Ting kunde vara viktiga i Lars Noréns författarskap, rekvisita som triggade kreativiteten.
En cykel av fabrikatet Bianchi, en skinnpaj från Armani, solglasögon gärna runda (The Victorian) från Uma Wang, kameror av märket Canon, stolar, bord, hyllor och lampor av designklassiker toppat med Le Courbiseur vilstol eller en Zenith kikare.
Märkesnamn som kan ge ton till ett drama i en medelklassvärld. Ärligt talat finns det även en del mindre bra grejer i utbudet av ting i visningen.
Det finns även böcker, tavlor, posters, vinylskivor, CD, fotografier från olika uppsättningar av Lars Norén och fina bilder från klassikern i TV-teatern Natten är Dagen Mor.
Trädgården mellan 10 och 13. Sedan sprang jag. Pumpade cyklarna, var tvungen att ta Bianchin. Den är inte bra på grusvägar. (citat Lars Norén)
Bianchi, racercykel, Italien ca 1980-tal. Utgångsbud 5000 SEK 490 EUR Bild från visningen Thommy Sjöberg
© Thommy Sjöberg
Undrar om inte Bianchin dyker upp som staffage i flera av Noréns berömda dramer?
Från skivsamlingen på visningen skymtar även Velvet Undergrounds Banana klassiker med Andy Wahrols skämda banan på omslaget, likt Andy Wahrols estetik är Lars Norén bra på yta, märkesvarorna upprepas som minimalism i hans uppsättningar i de stora dramerna.
Lyxkonsumtionen av märkesvaror som ett sätt att bli bekräftad eller för att bedöva sin ångest för en övre penningstark medelklass?
Varufetischism?
En av hemligheterna med Lars Noréns storhet som dramatiker är hans förmåga att lyssna in det sköra, vilsna och det oväntade hos människor i medelklassen. När de möts på sommartorp, julfirande eller i urscenen hos den dysfunktionella familjen på hotellet i Genarp i Skåne. Det är lite som hos Leonard Cohen.
There is a crack in everything
That´s how the lights gets in
Man skulle kunna säga att Lars Norén har absolut gehör, en musikalitet i texterna och i den dramatiska gestaltningen!
I Lars Noréns CD-samling vimlar det av jazzmusiker, lite namedropping; Miles Davis förstås men även Sonny Rollins, Art Pepper, Bud Powell, Stan Getz, Gerry Mulligan, Thelonius Monk, Charlie Parker, Keith Jarrett och fram för allt Chet Baker, den sköraste av dem alla.
Aktuellt bud
8 400 SEK
Utropspris
2 500 SEK
I visningen Lars Norén - Ting finns inga stora boksamlingar men hans samling av Martin Heidegger säljs 31 volymer.
Ingen av Lars Noréns döttrar som vill förkovra sig i Heideggers existentialistiska filosofi?
Annars kan man väl tänka sig att Lars Norén bör ha haft ett omfattande bibliotek med både poesi, filosofi, samhällsdebatt och skönlitterära verk för att inte tala om vad han originalmanus skulle kunna vara värda, en del av dem kanske deponeras i aktningsvärda bibliotek och samlingar.
Nationalklenoder med paketerad ångest från Genarp!
Kala rum, vita väggar, minimalism i inredningen, allt för den kreativa processen men visst måste väl Lars Norén ha haft ett välfyllt bibliotek någonstans?
Hur som helst ekar hans dramer av klassisk poesi och lyriska avgrunder.
Vad sägs om följande titlar?
En genre i sig!
- 1982 – Natten är dagens mor • Kaos är granne med Gud (Stagnelius)
- 1983 När de brände fjärilar på Lilla scenen
- 1988 Bobby Fischer bor i Pasadena • Och ge oss skuggorna (Eugene O´Neill)
- 1995 – Som löven i Vallombrosa (John Milton)
- 2000 – Om detta är en människa (Primo Levi)
- 2011 – Pingviner kan inte baka ostkaka (Ulrich Hub)
En underbar titel den sista, som också vittnar om att Lars Norén kunde ha humor! Vi avslutar med, bäddar in, Chet Baker Live at Ronnie Scotts. Chet Baker som skulle kunna vara en hudlös, sårbar antihjälte i ett drama av Lars Norén.
Genom åren som konstnärlig ledare och regissör har även Lars Norén utarbetat en praxis att samarbeta med sina skådisar, ljud, ljus och dekoratörer när han skapar sina föreställningar. Han spelar på sina ensembler som vore det en samling instrument eller som den gode läraren som spelar på sin klass som vore det ett klaviatur för att plocka fram det bästa hos var och en. Hur som helst har det skapats en hel del unika föreställningar de senare åren genom mötet mellan Lars Norén som regissör och hans teatergrupper. En tragedi blev dock samarbetet med några svårt kriminella interner i pjäsen 7:3. Ett teaterstycke som slutade i en mänsklig katastrof med polismorden i Malexander.
Kreativitet a la Lars Norén
- Scendekor med märkesvaror från Bianchi racercykel till Le Courbiseur vilstol av italiensk design
- Musik från Maria Callas via Velvet Underground till Chet Baker There is a crack ...
- Lyriska titlar på dramerna, anger en ton - visar en avgrund, från Stagnelius, Eugene O´Neill, John Milton till Primo Levi Som löven i Vallombrosa
- Kala rum, vita väggar och minimalism i inredningen
- Spela på ensemblen som ett klaviatur, mötet mellan skådisar och regissör skapas under, minus den tragiska utgången i pjäsen 7:3 där en idealiserad konst och människosyn mötte en brutal kriminell verklighet
- Influenser från Strindberg, Tjechov, Eugene O´Neill och Edvard Albee, undrar om inte Beckett fanns där i bakgrunden också. De stora dramatikerna fanns där som ekon, tonfall, i Noréns egna dramer. Ibland med en lätt men säker hand, som till exempel i Som löven i Vallombrosa där Tjechovs ande vilar över den svenska sommarverandan som en lätt bris från fjärden när det är dags för ett litet glas i kvällningen
PS Undrar om inte detta, bloggen, kunde fungera som ett intro (läraren i mig) om Lars Norén på gymnasiets tredje årskurs? Grabbar och tjejer, i dag tar vi något om Lars Norén och hans scenkonst!
© Thommy Sjöberg
