Man ska inte idyllisera gamla tider. Här något om ett av de första stora ungdomsupploppen i modern tid i Stockholm som utspelade sig under påsken 1948. Ungdomskravaller som ter sig som idylliska söndagsutflykter jämfört med helgens sammandrabbningar i Rosengård, Örebro, Skäggetorp och Navestad.
Stockholm var i slutet av 1940-talet en tydligt segregerad stad, och Södermalm var en tätbefolkad stadsdel och på många sätt en stad i staden, av Stockholms drygt 700 000 invånare bodde runt 143 000 invånare på Söder. Stadsdelen kännetecknades av trångboddhet och att barn och ungdomar lekte och umgicks på gator, gårdar och torg. Götgatan var stadsdelens pulsåder med kaféer, restauranger och det fanns mystiska källarklubbar där det var populärt att spela bordtennis.
I mars 1948 drabbade arbetarklassens Södermalm av överraskande upplopp och kravaller. Bland swingpjattar och ligister kring Götgatan, Katarina Bangata och Medborgarplatsen samlades tusentals ungdomar när caféer och biografer under påskhelgen inte var öppna som vanligt. Upprinnelsen lär ha varit att ett gäng på femton grabbar från Nacka lär ha muckat gräl med Söder-grabbar på långfredagen den 26 mars.
En av grabbarna i Södergänget omhändertas av polisen vilket väcker förbittring hos de andra och leder till ett fritagningsförsök. Polisen känner sig hotad och kallar in förstärkning; lilla och stora piketen och 8 radiobilar. Det ursprungliga bråket genomgår en nivåskillnad och en folkmassa på upp emot tusen personer samlas och några kastar sten mot polisbilarna ivrigt uppmuntrade av andra och även fönster på en buss krossas. När det hela började lugna ner sig vid midnatt kunde noteras att man antecknat fem gossar i åldern mellan 16 och 21 år för att vägra att lyda polisens befallningar i hörnan Götgatan och Katarina Bangata.
Polisen mer en enskilda poliser var inte poppis på Gamla Söder. Vanligast var att kalla de bylingar, fascistlakejer, nassesvin, djävla gestapo, politrukkommunister eller också något överraskande bonnjävel. Det senare var ju något som gällde för de flesta på Söder. Visst var nästan alla inflyttade från vischan åtminstone deras föräldrar.
Påskafton blir en lugn kväll på Söder, mindre intermezzo, ung man omhändertas på Götgatan i hörnan av Medborgarplatsen för att han spelar pajas, trots tillsägelser fortsätter hans sitt skådespel och det samlas ett trettiotal personer runt honom vilket stoppar upp trafiken.
Påskdagen, folksamlingar kring Göta Lejon och Skånegatan, spänt läge, skrän, visslande och viss stenkastning, konstapel blir kallad för bög och Katarinapolisen förstärks med fyra ridande poliser, åtta radiobilar och två piketer. Chock mot folksamlingen i hörnan av Götgatan och Katarina Bangata; dragna sablar och ridande polis lugnt vid midnatt, sju män omhändertagna.
Annandag påsk stora folksamlingar när kvällsbions nioföreställningar är över, tidningarna rapporterar på mellan tre och åttatusen personer, folksamlingar som tätnar kring Medborgarplatsen, Götgatan och Folkungagatan. Polisen har nu infört en mer systematisk taktik, man rensar helt enkelt gatorna med sablar, batonger, piskor från ridande polis och med polisbilar. Det är ett avsevärt våld som nyttjas, enkla invändningar som att ta det lilla lugna eller jag står bara här och äter korv föranleder ingripanden.
Kvällarna efter påskhelgen fortsätter oroligheterna och upploppen även swingpjattar, ligister och maskrosbarn jobbar på dagarna och har tid för slika ting först efter arbetstid.
Nu har kravallerna blivit publika.
Rent av lite karneval?
DN rapporterar i mitten av veckan om 10 000 åskådare runt och omkring Medborgarplatsen, korvgubbarna laddar med extra körvar och gör goda affärer, pastor från Katarina manar om lugn, folk som samlas omkring honom bildar en folkmassa som ridande polisen spränger, känd och respekterad ungdomsledare försöker uppmärksamma polisen på ryska smällare, får batongslag över ögat och får uppsöka SÖS.
Poliserna kallas, under rop, för busar, svin och bonddjävlar och det kastas ölflaskor.
Polismästaren ändrar taktik (militärt?) spärrar helt enkelt av det urbana rummet i en rektangel (med sidorna Högbergs, Västgöta, Östgöta och Skånegatan) under torsdag och fredag veckan efter påsk i kvarteren runt Medborgarplatsen sedan tycks oroligheterna klinga av och upphöra.
I mars 1948 drabbade arbetarklassens Södermalm av överraskande upplopp och kravaller. Bland swingpjattar och ligister kring Götgatan, Katarina Bangata och Medborgarplatsen samlades tusentals ungdomar när caféer och biografer under påskhelgen inte var öppna som vanligt. Upprinnelsen lär ha varit att ett gäng på femton grabbar från Nacka lär ha muckat gräl med Söder-grabbar på långfredagen den 26 mars.
En av grabbarna i Södergänget omhändertas av polisen vilket väcker förbittring hos de andra och leder till ett fritagningsförsök. Polisen känner sig hotad och kallar in förstärkning; lilla och stora piketen och 8 radiobilar. Det ursprungliga bråket genomgår en nivåskillnad och en folkmassa på upp emot tusen personer samlas och några kastar sten mot polisbilarna ivrigt uppmuntrade av andra och även fönster på en buss krossas. När det hela började lugna ner sig vid midnatt kunde noteras att man antecknat fem gossar i åldern mellan 16 och 21 år för att vägra att lyda polisens befallningar i hörnan Götgatan och Katarina Bangata.
Polisen mer en enskilda poliser var inte poppis på Gamla Söder. Vanligast var att kalla de bylingar, fascistlakejer, nassesvin, djävla gestapo, politrukkommunister eller också något överraskande bonnjävel. Det senare var ju något som gällde för de flesta på Söder. Visst var nästan alla inflyttade från vischan åtminstone deras föräldrar.
Påskafton blir en lugn kväll på Söder, mindre intermezzo, ung man omhändertas på Götgatan i hörnan av Medborgarplatsen för att han spelar pajas, trots tillsägelser fortsätter hans sitt skådespel och det samlas ett trettiotal personer runt honom vilket stoppar upp trafiken.
Påskdagen, folksamlingar kring Göta Lejon och Skånegatan, spänt läge, skrän, visslande och viss stenkastning, konstapel blir kallad för bög och Katarinapolisen förstärks med fyra ridande poliser, åtta radiobilar och två piketer. Chock mot folksamlingen i hörnan av Götgatan och Katarina Bangata; dragna sablar och ridande polis lugnt vid midnatt, sju män omhändertagna.
Annandag påsk stora folksamlingar när kvällsbions nioföreställningar är över, tidningarna rapporterar på mellan tre och åttatusen personer, folksamlingar som tätnar kring Medborgarplatsen, Götgatan och Folkungagatan. Polisen har nu infört en mer systematisk taktik, man rensar helt enkelt gatorna med sablar, batonger, piskor från ridande polis och med polisbilar. Det är ett avsevärt våld som nyttjas, enkla invändningar som att ta det lilla lugna eller jag står bara här och äter korv föranleder ingripanden.
Kvällarna efter påskhelgen fortsätter oroligheterna och upploppen även swingpjattar, ligister och maskrosbarn jobbar på dagarna och har tid för slika ting först efter arbetstid.
Nu har kravallerna blivit publika.
Rent av lite karneval?
DN rapporterar i mitten av veckan om 10 000 åskådare runt och omkring Medborgarplatsen, korvgubbarna laddar med extra körvar och gör goda affärer, pastor från Katarina manar om lugn, folk som samlas omkring honom bildar en folkmassa som ridande polisen spränger, känd och respekterad ungdomsledare försöker uppmärksamma polisen på ryska smällare, får batongslag över ögat och får uppsöka SÖS.
Poliserna kallas, under rop, för busar, svin och bonddjävlar och det kastas ölflaskor.
Polismästaren ändrar taktik (militärt?) spärrar helt enkelt av det urbana rummet i en rektangel (med sidorna Högbergs, Västgöta, Östgöta och Skånegatan) under torsdag och fredag veckan efter påsk i kvarteren runt Medborgarplatsen sedan tycks oroligheterna klinga av och upphöra.
När upploppen och kravallerna var över var det svårt för det etablerade samhället, vuxenvärlden, att förstå vad som egentligen hade hänt. Det fanns inga politiska krav, ingen hungersnöd eller andra påtagliga missnöjen. Politiskt låg stadsdelens ungdomar åt det socialdemokratiska hållet, kommunisterna dåvarande SKP hade vissa framgångar efter ww2 men möttes med misstro under kalla kriget, Pragkuppen i Tjeckoslovakien, och de tidigare Moskvarättegångarna och Hitlers och Stalins pakt före andra världskriget gjorde inte saken bättre för kommunisternas status.
Tror du man är ding i bollen, har tjing i kolan eller dum i huvut och håller på SKP?
Hos kisarna och bönorna på Söder fanns det alltid en sund skepsis mot hyckleri och förljugenhet och nazipartiet hade aldrig heller några framgångar i stadsdelen, möjligen bland läroverksungdomen.
Alldeles säkert fanns en djup misstro mot polisen, bylingen en avgrund, polisen representerade överheten och klassamhället, dessutom lade de sig i när ungdomarna samlades i grupper på gator, torg och parker och ville skingra dem.
I en vidare mening handlade det (upproren) om rätten till det urbana rummet!
Vem bestämmer över en livsstil som mest består i av att hänga på stan, vara egensinnig swingpjatt, cool i snacket, hantera klyket, leverera en snabb replik och ännu vara ung, hålla sig borta från trångboddhet, matos, morsans tjat och kanske farsans alkoholism.
Det var långt ifrån curling, fritids, dagis eller skolans utvecklingssamtal.
Det fanns helt enkelt inte!
Viss ungdomsverksamhet fanns i söndagsskoleverksamhet där till exempel PAF, Per Anders Fogelström var lärare och Stig Claesson, Slas, elev. Bägge försvarade ungdomarna i kravallerna, även idrotten fångade en del av ungdomarna.
Hammarby IF var stora i ishockey under de här åren, svenska mästare ett flertal gånger (8 SM) där lirare som Plutten, Hogge, Mackan, Svenne Berka, Stickan eller Kurre Kjellis var profiler i laget. Lirare som unga hade rekryterats från Sofia och Katarina folkskolors skollag. Lirare som även vid den här tiden spelade i Tre Kronor och det svenska landslaget i ishockey.
Den unge Nacka; Vi syns vid målet, Skoglund spelade vid den här tiden fortfarande i Bajen. En annan idrottsverksamhet förekom på de mystiska källarklubbarna där det spelades pingis av traktens gamänger. En av de mest kända där blev Bengt Grive, sedemera känd för sitt målande språk när han kommenterade danstävlingar (se uttryck som mörkvitt, bordellrött, spaljegrönt, sängkammarrosa och blåbärsrisgrönt), men då var Bengt en lirare, en källarklubbarnas estradör, som kunde skruva pingisbollen genom flera rum men ändå landa rätt på bordet.
Tror du man är ding i bollen, har tjing i kolan eller dum i huvut och håller på SKP?
Hos kisarna och bönorna på Söder fanns det alltid en sund skepsis mot hyckleri och förljugenhet och nazipartiet hade aldrig heller några framgångar i stadsdelen, möjligen bland läroverksungdomen.
Alldeles säkert fanns en djup misstro mot polisen, bylingen en avgrund, polisen representerade överheten och klassamhället, dessutom lade de sig i när ungdomarna samlades i grupper på gator, torg och parker och ville skingra dem.
I en vidare mening handlade det (upproren) om rätten till det urbana rummet!
Vem bestämmer över en livsstil som mest består i av att hänga på stan, vara egensinnig swingpjatt, cool i snacket, hantera klyket, leverera en snabb replik och ännu vara ung, hålla sig borta från trångboddhet, matos, morsans tjat och kanske farsans alkoholism.
Det var långt ifrån curling, fritids, dagis eller skolans utvecklingssamtal.
Det fanns helt enkelt inte!
Viss ungdomsverksamhet fanns i söndagsskoleverksamhet där till exempel PAF, Per Anders Fogelström var lärare och Stig Claesson, Slas, elev. Bägge försvarade ungdomarna i kravallerna, även idrotten fångade en del av ungdomarna.
Hammarby IF var stora i ishockey under de här åren, svenska mästare ett flertal gånger (8 SM) där lirare som Plutten, Hogge, Mackan, Svenne Berka, Stickan eller Kurre Kjellis var profiler i laget. Lirare som unga hade rekryterats från Sofia och Katarina folkskolors skollag. Lirare som även vid den här tiden spelade i Tre Kronor och det svenska landslaget i ishockey.
Den unge Nacka; Vi syns vid målet, Skoglund spelade vid den här tiden fortfarande i Bajen. En annan idrottsverksamhet förekom på de mystiska källarklubbarna där det spelades pingis av traktens gamänger. En av de mest kända där blev Bengt Grive, sedemera känd för sitt målande språk när han kommenterade danstävlingar (se uttryck som mörkvitt, bordellrött, spaljegrönt, sängkammarrosa och blåbärsrisgrönt), men då var Bengt en lirare, en källarklubbarnas estradör, som kunde skruva pingisbollen genom flera rum men ändå landa rätt på bordet.
Tjoho för att skruva den som Grive.
En stockholmsvit rackare med en fänkålsgratinerad slice!
PS Bädda in Bob Hund
Kistalight bäddar in en låt och några rader från Bob Hund.
Passande soundtrack till en påskhelg bland swingpjattar och ligister?
Vem går över ett torg en lördag kväll
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
Vem går hem med den rätte och vem får en smäll?
Vem är det som är lycklig och vem luktar bränt?
Vem är dålig på riktigt och vem är ett skämt?
Det är sent och det dröjer lite till innan blommorna slår ut
© Thommy Sjöberg
