Kistalight goes Graffiti

Målartrio på gång! Här i duggregn och snålblåst vid brofästet under Liljeholmsbron bland klotter, graffititaggar och fågelholkar uppsatta av Klister-Per en konstnär i det urbana rummet. Bild Evelina Ottersgård.
Här får vi lära oss skillnaden mellan klotter, graffiti och gatukonst.
Graffiti kan vara som improviserad jazzmusik!
Den har sin egen ton och rytm i taggarna.
Ett personligt uttryck som sätts mellan punkterna och signaturerna.
Kistalights utsända är på graffitipromenad med ryggsäckar, färgspray på burk, gott humör och med en eminent guide Tobias Barenthin Lindblad.
Tobias en graffitikännare, guide, förläggare på Dokument Press och tänkare i frågor omkring stadsmiljö och det offentliga rummet.
Vi är en grupp på cirka 15 personer, inklusive målartrion ovan, lite nyfikna personer, så där urban medelklass i skiftande åldrar som genom upplevelseföretaget Liveit köpt ett paket i Gatukonst vandring.
Mer nyfikna än en målarbrigad från förorten som kommit för att inta staden!
Vår guide Tobias ställer frågor till oss som:
Vad är det offentliga rummet?
Vi prövar med parker, byggnaders fasader, galleriors öppna ytor, gator, broar, gångvägar eller mystiska små hålrum.
De sista platserna som liksom blivit över i stadens myller!
Vid brofästet under Liljeholmsbron har vi en av dessa öppna platser, möjligen benämnt som open plains av vår guide Tobias, alltså platser bortom kommersialism, staden och statens inflytande. En area som kan tjäna som en kreativ mötesplats för andra krafter än de etablerade. På de här platserna kan man läsa av stadens själ eller anda.
Ju fler sådana platser desto större möjligheter för en kreativ stad.
Berlin efter murens fall skulle kunna vara ett exempel på en sådan stad där konstnärer och andra kreatörer får utrymme, fria platser, gamla industrilokaler och hus kan bli mötesplatser för nyskapande idéer och konst.
Just med brofästet under Liljeholmsbron som utsiktspunkt tycker sig Kistalight se hur det nya klassamhället har vuxit fram vid Årstavikens blå blänkande vatten kring Liljeholmen.
Stränderna har fått nya glänsande glasade husfasader med bostäder (at the seaside) som ersatt de gamla industriområdena och Systembolagets hamnanläggning. De stora gräsytorna, parken, nedanför Drakenbergsområdet som en gång i tiden var ett vildvuxet område för fri småindustri, entreprenörer med kontoret på fickan, Svempas Bilplåt, Olles Däck, Gurras Färg eller Lelles Båt och Segel plus att det fanns uppläggningsplatser för småbåtar har i dag blivit en organiserad park i Stockholm stads regi men visst finns det fina mötesplatser här.
En av dem är den Fria Målarväggen vid sydvästra hörnet av Tantolunden (Drakenbergsparken).

Kistalight in paintaction vid Fria Väggen i Tanto! Bild Love Sjöberg
Hej farbror säger en av de glada målarynglingarna som målar med spray av klassisk sort som luktar lösningsmedel och som man kan bli lite hög i hatten av.
Hej glade yngling säger Kistalight som målar vattenbaserat!
Vår glade yngling som är av utrikes härkomst säger sig att där han kommer ifrån respekterar man gamla farbröder och säger sig inte veta vad är en yngling är.
En yngling säger Kistalight är kanske en ung kille som målar vid fria väggen i Tanto och som kanske är hög i hatten på inte bara lösningsmedel.
Det senare säger vi förstås inte!

I veckan som var har det också målats en uppmärksammad målning (porträtt grafitti av Martin Monet) av Avici här på den Fria Väggen vid Hornstull! Vi hyllar Avici med en en kör av ungdomar som gör en tolkning in gaeilge av Wake Me Up.
Det är regn och småkallt så in i märgen vid Hornstull trots att SMHI utlovat sol och viss molnighet.
Att spå lokalt väder i dessa tider för en meteorolog är som att se på en fotbollsmatch i sugrör säger vår eminente guide Tobias som har ett starkt bildspråk för stadens urbana rum.
Vi tar 4:ans buss till Sankt Eriksplan över Västerbron, förbifart Eken någon gång på 1930-talet, utsikten från bron måste vara en av de vackraste platser man kan tänka sig i en urban miljö och på en offentlig plats. Riddarfjärden som blänker, Norr Mälarstrands funkisrad av hus, Gamla Stan i fonden och Stadshuset som är en så levande institution för alla stockholmare från utdelning av gesällbrev till guldklockor och dessemellan glittrande Nobelfester och åt andra hållet blåa blänk från Mälaren och grönska, pilarna som hänger och bildar spegelreflexer i vattenbrynet längs stränderna på Kungsholmen och Södermalm.

Bild från Atlasmuren Love Sjöberg
Vid Sankt Eriksplan fortfarande snålblåst och duggregn!
Biter ända in i märgen!
Vi tar trapporna ned från Sankt Eriksbron ned till Atlasmuren för att kika på lite inburad gatukonst.
Kistalights utsända Thompa, Evelina och Love som hoppar strömhopp över trafikborgarrådets uppsatta staket som ska skydda graffitimålarna för dem själva.
Nej...nej!
Lugn alla läsare det är inte frågan om någon olaglig verksamhet!
Tobias guiden tar andra vägen genom huset för att fixa nyckel till grinden för Atlasmurens graffitihemligheter.
I fickan under Sankt Eriksbron vid Atlasmuren öppnar sig en egen värld av graffiti.

Vi kan se stencilgraffiti. Här Eve och Luv i Atlasmurens dunkla rum framför bevarade porträtt! Bild Thommy Sjöberg - Klicka gärna på bilden så kan säkert ni som den gode iakttagaren hitta flera av vår tids kultfigurer. Kult är också numera också det offentliga rummet, om än inburat av trafikborgarrådet, här vid Atlasmuren. Här kreeras filminspelningar som KungFury, hip hop och rappare har gjort videor här och platsen har även chartrats av hippa typer för fester med catering. Platsen kan gott upplevas som en frizon från det etablerade, kommersiella samhället och stadens styrande (se dock inburat) och visst kan det fungera (kunde) som en kreativ mötesplats  för gatukonst och inspiration för nytänkande i det urbana rummet.
Samtidigt är det en scary plats. Man kan tänka sig att en Tony Sopranotyp och hans kompisar skulle kunna parkera här med sin svarta skåpbil för interna skumma uppgörelser på den minimala parkeringsplatsen och att de dumpar grejer i kanalen som man helst inte vill veta något om.
Från Sankt Eriksbron dundrar tunnelbanorna förbi var och varannan minut till och från Västerort, på Karlbergsleden är det en intensiv biltrafik och utanför den finns Stambanan, plus pendeltåg och lokaltåg till och från Uppsala och stundom går en och annan båt förbi i kanalen.
Stadens ljud (the sound of the city) dränker alla samtal och bäddar in miljön i sitt eget urbana rum - en stadens egen energi som här intensifieras i både buller och konstnärliga kantiga uttryck på väggarna.

Vi avrundar, tror vi, med en klassiker i graffitivärlden , Akay med hammaren och skäran, (Bild, klicka gärna, Thommy Sjöberg) en affischkonstnär som även varit en flitig graffitikonstnär i Stockholms urbana rum.

Puh!
Skönt att komma hem efter en dag i duggregn och snålblåst (kläder efter väder) till Mimmi och trollen (barnbarnen).
En dag med gatukonst under broarna i vår vackra stad med spännande frågor om det offentliga rummets udda platser (scary places) och om vad som är graffitikonstens alldeles egna ton och karaktär.

© Thommy Sjöberg