Promenader i natten Light

 

Promenader i natten men läses på dagen, av bara farten fortsätter vi med att läsa Lina Wolf, vi lånar boken på Kistabibblan. Här mer en tankebok, en essä och bakgrund till Liken vi ... och det övriga författarskapet. Det blir en skiss till en berättarvärld, kreativitet och fantasi, lite av vad jag tänker på, när jag tänker på Romarriket i Lina Wolfs version. 

Ciceron får bli Marcus Aurellius; kejsare, poet och stoiker från det grymma romartiden som förordar rening i skrivandet, fyrtio dygn av betraktelser över sina drömmar, fyrtio drömmar av ofiltrerat tankegods, gärna med det som skaver, som ska omsättas i fragmentiserad kortprosa. Vi tycker oss känna igen berättarformatet, korta betraktelser med ironiska överraskande ingångar till kreativt skapande.

Blir lite som hos Kistalight när han söker sin väg hos Miles Davis blåa toner, spela inte vad som är spela vad som inte är, kan höra hans raspiga stämma, fucking play what you not can play, hos Lina Wolf blir det liksom fyrtio olika verser med omkväde; jag drömde ... en sångbok i prosa med 40 verser där Marcus Aurellius anger vägen.

Vilka kvinnliga erfarenheter och vilken fantasi hon har Lina Wolf för att ge igen på gubbsen, översittarna, mobbarna och patriarkatet, kanske pröva lite husmorsstyckning som Leif GW berättat om i ett av sina TV-inslag om brott, blir en drastisk och våldsam bit!

Det blir fler drastiska, ironiska och överraskande ingångar till hennes författarskap. Ett författarskap som även kräver så pass mycket av hennes focus och koncentration så att hon försummar både släkt och vänner, blir lätt autistiskt, och knåpande med romanfigurer kan ge den där lilla glidningen av verkligheten där det uppstår vanföreställningar. Något som gestaltas i vers nr 16, Åt helvete, där en relation tar slut men det fixar sig ändå även om det kanske inte riktigt är absolut närhet som blir grejen.

Kistalight gillar den här typen av böcker, en genre någonstans mellan essä, novell och dagbok, blir liksom ett fortgående projekt där skrivandet, timmarna flyger, smått tar över både umgänge och vardag, roligare så, kul med skapande, men var tar vännerna vägen?

Betyg Fem stränga anvisningar av fem från romartiden av den stoiske Marcus Aurellius eller varför inte fem fucking play what you not can play

Vi bäddar in Tired of being sorry med Enrique et Nadiya för sorgsna indieförfattare som försummat både det och det andra ...

I don´t know why

you want follow me tonight

When in the the rest of the world 

With you whom I´have crossed

and I´ve quarelled

Laisse toi-tomber

pour mieux renaitre et etre aimé

tu cherches l´histoire a sauver 

sans plus chercher a téxcuser

/ _ _ _ /

Beneath the silvermoon

Maybe  you were right

yeah, yeah, yeah 

© Thommy Sjöberg