Kistalight är på väg hem till Mimmi i Kista och åker på rulle längs Ostkustens Europaväg, svänger vänster ungefär mitt emellan Oskarshamn och Västervik för att besöka den lilla bruksorten Mörtfors. Orten ligger i en dalgång och vägen in mot byns centrum lutar en aning (brant) efter ett par km från E 22;an där man strax passerar en gammal Shellmack (pump) och åker över en bro som delar samhället i två delar längs Marån.
Mörtfors är levandegjort av dokumentärfilmaren Tom Alandh i filmen Mörtfors-Tarzan och genom en tidningsartikel i årets Barfota (sommarbilaga) i Kalmartidningen Barometern. Vi har läst artikeln och sett Tom Alandhs film. Dessutom har filmaren Jan Troell gjort en delvis självbiografisk dokumentär, Sagolandet, där Mörtfors spelar en viktig roll, där han skildrar sin barndom under ww2 när han var evakuerad från Malmö till orten.
Jag får sällskap av ett litet följe som är där för att hälsa på och presenteras för Ulf Jönsson som driver antikvariatet. Bakom huset finns en grönskande trädgård och en dammliknande bit av Marströmmen blänker mellan träd och buskar. Vi hittar vägen genom byggnadsställningar och skyddsväv, likt en Dante och Vergilius, hm ... hm, för att hitta passagen in i antikvariatet. Samlingarna är uppbyggda likt ett klassiskt antikvariat med höga hyllor och är sorterade efter sina ämnen; historia, skönlitteratur, geografi, klassiker, Smålandsförfattare (speciellt Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg), deckare och allmänt, några väggar är prydda med lokala konstnärer och det finns ett fikabord med bröd.
Kistalight blir bjuden på kanelgifflar.
En favorit!
Minsann fanns det inte en hylla med August Strindberg också där vi hittar nationalupplagan av Röda Rummet som vi varit på jakt efter på ett antal antikvariat i Stockholm; Ryes, Blå Tornet och till med på Strindbergsmuseet och några antikvariat till.
Se nyårslöfte med läsning Gott Nytt Läsår från Kistalight 2021!
Kistalight slår till med ett köp, faktiskt blir jag så överväldigad att jag ger ett överblivet ex av Kistalight på spaning, en bok om böcker och författare, som jag skänker till Ulf och antikvariatet, sedan tackar jag för visningen och hittar ut genom skyddsväv och byggnadsställningar.
Minsann, de böcker de inte har i Stockholm kan man hitta på ett antikvariat i en liten idyllisk by i Småland längs Ostkusten när man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista!
Kistalight strosar vidare i byn längs ån, förbi Bjurstams Pensionat där Tom Alandh sommarjobbade som ung med att servera kaffekorgar till gästerna och tömma pottor, hittar festplatsen Basarkullen, där hans pappa fanns avbildad som Tarzan i en träskulptur i naturlig storlek och lite till. En skulptur som Jan Troell ropat in på en auktion när pensionatet såldes och inventarier ropades ut.
Mörtfors är en idyll och var en högst levande by under 1950 och 60-tal med över 200 invånare, det fanns 28 verksamheter med snickerifabrik, kvarn och Bjurstams pensionat i förarsätet. Pensionatet drevs av Mörtfors store kreatör och entreprenör Bjurstam som även var god vän med Tom Alandhs äventyrliga pappa, Mörtfors-Tarzan, som han porträtterar i sin dokumentär.
Det är en sorgsen mild ton i Tom Alandhs berättelse om sin frånvarande pappa med massor av understatements, under istället för överdrifter, och man undrar om det i dag skulle ställas en diagnos för Mörtfors-Tarzan och hur den skulle se ut.
Säkert hämtade Tom Alandh en hel del styrka och trygghet från den trygga småländska byns kollektiv och dess natur, något som var fint att ta med sig ut i världen, först när han blev student på Blackebergs läroverk och sedan som vuxen.
Undrar om man inte skulle kunna se Tom Alandhs Mörtfors-Tarzan som en del av en viss typ av minnesberättelser för oss som var unga på 1950 och 60-tal. Unga med en trasig uppväxt i Stockholms förorter, frånvarande föräldrar, dysfunktionella familjer och kanske missbruk. De som blev skickade till bystan där de tankade trygghet under sina sommarlov i små byar bland original, kollektiv med ungar och kloka vuxna med fötterna på jorden.
En film i den andan är Lasse Hallströms Mitt Liv som hund. En film som fann sin egen väg till den internationella publiken. Filmen blev kult i USA, Oscarnominerad och en av Michael Jacksons favoritfilmer och filmen fick massor av priser och credd från kulturetablissemanget.
Vilket ledde till en internationell karriär för Lasse Hallström. Vi tycker att det är en av Lasses bästa filmer och absolut en klassiker i svensk modern filmhistoria. Se Mitt liv som hund - Light!
Både Mimmi och Kistalight har liknande erfarenheter från vår barn och ungdom, Mimmi från Sjöbron vid Mycklaflon i Småland och Kistalight från Narveryd i Vallerstad socken utanför Skänninge i Östergötland.
Istället för kollo, egna Bullerby somrar Light!
Blev en liten minnesblogg av detta se Fågel-Einar Light!
Båten Aron för utflykter, här i modern skepnad, har gamla anor från tiden för Mörtfors som bruksort då den användes för att skeppa och dra släp med malm, virke och ved och sedan under Bjurstams gyllene år som pensionat, en livlina, då båten användes för att hämta sommargäster från Västervik.
När du susar fram på E 22:an och man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista passerar man Sjön Maren över en bro vid avfarten till Virum mellan Mörtfors och Solstadsström. Där skymtar för några ögonblick blåa blänk på fjärdarna mellan Smålands grågröna skogar och Misterhults skärgårds bräckta vatten.
I Mörtfors dalgång (en gång i tiden gräns mellan Misterhult och Hjorteds kommuner) anar Kistalight att det råder en sorts fuktig och vegetativ miljö, ett mikroklimat, där det växer så det knakar i byns trädgårdar.
Mest verkar det vara pensionärer som står för odlarglädje och prunkande växtlighet bland gula och röda villor med vita knutar och rosor i rabatten.
Finns det återigen en framtid för den lilla (bruks)orten så här i kölvattnet på pandemi, klimatkris och globaliseringens skavsår.
När modernitet och urbanisering fått sina törnar!
För många går det dessutom alldeles utmärkt att arbeta hemifrån så där i digitaliseringens uppkopplade tidevarv ...
Mörtfors verkar dessutom vara hyfsat försedd med fiber.
Vem vet?
Vi kanske syns i vår barn och ungdoms förlovade bruksort!
©Thommy Sjöberg
