Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground

Svenska Akademien goes underground! Kistalight har läst Matilda Gustavssons Klubben lånad på Kistabibblan.

Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn  i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Christer Strömholm som var en aktad fotograf i Frankrike för sin fotokonst åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kultplatser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet, KladdJanne tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev det en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser  (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage  visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en  novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!

Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till blixtsnabb delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.

En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej

Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.

© Thommy Sjöberg

God Jul...god jul Från Rosengård till SoFo en gång till

God jul från Kistalight och Mimmi direkt från hjärtat av SoFo vid Nackas hörna ett stenkast från Nytorget! En bit om livet förr i gamla Katarina församling!
På julafton är det dags igen! Video från Kistalight

Nackagubben tycks leva sitt eget liv på hörnan av Katarina Bangata 42.
Från början var det bara de verkliga fansen, Tomten och några andra genuina karaktärer på Söder som firade honom på julafton, Nackas födelsedag, med glögg, pepparkaka och skål.
 I dag är det hundratals ja över tusen människor som samlas mitt på dagen på julafton kring statyn (gubben Skoglund) och Nackas hörna  för glöggdrickande, sång och tal. 
Verkligen en festlig och egensinnig utveckling!

En sekulär samlingsplats på julafton för fans, hipsters och alldeles vanliga söderbor!

Här lite funderingar om Zlatanstatyn!

Zlatan numera delägare i Bajen men medlemmarna i föreningen är majoritetsägare.

Grabbar och tjejer! Ärade fotbollsfans ljusblå miffare, gnagare i smoking, bajare i grönvitt och vanligt folk!
Ständigt denne Zlatan!
Vi kan inte låta bli att påpeka att Zlatanstatyn, detta pompösa teatrala konstverk, inte är Zlatans idé, det är inte Malmö FF;s idé och AIK ville absolut inte ha Zlatangubben utanför Friends Arena eftersom de käcka gossarna i Black Army sagt ifrån.
 Bajens grönvita supportrar har nog inte ens i sin vildaste fantasi tänkt att de på något sätt skulle behöva ta ansvar och förknippas med Zlatangubben.
Konstnären Peter Linde hade tänkt sig en cykelspark, bicicleta, av Zlatan. Med det berömda målet, 4-2 mot England som förebild.
Men Svenska Fotbollsförbundet ville annat och beställde ett verk typ av Leni Riefenstahl till karaktären av konstnären Peter Linde som egentligen inte är intresserad av fotboll.

Borde inte Svenska Fotbollsförbundet ha haft någon konstnärlig rådgivare som kunde sätta in den här typen av konstverk i ett sammanhang.
 Kanske skulle statyn göra sig bäst i en skulpturpark för ärevördiga hjältar i en lugn landsortsidyll. Statyer borde enbart resas för hjältar som har gjort sitt.
Tagit  ned skylten så att säga!
Klart det är inte säkert att framtiden för en staty för det (när föremålet kolat vippen) blir lugn och trygg!
Se bara på alla Stalin och Leninstatyer i gamla östblocket!
Finns speciella skräpmuseer för slikt folk!
Dessutom borde Fotbollsförbundet ha anlitat en samhällsanalytiker!
Expert på supportkulturer kanske?
Fotbollsfans är inget att leka med!

Zlatan är inte miffarnas, meste spelare.
Nej långt där ifrån!
Där finns lirare som Bosse Larsson (måste vara den meste miffaren i ljusblå tröja), Staffan Tapper, Roy Andersson, Martin Dahlin eller varför inte benknäckaren Stefan Schwartz eller dagens Markus Rosenberg för att nämna några profiler som dessutom lirat hem massor av SM-guld till MFF.
Men en sak är säker.
Ingen lirare har spelat hem så många enskilda miljoner till de ljusblå som Zlatan!
Borde väl också rinna in ytterligare några mille i dagarna  när Zlatans senaste transfer blir klar.
Heja Bajen!

God Jul till alla ärade fotbollsälskare och andra från Mimmi och Kistalight! https://photos.app.goo.gl/ui6pNfvN3eqfWYEMA med Kungliga filharmoniker, kör och artister

Istället för julklappsrim lite Sens moral!

Skapa ingen staty förrän hjälten kolat vippen
annars hamnar lätt vår gubbe på sopp...tippen.

PS Till alla fotbollstjejer, speciellt de i svenska fotbollslandslaget, som också "råkat illa ut som statyer"!

Det är mest gubbar som blir staty.
Skit i det, ity!
Blir bara onödigt huvudbry!

© Thommy Sjöberg

Expeditionen Light

Klart vi tittar på Expeditionen på TV 4. En reality såpa där en ganska spretig grupp människor (en demonisk ryktbar skådis, hjälpsam Dramatenregissör, sanningssägande hipster popsnöre, neurotisk meteorolog med höjd och åskskräck, helylle fri idrottsstjärna med mål och Army of Lover profil som inte gillar berg) vandrar längs Mount Everest leden med målet att bestiga Lobouche med en topphöjd på över 6000 meter. Mycket tid går åt att analysera konflikter, känslor och hur man mår, inte ett av de bästa teamen för en toppbestigning bland världens högsta berg. / _ _ _  /!
Berg och toppar är utsikter och vackra vyer, bärarna och befolkningen omnämns som de där människorna (sherpas), floden nedanför hängbroarna blir ett friskt bad men har inget namn, Namche Bazar blir en pittoresk lodge, ingenting om Mount Everest expeditioner och deras historia med myter och äventyr kring Himalaya. Vårt popsnöre Little Jinder som missat årskurs 7 i Geografi på högstadiet undrar (inte så tokig fråga) hur i hela världen det kommer sig att det finns så mycket höga berg i Himalaya.
Kistalight kan inte låta bli att lägga in en gammal blogg där två ungdomar från Kista gör en liknande resa före den tiden det var Traffic Jam längs vandringslederna i Sagarmatha nationalpark upp till Mount Everest Basläger.

MONDAY, SEPTEMBER 26, 2005

Mount Everest Light Två ungdomar från Kista, Evelina och Bahman, vid Kalla Pathar; med buddhistiska böneflaggor och Mount Everest och dess sydsluttningar The western Cwm i bakgrunden. Bild med ett fantastiskt fint foto av Evelina Sjöberg si så där 2002 när det var oroligt i Nepal och den maoistiska gerillan hotade fram för allt den lokala befolkningen och polisstyret på landsbygden.

Fortfarande oroligt i Nepal, hör gårdagens God Morgon Världen men förstår att striderna mellan landsbygdens maoister och de regeringstrogna trupperna fortsätter liksom det meningslösa våldet.
NEPAL - Undantagslagarna förvärrar läget i landet I ett gemensamt uttalande från Amnesty International, Human Rights Watch och Internationella Juristkommissionen uttrycker de tre människorättsorganisationerna stark oro över det undantagstillstånd som infördes i Nepal under tisdagen, då kung Gyanendra avskedade hela regeringen och tog över makten i landet

Mount Everest ligger inte i Hjulsta och Himalayas sluttningar är inte Granholmstoppen men ibland kan osannolika vägar korsas.

Under några vintermånader traskade min dotter Evelina Järvafältet runt på helgerna iförd vandrarkängor och ryggsäcken full med vattenflaskor. Vissa helger, när hon inte var ute med tjejkompisarna och dansade, vandrade hon upp och ner på Granholmstoppen med utrustningen. I veckorna jobbade hon på posten och levererade brev och paket i ett snömoddigt Husby. Målet var en resa till Nepal och att vandra upp till foten av Mount Everest. Inspirationen kom från pojkvännen som hade läst Göran Kropps bok om Mount Everest.
En vacker aprildag försvann de upp i skyn med Thai air mot Bangkok och Kathmandu. I en tutande taxi nådde de sitt mål Jiri i Nepal där vandringen kunde starta. Jiri är den klassiska startplatsen för den väglösa vandringen upp till Khumbuglaciären där everestexpeditionerna har sina basläger. Härifrån gick de första som nådde toppen 1953, förra årets jubilarer Sir Edmund Hillary och Norgay Tengzing, hit cyklade även Göran Kropp innan han fortsatte med apostlahästarna och all sin utrustning upp emot Everest.
Vandringen bjuder på hisnande utsikter och svängande hängbroar medan Milky River försvinner allt djupare ner i sin vårflod i ravinerna. Efter en veckas vandring når man sherpaland och dess centrum Namche Bazar. Hemorten för det tibetanska folk som hör ihop med alla Everestexpeditioner. Här går man även in i Sagarmatha nationalpark.
Efter Namche Bazar fick våra Kistaungdomar uppleva några av världens vackraste berg, Ama Dablam som blev en favorit, Lhotse och det högsta av dem alla granitpyramiden Mount Everest. Vandringens högsta punkt blev Kalla Pathar med sina böneflaggor och en toppbestigning i sig på 5545 meter. I Everests basecamp blev de bjudna på vandringens höjdarlunch, persisk mat, av en iransk expedition.
Andra bemärkta platser på deras vandring var besök på ett av världens högt belägna kloster, buddistiskt, Tengboche och en skola i Khumjung som Sir Hillary har bekostat genom åren och där han i år, jubileumsåret, hyllats av sherpabefolkningen.
I Lukla på 2850 meter avslutades vandringen. Här finns ett litet flygfält inrymt mellan Himalayas bergssidor. På en minimal airstrip tog de ett ilsket litet surrande plan. Det gäller att ge järnet för piloten för att komma upp i luften mellan bergssluttningarna.
Magsjuka besökte de Apornas tempel i Katmandu. Bara några dagar senare stod de på Arlanda välbehållna hemma efter en osannolik prestation. En stolt och lycklig fader tog emot dottern Evelina som trots ett flitigt ätande av den vitlöksdoftande linsrätten Dahl Bath förlorat ett antal kilon. Men med en vacker orkidé från Thai air uppsatt i håret och vandringsstavar från Nepal så vad gjorde det?
Men frågar jag mig.
Vad är egentligen mest riskfyllt; illa underhållna hängbroar, hisnande stup, höghöjdssjuka, Delly belly, den maoistiska gerillan i Nepal eller en fredagskväll på Stureplan?

© Thommy Sjöberg

Lunchsamtal Light Accelerator

Accelerator, Lunchsamtal, ovan sidor från Katarina Winters processanteckningar från Tino Sehgalls utställning This Progress

Kistalight har varit på Lunchsamtal (3/12) på Accelerator vid Stockholms Universitet.
Konsthallens konstnärlige ledare Richard Juhlin berättar något om Tino Sehgals utställning This Progress. Under sina 6 veckor mellan 6/9 och 20/10 hade utställningen 8000 besökare. Det är originellt nog en utställning utan material förutom Fysiklabbets omgjorda lokaler och deltagarna. 
I utställningen har 50 personer deltagit som tolkar s k interpreters. Tolkarna är utvalda i fyra grupper. 1) Barn mellan 7 och 11 år 2) Tonåringar 3) Medelålders (vilket även de som sitter i samtalspanelen är) 4) Över 65 år men inte nödvändigtvis pensionärer. Studenter i den traditionella studieåldern mellan 20 och 30 år är alltså inte med som interpreters.
Medverkande under lunchsamtalet är Katarina Winter Dr i Sociologi och verksam på kriminologiska institutionen, Johan Lindquist professor i socialantropologi, båda vid Stockholms universitet. Moderator är Bronwyn Bailey-Charteris projektledare för Accelerators forskargrupper. 
Samtalen hålls på engelska (nutidssvenska) och inleds med att de konstaterar att utställningen blivit mycket väl mottagen av besökarna. 
So good touching känsla mellan tolkar (interpreters) och besökare. 
Samtalen på utställningen blir en metod för undersökning.
Många av samtalen bär på en smärta, (kan möjligen förlösas i mötet mellan en interpreter and a stranger) ämnet kan vara förändring i livet och många handlar om klimatkrisen.
Bakom scenen förekom det många diskussioner ibland som ett stormöte i gruppterapi. 
Utställningen This Progress och samtalen blir som livet självt.
Samtalen har dock inslag av konstruktioner, efter 5 minuter med tonåringen, gäller det att bryta in hos den besökande med oväntade frågor, se t ex om AI kan skapa ett konstverk som ett musikstycke av Mozart.
Professor Johan Lindquist tycker att han det har varit roligt och han har haft ett nöje med samtalen som han ser som ett intellektuellt projekt och som ett (konst)verk av samtal samtidigt som han undrar vilka besökarna är om det inte fram för allt är den intellektuella medelklassen.
Några av besökarna kom också tillbaka och ville fortsätta sina diskussioner.
En faktor som är viktig i upplevelsen av verket är också platsen konstaterar han. Speciellt här, Kistalights kurs, är att Manne Siegbahns gamla labb och partikelhallen är en mycket speciell miljö. Tino Sehgals utställning (verk) är ett mycket märkvärdigt projekt som också visats i New York Guggenheim Museum och i Paris på Palais de Tokyo.

Konstnären Tino Sehgall har tydligen också skyddat (registrerat) sitt konstverk med copyright rättigheter eller liknande.

Vilket gör undertecknad upprörd!
Kan man verkligen äga en serie samtalsidéer?
Kistalight förordar öppen källkod.
This progress kan lika gärna kallas för ett filosofiskt projekt, alternativt en gruppterapi session för medelklassen eller varför inte ett litterärt koncept med en vandring för en serie samtal mellan fyra generationer (tolkarnas åldrar)  och besökaren.


Kistalight bäddar in Little Jinder. Kan vara bra med lite hipster gung för den intellektuella medelklassen på SU och var helst de hör hemma!
Är det inte att ställa frågan Säg mig ...säg mig ... säg mig ... var du står som gör att du kan få ett svar!
© Thommy Sjöberg

Från Annelundsbron till Sofo Zlatans Nya Tröja

Tusen anledningar att besöka Nackas hörna!? Kistalight kommenterar och Zlatanerar en blogg! Bild från video när hjältarna från VM 58 besöker Katarina Bangata och Nackagubben. 

Men vad är det för ljusblå miffare, MFF-fans, maskerade till mörka gnagare, som vimlar runt på Nackas Hörna?
Med mystiska boxar liksom lite större än innebandy väskor som smyger runt och tisslar och tasslar.
Är det en nedmonterad Zlatanstaty i delar som ska smugglas upp från Malmö till Stockholms Söder?
Detta pompösa teatraliska konstverk som lätt kan föra tankarna till både en fascistisk konstsyn, minns Leni Riefenstahl och Berlin OS 1936, eller har inte statyn vissa likheter med Sovjettidens pompösa verk inom politruk konsten när man ska berätta om arbetarklassens hjältar.
Nä AIK Black Army gossarna gjorde rätt när de sa nej till Zlatan utanför Friends Arena!
Några på Svenska Fotbollsförbundet måste ha haft hjärnsläpp när de gjorde beställningen och valde ut statyn, och nu kanske Zlatan statyn sett sina bästa dagar i Malmö, blev en kort sejour i så fall, men på Stockholms Söder hör den förstås inte hemma.
Zlatanstatyn - aj ... aj!
Fotboll! 
After all it`s only rock´n roll eller är det mer än så?

Zlatan köper in sig i Hammarby.
Blir en Matchtröja på kapitalistiskt sätt (drygt 20 procents ägande) men han lär få svårt att få reellt inflytande i Bajen eller i någon annan svensk fotbollsförening. 
Ännu gäller 51 procent regeln så viktig inom svensk idrottsrörelse och svensk fotboll. Det är medlemmarna som bestämmer och anger inriktning för sina klubbar genom att rösta på årsmöten.
Fotbollsfans är inte att leka med!
Men visst kan han tillföra mycket kunskap, kontakter, en massa energi och förstås tumult till Bajen.
Kul också att Zlatan väljer Sveriges kanske mest populära fotbollslag, alla lantisar som flyttar in i Stockholm, väljer Bajen som sitt lag. Dessutom spelade de den roligaste och målrikaste anfallsfotbollen av alla lag den senaste säsongen.
Vilket är Allsvenskans mest publikdragande lag?
Jo Bajen!
Visar ändå på ett gott (fotbolls) omdöme hos Zlatan!

Balkangung "ic" från Bajen 

Det var match bort i arenan i lördagsnatten,
i publikhavet gick ramsor av spelet och skratten
det var Rojic och Bojanic ,
det var tjo, det var hopp, det var hej
och strategen Kacaniklic med spel i blick
och den följsamme Mats Solheim i Stabaeck
/ _ _ _ /
Tankovic och Djurdjic lirare och tokar med ruscher längs kanten
för dudeli, dudeli, dej!

... aj...aj för stavelser och rim! Vad skulle Fröding säga? Dikta gärna vidare!

Visst har Zlatan mycket gemensamt med Nacka Lennart Skoglund Söders store lirare och bolltrollare!
Både Nacka och Zlatan formade sitt bollsinne (teknik) och känsla för liret på gatan (streetkids) i sin barn och ungdom.
Katarina Bangata och Rosengården var adressen!
Bägge lirarna har både charm och slagfärdighet i repliken!
Båda hade sina stora genombrott i Italien, båda har vunnit flera italienska mästerskap (scudetton) med Inter. Troligen är dom genom tiderna de två mest populära svenska spelarna hos de italienska fotbollsfansen plus GreNoLi förstås!
Både Zlatan och Nacka har dessutom blivit folkkära som någon sorts seriefigurer! Nacka som cartoon i en serietidning och Zlatan som en humordocka i ett franskt humor och satirprogram i TV, Les Guignols de Lìnfo.
Kanske Nacka hade behövt mer av Zlatans tuffhet och Zlatan hade behövt lite mer av den snälla killen Skoglund.
Men då vore han ju inte Zlatan förstås!
En fråga kan man dock ställa sig i dag!
Vem älskar egentligen Zlatanstatyn?

Kistalight på Zlatan tour

Kistalight har varit turist i Malmö någon dag och bott på Eriksfälts vandrarhem - klart vi gör en Zlatantour! Start vid gångtunneln upp till Johan Cronmans väg i Rosengård. Bild Thommy Sjöberg - Klicka gärna på bilden!
En av Kistalights mest piratkopierade bilder genom åren!
Se Värdegrund och källkritik!
Kistalight hävdar alldeles bestämt att bilden har en konstnärlig verkshöjd! Ljuset i tunneln med de små dagisbarnen och deras fröknar i centrum. Bilden andas multikulti och framtidstro på gränsen mot Rosengård.
Det berömda Zlatancitatet ovan! Man kan ta en kille från Rosengård men man kan inte ta Rosengård från en kille.
Påminner för övrigt väldigt mycket om en titel hos en gammal Carl Perkins låt.  Carl Perkins rock a Billy pionjär och låtskrivare:  You can take a boy out of country  ...
Här några bloggar från Kistalight om gubben Skoglund och Zlatan!

• Zlatans Leende
• Kistalight på Zlatantour
• Zlatans leende en gång till
• Fifteen minutes from the middleclass Kistalight from Los Gatos in California
• Nackas Hörna Forever

• Från SoFo till Mosebacke Remix  Quiz och videobitar bland maskrosbarn, bollkonstnärer, gudomliga skådisar, rocksångare, poeter, tecknare, springschasar, hipsters, hackers, älskade statsråd och en och annan författare

© Thommy Sjöberg

Bitar och Skärvor Kistalight vid Hornstullsstrand

Kistalight vid Hornstulls strand på spaning bland trångbodda hipsters och veganer juli 2017! Bild framför konstverk av Backa Carin Ivarsdotter och Monica Larsson. Verket heter Miraculum 510 och är från 2004. Bild  (klicka gärna) Thommy Sjöberg

En bildvägg av skärvor och reflexer men inte är det som min barndoms kvarter när jag var liten knodd (elev) på Högalidsskolan och hängde på Bergsunds Strand med kompisarna från kvarteret (det vimlade av ungar) Benke, Björn, Bertil, Bo som var trillingar, glada Titti och Birgitta med det långa håret och stadsdelen som kallades knivsöder men A-laget finns kvar och matinébiografen Rio har blivit PK och ännu ligger den gamla badbåten Liljeholmsbadet kvar med sin patina av gamla arbetarklasstider och kvinnobad.

I dag firar vi vid Hornstullstrand att sedan en tid är alla titlar, pappersversioner av s k böcker, slutsålda på  Kistalights förlag.

Det är inte lätt att vara indieförfattare! Vara cool och låtsas som att allt skrivande bara rinner över en (inspiration) hm...hm mer än 1000 bloggar var kommer de ifrån? Liksom så där utan en massa gnet och arbete! Både Mimmi och omgivningen syns ibland förvånade! 

Vad gör du i dag? Puh skönt ändå att bara vara en lokal kulturnisse! 

Inte en massa ståhej, tjo och tjim och uppmärksamhet utan just få till det man gillar allra mest; skriva, läsa, flanera och fundera, gå på promenader i novemberdiset (wow) så är det förstås hur kul som helst att vara morfar och umgås med sina nära och kära, fika och luncha med kompisar, resa på weekendtour med Mimmi, cykelturer och chilla på Norra Öland med vänner och kultur-häng på Moderna och trixa med en och annan tennisboll i gruppspel och turneringar. Kanske samla bloggarna i en Absolut best of Kistalight?

Något för en box? Hur som helst här något om vad som hänt med bitarna från bloggarna!

• Kistalight lexikon
• Kistalight Net
• ABC... Kistalight
• Kistalight goes Ryan
• Kistalight Academy
• Kistalight på spaning...
• CV från Kistalight
• Kistalight on Smashwords 

Fem pappersutgåvor (så kallade böcker) i mindre format, short stories, på eget förlag, All Sold Out, och sju e-books i miniformat, for free, publicerat på förlag, Smashword Edition, från Silicon Valley. Det senare mest för att pröva på och se hur det fungerar med den digitala formen!

Vi står liksom och stampar här på Kistalight, det gör vi mest hela tiden, och funderar på hur vi ska kunna gå vidare med bloggandet och skrivandet. Nu tror vi att vi kan gå hitta en väg med våra mer än 1000 bloggar som grund för vidare berättelser? Bitar och Skärvor från Kistalight!

Jag skulle ringa om jag hann
men tappa bort ditt efternamn

© Thommy Sjöberg

Closed for Holydays CFR Light

Författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag - lavering Carl Fredrik Reuterswärd

Kistalight passar på att läsa Carl Fredrik Reuterswärds Closed for Holidays Memoarer med avslutande essä KILROY av Ulf Linde efter att ha sett utställningen CFR på Moderna Museet.

Boken har stått till sig i bokhyllan efter ett kanon inköp, rea på bokrean!

En trevlig och underhållande bok av CFR; om alla hans kontakter i konstvärlden, kompletterat med anekdoter och berättelser om utställningar, konceptkonst, happenings där CFR tillhörde avantgardet. Från Hylands hörna, via mystisk lavendeldoftande föreställning på Alléteatern vid Narvavägen till gäddan på Moderna som visade sig vara från Danmark.
Vilket i dag väcker en viss munterhet!
Från ungdomen finns också roande äventyr med CFR som ung sjöman med uppdrag att färgsätta rör på M/S Vinterland ett av Broströmsrederiernas dåtida modernaste fartyg. Uppdraget kom sig av att CFR hade vunnit ett förstapris på Konsthögskolan med ett färgsystem för att måla fartygets alla rör enligt ett sinnrikt mönster. Målningen av rör och sprinklers för CFR runt Medelhavet i en sex månader lång resa. Resan innebär också en hel del festliga erotiska äventyr som skildras med penna och kolteckningar, troligen gjorda efter CFR;s stroke, inte helt PK i #Metoo tider.
Kul med mycket kraftfull kolsvärta!
Undrar om inte en av CFR;s stora talanger är hans förmåga att teckna porträtt av vänner bland konstnärer, författare, konstmecenater, kritiker och andra profiler inom konstvärlden.
 Några som fastnat med ritstiftet, kolpennan, pennteckningen eller laveringar är författaren, feministen och filmfantasten Susan Sontag även berömd för sin essä Om Fotografi, se tusch och lavering ovan!
 Några andra är beatförfattaren Bill William Burrough, Michel Tournier, konstnären Fernand Leger som också var hans lärare, Jean Tinguely, Peggy CFR;s hund, Jasper Johns, Andy Warhol, Robert Rauschenberg, Pontus Hultén, Clas Oldenburg, John Cage, poeten WH Auden, Robert Lowett, Joeph Heller han med Moment 22, Stellan Mörner, Maqrcel Duchamp som alla popmodernister har en speciell förkärlek till, Man Ray surrealistisk fotograf, Öyvind Fahlström, Simon Brehm något överraskande, Else god vän och ballerina från Köpenhamn, frun Anna, Evert Lundquist, Meret Oppenheim, David Hockney, Francis Bacon, Jean Dubuffet, Jean Paul Sartre, Truman Capoté, Charlie Chaplin, Jeanette Bonnier och Göran Gentele.
CFR;s galleri ovan (namedropping är också något av ett avantgarde inom konst och litteraturvärlden på 1960 och -70-talet.
En experimentell och nyskapande tid för konst, film och litteratur och Moderna Museet i Stockholm storhetstid.
Teckningarna med porträtt kompletteras med anekdotiska berättelser från konstvärlden varav några når milt absurda höjder. Memoarerna tillägnas Meret Oppenheim och Ulf Linde även Marcel Duchamp hyllas och ett kapitel i boken skildrar hur CFR och hans vän Bruce O`Connor besöker Philadelphia Art Museum och kikar på originalet till Duchamps The Bride Stripped Bare by Her Bachelors Even från 1915-23. Originalet, Det Stora Glaset, har en del skavanker och krosskador jämfört med Ulf Lindes replik på Moderna Museet i Stockholm.
Den gåtfulla glasmålningen analyseras inte i detalj!

Det Stora Glaset, The Bride get stripped ... Marcel Duchamp 1915 -23 från Philadelphia Art Museum. Finns även en festlig teckning i Memoarerna av Bruden och CFR med vännen Bruce framför verket.

Både Bruce och CFR är överens om att det är ett mästerverk med mycket frihet och stor humor. The Bride is up here, de nio männen är här nere. De låter henne strippa naken. De påverkar hennes egen önskan om orgasm. 

En komedi, en sexuell komedi. Bruce
Marcel Duchamp ville aldrig utesluta humor! CFR
Göra vad hon vill i övre halvan medför djup förstämning bland herrarna i nedre halvan!
Ingen tror jag kan fatta det stora Glaset!
Friheten är för stor! Bruce O`Connor

Kistalight som just nu läser Gösta Berling av Selma Lagerlöf (går lite trögt trots Selmas livliga berättande) kommer att tänka på kavaljerna på Ekeby och majorskan när vi läser titeln The Bride stripped bare by her bachelors even men Gösta Bergling var ett romantisk drama medan Marcel Duchamps Det Stora Glaset The Bride ... mer är en romantisk komedi med absurda förtecken och festlig fantasi.
Den lekande människans signum!
Marcel Duchamp har också gett ut en grön box med kommentarer till The Bride ... , The Green Box 1934, en bok med noter, skisser, tankeflöden (stream of consciouness), och tillägg som ytterligare gör verket Det Stora Glaset gåtfullt.
Dock beskriver han att hans lustiga bild är avsedd att skildra det erotiska mötet mellan Bruden i övre panelen och hennes nio Bachelors som skrämda är samlade i den nedre panelen bland ett överflöd av mystiska mekaniska apparater.
Det finns en replik av Det Stora Glaset på Moderna Museet i Stockholm från 1961 skapad av Ulf Linde och Marcel Duchamp. En annan replik finns från 1966 på Tate Gallery i London.
Marcel Duchamp får konsten, ha ...ha, att överraska och bli kul!
Ett cykelhjul på en pall, en skyffel på väggen och en urinoar signeras och blir konst, fixat, klappat och klart (ready mades), Mona Lisa får mustasch och Marcel leker med identiteter och uppträder som Rrose Celavie.
Hur kul som helst!
Marcel Duchamp slutade med måleriet och att utsätta sig för terpentin ångor men ett skarpt intellekt hade han och han lär under en period ha tillhört franska landslaget i schack. Visst kan man förstå att hans idéer om konst och lekfullhet  inspirerade CFR.
Meret Oppenheim som CFR hyllar i Memoarerna får också några kapitel. CFR berättar historien om ett par damkängor från Operan som förvandlades till ett av Merets mer berömda konstverk. Konstverket som fått namnet Ma Gouvernante (My Nurse) är en replik från 1936. Originalet är förstört men Meret Oppenheim med CFR som assistent skapade en nygammal version av verket till Merets stora retrospektiva utställning 1967 då verket, pumpsen, också köptes in av Moderna Museets vänner. Meret Oppenheim som ser tillvaron med surrealistiska (lekfulla) ögon lyfter fram oväntade sammanhang.
Kvinnlig längtan, lust eller bara ett par pumps kan man fråga sig när man betraktar verket.
Visst illustrerar CFR Meret O;s pumps i sina memoarer. Han tecknar också av hennes flygväska, handbagage, som hade hundben med små hjul, tror också att det fanns lite päls på väskan. Benen var av trä och gjorda av Meret själv och mycket naturtrogna och kunde monteras av och på vid flygningen.
Klart att Merets väska väckte en viss uppståndelse i ankomsthallar med väntande besökare.
Stirrande ögon på varsin sida av ett frågetecken!

Betyg för CFR;s Memoarer Five Closed for Holidays of Five!

© Thommy Sjöberg

Läslov Light

Klart att vi har haft Läslov Light på Kistalight!
Blev en brokig samling böcker som blev lästa under Allhelgonaveckan.
Allt från barnböcker; Lars Lerin, Trollen är inte hemma, en mycket vacker barnbok med akvareller från naturen kring Hammarön och norra Vänern. Lars Lerin är också en mycket fin berättare när han berättar för Rafael 3 år om trollen i skogen.
Lyckligtvis är inte trollen hemma!
Till barnböcker för de lite större; Filmmysteriet av Martin Widmark och Helena Willis, trevlig bok med rent av mysiga intriger, festliga karaktärer och lek med pusseldeckargenren i en härlig fiktiv småstadsfantasi i Valleby.
Klart att Lasse Majas detektivbyrå reder ut de ruskiga brotten.

Vi har även läst ut en tänkt Nobelpris tippad författare som Joan Didion, Ett år av magiskt tänkande, som legat till sig i bokhyllan. Joan Didion är detaljernas mästarinna och här får hon något att smärtsamt ta itu med. Hennes man John dör plötsligt i hjärtattack och hennes dotter Quintana är svårt sjuk i mystisk sjukdom (influensa? som leder både till lunginflammation, blodförgiftning och medvetslöshet). Under året efter maken John Dunnes död ska Didion bearbeta sin sorg och leva med dotterns svåra gåtfulla sjukdom. Joan Didion som är en lugn balanserad logisk människa, läser journaler, pratar med läkare och kloka vänner, men någonstans tar hon inte till sig makens död.
Det blir ett år av magiskt tänkande i väntan på att maken John trots allt ska komma hem!
När årets Nobelpristagare Olga T och Peter Handke just inte finns att köpa i bokhandeln eller att låna på Kista bibliotek får det duga med en annan gammal vinnare som Wislawa Szymborska och hennes sista oavslutade samling Nog nu som jag lånar på bibblan. Szymborska som är poet kan beskrivas som en författare som  överraskar oss med ständigt nya blickar, synvinklar och upptäckter och får oss att häpna vid läsningen.

Dessutom lånar jag Mizeria på Kistabibblan av Melody Farshin Kistagrannen (Husby). Melody är en av flera unga talanger i orten, 164 .. Kista, se vår blogg 164 Orten Light. 
Melody har skrivit en ungdomsbok om tvillingarna Ali och Aicha och deras föräldrar mamma Mona och pappa Baba Hussein, tvillingarnas kompisar; Osman som fick bli vuxen över en dag, Sibel, Misha och Nano som Aicha blir hopplöst förälskad i, Nano som plötsligt försvinner (häktad)!
Mizeria är lättläst i korta kapitel. Det märks att Melody är van vid att berätta historier gärna med en komisk knorr på slutet. Det handlar om familjen och livet i förorten. Språket är rappt med en hel del förortsslang som sätter rytm och färg till skildringen. Det saknas lexikon för den oinvigde (går säkert att googla) men förståelsen funkar bra ändå, orden kan ses och förstås i sitt sammanhang. Slangen känns äkta och språket är inte konstruerat som hos Jonas Khemeri i Ett öga rött där han arbetar med raka ordföljder för att få det att låta som (förortslingo) invandrarsvenska.
Genom att storyn berättas av tvillingarna Aicha och Ali blir det en parallell handling som driver berättelsen framåt och det skapar närhet.
Melody har (gör) många fina och roliga iakttagelser av förortslivet stand up komiker som hon är, den iranska (Mellanöstern) kontrollerande och dominanta mamman, den tilltufsade av allt för många dubbeljobb pappan Baba med fjärrkontrollen, underdog perspektivet hos Ali, Aicha och deras kompisar som skapar en nerv och festlig nästan existentiell distans till vuxen och svennevärld.
Humor och svartsyn som ett sätt att överleva i tillvaron.
Boken, Melodys roman, är säkert tänkt att få en fortsättning, det märks att hon arbetat mycket med de sista kapitlen, som har en mycket dramatisk vändning med dödsskjutningar som ingen av de inblandade riktigt tycks rå över eller kan hantera.
Blir en existentiell nattsvart skildring och här finns det ingen plats för humor som kan lindra smärtan.
Visst är han, Ali, väl oskyldigt häktad och ställd inför en rättegång där det saknas väsentliga bitar i utredningen.
Hoppas vi får veta mer i nästa bok!
Betyg, hoppas, fem oskyldigt dömda Ali av fem!

© Thommy Sjöberg

Vykort från Norra Öland

Får på Fyrudden vid Långe Erik. Kistalight skriver vykort från Norra Öland. Kortet måste ha levererats med PostNords trehjuling, en EPA-traktor, eftersom vykortet tagit så lång tid på sig för att nå Stockholm. Bild Thommy Sjöberg

Ingen bokrea mer den här säsongen hos  Bok Olle i Byxelkrok!
Nu går Norra Öland in i höstmörker och vinterdvala.
Långt borta är sommarens turistexplosion med fest och vänliga badstränder!
Några veckor bort är september med Skördefest och köpfest av lök, bönor och potatis.
Magiskt med ljusfesten när årets Ölandsby Källa invigdes, långa rader med marschaller längs 136:an i skymningen och ute vid Wij Alvars stensättning.

Kistalight älskar att fika på Ölands skördefest från Sjöstorps gamla skola i norr till Källa hembygdsgård.
En riktig fika på Norra Öland under Skördefesten, kaffebuffé, kostar 50 spänn, då ingår påtår med hur många kakor och bullar som du bara förmår att klämma till din kaffekopp!
På Källa hembygdsgård får vi en pratstund med gåra målaren Monica Westman Hallin Zadig och hennes man Lars Westman, sedan 2001 har hon porträtterat årets Ölandsby med målningar i olja och akvareller. Där Monica fångar atmosfären hos landskap, hus, djurliv och natur som hör ihop med årets by. Från Källa har vi den medeltida kyrkan, hamnen, Wij Alvar, Hagelstad och Högenäs Orde. Monica är en mycket inkännande person som både ser traktens själ liksom de människor hon möter. Från de första 10 åren som gåramålare har hon samlat sina alster i en bok 10 år med årets Ölandsby 2001 - 2010.

Källa Hembygdsgård 2019 akvarell Monica Zadig

I år är det final som gåramålare av Ölandsbyar säger Monica ... Zadig. Monica och hennes man har beslutat att gå vidare efter 19 år som berättare i akvarell av årets Ölandsbyar och efter flera strokes (vilken kämpe?) är nu tiden kommen för att vara mer med barnbarnen, ägna sig åt sitt hus i Lund och måla mer fritt med sina akvareller.

I Källa Gårdsbutik blir vi bjussade på ett antal olika potatissorter som Rose Marie Pettersson tycker vi ska pröva på, går bra att rosta i ugn, och för potatiskok.
Försäljningen under Skördefesten har varit otrolig säger Rose - Marie Pettersson. Folk handlar (som galna) potatis, lök (gul, purjo och röd), bönor från Öland, kryddväxter, antagligen är det nymornade intresset för grönt (undvika kött) som ökar försäljningen.
Källa Gård med butik har tilldelats årets Gyllene Pumpa genom sitt lantbruk, mest potatisodling, och sin gårdsbutik. Priset får Rose-Marie och Jonas Pettersson (mor och son) för att de gör en kulinarisk insats för Öland.
Jag är nästan uppväxt i en potatislåda här på Öland säger Jonas Pettersson.

Lastade med Ninnis kroppkakor från boden i Källa och Rose-Maries pröva på potatisar drar vi norrut, i Löttorp har det regnat och vi passar på att åka förbi Elisabeth Hall i Kohagslyckan strax söder om Hornsjön. Elisabeth har öppet hus i skymningen och är en del av Ölands konstnatt under Skördefesten.

Ekelöf och Patti Smith, vilken duo, kort inramade efter Elisabeth Halls målning och hennes dotter Anna Horns pennteckning från Patti Smiths Just Kids, minitavlor hemma hos Kistalight. Bild Thommy Sjöberg

Elisabeth Hall är en mångsysslare och bedriver både jordbruk, kör ut tidningar, fixar med konstverken till Åkerbo-konstnärernas gemensamma utställningar, Öppna Ateljeer, och sist men inte minst sin konst. Hon har gått från geometriska former i landskap och hus i sina målningar till en allt mer förfinad porträttkonst. Vi berömmer ett porträtt med en ädel gammal dam som hänger där på väggen vilket visar sig vara hennes mamma. Elisabeth har inrett gårdens timmerhus till en gemensam ateljé (mor och döttrar) med Galleri. Under konstnatten bjuds det dessutom på levande musik, ost, kex och vin. Elisabeth Hall borde få ett kulturpris av Borgholms kommun för sin generösa kulturgärning. Mimmi och Kistalight blir inbjudna till kvällen men skyndar vidare norrut mot Enerum för trots alla kaffebufféer är vi hungriga och längtar efter (kvällsmål) Ninnis kroppkakor.

När Skördefesten är över förvandlas Norra Öland till glesbygd, de flesta sommarölänningar stänger sina stugor, öppettider på ICA minskar och sedan länge är apotek, vårdcentraler och skolor nedlagda, men visst, det finns fortfarande förskola i Böda.
Är du busschaufför och väntar i låt oss säga en 45 minuter på att köra bussen vid Byxelkroks ändhållplats är det enda levande väsen du ser en gråspräcklig katt som går över vägen.
Citat från busschaufför.
Vill du ha ett arbete är det hemtjänsten eller hantverkare (byggare och underhåll för sommargäster) som gäller, plus en och annan potatisodlare och konstnär som är mångsysslare förstås. Processen med att lägga ned landsbygden har försenats något på Norra Öland genom sommarturismen (där väldigt många servicearbeten utförs av ungdomar från fastlandet). En explosion varje sommar och en kontaktyta som utvecklar både bofasta och turister. Eftersom nordölänningar är ganska sturiga typer, som alla öbor, vill de inte alls gå samman i enda stor och lycklig kommun här på Öland utan röstade nej till en sammanslagning mellan Mörbylånga och Borgholm kommuner när det var folkomröstning i frågan vid senaste valet till Europaparlamentet.
Några sommarölänningar blir kvar (panschisar) när höstmörkret faller och då kan man ordna Bokcafé på Löttorps bibliotek. Ett bokcafé som arrangeras av bibliotekarien Jenny och har världen bästa läsare.
Ett gäng kulturtanter som håller ställningen på vischan!
Kistalight vet för vi har varit där! Se Litteraturen lever på Norra Öland

Pst En gång till!
Kistalight tänker till!
I utkanten av samhället, 52 mil från Stockholm,  kanske du får syn på vad som händer i Sverige när landsbygden avfolkas och våra institutioner läggs ned.
Ungefär som att klimatförändringarna syns tydligast i periferin i landskapet (geografin).

I vår del av världen när Arktis glaciärer smälter och tundran tinar.
Kistalight som bor i FÖRORTEN, se 164 Orten Light, på Järvafältet tycker sig uppleva samma process, segregation, i fattiga stadsdelar i nordvästra Stockholm som på Norra Öland. I fattiga Husby och Akalla läggs kommunala skolor ned, inga vårdcentraler, apoteken är stängda sedan länge, småbutiker och service har svårt att överleva. I Kista  Galleria och hightechområdet är det istället överetablering av apotek, friskolor, vårdcentraler och servicebutiker.
Landsbygdsproblem i storstad knappast?
Är det inte den heliga marknaden som råder?
Mjölka kassakor och marknadsliberalism!
Där rik blir rikare och fattig blir ännu fattigare!
Segregation eller utanförskap!
En fråga om ideologi eller konsten att osynliggöra?
Tjoho alla goda läsare!
Kan detta lösas med lägre skatter?
För de som redan tjänar bra?
Kistalight bara undrar!

© Thommy Sjöberg

Sara Danius in Memorian

I dag minns vi Sara Danius med en blogg från hennes Sommarprat den 8:e augusti 2013. Sara var (blev) en folklig akademiledamot genom att många av oss tog del av hennes bildning, kunnande och berättande. På det viset blev hon en folkbildare där även ett patos för vad som var rätt och fel fungerade som en moralisk kompass i hennes gärning.
Tack Sara!
Genom sin folklighet är det också lätt att relatera personliga minnen till hennes gärning. Här från Saras sommarprogram 2013!

Två damer har blivit ... tre 

Vad är det Mina damer skådar bortom kameran - Fru Ulla (Mimmi) och dotter Evelina har nu blivit tre tjejer! Från Ulriksdals trädgårdscafe med vegetarisk buffé någon gång i somras! Bild mobile Thommy Sjöberg

Lyssnar på Sommar under gårdagen med Sara Danius.
Då visste vi ju inte förstås att vi skulle bli mormor och morfar under dagen.
No schedule for such departure!
Missar inledningen men en bit in på programmet berättar Sara Danius hur hon som 10-åring får byta blöjor på sina småsyskon som börjar rada upp sig och hur hon får en insikt inför dem.
- Livet är är ett under säger hon!
Sara Danius passar på att berätta om sin uppväxt.
Finns säkert en stor nyfikenhet omkring detta!
Hon delar in berättelsen i två delar, en mamma del där hon bland annat berättar om hur hon får med sig den utmärkta färdigheten i att kunna niga och le och samtidigt gå i en uppförsbacke.
Kistalight kommer att tänka på egna upplevelser i den genren.
Som att kunna mäta hur lång en meter är utan måttband, från handen till axeln, när du mäter kablar och sladdar - från mitt päron lysmasken Knutte.
Vem vet - kan kanske vara bra att kunna!
Kilopriset på ost!
Suveränt som pålägg!
Ingenting ger så mycket per kilo (absolut billigast) som ett pålägg som ost! From my missing mother!
Absolut en gångbar insikt för både fattiga studenter och panschisar!

Här ska vi dock mer berätta om Sara Danius pappadel.
En berättelse som formar sig till en riktig pappahyllning.
Det är en berättelse om de inställda upprorens tid!
Kistalight blir berörd av programmet redan innan vi visste att vi skulle bli mormor och morfar senare under dagen.
Pappa Danius var i den ålder Kistalight är i dag, alltså på väg att bli pensionär, när han blev ensamstående pappa med två små tjejer som snart skulle bli tonåringar.
Pappa Danius grejar inte bara vardagen där i Täby utan också utflykter på sommarlovet med militär precision i litterära fotspår hos sådana storheter som Selma Lagerlöf och Erik Gustaf Geijer.
- Håll avstånden flickor!
Vandrarhem och cykelturer nog känns det igen!
Kistalight minns sina egna somrar med barnen Evelina och Love.
Morsan i Stan!
Detta är en geologisk sandwich!
Favorituttryck den första sommaren på Öland!
Skiffer, sand och kalksten, ortoceratiter, trilobiter och granatäpplen!
Utflykter med små barn som alltid hängde med, gott humör, runt Ölands klinter, strandängar och landborg, samlade stenar och kikade på vyer.
Här kan det stå målare på rad och fånga ljuset över Kalmarsund, Äleklinta, Djupvik, Sandvik och Hagudden ingenstans kan man måla solnedgångar som här!
 Senare kom barnen att uppgå i vår lilla by (Enerum) och dess Bullerby gemenskap och det var inte ett ständigt kutande i den kulturella Ölandsterrängen som gällde men varje sommar var det minst en obligatorisk utflykt gärna till Himmelsberga för att skåda Ölandskonstnärer kombinerat med bilturer kring södra Ölands radbyar.
 Frågan är om inte programmet Sommar är en utmärkt form för att berätta om komplicerade skeenden, gärna inom familjen, korta bitar komprimerade till små noveller - se som att niga i uppförsbackar där det bor en ICA-handlare eller håll avstånden flickor under cykelfärden!
Modernt muntligt berättande kring lägerelden!
Som understryks med musik!
© Thommy Sjöberg

Accelerator Light

 Kistalight said...
Accelerator Light 

Kistalight har besökt den nya konsthallen på Stockholms universitet i Frescati. Det är den gamla fysikinstitutionen och labbet efter Manne Siegbahn som har tjänat ut och nu får en modernare skepnad med Café och konsthall.
Viss osäkerhet med att hitta det gamla labbet när jag kliver upp ur tunnelbanan, tror att det ligger längre in på Campus än det gör! Frescati har vuxit från den tiden när Kistalight var student där i början av 1980-talet! Numera fungerar området som en stor invuxen park med mycket grönska (trevligt) med alla sina institutioner, de sex punkthusen, Aula Magna, SU Biblioteket, Gröna Villan, Sportcentret och institutionerna bort mot Lappis.
Allt är i dag en härlig invuxen park.
Visar sig att det är riktigt lätt att hitta Manne Siegbahns gamla labb.
Håll till vänster efter att du klivit upp ur T-banan så ser du snart tegelkåken där det experimenterats med högenergi, partikel och kärnfysik.

 Kistalight said...

Accelerator Light den storögda flickan

Cool Café på Accelerator, ser ut vara gott om smoothies, juice, nyttiga mackor, turkisk yoghurt med nötter och honung (wow) och annat pk-käk. Caféet har liksom gradänger och ser ut att vara en del av en föreläsningssal från det gamla labbet.
Här har säkert skarpa fysikhjärnor samlats med genomgångar av labbar och experiment under åren.

I trappan ned efter entrén träffar Kistalight den första samtalaren som kallas tolk i utställningen som heter This Progress och är en serie av samtal (4 st) mellan 4 olika generationer som besökaren får delta i.
Flickan som möter mig kan vara i tioårsåldern och hälsar mig välkommen genom att ta i hand och presentera sig (reportern inom mig slumrar så jag kommer inte ihåg namnet) och hon undrar om jag gjort några framsteg den senaste tiden?
Kistalight blir så glatt överraskad av den oväntade frågan att jag börjar prata om min tennis.
Har jag inte trots allt utvecklat min backhand de senaste åren?
Kistalight visar den storögda flickan hur man ska slå igenom sin enhandsfattade backhand.
Dra ditt racket snett bakom ditt huvud, ta hjälp av vänster hand så att det liksom blir början av en dubbelfattad backhand innan du släpper iväg ditt racket!
Är bollen djupare ned i banan försök och gräv upp slaget!
Kistalight visar på liknande sätt hur jag slår igenom forehanden medan jag samtidigt rör lite på fötterna.
Vår storögda flicka frågar hur länge jag har spelat tennis?
Sedan, ungefär, 1993 så det blir mer än 25 år säger Kistalight.
Du, måste vara, väldigt intresserad av din sport säger vår storögda flicka.
Visst säger jag som precis för dagen spelat en ämbarlig match, där backhanden inte alls fungerat, Kistalight kommer fel till bollen hela tiden med urusel tajming och förmår inte vänta ut bollen.
Tennis är färskvara säger jag till vår lilla storögda tjej och det är inte säkert att man gör framsteg hela tiden.
Det går liksom lite upp och ner och ibland undrar man varför man har hållit på och spelat i mer än 25 år?
Men väldigt upplivade blir vi av vårt förtjusande samtal.
Härligt med någon som ser en med nya (generations) ögon!
Visst älskar vi tennis!

Kistalight said...

Accelerator Light den unga konststudenten

När vår storögda lilla tjej lämnar budkavlen (kistalight) vidare för nästa samtal i This Progress är det en något äldre tjej (tolk) som tar vid. Hon har orange, grön, lila hår och hon ser ut som en ung konststudent.
I det militära när vi var unga hade vi förkortningar för färger. En gråbrun grön skjorta fick beteckningen gr ...br...gr. Flickans hår kunde kanske kallas or...gr...li men alldeles säkert skänker det färg i tillvaron.
Vi rör oss genom olika vita rum och trappor och genom samtalet kommer jag i rörelse utan att ha koll på vart vi går.
Snart pratar vi om skrivande och jag hävdar att skriva är ett sätt att skaffa kunskap, rent av att forska, medan vår unga tjej med or...gr...li håret berättar att hon under några år skrev dagbok men att det till slut blev klyschigt, formellt och platt så att hon slutade skriva. Dagbok kan vara bra för att minnas vad man gjort (när, var, hur) men att skriva för att söka kunskap, få syn på något nytt, något överraskande kräver ett aktivt skrivande! Du måste ha kärna (substans och innehåll) och du vet inte riktigt vad det leder till.
Kistalight berättar för vår tjej med det or...gr...lila håret att jag bloggar och just nu försöker skriva om min barn och ungdom när jag lärde mig till målare och gjorde gesällprov men något skaver och jag har svårt att få till berättelsen.
Hm ... hm det är det som skaver som naturligtvis är min berättelses kärna som det gäller att gräva fram som en vilsen backhand!
Eftersom Kistalight tenderar att tro att alla i vår omgivning är yngre än de är. I skolan när jag hade föräldrasamtal, åren innan jag blev panschis, såg mammorna allt yngre ut, precis som de just gått ut i arbetslivet, studenter ser ut som gymnasister, gymnasister ser ut som högstadiekids och Kistalight ser ut som ..?
Jag frågar vår unga trevliga tjej med det or...gr...lila håret om hon är konststudent.
Vilket stämmer alldeles exakt när hon till vardags studerar på Kulturama.
Dessutom lovar hon att titta in på min blogg.

 Kistalight said...

Accelerator Light magister kanditaten

I tredje etappen i min promenad bryts mönstret en aning! Ung kille dyker upp, bör vara äldre än vår tjej med det or... gr... li... håret, här blir det pang ... pang frågor i samtalet.
Tycker (tror) du att en Artificiell Intelligens, AI, kan skapa lika vacker och skön musik som en Mozart eller en Brahms? (Var det Brahms?)
Kistalight blir återigen överraskad av den oväntade frågan och tänker till!
Svaret påminner en hel del om funderingarna kring aktivt skrivande.
Äkta vacker musik har alltid sin egen (omisskännliga) ton, egen rytm och kanske överraskande vändningar, humor, drama eller sorg. Äkta konst, stor musik kan aldrig kopieras, eller skapas genom repetition av en robot eller en AI säger Kistalight.
Vår pang ... pang frågande tolk, unge kille som antagligen är äldre än vår tjej med or... gr... lila håret, pangar på med sina frågor samtidigt som vi går upp och nedför trappor, intellektuell berg och dalbana, och Kistalight tänker till ytterligare!
Vem är jag att avgöra vad som är stor konst eller ett klassiskt musikverk?
Om en AI kan skapa ett vackert musikstycke (konstverk) ligger det i lyssnarens öron, (betraktarens öga) om det är stor konst eller klassisk musik.
Det är du själv som bestämmer över din upplevelse om vad som är stor musik!
Vår tolk, unge kille med pang ...pang frågor som till vardags studerar Idéhistoria och skriver på en Master (Kistalight har frågat vad vår tolk gör) ser nöjd ut över svaret innan nästa tolk tar över i verket This Progress.

 Kistalight said...

Accelerator Light lektorn i humaniora

Visste du vad du ville bli i 10- 12 års åldern frågar nästa guide och nu har vi kommit upp i åldrarna. Vår tolk är en äldre medelålders gråhårig kvinna, verserad förstås, och hon får svaret att det hade Kistalight inte en aning om.

Där emot hade jag redan då ett starkt driv genom mitt idrottande, jag sysslade med alla tänkbara bollsporter men mest var det fotboll och ishockey  som gällde där ute i förorten Östberga. 

Se även Beckett i Östberga!

Här var det deltagande i Sankt-Erikscupen och diverse skollag och på fritiden var jag en stor fan, läsare, av Rekord Magasinet och All Sport. Där en av de återkommande berättelserna gärna var en fattig kille från arbetar kvarter i Malmö, Göreborg, Stockholm eller varför inte från bruksort som gjorde succé i sin sport och var en hyvens grabb och lagspelare.

Något spillde idrottandet även över på skolarbetet då det formade (ett driv) en lust att tävla sedan i senare tonår växte ett kulturintresse fram, tack skolan, som ersatte idrottandet.

Vår guide, tolk, som är den sista i vår vandring genom Accelerators lokaler, pratar om samtalet som kunskapsform medan vi vindlar vidare och Kistalight blir glatt överraskad, aha, av att jag plötsligt inser, minns, vilket driv det fanns i (som skapades genom) mitt idrottande i den tidiga ungdomen.

Sedan kommer vi att tala om akademiska studier, min ciceron (tolk) är lektor på Stockholms universitet i humaniora och Kistalight kommer att tänka på en stark läsupplevelse från 2017 At The Existentialist Café  av Sarah Bakewell. En tjej  som blev intresserad av Sartre och existentialismen i sin ungdom.

Vilket skapade ett driv för henne så att hon gick från att vara en dropout (hippiehäng) till att ägna sig åt studier som räckte ända till en doktorsexamen i filosofi.

Vilket får Kistalight att undra om jag inte i dag behöver åtminstone en grundkurs i teoretisk eller praktisk filosofi för att hänga med.

Be in Progress i tillvaron!

Film om tillkomsten av Accelerator ... från SU, Stockholms Universitet och Accelerator konsthall.

© Thommy Sjöberg