Fantastisk bok om ett verkligt fall, True Crime, och en skarp genre om man vill skriva historia och berätta om sprickorna i ett samhälle.
Det handlar om Kickan Granell som blev mördad sommaren 1965 på Söndagsvägen i Hökarängen. En förort med dåligt rykte under 1950-talet i Stockholm och ett fall som krävde en jättelik insats av polisen.
Peter Englund går till källorna; polisprotokoll och tidningsreportage, meningen var också att han skulle intervjua människorna som var med, men med många visade det sig att de just inte kom ihåg så mycket från den tiden och en hel del människor hade helt enkelt avlidit av dem som var med då.
Tiden omformar minnet och obehagliga händelser och stämningar kanske just förträngs och kommer inte fram vid en intervju.
Istället går Englund till källorna som finns i polis och riksarkivet, dessutom använder han sig av Slasken, det överblivna materialet som polisen inte hade någon användning av.
Kistalight som var ung 1965 minns inte Mordet på Söndagsvägen men väl ett annat fall som nämns i serien, mordet på två poliser och en vakt i ett garage i Handen. Egna minnen är att jag under våren jobbar som mopedbud på Ljuskopia i Stan, upptäcker Bob Dylan, förstår att han är en alldeles särdeles person (singer/songwriter) efter att ha läst en spännande artikel om Bob i DN (kan ha varit ST) av Leif Nylén, gillar hans begynnande experiment med elförstärkt musik och bildrika verser, jobbar på bygge under sommaren som pinnpojke och betongprovare i Vendelsö Malm och till hösten börjar jag som målarlärling, drömmer om konsten och går en Brevkurs på Hermods i Frihands och Pennteckning, upptäcker att jag har en alldeles vanlig talang (dvs ingen talang alls). Betyg; Ba, trea, C, average talent, med viss känsla för form och färg.
Men allt det där visste jag förstås redan tidigare.
Istället började jag läsa om och av både konstnärer, popartister och mina kära författare!
Tycker att Peter Englund skrivit en fantastisk bok byggd på verkligheten, tidens källor, strömningar och skapat två fascinerande porträtt av två unga människor Kickan Granell som kunde ha haft en ljus framtid och förövaren Friedrich, incelmannen, Wagner begåvad men med ett antal diagnoser (störningar) som han självmedicinerade med droger, pornografi och alkohol.
Dessutom porträtteras några legendariska kriminalpoliser, GW Larsson (Sic) och Vincent Lange som sedan blev några av förebilderna för Maj Sjövall och Per Walhös och deras kriminalare i deras serie Roman om ett Brott.
Peter Englunds faktarika berättelse om Kickan Granell med litterära grepp når längre än den dokumentära skildringen den utger sig att vara och blir också en skönlitterär historia som fördjupar 1960-talets verklighet.
En del av Folkhemmets sextiotal i backspegeln!
En liten invändning bara!
Kickan Granell bodde mer i medelklassens Sköndal, i en radhusgemenskap på Söndagsvägen, som var ett område för den uppåtsträvande medelklassen.
Mer än på en gata i det proletära Hökarängen!
Nedan en bit av Kistalight om arbetarklassens Hökis!
Gips, spackel, slipa köksluckor, alkydfärg och Dostojevskij! Kistalight bildar sig under 70-talet i kvarteren bakom sicksack husen vid Sjöskumsvägen i Hökarängen. Bild från Wikipedia Arild Vågen
I dag lyfter vi fram en gammal blogg på Kistalight.
Inspirerade av Peter Englunds Söndagsvägen!
Får bli en nostalgibit från vår ungdom då vi arbetade som målare.
I Hökarängen bland veckodags, hovmästare och kryddvägar målade vi kök och jobbade på vår bildning.
Hovmästarvägen hösten 74. Säsongen för fönstermålning är över. Kistalight målade gärna fönster utvändigt under sommarhalvåret.
Mindre lukta på färg då!
Det gäller att lägga en god grund!
Tvätta väggar och luckor, skrapa upp sprickor i tak och på väggar. Fixa till amatörmålade köksluckor av hyresgästen , kladdiga som torkat ojämt, så där måste det slipas med speciell pimpsten.
Bara att gnugga på.
Fyller ut spacklet med gips både för väggarna (sand) och för snickerierna oljespackel. Fyller bättre då och torkar snabbare för vidare behandling.
Radion på under dagarna musik under arbetet. Stunder då jag jobbar själv försöker jag även bilda mig och lyssna på P1. En syssla som blir en vana. Under någon vecka på Hovmästarvägen lyssnar jag på Radioteater - en av de stora ryska romanerna, Brott och straff, har bearbetats och dramatiserats för radion.
Medan jag målar köksväggar och slipstryker snickerier med gammaldags hederlig alkydfärg begår Raskolnikov i Rolf Skoglunds skepnad sitt hemska brott med mordet på pantlånerskan innan han övergår i febriga skuldfyllda monologer om skuld och rätt. Myllret och fattigdomen i S:t Petersburgs gränder och Raskolnikovs andfåddhet är då inte långt borta från vårt kök på Hovmästarvägen.
I färgångorna, alkyd, när jag stryker färdigt köksluckor känns den nervige Raskolnikov i sin dialog om skuld, moral och existens med undersökningsdomaren, här Toivo Pawlo, som nära och kryper in under skinnet.
Dialogen är en av radioföreställningens höjdpunkter.
Intensiteten i Dostojevskijs Brott och straff är som mest kraftfull när brott och ondska gestaltas.
Berättartempot mildras blir mindre febrigt när Raskolnikov bekänner sitt brott och då han träffar Sonja. Stämningen i romanens avslut får en mer evangelisk karaktär.
Att lyssna på radioteater så där som ung målarknodd gav både bildning och tillfredsställde behov av kunskap.
Kombinationen alkydfärg i terpentinånga och upplevelsen av en ung nervig Raskolnikov i ett kök på Hovmästarvägen under några höstdagar när Kistalight var ung och strök köksluckor i Hökarängen medförde en alldeles särskild insikt.
En kroppslig känsla rent av för en av de stora ryska dramatiska berättelserna.
Dostojevskij i Hökis!
PS Kistalight har skrivit fler bloggar från Hökarängen - se Tillvarons hundar och densamma något uppdaterad Hökis - Tillvarons Hundar! Kistalight som målare said...
© Thommy Sjöberg
En liten invändning bara!
Kickan Granell bodde mer i medelklassens Sköndal, i en radhusgemenskap på Söndagsvägen, som var ett område för den uppåtsträvande medelklassen.
Mer än på en gata i det proletära Hökarängen!
Nedan en bit av Kistalight om arbetarklassens Hökis!
I dag lyfter vi fram en gammal blogg på Kistalight.
Inspirerade av Peter Englunds Söndagsvägen!
Får bli en nostalgibit från vår ungdom då vi arbetade som målare.
I Hökarängen bland veckodags, hovmästare och kryddvägar målade vi kök och jobbade på vår bildning.
Hovmästarvägen hösten 74. Säsongen för fönstermålning är över. Kistalight målade gärna fönster utvändigt under sommarhalvåret.
Mindre lukta på färg då!
Det gäller att lägga en god grund!
Tvätta väggar och luckor, skrapa upp sprickor i tak och på väggar. Fixa till amatörmålade köksluckor av hyresgästen , kladdiga som torkat ojämt, så där måste det slipas med speciell pimpsten.
Bara att gnugga på.
Fyller ut spacklet med gips både för väggarna (sand) och för snickerierna oljespackel. Fyller bättre då och torkar snabbare för vidare behandling.
Radion på under dagarna musik under arbetet. Stunder då jag jobbar själv försöker jag även bilda mig och lyssna på P1. En syssla som blir en vana. Under någon vecka på Hovmästarvägen lyssnar jag på Radioteater - en av de stora ryska romanerna, Brott och straff, har bearbetats och dramatiserats för radion.
Medan jag målar köksväggar och slipstryker snickerier med gammaldags hederlig alkydfärg begår Raskolnikov i Rolf Skoglunds skepnad sitt hemska brott med mordet på pantlånerskan innan han övergår i febriga skuldfyllda monologer om skuld och rätt. Myllret och fattigdomen i S:t Petersburgs gränder och Raskolnikovs andfåddhet är då inte långt borta från vårt kök på Hovmästarvägen.
I färgångorna, alkyd, när jag stryker färdigt köksluckor känns den nervige Raskolnikov i sin dialog om skuld, moral och existens med undersökningsdomaren, här Toivo Pawlo, som nära och kryper in under skinnet.
Dialogen är en av radioföreställningens höjdpunkter.
Intensiteten i Dostojevskijs Brott och straff är som mest kraftfull när brott och ondska gestaltas.
Berättartempot mildras blir mindre febrigt när Raskolnikov bekänner sitt brott och då han träffar Sonja. Stämningen i romanens avslut får en mer evangelisk karaktär.
Att lyssna på radioteater så där som ung målarknodd gav både bildning och tillfredsställde behov av kunskap.
Kombinationen alkydfärg i terpentinånga och upplevelsen av en ung nervig Raskolnikov i ett kök på Hovmästarvägen under några höstdagar när Kistalight var ung och strök köksluckor i Hökarängen medförde en alldeles särskild insikt.
En kroppslig känsla rent av för en av de stora ryska dramatiska berättelserna.
Dostojevskij i Hökis!
PS Kistalight har skrivit fler bloggar från Hökarängen - se Tillvarons hundar och densamma något uppdaterad Hökis - Tillvarons Hundar!
Det finns även en hel del spännande arkitektur i kvarteren där. De första planskilda lösningarna, i Sverige, mellan gående och bilar, i centrum av Hökarängen, blandningen av lamellhus och punkthus, sicksackhuset på Sjöskumsvägen på bilden ovan och varför inte radhusområdet vid Skönstaholm (Söndagsvägen) som till och med hade en tennisbana.
En favorit, byggnaderna på Sjöskumsvägen har en fin mix av varma jordfärger och geometriska mönster.
I dag finns det även en Konsthall C (som vi besökt med vännerna på Moderna) i den gamla Centraltvättstugan på Cigarrvägen där konstutställningar får samsas med vardagstvättande boende.
En favorit, byggnaderna på Sjöskumsvägen har en fin mix av varma jordfärger och geometriska mönster.
I dag finns det även en Konsthall C (som vi besökt med vännerna på Moderna) i den gamla Centraltvättstugan på Cigarrvägen där konstutställningar får samsas med vardagstvättande boende.
Arbeta i ångorna av terpentin(lacknafta) från målarfärg(alkyd eller olja) är naturligtvis inte någon Lisa för kropp och själ. Sinnen och tanke påverkas på ett sätt som kan påminna om alkohol och droger.
Dessutom påverkas kroppen slemhinnor; kroppen torkar ut och det är viktigt att kompensera detta genom att dricka mycket vatten.
Troligen använde många målare på den tiden det begav sig alkohol, sprit och öl, för att motverka de obehagliga känslan av att påverkas av ångorna från färgen när den torkade.
En målare, billackerare eller mattläggare som kommer i kontakt med de här giftiga ångorna får oftast på sikt skador på kroppens olika organ; hjärna, nerver och inre organ.
I dag är till all väsentlig del färger som används inomhus i Sverige vattenbaserade och skadar inte inre organ genom rus och drogliknande påverkan. Möjligen kan dagens färger skada på annat sätt som allergi och hudproblem.
© Thommy Sjöberg
1 comment:
Arbeta i ångorna av terpentin(lacknafta) från målarfärg(alkyd olja) är naturligtvis inte någon Lisa för kropp och själ. Sinnen och tanke påverkas på ett sätt som kan påminna om alkohol och droger.
Dessutom påverkas kroppen slemhinnor; kroppen torkar ut och det är viktigt att kompensera detta genom att dricka mycket vatten.
Troligen använde många målare på den tiden det begav sig alkohol, sprit och öl, för att motverka de obehagliga känslan av att påverkas av ångorna från färgen när den torkade.
En målare eller mattläggare som kommer i kontakt med de här giftiga ångorna får oftast på sikt skador på sin kroppens olika organ; hjärna, nerver och inre organ.
I dag är till all väsentlig del färger som används inomhus vattenbaserade och skadar inte inre organ genom rus och drogliknande påverkan. Möjligen kan färgerna skada på annat sätt som allergi och hudproblem.
Post a Comment