Bob Dylan en arbetare

Bob Dylan (mannen som alltid överraskar) har börjat med en ny hobby (konstart) på ålderns höst med att svetsa och skapa järngrindar i spännande mönster.
Här under en paus med  svetsningen!

Vi visste det på Kistalight.
Klart att Bob Dylan alltid står på barrikaderna.
Hänger med i tiden!
Först ut med att tänka på hemmamarknaden nu i Trumptider!
Vi måste jobba mer grabbar och tjejer för att hänga med i den internationella konkurrensen.
Vi sjunger med i Workingman Blues #2 på redaktionen.
Kattens stämband i strumafalsett, Dylans skrovliga röst och Mimmi och KL hummar med i refrängerna.
/ _ _ _ /
The buyin' power of the proletariat's gone down
Money's gettin' shallow and weak
The place I love best is a sweet memory
It's a new path that we trod
They say low wages are a reality
If we want to compete abroad 
                                     (From Workingman blues #2 Modern Times)

Visst, visst Bob Dylan är ingen marxist eller klasskampsanalytiker!
Risken finns att han kanske till och med har röstat på Trump
och mest gillar att rimma på proletariat för att få få ihop sina verser.
Men ett är säkert Bob är en riktig hejare på amerikansk folkmusik.
Här med influenser från arbetarsånger som hade sin höjdpunkt på 1920 och 30-tal då arbetarrörelsen i USA var levande och dynamisk och det fanns både socialism och kommunism på programmet. En folkrörelse i till exempel de stater, rostbältet, som här om veckan röstade på Trump.
Kul också att Bob knegar på trots att han fyllt 75 bast och fått Nobelpriset!
Ett föredöme för oss 40-talister!
Vad sa de här om året i Svedala, Borg och Reinfeldt back home?
Vi måste vänja oss vid att arbeta allt längre!
Det finns inga pensionspengar längre för juniorer kring 65!
Hm...hm They are Blowing in the wind...
Pensionspengarna alltså!

 
You can hang back or fight your best on the front line/
Sing a little bit of these workingman's blues


Hoppas Bob filar på sin Nobelföreläsning nu när han inte har tid att komma på Nobelfesten den 10 december och levererar något riktigt fint si så där inom sex månader!
Varför inte om amerikansk folkmusik?