Tung (heavy) litterär läsning av Kistalight i sommartid. Några av titlarna är redan lästa P O Enquist Kapten Nemos Bibliotek, som länge stått på läslistan (oläst i bokhyllan) och nu genom hans frånfälle äntligen blir läst, kan ses som en hyllning till P O, en av Sveriges stora författare. Titeln Kapten Nemos Bibliotek anspelar på Jules Verne Den hemlighetsfulla Ön och drömsekvenser i romanen associerar till kapten Nemos u-båt. Det är en rik och fantasifull bok han skrivit P O, en mörk förväxlingshistoria om två små pojkar som blivit bortbytta på en barnstuga i Bureå i Västerbotten. En lättsinnig (brist på organisation) barnmorska håller inte reda på de nyfödda utan slarvet upptäcks senare när pojkarna rotat sig hos sina "nya" föräldrar. Misstanken om bort-byte leder till en rättsaffär som leder ända till HD och domen blir att pojkarna får byta till sina biologiska föräldrar. Det är en mörk och mycket poetisk historia som ramas in av små poetiska lite trevande dikter, Eeva-Lisas röst, för varje kapitel. Förebilden till romanen har sina rötter i Västerbotten och är en sann historia från P O;s barndom.
 |
| Kapten Nemos U-Båt |
Teckning av Kistalight/Thommy Sjöberg i barnboksgenrén, Yellow Submarin
Från Ett Annat Liv av P O Enquist.
Men den femte natten, medan Greven snarkade, började han skriva Kapten Nemos Bibliotek. Han hade ju titeln, från veckan i Brighton. Den stod där alldeles ensam på en sida. Sen tomt. Och det gick plötsligt så lätt. Han skrev och skrev, natt efter natt, det var romanen om Eeva-Lisa och hans mor och honom själv och bortbytet och döpojken. Och plötsligt kunde han skriva. Han hade ju trott att han hade supit bort förmågan att skriva / _ _ _ / Och under månaden på Kongsdal skrev han bokens första tredjedel. Det var en bok om återuppståndelsen. Och nu när han förstått det och visste att han kunde skriva igen då gavs han ett andra liv. / _ _ _ /
Ett under att kunna skriva sin historia med en egen ton!
Samma vita sida, oskrivna blad, för alla!
Vi hyllar även Kristina Lugns frånfälle med läsning, klart vi har läst hennes succé och genombrotts diktsamling Bekantskap önskas med äldre bildad herre, kongenial titel, men här får det istället bli Till min man om han kunde läsa ur Samlade Dikter, Lugn bara Lugn. Läser diktsamlingen på tunnelbanan mellan Kista och Hornstull plus promenad till Rosenlund för akut tandvård. Gammal lagning som bitits sönder och öronvärk (vaxpropp) som sätter sig i käkleden. Min eminente tandläkare fixar lagningen och själv fixar jag örat med revaxör under några dagar. Men vad passar inte bättre än att läsa Kristina Lugns dikter på väg till och från tandläkaren. Kristina Lugn har en alldeles särskild tajming, ingen kan som hon mixa vardag, enkelhet med bråddjup dessutom har dikterna en lätthet (smidighet) och musikalitet. Genom runorna, eftermälet, har vi även förstått att Kristina Lugn var en storläsare och tillhörde Nobelkommittén, den speciella grupp inom Svenska Akademien som hade som uppgift att läsa de (sista) utvalda kandidaterna.
Ett gigantiskt arbete inom läsandets ädla konst!
Sommarens clou när det gäller läsning är Löparna av Olga Tokarczuk. Kistalight kämpar på för att komma in i verket, vill sig inte riktigt, känner viss distans till de skildrade miljöerna och människorna.
Inte helt fel att jämföra Olga Tokarczuks Löparna med Peter Handkes Långsam Hemkomst (förra årets Nobelpristagare), bägge böckerna handlar om uppbrott, att ge sig iväg, bryta upp, komma tillrätta och nå fram till en insikt. Både Handke och Tokarczuk är väldigt litterära; Handke är stiliserad, sparsmakad och abstrakt. Hos Tokarczuk händer det grejer, magisk realism, men stilen är överlastad, aning snirklig, genomarbetad, gammaldags och litterär och även hon kan kännas aningen abstrakt.
Skapar då både Handke och Tokarczuk distans i sina texter?
Hursomhelst Handkes Långsam Hemkomst är en sammanhållen text medan Tokarczuk berättar en rad episoder, även några kända anekdoter, som den om Chopins hjärta. Där hans syster Ludwikas har fullt bestyr med att smuggla hem hjärtat till Polen och Warszawa efter att det skilts från övriga kroppen vid Chopins begravning i Paris.
Olga Tokarczuks berättelser är också i betydande mått essäistiska; hon utnämner Moby Dick till världens bästa reseskildring, rent av en resehandbok.
Sic inga invändningar om detta!
Bäst är Olga Tokarczuk i sina korta bitar, passar Kistalight, små korta prosapoem, lärda stycken som Människans starkaste muskel är tungan, Det nya Aten, Guideböcker, Nordpolsexpeditioner, Öpsykologi, Rengöring av kartor, Wikipedia, Harem, Kleopatror, Atatürks reformer, Buddhas träd, En annan Cock, Nätstaten och Kairos är några exempel på lärda kortbitar som ofta har en poetisk knorr som avslutning. Dessutom interfolieras många av texterna av spännande kartor och bilder.
Absolut, vi kommer att läsa och inspireras av Olga Tokarczuks små prosastycken igen, en andra chans.
 |
| En rök i Coronatider, Camus |
Just nu, under progress, läser vi Albert Camus Pesten, passande läsning i Coronatider, men Kistalight har länge tänkt att läsa den. Både för att vi är nyfikna (Kistalight At the Existentialist Café) på att läsa mer av Camus, ( Han, Camus hade hjärta medan Sartre hade hjärna) spännande att läsa ett författarskap som tycks bestå och där existentialismen blir ett sätt att tänka men också ett uttryck för empati och mänsklighet. Blir säkert en blogg om detta så småningom.
Tolstoj, vi säger bara Lev Tolstoj.
Om Albert Camus är en av de stora i världslitteraturen så är Tolstoj en gigant, en av de stora ryssarna, och Anna Karenina har funnits på Kistalights läslista sedan vi förra året läste Elif Batumans Besatta.
Blev en blogg om detta, Besatta Elif Batuman Light!
Elif Batuman är en riktigt underhållande författare och berättar om hur hon håller ett föredrag om Tolstojs Anna Karenina på en litteraturkonferens på Tolstojs gods Jasnaja Poljana 20 mil sydväst om Moskva. I sitt föredrag gör hon jämförelser mellan Anna Karenina och Lewis Carrols Alice i Underlandet.
En fantasifull jämförelse, helt i Kistalights anda, som väcker stort motstånd hos de traditionella Tolstojanerna.
De verkar ha så kul de där ryska litteratur doktoranderna!
Åka på konferens till exotiska författarbostäder och göra fantasifulla tolkningar!
Tolstojs Anna Karenina kommer vi att läsa (njuta) i små försiktiga doser, några kapitel då och då, och finns det någon inledning i världslitteraturen som slår det här?
Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.
© Thommy Sjöberg
3 comments:
Klart det finns rader av klassiska inledningar i världslitteraturen!
Från Sverige hämtar vi spontant några klassiker.
Selma Lagerlöf "Äntligen stod prästen i predikstolen!" från Gösta Berglings Saga.
August Strindberg "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen". från Hemsöborna, Det var en afton i början av maj från Röda Rummet.
En riktig klassiker "Call me Ismael" från Moby Dick av Herman Mellville
"Länge hade jag för vana att gå tidigt till sängs.!
– Swanns värld Första delen av På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust
Första meningen i Ulysses av James Joyce, inte så känd kanske, här i original; "Stately, plump Buck Mulligan came from the stairhead, bearing a bowl of lather on which a mirror and a razor lay crossed." men väl från en av modernismens viktigaste böcker.
Nu får det räcka för i dag ...
Läsningen ovan, Sensommarläsning Light, skulle också kunna fungera som lästips för äldre/äldre som sitter i karantän. Seriös litteratur som kräver eftertanke och koncentration, rent av klassiker i litteraturen. Passar bra tiden när chansen till umgänge minimerats!
kan förstås också upplevas som väl tung läsning i dessa tider då rekommenderar vi en Kistalight (se listan ovan) finns att låna på biblioteken kring Järvafältet. Lätt transparent läsning med inslag av humor, satir och samhällsskildring.
Skynda till Bibblan!
18 september -20
Så blev den läst, en klassiker, Albert Camus Pesten!
En av våra sommarböcker!
Visst kan mycket kännas igen från vår coronapandemi, men här är det en lokal epidemi, knuten till en stad i norra Algeriet vid Medelhavskusten.
Staden Oran där pesten ska bekämpas och isoleras, staden och människorna sätts i karantän.
Blir en recension lite i efterhand, spännande att läsa en modern klassiker, nåja åtminstone en av existentialismens klassiker. En klassiker skriven av en mycket sympatisk människa och författare.
Boken har ett persongalleri, mest män (bara män) som kan sägas vara urtyper för olika människor och deras karaktärer. Där finns smittskyddsläkaren Bernard Rieux, huvudperson, plikttrogen som kämpar på, har en värdegrund knutet till sin läkarutövning, ej troende men vill göra väl, även en trogen vän.
där finns journalisten Rumbert som blir instängd på en främmande plats i en ofrivillig karantän. Han planerar ständigt att fly men blir så småningom en i kollektivet i kampen mot pesten. en spännande person är Jean Tarrou, rentier(?) som godmodigt lever i staden och deltar i stadens sociala liv samtidigt som han för anteckningar som skapar en sorts omvänd kikare och kommentar till livet i staden; där saker och ting är betydelselösa, jämför med existentialismen.
En karaktär är Grand, tjänsteman och folkbokförare, sammanställer dödstalen, har egenheten att säga och upprepa "uppskjut aldrig till morgondagen _ _ _ " Där finns Cottard, den förtvivlade som försöker begå självmord men istället utvecklas till en skummis (kriminell) och tjänar pengar och får makt genom pesten.
Fader Paneloux blir en karaktär som håller domedagspredikningar och blir en undergångsprofet ... Castel utvecklar serum ... Undersökningsdomaren herr Othon blir sjuk och hamnar i isoleringsläger på en avspärrad idrottsstadion ...
Får bli en separat blogg av detta!
Post a Comment