Vår Farmor bor inte här längre - Helgagatan 17

Visst tickar hjärtat lite extra framför porten nummer 17 på gatan vid Helgalunden! Bild Thommy Sjöberg

Här bodde min farmor Anna Sjöberg i många år, på sin 60-årsdag, 11 mars 1938, blev hon intervjuad av DN i en artikel med rubriken:

Att vara mor till 23 barn!

Då har hon sex barn kvar i hemmet. Det var i slutet av 1930-talet och Sverige börjar återhämta sig efter 1930-talets depression. 

Barnen har arbete och en av sönerna utbildar sig till ingenjör på aftonskola vilket gör hela familjen väldigt glad och stolt. Tio år senare fanns det även barnbarn, minst ett, undertecknad, i hemmet på Helgagatan. Se även Rötter II Helgalunden

Alla hennes barn, mina farbröder och fastrar, 20 av dem blev kyrkobokförda vid födseln, , några dog unga, men många blev äldre och flera blev riktigt gamla, data som vår syssling Thomas Arvidsson visat med sin släktforskning. De var energiska, duktiga, glada, och musikaliska och de var en del av dem som formade det spirande Folkhemmet. Snacket och slagfärdigheten var vässad i syskonskaran, flera hade spring i benen, myror i brallan möjligen skulle man idag kalla det för drag av ADHD. Det behövdes när det var tuffa tider och ont om jobb. Fanns det inget arbete fick man starta eget. Här spirade entreprenörstalanger, alltifrån tvätt mangel och strykning, hantverk snickeri och EL , plugga till ingenjör på kvällstid eller konsten att driva Café och Byggfutt.

Kring så många barn, syskon, barnbarn, barnbarnsbarn så finns det naturligtvis massor av historier nog så många för att berätta en del av Sveriges moderna historia. Centrum, hjärtat för berättelsen om Sjöbergsfamiljen och farmor (mormor) Anna är deras skärgårdshemman på Årstanäs i Stockholms södra skärgård med närhet till fina fiskevatten och fjärdarna Blisinge och Mysingen där de flesta av syskonen växte upp men här på Helgagatan formades den yngre delen av syskonskaran och här bodde troligen vår farmor drygt tjugo år.

Huset, Nr 17, byggdes mellan 1930 och 1931, ritades av arkitekt Bernt Lundahl, fasaden är i nyklassicistisk stil med mild rosaröd putsad fasad och fönstren är spröjsade med tre rutor i varje båge. Kvarteret heter Kvadraten och sträcker sig kvarteret runt Helgagatan, Blekingegatan, (där Greta Garbo växte upp) Tjurbergsgatan och Allhelgonagatan. Huset är grönklassat enligt Stockholm stads regler för särskilt värdefull miljö ur kulturell, arkitektonisk och konstnärlig synvinkel. Idag är det en välskött bostadsrättsförening som förvaltar huset men från början var det hyresrätter som gällde för folk, arbetare mest, med ordnad ekonomi. Just i dagarna finns en liten etagelägenhet, 2,5 rum (79 kvadrat) till salu med en altan på taket på 14 kvadrat. Där köparen kan sitta med sin käresta, zippa på ett glas rosé eller ta ett glas bubbel i stadens blårosa kväll med romantisk utsikt över takåsarna på Söder, Allhelgonaspiran och Sofia kyrktorn och den alldeles egna skyskrapan (fd) Skattehuset i blickfånget bort mot Slussen. 

 Lägenheten bellar över 8 mille för lycklig köpare, kostar på att vara trångbodd hipster!

Vår farmor, mormor, var en snäll människa och hade den fina egenskapen som ofta utmärker goda ledare, bra lärare eller schysta chefer. Talangen att hon kunde se och bekräfta alla i sin omgivning; barn, barnbarn, andra släktingar, vänner, grannar och kunder som handlade fisk. Klart det kunde ta lite tid ibland men då räknade hon upp namnen till att det blev rätt. Dessutom var hon en god historieberättare! Här refererar vi till farbror Hasse som berättade historien. Hans var den enda, sista i syskonskaran, som var född på BB (sjukhus). Ligga på BB var kanske det första tillfället på många år för farmor Anna för lite rast och vila, följaktligen såg hon mycket glad och lycklig ut tillsammans med sin nyfödda pojke, vilket gladde barnmorskor och sjuksyrror och fick dem att undra om det var hennes första barn? 

Nej sade mamma Anna; det är mitt tjugoförsta ... barn!

Att ha så många farbröder, fastrar och kusiner har alltid varit lite av att nypa sig i armen! 

Är det sant, är det på riktigt? Det menar du inte, jag tror jag dör alltså, lite som ungdomar uttrycker det i dag!

© Thommy Sjöberg