Kistalight fortsätter sin statyspaning! Igår invigdes Place August Strindberg i Paris med en byst av Strindberg.
Mycket hedervärt mitt i hjärtat av Saint Germain des Pres i Paris sjätte arrondisment vid kyrkan Saint Sulpice. Kyrkan har en märkvärdig målning av Eugene Delacroix i Jakobs kamp med ängeln.
En symbolisk plats för Strindberg och omnämnd i hans Legender.
Bysten är en replik i brons av Carl Eldh klassiska Strindberg Titanen från 1905.
Initiativtagare till Strindbergsbysten är Guy de Faramond (se ovan foto) före detta korrespondent för Le Mondes i Stockholm och Strindbergs franske översättare Jacque Robnard.
Vid pass 120 år sedan flanerade August Strindberg i de här kvarteren mellan sitt hotel Orfila där han försökte framställa guld med kemiska metoder, enligt han själv vetenskap, men mest liknade det naturpoetiska övningar och besvärjelser. Han strosade runt bland caféer, intog sin absint vid cafébordet (förrädisk, giftig på den tiden och numera förbjuden) på bestämda tider på eftermiddagen, tyckte sig se, nerverna i olag, olika tecken, de himmelska makterna, som att han var förföljd av kvinnoligor, elektricitet och säkert massor av skuldkänslor, han led av hudproblem (psoriasis) och svedda händer efter experimenten. Han promenerade i Luxembourgträdgården bort mot Sorbonne där han hade tillgång till ett kemiskt laboratorium, trivdes i Jardin des Plantes, åt middag på Closerie de Lilas, fick en viss uppmärksamhet i den parisiska kulturvärlden med uppsättningarna av fröken Julie och Fadren, skrev ett berömt förord (båda ansågs ha en dragning till det mystiskt vilda) i en katalog för konstnären Paul Gaugain men han fick inte riktigt det stora genombrottet i Paris kulturvärld. Möjligen berodde det på brist med de rätta kontakterna - i dag skulle vi säga att han inte hade det rätta nätverket.
Kanske brydde han sig hellerinte riktigt om ytligheten i att vara en celebritet och kändis utan han följde sin inre väg utan att vara medveten om det? En sorts förtäckt frigörelse alltså eller helt enkelt konsten att traska sina egna stigar.
Strindbergs kris som gestaltas i Inferno kan säkert ges en psykiatrisk diagnos men kan också ses som en konstnärlig och en livsstils kris. Strindbergs bok Inferno som gestaltar den här perioden i hans liv skrevs ursprungligen på franska och var tänkt att ges ut för de franska läsarna. Kistalight som läste boken som ung, svenska versionen, tyckte redan då att det var en levande bok, livligt språk och friska iakttagelser, det ockulta låg i tiden (Strindbergs känsla för vad som var på gång) och i de hudlösa självbetraktelserna fanns en hel del humor.
Åren före Inferno hade Strindberg rent av levt vad vi idag skulle kalla rock´n roll liv med skilsmässor, bohemliv i Berlins konstnärskretsar kring vinkällaren Zum Schwarzen Ferkel, med bland andra Edvard Munch, Ola Hansson, Dagny Juel tidig feminist och hennes make Stanisław Przybyszewski. för mycket alkohol, droger och sex (alla låg med alla). För mycket av det mesta långt före #metoo och #ihave kampanjer. Przybyszewski omnämnd som polacken och Dagny Juel spökar även i Inferno i Strindbergs medvetande som hotfulla skuggestalter (triangeldrama) från Berlintiden. Relationerna var komplicerade som det brukar stå på facebooksidorna.
Hur som helst ledde kriserna till att Strindberg utvecklade sin konst. Han målade tavlor, egentligen använde han en målarspackel och liksom skulpturerade fram sina tavlor med poetiska färger, rörelse och kraft i formen och han blev en föregångare som konstnär inom symbolismen och abstrakt måleri.
Experimenten med måleri och naturvetenskap ledde så småningom efter Inferno-krisen till att Strindberg utvecklade sitt författarskap och kom att skriva lyriska dramer som Ett drömspel, Spöksonaten med flera och tillsammans med de tidigare skapade naturalistiska dramerna Fröken Julie, Fadren och Dödsdansen tillhör verken och August Strindberg världslitteraturen.
Kul, fantastiskt alltså, att Strindberg fått ett eget torg, Place August Strindberg med tillhörande byst (replik) skapad av Carl Eldh. Hans pjäser spelas nästan hela tiden någonstans i Frankrike. Här är han mest känd som dramatiker och man har även upptäckt målaren Strindberg säger Guy de Faramond som ligger bakom skapelsen av ett Strindbergstorg i Paris.
PS Kistalight har bloggat förr om Saint Germain des Pres och Paris 6:e Arrondisment denna kreativa miljö som inspirerat konstnärer, författare, musiker, singer-songwriters, skådisar, studenter, samhällsfilosofer, debattörer under århundraden och i dag inte minst modedesigners och deras entreprenör.
Lite graffiti från dagens Saint Germain des Pres i områdets norra kvarter! Entrén till en av de stora franska (i vår tid) låtskrivarnas hem i Paris. En man med en låtskatt och en man som omgärdat sig med en air av skandaler och starka kvinnor.
Det är något i luften där?
I Saint Germain des Pres alltså!
Kanske är det närheten till alla caféer, konstakademier, klassiska skolor som Science Po, Ecole Normale Superieur nära granne i 5th, Sorbonne, de gröna luftiga parkerna med skimrande vatten och strilande fontäner, de billiga (used to be) hotellen, avantgardistiska kabaréer, de skumma förbjudna (Le Tabou) källarklubbarna med (used to be) Miles och Juliette Greco och Sartre, Beauvoir och Camus - Västra Stranden och för några år efter ww2 var de här kvarteren världens mest spännande kulturhäng.
PS En gång till! För några år sedan, 2012, gick Thompa på Kistalight en kurs för kulturentreprenörer på STDH och Data och Systemvetenskap på Stockholms universitet. Kursen var specialutformad för kulturarbetare (vi var 12 utvalda) som ville utveckla sina kunskaper i digital teknik, ekonomi och hitta nya vägar för sina projekt. En av kursdeltagarna där var Anna Pettersson (skådespelare)som då höll på att skapa nya former för att spela Strindberg. En av hennes första föreställningar på Intima teatern i Stockholm var fröken Julie i en uppmärksammad föreställning där Anna Pettersson spelar alla roller och stod för regin. Anna P har sedan fortsatt att söka nya vägar för Strindbergs pjäser på Intima Teatern i Stockholm, även världsturnéer, bortom de manliga geniernas rollgestalter och i och för sig även bortom snäva feministiska tolkningar.
Wow säger vi på Kistalight!
Strindberg lever även i nyskapande kvinnliga tolkningar!
PS En gång till! Även Fröken Julie har vi bloggat tidigare om här på Kistalight! Se Kärlek och könskamp!
© Thommy Sjöberg
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
August Aktuell said via Kistalight
Strindberg som byst och Strindberg i Paris känns i dagarna ruskigt aktuell!
Är det Makterna som spökar i #Metoo och #Ihave tider?
Dagen efter bloggens publicerande, 8.11, kom nästa vittnesbörd om sexuella trakasserier, övergrepp och våld från framförallt teater, film och mediavärlden.
Under hashtaggen #Tystnadtagning protesterar 456 svenska skådespelare mot kränkningar i film- och teaterbranschen.
Sex som positionering, maktutövning och kladdigt missbruk alltså!
Visst måste Strindberg med sina naturalistiska dramer fröken Julie och Fadren m fl (kan också ges en feministiska tolkningar) vara ruggigt aktuell!
Del I - Fenomenologi
Kistalight har också under sommaren läst Sarah Bakewells At the Existentialist Café med undertexten Freedom being & Apricot Cocktails.
Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda anslaget i boken.
Hel del kul anekdoter om existentialisternas tungviktare och här deras biografier i kortform där ofta Saint Germain des Pres är den bakomliggande miljön.
Väldigt trevligt!
Mest handlar det om fenomenologi inom den moderna filosofin.
Uttalade existentialister är egentligen bara Sartre och Simone de Beauvoir. Camus som är med på ett hörn är väl varken existentialist eller fenemonolog utan mest författare och debattör.
Annars passerar filosofer inom fenemonologin revy i Sarah Bakewells bok. Från de känslomässiga föregångarna Niezsche och Kirkegaard till Husserl, Heidegger, som blev nazist,till Jaspers, Hannah Arendt (så småningom stor kritiker av nazismen) Boris Vian mer artist, musiker och författare än filosof, Maurice Merleau-Ponty som älskade att dansa och alltid bar på ett leende och kanske var den mest begåvade av dem alla...
Forts det kommer mera!
Forts Del II Fenomenologi
Författare som inspirerats av Sartre och existentialisterna (fenomenologin) plus samhällsdebattörer var Franz Fanon med The Wretched of the Earth, Richard Wright med The Outsider, engelska Iris Murdoch med kluriga inslag i sina böcker, Colin Wilson britt även han och arg ung man.
Jan Patocka från Tjeckien (Husserlian) en av skaparna av Charta 77 blev förföljd av tjeckiska myndigheter för detta. Han inspirerade Vaclav Havel men Patocka blev utsatt för sådana påfrestningar att han avled i mars 1977.
En av slutsatserna Sarah Bakewell gör genom att skriva sin bok och sina intensiva filosofistudier är att idéer är intressanta men människor är mer värda än så / _ _ _ /
av existentialisterna är det Simone de Beauvoirs självbiografi som består med sina porträtt av människans komplexitet och världens föränderliga kärna.
It gives us all the fury and vivacity of the existentialist cafés, together with a sulphur sky over a sea of clouds, the purple holly, the white nights of Leningrad, the bells of the liberation, an orange moon over the Piraeus, a red sun rising over the desert - and all the rest of the exquisite, phosphorescent bloom of life, which reveals itself to human beings for as longas we are lucky enough to be able to experience it.
Vackra rader citerade från Simone de Beauvoir.
Ser så här i efterdyningarna av #Metoo och #Tystnadtagning kampanjerna, kvinnornas kulturrevolution, att Svenska Akademin har en lägenhet i Paris 6th arrondisment på Rue du Cherche-Midi.
En gata som passerar i grannskapet av Strindbergs torg.
Lägenheten är omtalad i medierna för att det var dit den s k Kulturprofilen, Kladd-Janne, förde sina tjejer och litteratur wannabes.
En inte helt schyst gentleman i Paris alltså!?
Väldigt många personer i kultur Stockholm, denna i och för sig snäva krets, kände för övrigt redan till KladdJanne och hans s k amorösa äventyr.
Även om många kulturredaktörer i dag är uppbragta och skriver kultur och debatt inlägg i frågan som om de inte visste någonting1
Var de verkligen så aningslösa?
Ny kontext efter #Metoo?
Post a Comment