Klart vi har varit på Moderna och kikat på Marie-Louise Ekmans nya utställning med Vännernas vernissage och på Modernas pressvisning. En återblick på över 50 års verksamhet inom måleri, film, scenografi, skulptur, teater och även för tiden som professor i måleri, rektor på Konsthögskolan och VD för Dramaten.
Sammantaget visas 350 verk varav 70 är nymålade varför utställningen och Marie-Louise Ekmans konst kan ses som aktuell och central.
Ett just nu i konstlivet med Stockholm som bas!
Det handlar om relationer, roller, makthierarkier och det är berättelsen som står i centrum. Utställningen följer Marie-Louise Ekmans liv kronologiskt med start 1967 i Stockholm på Galleri Karlsson, med en skandalutställning där, och i kretsen kring undergroundtidningen Puss.
Fiskbullar i hummersås, en sidenapplikation, blir det första verket av Marie-Louise som Moderna köper in 1968 genom Pontus Hultén.
Aldrig har vi sett så många leenden, kan inte bara bero på vernissage vinet Füme Blanche, på en utställning. Ackompanjerat av förtjusta skratt när vi ser oväntade sammanhang, händelser och figurer med förskjutningar av perspektiv och skalor i målningarna.
Ofta är det den blonda tanten (Marie-Louises mamma) blondinen (Marie-Louise själv) eller bara en blond kvinna som dyker upp på nya oväntade äventyr (kanske är det sex på gång) i serierutorna tillsammans med en fabelvärld av (ofta pruttande) djur och en cirkus.
Humor och naivitet som ett sätt att överleva i tillvaron?
Hur som helst är det en fantasifull gränsöverskridande värld!
En mild surrealism i Marie-Louise Ekmans anda.
I de senare verken framträder mer skuggor och mer stiliserade bilder, barnbarnen som fågelungar, Gösta Ekman som farbrodern och så blondinen förstås. I några av målningarna kommer vi att tänka på John Lennons teckningar i hans In My Own Write.
En mild absurdism med tokroliga linjer i popkonstens anda!
Kistalight är ingen skolad konstkritiker eller före detta konstelev.
Men om vi så vore skulle vi älska att ha haft Marie-Louise Ekman som lärare och konstprofessor!
Den gode läraren lär av sitt lärande.
Wow för alla Olle Baertling inspirerade tavlor med ekon från den tidiga modernismen i konsthistorien; Dali och Vilhelm Tells gåta, Picasso-damer, Brancusis ägg, Mondrians komposition med ostbit, Chiricos drömska gränder och en modernistisk form av Da Vincis Nattvarden!
Eleganta lätta fantasifulla kommentarer i samtiden med konsthistorien som kuliss!
Alla i Marie-Louise Ekmans omisskännliga form!
Schysta metakognitiva strategier!
Konstprofessor Marie-Louise förklarar (knäcker) koderna hur man kan förhålla sig till konsten på ett personligt sätt samtidigt som hennes modell kan vila likt en sovande Venus mot en Olle Baertling fond i den svenska konsttraditionen.
Ett sådant förhållningssätt kan säkert vara förlösande för varje konststudent som söker sin form och identitet.
I all sin energi och ofattbara produktion verkar ändå Marie-Louise Ekman vara en lyssnande människa, som chef på Dramaten bjuder hon in sina medarbetare för samtal om arbete, makt och relationer. Samtal som hon filmar med sin mobil.
Många av dem lysande exempel på att ta plats, positionera sig, ge uttryck för sitt ego, manipulera, men mest intressant är kanske vad som inte sägs.
Tomrummen mellan alla känslor som skaver hos medarbetarna.
Kära nån vad är det som har hänt som Marie-Louise säger till en av sina skådisar som levererar sitt eget något otydliga personliga drama.
Ett sårbart artistego i kris!
- Måste skynda för att se utställningen igen!
© Thommy Sjöberg 
