Mycket hedervärt mitt i hjärtat av Saint Germain des Pres i Paris sjätte arrondisment vid kyrkan Saint Sulpice. Kyrkan har en märkvärdig målning av Eugene Delacroix i Jakobs kamp med ängeln.
En symbolisk plats för Strindberg och omnämnd i hans Legender.
Bysten är en replik i brons av Carl Eldh klassiska Strindberg Titanen från 1905.
Initiativtagare till Strindbergsbysten är Guy de Faramond (se ovan foto) före detta korrespondent för Le Mondes i Stockholm och Strindbergs franske översättare Jacque Robnard.
Vid pass 120 år sedan flanerade August Strindberg i de här kvarteren mellan sitt hotel Orfila där han försökte framställa guld med kemiska metoder, enligt han själv vetenskap, men mest liknade det naturpoetiska övningar och besvärjelser. Han strosade runt bland caféer, intog sin absint vid cafébordet (förrädisk, giftig på den tiden och numera förbjuden) på bestämda tider på eftermiddagen, tyckte sig se, nerverna i olag, olika tecken, de himmelska makterna, som att han var förföljd av kvinnoligor, elektricitet och säkert massor av skuldkänslor, han led av hudproblem (psoriasis) och svedda händer efter experimenten. Han promenerade i Luxembourgträdgården bort mot Sorbonne där han hade tillgång till ett kemiskt laboratorium, trivdes i Jardin des Plantes, åt middag på Closerie de Lilas, fick en viss uppmärksamhet i den parisiska kulturvärlden med uppsättningarna av fröken Julie och Fadren, skrev ett berömt förord (båda ansågs ha en dragning till det mystiskt vilda) i en katalog för konstnären Paul Gaugain men han fick inte riktigt det stora genombrottet i Paris kulturvärld. Möjligen berodde det på brist med de rätta kontakterna - i dag skulle vi säga att han inte hade det rätta nätverket.
Kanske brydde han sig hellerinte riktigt om ytligheten i att vara en celebritet och kändis utan han följde sin inre väg utan att vara medveten om det? En sorts förtäckt frigörelse alltså eller helt enkelt konsten att traska sina egna stigar.
Strindbergs kris som gestaltas i Inferno kan säkert ges en psykiatrisk diagnos men kan också ses som en konstnärlig och en livsstils kris. Strindbergs bok Inferno som gestaltar den här perioden i hans liv skrevs ursprungligen på franska och var tänkt att ges ut för de franska läsarna. Kistalight som läste boken som ung, svenska versionen, tyckte redan då att det var en levande bok, livligt språk och friska iakttagelser, det ockulta låg i tiden (Strindbergs känsla för vad som var på gång) och i de hudlösa självbetraktelserna fanns en hel del humor.
Åren före Inferno hade Strindberg rent av levt vad vi idag skulle kalla rock´n roll liv med skilsmässor, bohemliv i Berlins konstnärskretsar kring vinkällaren Zum Schwarzen Ferkel, med bland andra Edvard Munch, Ola Hansson, Dagny Juel tidig feminist och hennes make Stanisław Przybyszewski. för mycket alkohol, droger och sex (alla låg med alla). För mycket av det mesta långt före #metoo och #ihave kampanjer. Przybyszewski omnämnd som polacken och Dagny Juel spökar även i Inferno i Strindbergs medvetande som hotfulla skuggestalter (triangeldrama) från Berlintiden. Relationerna var komplicerade som det brukar stå på facebooksidorna.
Hur som helst ledde kriserna till att Strindberg utvecklade sin konst. Han målade tavlor, egentligen använde han en målarspackel och liksom skulpturerade fram sina tavlor med poetiska färger, rörelse och kraft i formen och han blev en föregångare som konstnär inom symbolismen och abstrakt måleri.
Experimenten med måleri och naturvetenskap ledde så småningom efter Inferno-krisen till att Strindberg utvecklade sitt författarskap och kom att skriva lyriska dramer som Ett drömspel, Spöksonaten med flera och tillsammans med de tidigare skapade naturalistiska dramerna Fröken Julie, Fadren och Dödsdansen tillhör verken och August Strindberg världslitteraturen.
Kul, fantastiskt alltså, att Strindberg fått ett eget torg, Place August Strindberg med tillhörande byst (replik) skapad av Carl Eldh. Hans pjäser spelas nästan hela tiden någonstans i Frankrike. Här är han mest känd som dramatiker och man har även upptäckt målaren Strindberg säger Guy de Faramond som ligger bakom skapelsen av ett Strindbergstorg i Paris.
PS Kistalight har bloggat förr om Saint Germain des Pres och Paris 6:e Arrondisment denna kreativa miljö som inspirerat konstnärer, författare, musiker, singer-songwriters, skådisar, studenter, samhällsfilosofer, debattörer under århundraden och i dag inte minst modedesigners och deras entreprenörer.
Det är något i luften där?
I Saint Germain des Pres alltså!
Kanske är det närheten till alla caféer, konstakademier, klassiska skolor som Science Po, Ecole Normale Superieur nära granne i 5th, Sorbonne, de gröna luftiga parkerna med skimrande vatten och strilande fontäner, de billiga (used to be) hotellen, avantgardistiska kabaréer, de skumma förbjudna (Le Tabou) källarklubbarna med (used to be) Miles och Juliette Greco och Sartre, Beauvoir och Camus - Västra Stranden och för några år efter ww2 var de här kvarteren världens mest spännande kulturhäng.
Wow säger vi på Kistalight!
Strindberg lever även i nyskapande kvinnliga tolkningar!
PS En gång till! Även Fröken Julie har vi bloggat tidigare om här på Kistalight! Se Kärlek och könskamp!
© Thommy Sjöberg
