val för sin framtid.
Här gällde det att fortsätta sina studier. Det var sommaren 1971 som Kistalight jobbade där som målare.
Hade inte en aning då om att nyckelord för bygget var kommunikation och flexibilitet. Hur som helst här skapades då en 350 meter lång byggnad med flyttbara moduler och möjlighet till förändring (strukturalism) i kontorsmiljöerna.
Garnisonen var när den stod klart norra Europas största kontorshus och Stockholms längsta byggnad och arkitekten hette Tage Hertzell. Garnisonen i fågelperspektiv. Bild Wikipedia
Kistalight som vagt drömde om att bli arkitekt (hade t o m sökt utbildningen och stod på reservplats men mest handlade det om en romantisk konstnärsdröm och kanske omedvetet om att bearbeta, komma underfund med, en knepig barn och ungdom) hade då ingen aning om idéerna bakom bygget.
Målarlaget bestod av cirka 25 gubbar. Många var från Dalarna och en grupp med lagbasen i spetsen var från Hälsingland och veckopendlade. Kistalight hamnade i lag med en annan ung kille som jag tror hette Klas-Göran. Vi var yngst. Vi var sist anställda och vi var bara sommarjobbare. Uppdrag att måla ett litet rör bakom en betongpelare, trångt, och en bit rör bakom det redan målade elementet som fanns i alla rum. För övrigt var alla delar klara - så kallade färdiga moduler. Varje morgon, klockan sju, en lång korridor med hundratals rum!
Gillade alltid energin när målarna körde igång varje dag med att hämta färg och verktyg i vår målarbod. Utrustning en burk färg med handtag och en burk med två elementpenslar och en lackpensel, möjligen hade vi också en spegel för att kolla att det kom färg bakom rören. Klädsel målarbrallor och T-shirt, på knäna tejpade skumgummiplattor.
Sedan så var det bara att köra på. Skymtade man inte ljuset varje dag så där i slutet av den drygt hundra meter långa korridoren?
Vi tog var sin sida Kistalight och Klas-Göran.
På kvällen var ytterligare en korridor slutförd och hm…hm. Ljuset i tunneln! Skönt att det var studier som gällde till hösten.
Om strukturalism som idé hos byggnadsstyrelsen och andra modefilosofier hade vi inte en susning!
Entré där Kistalight har varit med och målat både 1971 och -72 med slutfinishen. Bild Wikipedia
Faktiskt kom jag att extrajobba under hösten 71 på Garnisonen, målade rör i källaren, och under sommaren 1972 var jag med på slutfinishen, målarbättringar på bygget, kompletteringar, - ej arbetslag då. Bättringar som aldrig tycktes bli klara när inte ackordspiskan ven.
Dialog: Jag kan jobba över! (Kistalight) Kan du inte börja med att jobba heltid! Vaken och i och för sig riktigt bussig verkmästare (Ove Vestlund) som hade koll på att Kistalight gärna hade en akademisk kvart, pionjär med flextid, mest varje morgon. Verkmästaren som grejade fina bättringsjobben för Kistalight och oroade sig för att slutfinishen aldrig blev klar skickade till slut en gubbe till för att få till det. Verkmästar-Ove tyckte Kistalight var aningen komplicerad med sina ambitioner att studera och som han sa. Jag har enkla gubbar från landet här i mitt lag som inte vet av något annat än att knega på dagen lång än att fundera över frågor om almar i Kungsträdgården och rockfester på Gärdet. Komplicerad tänkte Kistalight! Vem tar inte chansen att se ljuset i form av lite studier när man har klarat av en drygt hundra meter lång korridor varje dag där en liten bit rör ska målas. Bakom en trång betongpelare.
Spela inte vad som är, spela det som inte är! (Miles Davis) Improvisation, spelglädje, söka toner och en busig basist! Maestro Miles sätts på prov.
Ungefär som Miles resonerar Marquerite Duras, den franska författarinnan, när det gäller det skrivna ordet. Att skriva är att försöka få reda på vad man skulle skriva, om man skrev, och det vet man bara efteråt, innan är det den farligaste fråga man kan ställa sig, säger Marguerite Duras. (Gott Nytt Läsår från Kistalight 2022) Säkert gäller detsamma för en konstnär som tecknar, målar och söker sitt uttryck.
Marquerite Duras fina lilla bok om Att Skriva, en av hennes sista böcker!
Ölands Skördefest september 2024 några milda dagar med ljumma vindar som övergår i klara dagar med blå himmel, larmande flyttfågelstreck med gäss, tranor och ett stålgråblått Kalmarsund som blänker vid turen på cykel längs vår Alvarsrunda, i Enerum, på Norra Öland.
Glädjen att träffa kreatörer får vi redan efter bron när Kistalight och Mimmi tar en sväng förbi Algutsrum, årets Ölandsby som öppnar årets Skördefest. Kul att upptäcka en marknad med gamla bodar. Tyvärr var vi sena, Mimmi längtar efter pumpasoppa, men tji för detta! Kistalight promenerar bland de gamla bodarna, tjoho där en Lenco skivspelare, en raritet från 1970-talet, bra ljud med Carlsson-högtalare, passar bra för band med tätt kompakt sound som Allman Brothers Band, Blood Sweat and Tears eller Paul Butterfields Blues Band från Chicago. Tjejen som står där har även en back vinylskivor. Hon ger tips om en Lencoexpert i Färjestaden men är egentligen en indiemusiker som säljer sina egna album, fem stycken hittills, Kistalight blir imponerad och minns sina egna försök som indieförfattare, fem titlar och allt arbete med att försöka sälja dem till vänner, kolleger, grannar, tjocka släkten och övriga, aj, aj, för sådana bestyr och det gäller att hitta nya vägar för sina kommande alster.
Att vara indieförfattare med egenutgivning av böcker är liksom att befinna sig i ett eget kretslopp långt bortom finkulturens värld eller bestsellers på bokmarknaden.
Kistalight tror förstås att vår indiemusiker flickan med Lencoskivspelaren, typ är en trubadur med väna visor, men oj här pratar vi om en artist med en riktig soulpipa en Adele från Öland, som heter Adée som artist, en näktergal från Midlandsskogen, med soul i pipan upptäcker vi efter googling.
Tjoho för tjejen som just höll på att stänga sin bod för kvällen med Lenco skivspelare och en back med vinylskivor och var, är, en riktig indieartist från Öland med soulpipa, Adée!
Kistalight bearbetar, en smula, ett försök att skriva ett poem om Öland från 2017, så här i skördetider och konstvisningar. Aj...aj för rim, rytm, takter och stavelser! Men visst liknar det en dikt? Kan den månne tonsättas och bli en riktig sång?
Kistalights fåtölj ovan, en 75-års present att läsa i, kolla TV och serier från, och då och då låna ut till Mimmi. Bild Thommy Sjöberg
Visst undrar vi lite hur Lars Hammar (Den Sista Resan) kunde hamna i fåtöljen, tydligen inköpt från Belgien (frankofil anda), skedde det gradvis eller med ett språng?
Inte lätt att bryta upp från ett långt yrkesliv, borde kanske ske i etapper, varför inte några timmar och en klass i veckan? Eleverna med sin närvaro fanns ju inte där längre med sin dagliga dos (tillförsel) av energi och för den delen bekräftelse. Samspel så viktigt för att stimulera till lärande och kunskap. Läraren som kanske också upptäcker att han (hon eller hen) lär av sitt lärande, kunskap som får nya dimensioner i mötet med elever. Aha, var det så här man kunde se eller uppleva det här (text, fakta, musik, konst eller annan info) inser man i klassrummet! Inga elever ingen energi för lärande? Biografi javisst men tusen sidor om De Gaulle får ligga där! Blir det några extra glas rött till maten, fransk livsstil, och dåsa i fåtöljen till Aktuellt? Har man inte rätt att ta det lugnt efter ett långt yrkesliv kanske?
Att bli gammal, åldrande, sker det i språng?
Rund om magen vid 40, ännu rundare vid 60 plus krämpor (artros), vid pension rund, krämpor och diagnos med lite cancer och så fanns det ju något som hette pandemin. Var hämtar man sin energi? Barnbarn, goda vänner, odla, snickra och måla på sommarstuga (Om du vill bli en Svenne ...), resor och lite pensionärs-tennis (Efter Matchen ... Inte Utan Mitt Tennisracket) eller rent av någon inre energi som får en att skriva (Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand), teckna, måla eller musicera mest varje dag,
Tjoho för det senare alla glada pensionärer!
Vi bäddar in våra rullande Stenar, numera över 80, röka, kröka och .... inget föredöme när det gäller livsstil och inga svärmorsdrömmar heller men de rullar på. Gubbar som skaver, här med svängig rock med tätt sound och rent av lite jazzig ton.
Wow för dessa russin!
Vi slutar med nåt som verkligen är bra! De 10 reglerna för det japanska Ikigai, en hundraåringarnas egen saltomortal och vishet med bud för att du ska må bra!
1. Håll dig aktiv, pensionera dig (helst) inte 2. Ta det lugnt 3. Ät inte tills du är mätt 4. Omge dig med goda vänner 5. Håll dig i form 6. Le 7. Tillbringa tid i naturen 8. Var tacksam 9. Lev i nuet 10. Följ din ikigai
Kistalight och Mimmi har varit på bio och sett Den Sista Resan av Filip och Fredrik. Fullsatt i salongen på Kista bio med specialvisning för panschisar i Spånga/Tensta. Lite av matinéstämning i salongen, glatt, livat, samtal (högljudda) och prassel med godispåsar.
Det handlar om Lars Hammar pensionerad gymnasielärare i franska från Ullvigymnasiet i Köping. Lars adjunkt i franska har gått i pension från 2008 och blivit stillasittande i fåtöljen hemma i radhuset i Köping. Från att ha varit en mycket populär lärare, omtyckt av sina elever, skojfrisk och medkännande, är han numera mest kinkig, deppig och oroar sig för sin hälsa.
Var tog all livsglädje vägen? Läraren som vurmade för allt franskt; chansons av Brassens och Brel, ostar, vin, franska landskap och geografi, temperament och frihet (det är rätt att göra uppror) Allons enfants de la patrie, och som mer var elevernas lärare än rektor och skollednings favorit.
Filip Hammar med kompisen Fredrik Wikingsson som sidekick finner på råd! Varför inte liva upp pappa Hammar, läraren och frankofilen, med ett reseprojekt, resa till sydfrankrike och orten Beaulieu-sur-Mer vid Rivieran och återuppleva alla sommarlovs mål för familjen Hammar och andas lite frihet (liberte), sol och bad vid Rivieran.
Sagt och gjort en Renault R4 införskaffas, pappa Hammar övertalas, resan startar, inte lätt att ratta en R4 längs motorvägarna den är liksom byggd för en annan tid, en annan fartnivå (slow ride) blir en del av resans koncept, en roadmovie för panschisar, speciellt gamla lärare. Det tar stopp redan i Malmö, pappa Hammar råkar ramla vid nattbesök på toa och kommer att behöva vård istället för en resa.
Det blir till att ta nya tag med R4:an, disponera om taktiken, pappa Hammar får lite rehab får anknyta senare under resan. Filip och Fredrik fortsätter resan; Öresundsbron (andas man inte lite frihet redan där) förbi älskade poeten Jaques Brels hem i Bryssel och staty av poeten där, plats för kul minnesförväxling:
Filip minns Brel och statyn som en mytisk plats för stopp och vallfart, bara det att statyn är nyinstallerad 2017 långt efter familjen Hammars sommarresor, så kan det vara med bedrägliga minnesbilder säger Kistalight som sett Anders Hansens TV-program om hjärnan och minnet, samtidigt som vi förstår att Filip och Fredrik skojar om vad man vill minnas.
En riktig roadtrip ska förstås även innehålla en inre resa, resenären ska drabbas av en insikt, komma till klarhet över något han, hon eller hen inte visste om sedan tidigare, få nya kunskaper helt enkelt. I Den Sista Resan kommer både Filip och Fredrik fram till, föga överraskande, att det går inte att ställa tillbaka klockan, tiden tar ut sin rätt, de kan glädja pappa Lars, men nu är det han som behöver Filips hjälp med att duscha till exempel och kanske inte ska pushas för mycket.
Det som är kul med Filip och Fredrik är deras lekfullhet, de skojar med genrén (roadmovie), de hittar på egna upptåg med glimten i ögat och pappa Lars är med på tåget uppenbart road. Det blir bikt, mer samtal, med katolsk präst, hur han varit arg på en taxichaufför i ungdomen, och han får gå på Café med Filip och iaktta ett franskt gräl med temperament, merde, en scen mellan ett par med en galen parkering som fond, frihet tycker pappa Lars.
Den lekfulla människan blir aldrig för gammal!
I sin hyllning till pappa läraren visar sedan Filip som avslutning på skärm vid Rivierans strand en serie intervjuer han gjort med en rad gamla elever. De vittnar alla om hur viktig han har varit i deras unga liv; om medkännande, musik, lek och fantasi, plus lite kunskap om Frankrike. En fin hyllning till den gode läraren som gjorde skillnad.
Fint soundtrack till Den Sista Resan, både Brel, Brassens, Anthem och här ovan Elton Johns gamla klassiker Your Song i fransk tolkning.
I filmens slutscener får vi följa pappa Lars gående längs en lång pir med ett glittrande Medelhav i solnedgång och en horisont i skymning, en vacker bild som avslutning för en rolig, tänkvärd, fantasifull film med både överraskande bildval, kul dialog och ömsint personskildring.
Bland skratten, fnissen och prasslandet med godispåsarna på Kista Bio finns även plats för en vemodig men ändå glad tår i ögonvrån hos oss panschisar när filmen är slut och vi tittar på eftertexterna och lyssnar på musiken. Betyg Fem upphottade Renault R4 av fem för nostalgisk sommarresa med en insikt om att pappor blir äldre, liksom deras barn och tiden går inte att vrida tillbaka men det är gott att minnas.
Tessa Hadley kul författare som skapar sammansatta karaktärer i en roman, Fri Kärlek, med överraskande intrig (plot) som får boken att lyfta och ge associationer till både antikt ödesdrama och tidigare kvinnliga karaktärer inom litteraturhistorien som brutit sig loss ur konvenansen. En hip Nora eller en frimodig Annakarenina med mod och gott humör i the swinging Sixties i London när det begav sig.
Vi drar en halvt oläst bok till från förra sommaren, present från vår väninna US, Fri Kärlek, av Tessa Hadley. En riktig tantbok tror Kistalight, övre välbeställd medelklass i London, en liten kurtis, sex mellan yngre kille med litterära ambitioner och mogen dam i sextiotalsanda.
Kul ... kul .... kul!
Men i mitten av romanen tar boken en plötslig oväntad vändning och man inser att Tessa Hadley är en mycket medveten, form och stilsäker författare.
Spännande, ska bli kul att läsa fortsättningen, rent av en modern Annakarenina i Swinging London!
Sista sommarlovsdagarna läser vi ut boken på Kistalight.
Tjoho bäste indieförfattare!
Du har väl inget sommarlov längre du är ju panschis!
Visst ja men på sommaren försöker vi alltid läsa några godisar inom litteraturen, här Fri Kärlek av Tessa Hadley!
Det handlar om klassresor, omvända, det handlar om att bryta sig loss, överraskande men med mycket kraft och energi av romanens vuxna huvudperson Phyllis, snygg tjej från övre medelklass i förorten Otterley lite lagom lycklig och välbeställd som söker sig till ruffiga Everglade i Ladbroke Grove.
Det blir ungefär som att röra sig från Notting Hill (plats för romantisk kärlekskomedi) med Ronan Keatings melodi som soundtrack till The Clash i Ladbroke Grove med London Calling. Två väsensskilda stadsdelar, men grannar, för bohemer i innerstads London (den ena vit och den andra svart) eller som att jämföra Stones med The Beatles. De senare fick unga flickors hjärtan att svänga och brista medan Stenarna hade siktet inställt lite längre ner and the girls get on fire.
Tessa Hadley vänder skickligt på berättarperspektivet efter Phyllis överraskande uppbrott. Vi får följa den övriga familjens öden, från konventionell övre medelklass till en dysfunktionell familj i ett känslomässigt tomt hus bland chic övre medelklass i Otterley.
Här växer familjens dotter Colette fram som romanens andra huvudkaraktär på väg in i puberteten, egensinnig, klipsk, grejar skolan om än på väg från studier (några sidor med fin skolskildring), blir hon en ung spegel för sin mammas eskapism. Fadern visar sig också ha oväntade relationer och hemligheter och kan säkert gå vidare medan sonen som går på aktad boarding school inte kan förlika sig med mamma Phyllis handlingar.
Tessa Hadley är inte bara en skicklig författare med komplexa karaktärer utan även en utomordentlig skildrare av miljöer. När Phyllis söker upp sin kommande unge älskare i ett för henne främmande London kan man få vibbar av sociala skildringar från Dickens 1800-tal med riktig fattigdom och nöd i staden, original text from the novel Free Love; The Everglade was a crumbling vast art nouveau palace, built at the turn of the century to contain sixty luxury serviced apartments T […] Now it had fallen from grace, broken up into who knew how many run-down bedsits and sublets, taken over by ex-boxers, theatricals, members of occult sects, tarot-card readers / _ _ _ /
Alla som var att räkna med i den alternativa kulturen hade vid något tillfälle bott på Everglade. Huset blir basen för Phyllis nya trevande liv i the swinging sixties!
Tessa Hadleys Fri Kärlek överraskar med ett driv i handlingen och språket, en överraskande story, litterära miljöbeskrivningar och spännande karaktärer bakom en övre medelklassfamiljs fasad.
Här finns det utrymme för diskussioner om man läser romanen i en studiecirkel eller varför inte med en gymnasieklass i årskurs tre eller på en universitetskurs i Litteratur.
1) Något om tidsandan, 67 hur såg ungdomsrevolten ut runt om i världen; vänstervågen, tidig feminism, hippiekulturen, alla artister, popband och musikstilar
2) Var tidsandan i första hand politisk?
3) Var det en revolt som var känslomässig, nu ska hela rasket rivas ... ?
4) Var det en konstnärlig revolt, nya uttryck i musik, konst, film och litteratur
5) Hur var det möjligt att revolten blossade upp på så många platser samtidigt runt om i västvärlden, London, San Francisco, LA, Paris, Rom, Milano och Turin, ja till och med Stockholm kom med på ett hörn med kårhusockupationen och bakom järnridån i öst, Prag med flera, förekom revolter. Här i romanen tangerar livet på The Everglade building vad som låg i tiden med stämningar, diskussioner och livsstil - ge exempel
6) Var det romantiska föreställningar om kärlek eller feminism som drev Phyllis till hennes uppbrott eller var det mer en känsla av PPR. pang på rödbetan, när det gäller sex? (It´s only Rock´n roll and I like it!)
7) Huvudpersonen Phyllis är ju en ganska robust person känslomässigt, glad, ser bra ut, fungerar ok, äktenskap slentrian, hygglig man och ändå ett sådant uppbrott - diskutera!
8) Phyllis kommer att göra en omvänd klassresa, en avgrund i brittiska samhället, men verkar ändå lyckligare, vad kan det bero på?
9) Dottern i familjen, Colette (kul tjej), vill också komma loss, med mycket energi och målmedvetenhet, drivs hon av drömmen om kärlek eller är det även här en mer målinriktad PPR, pang på rödbetan filosofi, när det gäller amorösa äventyr och vuxenliv?
10) De manliga karaktärerna Roger och Nicky är omedvetna om varandra i förhållande till Phyllis men har en speciell relation, vilken? Roger är en hygglig man, framgångsrik i högre brittisk förvaltning (något om utrikes affärer och relationer) men en smula fyrkantig i sitt sätt, han oroar sig för att han ska påminna om Karenin (i Tolstojs beskrivning av öronen i romanen Annakarenina). Hur går Roger vidare?
11) Nicky är ung smula fumlig och fyrkantig, begåvad med att skriva men trevande i sitt sökande, samhällskritisk men ej dogmatisk vänster, påminner mer om en ungdomlig kritiker av världen av i dag än en vänsterkille 68, får ändå till det både med Phyllis och sin talang med att skriva. Det är ändå svårt att förstå hur Phyllis kan känna en så stark dragning till Nicky, resonera och diskutera!
12) Swinging London, 68-revolten och ungdomsrevolt, var hämtade man drivet och inspirationen - resonera, någon företeelse som påverkade alla som var med då och gav energi?
Det är lätt att tycka om Phyllis och Roger, okej med deras odrägliga barn, och spännande med den oväntade historien. Vi tycker att slutet på romanen Fri Kärlek är en smula spretig och upplever att ungdomarna Nicky och Colette mer hör till Z-generationen och vår tid än barn from the sixties, undrar också när jag tänker efter om inte Fri Kärlek egentligen är en roman om liv och känslor av i dag! Betyg fem rullande stenar (Stones) av fem, It´s only rock´n roll and I like it.
Somewhere in Stockholm there is a man //😎He has made the whole Slussen to his port
(Songs from Before Old)
The family with 20 members! The picture above is from cousin Johan Kragsterman. Small in format but surprisingly sharp in outline! Now the Sjöberg children have grown up, fled from the countryside, a home in Stockholm's southern archipelago, and stranded on a kobbe (granite slab) near All Saints' Church in Stockholm's Söder.
The time is the mid-1940s and it is summer. If you live in a small apartment, you have to troll when it's time for a party, and when taking pictures, you like to move outdoors. In the middle stands grandmother Anna surrounded by a number of her children with their respective ones, at the front are the grandchildren, all of whom became a whole bunch of cousins. The place is perhaps Rosenlundsparken or possibly below Tjurberget and Helgalunden, Kistalight thinks he sees a funky house on the edge of Rosenlundsparken looming in the background.
Anyway, we've been scouting the neighborhoods! Like a little with the help of our older relatives looking over the shoulder from the photograph!
Here comes another carver serru, genealogist as well, Kistalight has through Katarina church archives, baptist certificate, discovered his birth address, Helgagatan 17, parents Kurt Adolf Sjöberg b 1922 electrician, should be Knut Adolf, and Ulla Gunvor Jansson b 1924. It is also noted if when the parents have married. In my case just over four months before birth, should actually have been born five months before as I was born three weeks early on February 4, 1948, for others it could be closer than that, someone manages to get married a month before the birth and for those who are unmarried it becomes a sharp note. The occupation of the men is noted; Knut was an electrician and it is a splendid working class that prevails in Katarina parish, pipe, factory, fabric worker, mechanic, chaffis or postilion, the women's jobs are not noted.
I approach Helgalunden via Tjurbergsparken. The first thing that appears is the old Katarina Realskola. One of Stockholm's first buildings in the funkis style, it was inaugurated in March 1932 and was designed by architects David Dahl and Paul Hedqvist. The latter an architect who liked to sketch freehand and furnished the Folkhem (a wellfare idea) with schools designed with inspiration from functionalism. The building is in an austere funkis style, three stories high with the main building and schoolyard facing south with the auditorium at an angle supported by columns. In the hall's portic is a famous drinking fountain created by Eric Grate. The school building is now culturally (blue) classified by the Stockholm City Museum. For a period the Theater School operated here and today the English high school is housed in the buildings. Stig Claesson, Slas a swedish writer, has told about the concerns with wearing a real school cap during his years as a student at the school. The father's pride in the hat and how Slas had to hide it when he left home on Klippgatan in eastern Södermalm in order not to be bullied like a kitty dog and even get snubbed by the boys on the way to school. Not easy being a working class guy from Sofia in the stylish funkis of a secondary school in Söder!
To the west of the school is the quarter Metern. Here we go, we enter through a portal and come to a large courtyardfor the HSB condominium association Metern, which was built in 1926 with smaller apartments for well-mannered workers with a lower income. The fcourtyard breathes idyll with ingrown greenery a la garden and care for buildings. The old numbering for Helgagatan is still there, the first gate is number 15 and the heart starts beating at Kistalight, here it is close to 17, was I possibly born within the HSB community? When I was young I lived in old Östberga, Greetings from Östberga, and today I have been living in Kista in HSB for more than 40 years, see Heja Sweden!
Just walking around the farm I can probably find my address, going counter-clockwise one, three, five and so on, but the court gates stop at 15!
Are you looking for someone and can I help you says elderly friendly uncle at the picturesque gate at the entrance. I have been chairman here for a number of years and know a lot about the neighborhood.
Kistalight tells us that he was born here in the neighborhood around Helgalunden and is looking for gate number 17, is a little curious like this in the old days about my Roots.
With all right, our friendly chairman says, but today the entire Metern block has the address Helgagatan 36, but in the gate over there lived one of the creators of the culturally marked building today.
Number seventeen, I have no idea.
Today, however, the meter is considered to be of cultural and historical value and has been gifted with a blue sign by the St. Erik Society, says our friendly chairman.
Kistalight, who is starting to run out of battery (gunpowder) in his cell phone, hurries on along Helgagatan. The Google search on nr, 17 stubbornly points away towards the charming portal between Helgagatan and Hallandsgatan. Nice young lady asks if I'm looking for a dentist!
No, I'm looking for a number says Kistalight! Just to be safe, I add that I'm looking for where I was born, should be Helgagatan nr 17.
Have you googled says our young lady?
Sure, but my phone is dead.
Here is number 17 says our young lady who belongs to the young generation and is good with the digital stuff and the arrow on Google Street View stubbornly points to the portal.
Sure ... sure I say but that's not true! Are you sure you are not looking for a dentist then says our nice young lady?
Kistalight slips into the yard by Helgalund where the arrow from Google Street View stubbornly points, the gate is open, counting numbers along the length; one, three, five ... eleven, not seventeen though, but now the gate is closed.
Should one climb over a fence?
Not a good idea for an old one, guy, elderly-elderly, risky-risky in covid times, who is looking for his roots!
I get help from a construction worker from the Baltics who helps me with the gate code.
Do you have the code for the entrance!
I´m looking for my roots here in the neighborhood and now looking for the way out!
Yes ... yes no problem here is the code!
Looks like a blue melancoly day!
What to do?
Seek out some culture and visit Garbo's house on the corner of Blekingegatan and Tjurbergsgatan where there is a bronze sculpture by the artist Julia Eble of the Divine. The house where Greta Garbo lived is today demolished, but the new houses at the intersection are popularly called the Garbo houses. While we ponder the fate of Greta, one of Söder's most famous Dandelion children, famous in the wider world, but enigmatic and shy after her film career, she has fascinated people and attracted interpretations in literature and art.
With the support of Greta, I take new steps and branches up Blekingegatan towards Helgalunden again and All Saints Church, this idyllic national romantic wooden church inaugurated in April 1918 and today a popular church for baptisms, weddings, concerts and the All Saints Mass. At the park I turn left and voila, hocus pocus, I have found Helgagatan 15 - 17, eminent Google Maps has shown an error and indicates Helgagatan as Helgalunden.
The heart certainly beats a little extra in front of gate number 17!
My grandmother lived here for many years!
-Thought, tra la la, Kistalight!
Wrong, wrong ... wrong!
During my search in December 2019, the address on the street sign on the corner of Allhelgonagatan was Helgagatan 17 in the Kvadraten quarter, in the star Greta Garbo's quarter, but it was completely wrong, historically the address belongs to a different place!
Here around Helgalunden, an informal charming neighborhood where city architect Hallman's city plan adapted to natural conditions.
Organic (natural) growth after Tjurberget and the stretch of Ringvägen below the mountain!
Today a soft ice hipster idyll, it is symbolized by Funkis, the large court quartier Metern under the direction of HSB, the popular national romantic wooden building All Saints' Church and the dandelion child Greta Garbo's quarter, the southern bean that became a world star in the film.
We embed Old (young generation) singing songs from before and further scouting for our grandmother's address.
It's not like Helgalunden, Our Grandmother doesn't live here anymore - Helgagat..., but it is a funkis house from 1931 on Siargatan 17 in the Pennan quarter on Södermalm and next door to Rosenlundsparken. For many years rental properties for the residents of the municipal company Stockholmshem, but in 2001 transformed into a condominium association.
The house is diagonally opposite the entrance to Linjalen quarter, Söder's own million program and Tensta with a lot of concrete and lots of rental properties compare to Kistalight's Light million program from brick to hut. Nevertheless, it gives a slightly charming feeling to walk on Siargatan, trees and greenery in the middle lane that form an avenue, a bit of bohemianism with a restaurant in the corner of the block where some southerners are sitting with the first pilsner of the day. Our grandmother lived here since the beginning of the 1940s on the lower floor. The street was then called Helgagatan and continued on the other side of the park, then Skåneparken or Skånegläntan up against the mountain with Helgalunden and All Saints' Church. In the early 1950s, the part of the street north of the park changed its name to Siargatan. Previously, our grandmother had lived at Blekingegatan 14 (5 tr ög) almost down by the Ringvägen but with the All Saints' Church in the fund if you walk the street east. She lived there with parts of her large family and then she was interviewed in DN on her 60th birthday 11 March 1938, To be the mother of 23 children, but then moved, probably in the early 1940s, to Helgagatan 17 on ground floor.
Map of Helgagatan with surronding in the guartier of Skåne and Helgagatan in the 1940s
Kistalight has been at a family reunion in Rosenlundsparken due to an old photograph from cousin Johan Kraxterman shown on the Sjöberg cousins' FB page, which will be revived in honor of the day. Johan was also a good initiator of the meeting. There were new photographs taken by cousins, siblings and nephews posted on our Facebook group page. A pleasant afternoon with a picnic, happy conversations, memories and fun meeting new generations of Sjöberg. There is a certain magic and there is room for stories to have a set of parents who were 23 siblings.
In addition, you can meet cousins who know our city and the Södermalm, downright experts, Bosse Andersson's cousin who has driven Taxi for many years and is older than Kistalight.
- You Thommy, you are probably wrong about that (the blog) where our grandmother lived, look over here on the north side of the park and you have Siargatan which used to be called Helgagatan and that is where our grandmother lived. From another cousin, Christel Sjöberg, I receive an envelope with cards, letters and other facts about our grandmother Anna Sjöberg, which tells about her life as an elderly lady and widow in Söder.
Nice, almost like a bonus for the summer holidays but I have to redraw my story about the search for my address of birth. See Roots II!
Kistalight has via Stockholmskällan, search page https://stockholmskallan.stockholm.se/ compared old city maps of Söder, from 1940, 1944 and 1954. From the latter map, our street is called Siargatan and already in 1951, grandmother Anna saved cards with that address.
The city lives its own life and can take many guises, layer upon layer; houses are built and demolished, restored, facades are plastered, neighborhoods get new residents and people with socio-economic muscle move in and condominiums are formed, so-called gentrification. City planners and name preparers rewrite the city's history with name changes, street changes and the alignment of trams, buses and subways.
Södermalm has its own aura of bohemian charm and has a certain attraction to creators and intellectuals, it seems also here around the Pennan quarter with small galleries, studios and something with ceramics, but it certainly rubs somewhere between remodeled condominiums, around the property Pennan Siargatan 17 and neighborhood Linjalen.
Fun to discover new neighborhoods!
I lived here for my first months before my parents Knutte and Ulla got their own place, eventually on Slipgatan near Hornstull. See Bitar och Skärvor Kistalight at Hornstullsstrand or the School Bench at Liljevalchs!
Anyway, my grandmother Anna Sjöberg lived in Söder for many years, on her 60th birthday, March 11, 1938 when she lived at Blekingegatan 14, she was interviewed by DN in an article with the title:
Being the mother of 23 children!
Then she has six children left at home. It was the end of the 1930s and Sweden is beginning to recover from the 1930s depression.
The children have work and one of the sons is training to be an engineer at night school, which makes the whole family very happy and proud.
All her children, my uncles and aunts, 20 of them were registered in the church register at birth, , some died young, a twin at birth, but many grew older and several became really old, data that our cousin Thomas Arvidsson showed with his genealogy. They were energetic, talented, happy, and musical and they were part of those who shaped the burgeoning Folkhemmet.
The talk and hitting skills were sharpened in the group of siblings, several had sprains in the legs, ants in the bral, perhaps today you would call it traits of ADHD. It was needed when times were tough and jobs were scarce. If there was no work, you had to start your own. Talents as an entrepreneur sprouted here, from laundry, mengeling and ironing, handicraft carpentry and electricity, studying engineering in the evenings or the art of running Café and Byggfutt.
Around so many children, siblings, grandchildren, great-grandchildren, there are of course lots of stories, enough to tell a part of Sweden's modern history.
The center, the heart of the story of the Sjöberg family and grandmother (grandmother) Anna Sjöberg, is their archipelago home on Årstanäs in Stockholm's southern archipelago with proximity to fine fishing waters and the fjords Blisinge, Hårsfjärden and Mysingen where most of the siblings grew up (see Rötter Kistalight 26 May 2006! ) but here on Helgagatan the younger part of the group of siblings was formed and our grandmother probably lived here for about ten years and her youngest children Knut and Hans Sjöberg later also with their girlfriends and this is where Kistalight got his birth address
The funkishouse at Siargatan 17, Pennan 11, was built in 1931–1932 and designed by Ture Sellman, and the property was renovated and replaced in 1988, and only in 2012 were the balconies built. In connection with the renovation, two new apartments were built on the attic floor so that the property today contains 26 apartments. Most of the apartments have two rooms and a kitchen, and in 2001 they were converted into a condominium association. The prices are on the Södermal level between 4 - 6 thousand for a deal with a two or three-room apartment.
Our grandmother, was a kind person and had the fine quality that often distinguishes good leaders, good teachers or decent managers. The talent that she could see and confirm everyone around her; children, grandchildren, other relatives, friends, neighbors and customers who bought fish. Of course it could take a little time sometimes, but then she counted the names until it was right. Plus, she was a good storyteller! Here we refer to uncle Hasse who told the story. Hans was the only one, the last one in the group of siblings, who was born at BB (hospital). Lying on the BB was perhaps the first opportunity in many years for Grandma Anna to have some rest and consequently she looked very happy and happy with her newborn boy, which delighted the midwives and nurses and made them wonder if it was her first child ?
No, said mother Anna; it's my twenty-first ... child!
Having so many uncles, aunts and cousins has always been a bit of a pinch in the arm!
Is it true, is it real? You don't mean that, oh I think I'm dying then! A bit like how young people express themselves today!
PS Attached article from DN about grandmother Anna turns 60 on March 11, 1938
Feel free to click on the picture, the article, to enlarge!
In the end, we find the location of the Sjöberg family photo from the mid-1940s, a beautiful stone outcrop with grooves already polished by the ice sheet that the city architect saved in Skånegläntan. Today near some preschool center and the award-winning sunbeds, Stranden, very close to Siargatan which was once Helgagatan. In the background, the stairs up to Hallandsgatan and the portal to Helgalunden can be seen. Perhaps the Sjöberg family gathered one day in the mid-1940s when peace came to Europe and there was reason to celebrate.
Kistalight och Mimmi har varit på äventyr i Nybro och Åfors, Eriksmåla. Det började så bra med en liten utflykt till Borgholm, parkerar bilen, en promenad bland trähusen, snickarglädje, tennisbanorna (jfr Klassisk tennisvecka), Badhusparken och gamla anrika Strand där du kan svänga de lurviga, när det begav sig, för några schysta moves en vacker sommarkväll.
Uppdraget var att köpa Ozempic på stadens apotek, för Mimmis diabetes, aj ... aj denna vara är uppköpt av alla gram och viktjagande hipsters och vackra människor på Sommar-Öland!
Finns den då i Kalmar?
Nej... nej uppköpt även där av de vackra - the summer Kardashians.
Vi googlar på Nybro Apotek, där finns den men går inte att beställa! Det får bli en chansning, vi styr upp vår Peugeot (pippa ej utan gummi - bra med minnesregel för stavningen) på 25:an mot Nybro.
Klart att det går lätt att hitta Storgatan i Nybro, styr mot centrum bara, där är det Hjärtat, apoteket alltså, Mimmi kvistar in för några Ozempic, hit har inte the Beautiful people - the Kardashians hittat vägen. Kistalight funderar, undrar om man inte skulle ta och köpa några flaskor vitt och Rose för ett glas på verandan, lite medicinering på sommaren liksom!
Tji systembolag på Stora Torget i Nybro, inget A-lag heller bara några invandrarungdomar på elspark-cykel och ett stånd för falafel och kebab som drivs av några muslimska kvinnor i schalar, säkert efter att ha gått kurs med starta eget och bli sin egen entreprenör.
Kistalight söker sig till de intellektuella, stadens bokhandel Lars Bohmans på Storgatan, där det fortfarande finns böcker och där de kan svara på existentiella frågor som var Systembolaget ligger. Det visar sig vara utlokaliserat bortom järnvägen, ca 8-10 minuters promenad., mellan Lidl och PostNord, troligen är även A-laget outsourcat.
Sedan styr vi kosan mot Åfors i Eriksmåla för att besöka ortens glasbruk och inspelningsmiljöerna kring filmen Mitt Liv som Hund., som vi har visat så många gånger under åren när det har varit temaveckor i vår skola.
Vi känner igen Folkets Hus där det har varit teateruppsättningar om ortens historia, och vi minns Glasbruket där Mäster och konstnären hade sina duster och ladan där barnkollektivet med Ingemar i spetsen lekte det som var aktuellt i tiden!
Bor man i Åfors bör man ha byggsläp konstaterar vi när vi kör genom samhället med sina hus, på uppfarten står kärrorna ofta lastade med ett gäng plank, här gäller det att vara händig.
Vi tar även en sväng förbi Bruket, i dag så sorgligt nedlagt, och några minnestavlor av Ulrika Hydman-Vallien.
Kvällen, le diner, tillbringades på MacDonalds i Nybro vid trafikrondellen (en hubb för färder i alla riktningar i sydöstra Småland) för en double QP Cheeseburger med ljummen pommes frites.
Kistabo sedan 40 år, söderkis i västerort. Familj; fru, två vuxna barn, barnbarn, used to have a cat, med historisk anknytning, en revolutionär, matte till katten nära släkting till Rosa Luxemburg. Numera indieförfattare efter mer än trettio år som So-lärare på grundskolan. Plitar en hel del med mitt skrivande; gärna om resor, samhälle och litteratur. En lyckad formulering och jag ler hela vägen på promenaden. Några egna ebooks. Se Kistalight på Smashword Under tiden bloggar jag på Kistalight. Finns även i bokform Abc...Kistalight, Kistalight goes Ryan, Kistalight Academy, Kistalight på Spaning och senast CV från Kistalight
© Thommy Sjöberg
