Det mesta känns igen från Matilda Gustavssons tidigare reportage från DN (gick att läsa även i SvD) om när 18 kvinnor berättar om övergrepp av från den i början så kallade Kulturprofilen.
Ett namn som först så småningom blir publicerad med namn i media, Jean Claude.Arnault.
Tillhörde man den nyfikna typen kunde man tidigt läsa om Kladd-Janne på Flash Back Forum.
Vi erkänner att vi var där och läste dock utan att fördjupa oss, tidigare hade vi läst om Arnault i Myggor och Tigrar av Maja Lundgren (2007), Maja som ser han mer som en mygga i kulturmaffian.
En sort erotikens Groucho Marx!
Nytt om Jean Claude Arnault i Klubben är Matilda Gustavsson spaning i Frankrike, Marseille och Paris, han kommer inte från en förmögen familj med blåblodiga anor så som antytts på Wikipedia (used to be) och andra källor. Tvärtom hans bakgrund är präglad av krigsslutet i ww2 och hur människor öden kunde korsas. På pappans sida fanns judiska flyktingar och på mammans sida fanns den franska grenen och en försvunnen make som fick ge namn till Arnault.
Det var komplicerat som det kan stå på FB!
Ingen anhörig ville just tala med Matilda under hennes undersökningar!
Hos Arnault finns inga högre examina från ENS (Ecole Normale Superieur) eller Sorbonne i Paris som Jean Claude gärna gav sken av.
Deltagit i Maj-revolten -68?
Vem har inte gjort det som har åldern inne och hade vägarna förbi.
Istället utbildade Jean Claude sig till elektriker på ett praktiskt gymnasium och gjorde värnplikten på en fransk flottbas som en sådan (lysmask).
Inget ont i det!
Kunde vara nog så intressant innan han reste till Sverige och med spänning slog några nya volter, ha ... ha ...ha, i sitt liv.
I Sverige kom han att söka sig till Christer Strömholms fotoskola. Christer Strömholm som var en aktad fotograf i Frankrike för sin fotokonst åtminstone i det kulturella i Paris.
Jean Claudes liv i Stockholm kan beskrivas med några kultplatser i stan.
Säkert välbekanta för fyrtiotalister som rörde sig i Stockholm!
Christer Strömholms Fotoskola på Klippgatan på Söder, det nybyggda Filmhuset på Gärdet, Prinsen som vattenhål och kulturhäng på 80-talet, KladdJanne tillsammans med Stig Larsson och Carina Rydberg (inga författare som Kistalight går i spinn på) sedan kom Forum på Sigtunagatan 1989. En gata som för Kistalight mest påminner om skrivningssalar och mattetentor men här blev det en spännande plats för musik, litteratur och konst så där lite bortom det politiskt korrekta 1970-talet.
Matilda Gustavssons Klubben blir lite av en nyckelroman (skildring) man kan relatera till platser och personer i ett (kultur)Stockholm som inte är allt för stort även om man varken hade tid; det fanns jobb och studier att sköta, för fattig för utsvävande krogliv och vem i hela världen orkar med ett liv på krogen när det är uppställning klockan 8 med en livlig grundskoleklass framför katedern eller när man har en viktig match i sitt gruppspel i tennis eller kanske viktigast av allt att man har en familj att sköta om.
Hybrisen hos både Jean Claude och Katarina Frostenson (inte heller någon författare Kistalight går i spinn på) verkar tillta när Frostenson blir invald i Svenska Akademien. De blir några att räkna med i det etablerade Stockholms kulturliv, från underground till det kulturella finrummet, klubben blir en mötesplats för kretsen kring kulturtidskriften Kris, litteraturvetare som Horace Engdahl och Anders Olsson deltar i klubbens evenemang och senare kan listan göras lång med akademieledamöter som tillhört kretsen kring Forum.
Från att Jean Claude kladdat, tafsat och raggat på krogen och på Forum verkar det som att han fyller på med hot och maktanspråk på de flickor (kvinnor) han datar, som läsare känner man att det skulle behövas en psykolog eller psykiatriker för att förklara Jean Claudes beteende och hans (deras) relation med Katarina Frostenson. Matilda Gustavsson gör ett försök genom att jämföra med hysteriska kvinnostudier från Paris, 1800-tal, där det då i deras relation skulle råda omvända roller. Jean Claude är musan och den som inspirerar Frostenson i hennes poesikonst, även Frostenson tycks dock drabbas av hysteriska anfall när det påtalas om makens äventyr.
I dag är det populärt med diagnoser (bipolär, borderliner eller empatistörningar) kan säkert funka som en del av förklaringen till Jean Claudes beteende och deras relation. En sak tror jag (har lämnat tillbaka boken till Kistabibblan) att Matilda Gustavsson glömt i sin bok. En person som hänger på krogen i årtionden har säkert utvecklat en alkoholkonsumtion, kanske har han petat i sig andra grejer också, som är allt annat än nyttigt för kropp och själ.
Vilket säkert också påverkar en man med störningar!
Hur som helst kvinnorna i Matilda Gustavsson reportage visar oberoende av varandra stor samstämmighet i sin upplevelse av Jean Claudes uppvaktande (kladdighet) och övergrepp.
Kladd och skamgrepp är syskon till mobbing och översitteri eller ond härskarteknik!
En skitstövel är en skitstövel!
Undrar om inte Jean Claude Arnault skulle kunna platsa som en romanfigur hos några av de stora franska 1800-tals författarna som Balzac, Flaubert, Zola eller i en novell av Maupassant eller varför inte som en skojare i någon av Molieres dramer?
Om man behöver konsultera en psykolog för att förstå sig på Jean Claude och Frostenson så är hans roll på Forum och relation till Svenska Akademien inte mindre märklig. En fransk intellektuell med utbildning på ENS, Science Po eller Sorbonne skulle säkert blixtsnabbt uppfatta Jean Claudes bristande formella utbildning eftersom franska språket innehåller så många klassmarkörer (bildning som ett finmaskigt nät) dessutom är de ganska skärpta killarna och tjejerna som gått på ENS. Jean Claude måste ha fyllt ett tomrum och behov hos vissa delar av Akademien, är väl även Magdalena Gustavssons kurs, har lämnat tillbaka boken, måste bero på vissa autistiska drag hos våra akademieledamöter och att man väljer att se vad man vill se, charmig fransman som lever utanför boxen, underground i liv och litteratur, medan andra var mer överseende.
Ja ...ja denne fransman från Marseille, Medelhavet och franska södern!
Tre saker ska man se upp med om man är rädd om sitt författarskap sade Vilhelm Moberg.
Spriten, lycksökande kvinnor och Svenska Akademin!
Kistalight som läste fördjupningskurser i litteraturvetenskap på Stockholm SU i början av 1980-talet, ungefär när Engdahl och Olsson var doktorander i ämnet, så ingick kurser i litteraturens kretslopp.
I vilka kretslopp fanns då den egentliga makten?
I det finkulturella kretsloppet fanns naturligtvis den prisbelönta litteraturen, oftast inga storsäljare, som belönades med priser och stipendier av Svenska Akademien, viktig men ingen tung ekonomisk aktör i det ekonomiska litterära kretsloppet. De tunga makten fanns förstås hos de stora förlagen och de stora tidningarna som har ett avsevärt inflytande över utgivning och marknad. Dessutom fanns ett icke finlitterärt kretslopp med kiosklitteratur, serietidningar och fanzines plus viss egenutgivning av litteratur.
I dag efter den digitala revolutionen har maktpositionerna förstås förändrats i det litterära kretsloppet. Förlagen, de stora tidningarna, SvT och SR och kanske Svenska Akademien har förlorat en del av sin makt och istället har mängder av nätaktörer (sociala media) och egenutgivare spelar en allt större roll för marknaden (kretsloppet) och inget #Metoo utan den digitala revolutionens möjligheter till blixtsnabb delning.
Tveksamt alltså om Svenska Akademien har så stor direkt reell makt i den svenska litteraturen utom i det finkulturella kretsloppet förstås!
Betyg, i dag specialskala, 18 välskrivna reportage av 18 för Matilda Gustavssons Klubben! En historia som bara måste berättas om 18 kvinnor, lika många som ledamöterna i Svenska Akademien.
En erotisk och kul fransman från Marseille
söker spänning och slår volter med var tjej
hamnar i finkan för sitt ofog
när damer i #Metoo fått nog
nu får han allt hålla ordning på sin grej
Gott Slut och Gott Nytt år från Kistalight med några knaggliga (rim och stavelser) verser inspirerade av Hasse & Tage som vi sett dokumentärer om på SVT i mellandagarna.
© Thommy Sjöberg
Hoppas nu ingen tar illa upp över skämt om Kulturprofilen?
ReplyDeleteVisst ska man kunna skämta om allt!
Nästan!
Man kan prata om före och efter #Metoo, i Sverige speciellt före och efter de olika uppropen som #Tystnadtagning m fl, Cissi Wallins delning på Instagram om Virtanen och Matilda Gustavssons reportage om de 18 kvinnor som berättar om Kulturprofilen.
ReplyDeleteÄr det då bara Kulturprofilen i finkulturens värld som kladdar bland (med) sköra kulturdamer i de borgerliga salongerna?
Finns det något liknande typ i förorten och bland vanligt folk?
Kistalight tänker till!
Ja åtminstone två arbetskamrater i kollegiet där på förortsskolan där jag arbetade som lärare minns jag som uttalat kladdiga mot kvinnliga kolleger, man såg det, häpnade men man varken sade eller gjorde någonting. Liknande när det gäller en släkting som verkligen kladdade på yngre kvinnliga släktingar.
I de här fallen var det uttalat kladdigt, inget gränsfall mellan hygglig omklappning, flirt eller smek, ändå mest häpenhet och tystnad över vad man såg!
Dessutom fick man väl anta, kunde inte föreställa sig, att det skulle leda till liknande förvecklingar som i Kulturprofilens fall.
Apropå Svenska Akademien, mystiska val och självskadebeteende så har man 2020 fått Johnny Bodepriset.
ReplyDeleteSe kommentarer nedan!
Johnny Bode-sällskapet ger 2020 års Johnny Bode-pris till Svenska Akademien. En lika ärevördig som skandalgenererande kulturinstitution, som både historiskt och i närtid förmått att leverera det ena underhållande exemplet på organisatoriskt självskade-beteende efter det andra, därmed bevisande att man ej alltid äger smak för det man har snille.
ReplyDeleteJohnny Bode-priset delas ut till en kulturpersonlighet eller annan offentlig person som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.
Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på lokal. För Svenska Akademiens del rör det sig om 30 728 kronor och 50 öre som sällskapet åt och drack gott för på Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg under sitt årsmöte den 5 januari.
Kvittona har bifogats diplomet som vi skickat till akademiens kansli. Dessutom skänker vi akademien ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på. Förslagsvis kan dessa bäras i tjänsten av den ledamot som för tillfället innehar uppdraget som akademiens direktör.
Juryns motivering:
ReplyDeleteMed kungligt beskydd, en stinn kassakista, fastighetsinnehav och prestigen i att dela ut världens finaste litteraturpris hade Svenska Akademien kunnat välja att tryggt vila på lagrarna, lyfta sina jetonger, endast göra bekväma val och hösta in kulturetablissemangets välsignelser. Men så icke! Med en generositet som torde ha kostat på har dessa herrar i frack och damer i aftonklänning i stället bjudit på ett ständigt flöde av spränghett skvallerstoff liksom grunder för underhållande polariserande kulturdebatter och allmänt häckel – allt sådant som får ses som ett uppmuntransvärt beteende i sann Bode-anda.
Faktum är att akademien redan under ett antal år legat väl till för ett Johnny Bode-pris. I år utgjorde den dock ett självklart val.
Akademien får priset för en enastående dramaturgisk duperingsbragd. Efter de senaste årens svårslagna formtopp av skandaler och interna pajkastningar har man först invaggat massorna i tron att man slutligen tagit till sig av den externa kritiken, bara för att sedan likt en perfekt fekalieträff i bordsfläkten slå till med att utse en folkmordsförnekare till Nobelpristagare. Givetvis toppat med åtföljande interna avståndstaganden och nya avhopp. Bom succés, som Johnny Bode brukade uttrycka det!
Priset bör dock även ses som en uppskattning av den flera sekler långa och trogna tjänst i de mer eller mindre litterärt spirituella skandalernas tecken, som akademien presterat.
Trots allt gillar vi, Kistalight, idén med den Svenska Akademien.
ReplyDeleteSjälvständigheten som en korporation så där utanför politisk styrning, de offentliga institutionerna som universitet och lärosäten, de stora tidningarna och förlagen och med konungen som beskyddare.
De kan gå sin egen väg.
Vilket de uppenbarligen gör!
Men... men Akademien ska väl inte behöva ge folkmordsförnekare det ansedda Nobelpriset och försvara sig med att det är den rena litteraturen som fått priset.
Pure Litterature!?
Vem i hela världen tror på en ren litteratur?
Jo Svenska Akademien uppenbarligen!
Pst!
ReplyDeleteVi har skrivit förr här om Svenska Akademien på Kistalight.
Här från 6 juni 2018!
Svenska Akademien i Våra Hjärtan
Great blog postt
ReplyDelete