Liken vi begravde Light

 

Nyårslöfte läsning, julklapp från dotter Evelina, Liken vi begravde av Lina Wolf utläst!

Hillbilly noire eller myspys i folkhemmet?  

En läsupplevelse, berättarfest, och lite lek med den moderna romanens insignier med roman i romanen och  en berättelse som kommenterar sig själv. Dessutom finns en invävd story, kursiv stil, om Viktoria Benediktsson och hennes sista tid i livet. Hennes roll i romanen har karaktären av magisk realism.

Frågan är om det inte är en kul berättelse om folkhemmet, skröna från landsbygden, en bild av det lilla samhället i skogskanten.

Ni vet en klunga av hus med lador och förråd, gamla uttjänta bilar (vrak), kanske en rostig traktor Bolinder Munktell, BM, risig trädgård, gräsmatta som behöver klippas, träd och buskar som ska ansas, kanske enklare djurhållning, här i romanen något större med grisinsemination och den lilla familjen; fostermor och far, fosterbarn två flickor, Peggy och Jolly, kul, kul, kul! 

Systrarna kan kännas som ett par hämtat ur en novell av Stephen King eller varför inte som väninnorna Lila och Elena i Napolikvartetten av Elena Ferrantes.

Kärnfamiljen hos Lina Wolf i Liken vi begravde genomgår en spännande utveckling, en glidning liksom i folkhemmet, från hetero till multikulti och hbtq-anpassad livsstil, allt eftersom oväntade händelser förändrar deras liv.

Fosterfar anklagar fostermor för att vara megaloman, hon går liksom igång på missförhållanden, lite av feminist, och upprörs naturligtvis av mordet på två yngre tvillingsystrar, en fruktansvärd händelse i byn. Vilka insikter tyder det på och oväntat språkbruk i en hillbillyfamilj.

Något ligger det i fosterfars påstående om fostermor, hon Jenny skulle kunna säga, rent av, flickor ska vi pressa några gubbs idag i vår bilskrot, rensa tomten liksom?

Lina Wolf har hittat en fin berättarton i Liken vi begravde, storögd låter hon lillasyster Jolly berätta historien, (liten, tanig, inte så försigkommen) medan storasyster Peggy tar för sig, läser, skriver och berättar och vill absolut ta sig från byn, andra karaktärer är flyktingarna Benny och Gasten (försvenskade namn) som hjälper fostermor med hanteringen av oväntade händelser (lik), Solbritt, Jennys väninna i kampen mot ensamma hemmakvällar, antikvarien Drago Peggys äldre vän som tipsar om böcker och läsning och berättar rysliga historier om förtryck och den sedelärande prästen i byn.

Det är inte utan att Kistalight blir lite lätt (light) förälskad i den dysfunktionella familjen på bystan som har genomgått sina förändringar, utstått sina prövningar och där fostermor Jenny lovar att nu får det vara slutpressat med gubbs. 

Den samtida familjen i folkhemmet på landsbygden i lite egensinnig mys pys belysning.

Betyg fem skålar av fem i fulsprit av fosterfars renaste hemkört!

© Thommy Sjöberg