Sunday, August 08, 2021

Fika, festlig Fotboll och en Croissant ... Vinna ett Silver eller förlora ett Guld

 

Sorgearbete ... Sveriges Damer fotboll ... Sommar OS i Tokyo 2021 ... You´ll never walk alone ... stort spel inte alldeles säkert lika med en vinst i stort mästerskap! De starka dramerna, poesin, litteraturen om fantastiskt spel, matcher man minns skrivs inte alltid av vinnarna! Kistalight minns några stora lag, stort spel, där guldet gick upp i rök, (in to thin air) mästarna blev fel lag men där man ändå minns spelet och liret hos dem som borde vunnit!

Ända sedan Kistalight var en liten knodd har jag varit en fotbollsfan, ett fan med både boll och spelsinne, all fritid ägnades åt bollsporter - Hälsningar från Östberga, på den tiden läste vi också Rekordmagasinet och All Sport. Tidigt lärde vi oss, läste om, de stora mytiska landslagen i fotboll som Brasilien kring VM i Rio 1950 och Ungern 1954 i Schweiz. Båda landslagen gick fram som virtuoser på sin väg fram till finalen, tycktes oövervinnliga och presterade en fantastisk fotboll.  

I finalen 1950 inför 200 000 åskådare på Maracanã i Rio de Janeiro föll Brasilien med 2 - 1  mot Uruguay inför en knäpptyst publik som hade förväntat sig en fotbollsfest, antagligen tidernas förlust i fotbollsvärldens historia och i Brasilien rådde en landssorg som kom att kallas Maracanazó. 

I VM 1954 var det Ungern, De Magiska Magyarerna, tur att vara storfavoriter, i finalen mötte man Västtyskland som man tidigare i turneringen besegrat med 8 - 3, klara favoriter alltså, de tog också ledningen i finalen både en och två gånger men föll med 2 - 3 i slutskedet av matchen. Ungerska storhetstiden som fotbollsnation tog slut efter den Ungerska revolten 1956 när Sovjet krossade upproret i landet.
Puskas en av fotbollslegendarerna blev storstjärna i Real Madrid och var med och inledde deras storhetstid som Europacup-vinnare föregångaren till Champions League. I dag heter den stora fotbollsarenan i Budapest Puskas Stadion. VM 1954 i Schweiz minns man (de som var med när det begav sig) för Ungerns fantastiska fotbollsspel även om det inte räckte hela vägen hem!

Från vår ungdom minns vi Nederländerna i VM i Västtyskland 1974 och VM i Argentina 1978. Ett land som blev silvermedaljör i bägge VM-slutspelen och en nation som stod för en offensiv fotboll, kanske inte direkt storfavoriter, men oj vad de präglade upplevelsen av turneringarna med sin totalfotboll med den Nederländska fotbollens Golden Boy Johan Cruyff som härförare.
En av Kistalights stora favoriter, inte stora mästare, men silver blev det!

Spanien VM i fotboll 1982, Kistalight klistrad vid TV-apparaten när kanske tidernas bästa landslag, Brasilien, spelare som Zico (den vita Pelé, mittfältarna Socrates och Falcao och den hårdskjutande Eder bjöd på sambafotboll, äkta jogo bonito. Första gruppspelet med målskillnaden 10 - 2, Maradonas Argentina besegrades med 3 - 1 och laget var jättefavoriter. Men vad hjälpte det i andra gruppspelet förlorade man mot Italien med 3 - 2 i en match som anses vara en av fotbollshistoriens bästa matcher, oavgjort hade räckt för Brasilien för att ta sig till semifinal. Brasilien av 1982 års modell (selecao) anses som ett av de bästa fotbollslag som någonsin funnits och laget är ett av de mest älskade någonsin trots att man inte ens vann en enda medalj. 

VM 1990 i Italien, hemmalaget skyhöga favoriter, spelar bra, men åker dit på straffar i semi mot Argentina som då var ett trist spelande lag med betongförsvar (ett riktigt benknäckargäng) trots att de var anförde av Maradona. Han satte för övrigt den avgörande straffen, stort i Napoli (Forza Napoli) men knäpptyst (trauma) i övriga Italien, blev så småningom brons för Italien ändå minns man laget för sin offensiv och spelskicklighet med profiler som Zenga, Maldini, Baresi, Vialli, Baggio och Schillaci som vann skytteligan.

I VM i Tyskland 2006 var hemmalaget favoriter åtminstone hos den egna publiken. De överraskade med en offensiv och trevlig anfallsfotboll, vann alla matcher i gruppspelet, slog ut Sverige i åttondelen (2 - 0), i kvarten höll man nerverna i styr och vann över Argentina på straffar men förlorade mot blivande världsmästarna Italien (0 - 2) i semin. Hemmalaget Tyskland lyckades genom sitt pigga anfallsspel med offensiv lust skapa en good will kring laget och man talade om en positiv ny typ av patriotism, skild från gammaldags nationalism (känsligt i Tyskland) man viftade avslappnat med sina flaggor och spelade glatt och positivt hem bronsmatchen mot Portugal med 3 - 1. Kistalight vet för vi var där, i Stralsund såg vi matchen på storbild på krog i hamnen, Mimmi bjöd på fisksoppa utan fisk, vitt vin, livat, glatt och vänlig patriotism och försvunna fiskar. Dagen efter tog vi vår lilla hyrbil till Berlin för att se finalen mellan Frankrike och Italien på storbildsskärm i Waldbühne nära Olympiastadion där matchen skulle avgöras. Men det är som man säger en helt annan historia. Se Tourist in Berlin!

Visst finns det länder som både varit favoriter, spelat trevlig anfallsfotboll och blivit världsmästare genom åren; Brasilien 1970 och 2002, Frankrike 1998 och 2018 och Tyskland 2014 som spelade en mycket trevlig offensiv fotboll men det är kring förlorarna de som spelade med hjärtat, de som stod för charmen i liret (kreativ och charmig offensiv) men inte nådde ända fram som den speciella magin finns; Spel vi minns; Brasilien 1950, Ungern !954, Nederländerna 1974, Italien 1990, Tyskland 2006 och varför inte Sveriges Damer nu i år i OS i Tokyo 2021! 
Vi får säga tack, till de svenska fotbollsdamerna, som glatt oss panschisar (Mimmi och Kistalight) så mycket med sin roliga och fantasifulla offensiva fotboll under OS-veckorna, Förmiddag, fika, festlig fotboll och croissant. Fotboll kan också vara stor underhållning, glädja pensionärer och inte bara vara en fråga om vunna mästerskap och medaljer.
 
 

 Vi avslutar med Gary and The Pacemakers You´ll never walk alone! Old Liddypool (John Lennon) song from the sixties, workingclass and a real footballclassic song.

© Thommy Sjöberg

1 comment:

Kistalight en Bajenfan said...

Även ett silver kan bli guld med lite (mycket) tålamod!

Reflektion efter att Bajen vunnit en SM-final på Studenterna mot Bollnäs, mars 2010, som Hammarbyare har man vant sig vid en och annan förlust genom åren men nu var det dags för SM-guld!

Bajen är en del av ens ego när man vuxit upp på Söder. Spelat hockey på uterinken vid Kanalplan och när man som liten knodd satt på gamla Söderstadions ringmur och såg Hammarbys hemmamatcher i fotboll. Det var på den tiden det gick att applådera när motståndarna gjorde en fin passning eller ett vackert mål!
Faktiskt tillhörde jag, då min son lirade hockey i Bajens AJ, även Hammarbys organisation för några år sen som online redaktör för Hammarby A-juniorers Internet uppkoppling. Där jag la ut deras matcher på nätet.
Så jag har tillbringat ett antal helger på Hovet under 2000-talet .

Studenternas då?

Ett gigantiskt förlorarnas Hall of Fame for Bajen?
En rad av förluster att minnas jämbördiga med Sverige – Costa Rica VM 1990, Sverige – Vitryssland OS i Salt Lake City eller 6-7 mot Edsbyn här om året och för min egen del när Stockholm i TV-puckens barndom förlorade en final mot Dalarna med 7-6 efter att ha lett matchen med 6-0. Där kan man snacka om att tappa matchen.

Men nu är det över 3-1 mot Bollnäs efter 3X3o minuter med snöskottning, medvind och till slut riktig bra bandy av Hammarby som höll igång spelet, fin fart, fin teknik med vackra mål av Johan Östblom och Robin Sundin och tätt försvarsspel.
Hammarby var helt enkelt bäst och värdiga vinnare. Förlösning, tår i ögonvrån och ett stort inre lugn