Someday, it´s gonna be different.
When I paint my masterpiece.
Upptäcker i mogen ålder att det spelas in eminenta TV-program med allas vår Plura, singer/songwriter, trubadur, TV-profil med matlagning som specialitet och rockpoet med bästsäljande kokböcker.
Allt i huset där jag som ung målarlärling gjorde mitt gesällprov!
Parkgatan 4 och 6 var adresserna och tidpunkten var våren 1970 när det var dags för gesällprov för Kistalight. En plats där Plura de senaste åren lagat mat, musicerat och pratat med kända gäster.
Då på den tiden var det svårt nedslitna våningar i gatuhuset och inte mindre risiga i de lägenheter som låg i det ruffiga gårdshuset. Husen skulle byggas om av en byggfirma och för måleriet stod firman Rickman Borgström.
Min lärlingstids längd (mina lärlingsår) hade dessförinnan varit föremål för intensiva diskussioner och debatt mellan Kistalight och målarmästare Nisse Borgström som inte alls hette Rickman utan Nisse.
Frågan var hur man räknade tre månader som Kistalight hade rätt att tillgodoräkna sig från sin stolta militära karriär som stabsoldat (malaj och målare) på K 1 Livgardet i Stockholm. Vi räknade och räknade på handens alla fingrar Nisse och jag. Målarmästare Nisse kom fram till att det var första maj som var tiden för att jag skulle betraktas som målargesäll och mitt bud var första april.
Inget skämt!
Gissa var det landade?
Tidpunkten hade betydelse för Kistalight hade uruselt betalt som målarlärling. Ackorden gick helt enkelt ihop i de svårt nedslitna husen, underarbetena blev för omfattande och tidskrävande för de ackordslistor som gällde enligt målaravtalet. Arbetena betalades för de ytor och löpmeter som renoverades och i de ruffiga våningarna och de nedslitna trappuppgångarna hade det varit mer rimligt att räkna efter volym.
Lönen räckte helt enkelt inte till för Kistalights liv och leverne (Midsummer Madness Sju blommor under kudden Light) på ett ungdomsboende, typ studenthem, liggande på Nybohovsbacken, Nybban, i Stockholm. Hyran plus obligatoriska kostnaden för matkuponger räddades med alla möjliga tänkbara extraknäck i målarsvängen! Limfärgstak som skulle tvättas ned hos äldre par på Sveavägen, mystiska tapeter med passform för mönster hos gammal tant på S:t Eriksgatan eller målarbättringar på avslutat bygge som skulle fixas och kompisars ettor där jag strök tak och fixade tapeter.
Det var ett liv och ett kiv!
Mest drömde jag om att bli student! Några betyg var redan fixade på fritiden (6-8 st) genom studier på Komvux, en utbildningsreform från mitten av 1960-talet, för oss knegare av enkel härkomst!
Mest drömde jag om att bli student! Några betyg var redan fixade på fritiden (6-8 st) genom studier på Komvux, en utbildningsreform från mitten av 1960-talet, för oss knegare av enkel härkomst!
Men dessförinnan skulle det levereras ett gesällprov!
Så här såg arbetsbeskrivningen ut i original!
Klicka gärna på bilden ... Foto Thommy Sjöberg
När det var dags för Gesällprovet dök de upp två äldre herrar från Svenska Målarförbundet avdelning 1 i Stockholm.
Hm...hm det ser bra ut det här! Rejäla grejer det här för ett gesällprov, fina snickerier, dörrar och fönster med spegelytor krävs gediget hantverk här, gamla limfärgstak som ska tvättas ned, tapeterna måste riva i sin helhet och väggarna bred-sandspacklas och de nya luckorna i köket behöver du bred-oljespackla, slipstryka och en finish med färdig lackfärg!
Hm...hm glöm nu inte att sätta upp tapeterna över lapande med början från de höga fönstren så att inte skarvarna bildar skuggkanter.
Viktigt även över dörrarna sade de två äldre farbröderna i rock och hatt innan de försvann på nya uppdrag för målarfacket avdelning ett i Stockholm.
To be continued ... Det kommer en Del II
© Thommy Sjöberg
Så här såg arbetsbeskrivningen ut i original!
När det var dags för Gesällprovet dök de upp två äldre herrar från Svenska Målarförbundet avdelning 1 i Stockholm.
Hm...hm det ser bra ut det här! Rejäla grejer det här för ett gesällprov, fina snickerier, dörrar och fönster med spegelytor krävs gediget hantverk här, gamla limfärgstak som ska tvättas ned, tapeterna måste riva i sin helhet och väggarna bred-sandspacklas och de nya luckorna i köket behöver du bred-oljespackla, slipstryka och en finish med färdig lackfärg!
Hm...hm glöm nu inte att sätta upp tapeterna över lapande med början från de höga fönstren så att inte skarvarna bildar skuggkanter.
Viktigt även över dörrarna sade de två äldre farbröderna i rock och hatt innan de försvann på nya uppdrag för målarfacket avdelning ett i Stockholm.
To be continued ... Det kommer en Del II
© Thommy Sjöberg
1 comment:
Så här skrev vi i oktober 2019 om bloggen ovan på Accelerator Light!
Accelerator Light den unga konststudenten
När vår storögda lilla tjej lämnar budkavlen (kistalight) vidare för nästa samtal i This Progress är det en något äldre tjej (tolk) som tar vid. Hon har orange, grön, lila hår och hon ser ut som en ung konststudent.
I det militära när vi var unga hade vi förkortningar för färger. En gråbrun grön skjorta fick beteckningen gr ...br...gr. Flickans hår kunde kanske kallas or...gr...li men alldeles säkert skänker det färg i tillvaron.
Vi rör oss genom olika vita rum och trappor och genom samtalet kommer jag i rörelse utan att ha koll på vart vi går.
Snart pratar vi om skrivande och jag hävdar att skriva är ett sätt att skaffa kunskap, rent av att forska, medan vår unga tjej med or...gr...li håret berättar att hon under några år skrev dagbok (?) men att det till slut blev klyschigt, formellt och platt så att hon slutade skriva.
Dagbok kan vara bra för att minnas vad man gjort (när, var, hur) men att skriva för att söka kunskap, få syn på något nytt, något överraskande kräver ett aktivt skrivande! Du måste ha kärna (substans och innehåll) och du vet inte riktigt vad det leder till.
(Kistalights kurs)
Kistalight berättar för vår tjej med det or...gr...lila håret att jag bloggar och just nu försöker skriva om min ungdom när jag lärde mig till målare och gjorde gesällprov men något skaver och jag har svårt att få till berättelsen.
Hm ... hm det är det som skaver som naturligtvis är min berättelses kärna som det gäller att gräva fram som en vilsen backhand!
Eftersom Kistalight tenderar att tro att alla i vår omgivning är yngre än de är. I skolan när jag hade föräldrasamtal, åren innan jag blev panschis, såg mammorna allt yngre ut, precis som de just gått ut i arbetslivet, studenter ser ut som gymnasister, gymnasister ser ut som högstadiekids och Kistalight ser ut som ..?
Jag frågar vår unga trevliga tjej med det or...gr...lila håret om hon är konststudent.
Vilket stämmer alldeles exakt när hon till vardags studerar på Kulturama och är typ yngre konststudent.
Dessutom lovar hon att titta in på min blogg.
Post a Comment