Palle är död. Leve Palle! En hamburger king är död och Kistalight läser äntligen hans memoar Ständigt hungrig om hans liv som människa och företagare. Allt efter att ha deltagit i hans begravning i Oscars kyrka den 13 maj 2024 via Youtube, som kusin till Palle är jag och mina syskon även välkomna att delta i ceremonin, och min yngre bror Anders är där IRL.
Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Kistalight Adresses
Friday, May 31, 2024
Palle Light En Hamburger King är död
Sunday, May 26, 2024
Söderquiz från Helgalunden till Vitabergsparken Remix
Från Helgalunden till Vitabergsparken
Söderquiz för Sjöbergs-kusiner, andra glada människor och släktingar; från funkis, folkhem, nationalromantik, farmor (mormor) Annas hus, maskrosbarnet Greta Gustavsson hörna, Skatteskrapan med samba och korvgubbe, Söders egen esplanad, Nacka med knorr på trasan, alumnen gåtfulla Garbo vid Söders universitet och avslut med Vita Bergen med schyst kulturhäng hos Kajsas i Parken.
1. Vi startar vid gamla Katarina Realskola, i dag Engelska Gymnasiet friskola vid Helgalunden. (Bild skulptur Dricksfontän Thommy Sjöberg) Skolan stod klar 1932 och ritades av arkitekterna David Dahl och Paul Hedqvist. Den senare kom att möblera det svenska folkhemmet med sina skolor och han har även ritat Flatenbadet, Skatteskrapan, gamla Hovet och Ålstensgatan. Katarina Real är ett vackert exempel på funkis. Funktionalismen som verkade för praktiska, enkla byggnader till mindre kostnader på ett stilrent sätt gärna med linjära former och öppna ytor. Vilket är funktionalismens genombrottsår?2. Väster om skolan, granne, ligger kvarteret Metern här går går vi in genom en grind och kommer till en gård för HSB bostadsrättsföreningen Metern som uppfördes 1926 med mindre lägenheter för skötsamma arbetare. Gården andas idyll med inväxt grönska a la trädgård och omsorg om byggnader. Metern anses i dag vara av kulturhistoriskt värde och har begåvats med en blå skylt av Samfundet S:t Erik och är en värdig symbol för hur folkhemmet växte fram. Vem skapade begreppet Folkhemmet (något som alla svenska partier i dag säger sig vilja bevara)?
1. Att ha spring i benen
5. Byst av Greta Garbo Blekingegatan 32 i hörnan av Tjurbergsgatan i kvarteret Kvadraten samma som Helgagatan 17. Här bodde Greta Garbo i 19 år innan hon åkte till USA och blev en star. Greta är en av Söders stora maskrosbarn. Hon förlorade sin far (elak jäkel) när hon var 14 år gammal och även sin äldre syster Alva i den tidens stora farsot, innan hon med Mauritz Stiller som regissör gjorde succé i Gösta Berglins Saga och hittade vägen till Hollywood. Vilken var den stora farsoten vid tiden för första världskrigets slut för drygt 100 år sedan?
1. TBC
X. Spanska sjukan
2. Covid Sars-19
1. Milan
X. Inter
2. Juventus
X. Stumfilm
2. Ljudfilmen
X Ernst Brunner
2 Ulf Lundell
X Dramaten
2. Stockholms parkförvaltning (Parkteatern)
Saturday, May 18, 2024
Bland Swiftisar, Bobcats och fans till Uffe i Vitabergsparken
Fish and chips hos Kajsas i Parken, pratar och pratar med kompisen ÅG, Årstagalningen, som också fotar för Fejan.
Kistalight har besökt Kajsas i Parken, en favorit, efter promenad längs Årstaviken, Tantobron, koloniträdgårdarna i Eriksdalslunden, broarna vid Skanstull och kajerna vid Hammarby Sjöstad. Hoppsan i Sjöstaden längs kajen finns ett gymnasium, Klara Teoretiska Gymnasium, där eleverna dagen till ära solar i det blå glittret från kanalen med utsikt bort mot Sickla, segelbåtar på väg ut mot Skärgårdens fjärdar och turbåtar till Nybrokajen.
Finns det några swifties här? Oui ... oui!
Vid Kajsa vid Kajen svänger vi upp mot Vitabergsparken via Barnängens Herrgård, wow här ligger storförlaget Polaris, ingen dum miljö för en redaktion med utgivning av litterära höjdare som Andrev Walden, Jävla Karlar, men klart även de får förlita sig på kokböcker, böcker om trädgårdsodling och självhjälp och yoga för att få verksamheten att gå ihop så här i digitala tider. Några spännande lite undangömda bostadsmiljöer i Stockholmshems regi öster om Vitabergsparken passeras innan vi knallar genom Barnängens kolonilotters prunkande idyll.
Hos Kajsas i Parken är det kö, en flock fransyskor häckar framför oss, översätter Varm Mat, Dryck och Kaffe med Google Voice Translate. Är de ett gäng medelålders tjejer på vift från Paris, Swifties, som hittat vägen till Stockholm? Oui, oui, bien sur tycker Kistalight! De är alldeles för gamla för det menar ÅG som inte har koll på åldersspannet för Taylor Swifts fans. Vi kunde ha frågat dem, etes vous un swifties?
Smakar rackarns så bra med Fish and Chips, Kajsas står sig väl i konkurrens med Sandviks Fisk dito på Norra Öland eller Matvagnen vid Tantobron, ställen där vi intar firren vid andra tillfällen.
Vilka är de då dessa swifties? Visst känner vi igen dem! Verkar vara alldeles vanliga tjejer på högstadiet eller gymnasiet som delar vänskapsband, frimodiga, lite modiga men inte så djärva. Inga gangstarrapar brudar eller speedade hip hoppare. Nä just vanliga tjejer som klurar med Taylor Swifts låttexter, sjunger med, har upplevt lite sårig och sviken förälskelse med senaste killen som en äkta swiftie! Swift är säkert ett riktigt pro med sina verser, melodier och överraskande bildval i sina låtar, bitar som hon har knåpat med sedan hon som 15-åring kom till Nashville för att bli en countrysinger. Klädstilen med pärlor och paljetter och trikåer är kanske inte världens sexigaste om man jämför med Beyonce och Rihanna, not a sexy bitch, men kul att pula med för en swiftie tonåring och hennes mamma när de ska gå på konsert med ett alldeles eget konstkoncept projekt.
Nä storheten hos Swift ligger nog just i hennes låtar och att hon är så jäkla vanlig!
Apropå låtar, och låtskrivande, snart är snacket igång om Bob Dylan, ett outtömligt ämne för oss Dylanologer och Bobcats. Kistalight är mest det senare, kanske är ÅG mer det förra. Klart vi jämför en aning skillnaden mellan Taylor Swift, the girl next door, med Bob låtskrivaren som ständigt överraskar och aldrig får slut på sitt stim av låtar, han är en poesins bäck som inte sinar och han levererar även på äldre dar, visst, visst blir det en del slagg i sådan oerhörd produktion, men myten och vår trickster lever vidare på sin eviga NET-tour och skriver böcker som Låtskrivarkonsten Light Bob Dylan. Kul och förunderligt med Bob, ett samtalsämne som får tiden att flyga och snart är vi inne på Uffe, vår svenske Bob och hans Vardagar. ÅG läser alla och Kistalight nöjer sig med den första. Uffe skapar också en egen värld med sina texter, samtida kommentarer och hågkomster, ett universum från Österlen som du kan känna dig hemma i, en surgubbe med gott humör som gillar att betala skatt. Se Vardagar Uffe Light!
Promenaden går vidare genom Vitabergsparken, massor av solbadare på slänterna, tonåringar som skolkar några timmar från eftermiddagens lektioner eller har de fria studier och grupparbete. Naturligtvis är det turistande swifties som lapar lite sol i väntan på kvällens konsert tror Kistalight medan ÅG intar en tvivlande hållning till en sådan spekulation. Vid en av de branta trapporna ned mot Åsögatan möter vi ett amerikanskt par, a practise good for your legs tjoar Kistalight, are you swifties? No we aren´t säger våra amerikaner i solskenet, skrattande, när de intar den branta trappan.
Måste erkänna att vi egentligen inte har någon större koll (sett en dokumentär på Netflix) på Taylor Swift men vi minns en video med Swift och Mick Jagger när de sjunger en duett, As tears go by, en lättviktig charmig låt med viss karaktär av melankoli och med en iakttagande poets perspektiv. Videon är inte till Taylor Swifts fördel, hennes röst gifter sig inte med Micks gamla Stonesstämma, trodde vid första lyssningen att nu har den gamle bitvargen raggat upp en lokal långbent Collegetjej från Chicago. Ok Taylor Swift verkar ta duetten med distans och en hel del humor och man får stå ut med en viss tondövhet. Vem i hela världen skulle kunna tro att denna tjej skulle fylla tre hela Friendsarenor i Solna Stockholm på en världsturné, The Eras Tour, drygt tio år senare, förunderlig är världen!
© Thommy Sjöberg
Thursday, May 09, 2024
Essä The Manchester Free Trade Hall Incident
Kistalight samlar några av sina texter för en essä om Bob Dylan, Cat Power och en bit från hennes konsert på Cirkus.
Cirkeln är sluten, Bob Dylans konsert i Stockholms Konserthus den 29 april 1966 missade vi, då ung målarlärling, prickig skjorta, krulligt hår som Bob, skelande öga som Sartre, sökande ett uttryck för känslor och idéer och i protest mot vuxenvärlden. Bob Dylan med burrigt hår, feminiserad i Carnaby Street-utstyrsel och The Band (då the Hawks) som såg ut som gäng raggare när de landade på Bromma. Ett band det var lätt att identifiera sig med för en ung kille som till vardags slet på byggen och gick i målarlära och där det på fritiden i timmar hördes gnisslande toner från pojkrummet i Vendelsö av ett munspel och en nasal stämma!
The Times They ara A-changing - How does it feel?
Setlistan från Konserthuset 1966 var en något förkortad version (incomplete) av originalversionen från Manchester Trade Hall. Carina, Kistalights tjejkompis var där, visst det kastades några ägg under den elektriska delen och i den första akustiska akten stämde Bob gitarren för varje ny låt! Vilket säkert minskade ned det antal sånger som skulle framföras, troligen var det inte någon särskild minnesvärd konsert i Bobs Worldtour 1966 men visst önskar vi att vi varit där!
Bob Dylan i Gamla Stan, Västerlånggatan, Stockholm april 1966 från FB-grupp om Stockholm.
Kistalights intresse för Bob som idol peakade i mitten av 1960-talet, senare har vi intagit en mer kritisk hållning. Det liksom skaver en aning, och Mimmi tycker mest att det är något vajsing med vår bard från Hibbing!
Ändå skriver vi långa texter och bloggar i det oändliga om karln, själva tycker vi att vi har ett balanserat och måttfullt förhållande när vi lyssnar på hans musik, går på hans konserter, läser hans böcker och tolkar hans texter.
Vi samlar inte på hans piratkopierade konserter, okej vi har de flesta i Bootlegserien. Vi deltar inte i ändlösa chattar på Olika Bob Dylan Forum på nätet, ett säkert sjukdomstecken, okej någon gång när det var absolut nödvändigt har vi deltagit, och vi läser bara en bråkdel av alla dessa oändliga titlar med pratig text som ges ut om honom, okej vi har ett litet bibliotek.
På den tiden vi lunchade Kistalight, Jakobinen (numera avliden) och ÅG, Årtstagalningen på Café Panorama ägnade vi ett försvarligt antal timmar åt att prata om att Bob Dylan skulle få Nobelpriset. Vilket då mest betraktades som ett skämt men var en favorit som samtalsämne!
Once upon a time you dressed so fine
Legendary Bob Dylan, The Albert Hall Conserts
Vi tar fram Bob Dylans Sångbok, studerar några textrader, sjunger med när vi lyssnar och imponeras av texternas struktur med rim och antal rader som verkar så organiserade. Imponerande av en rockpoet som ständigt är på turné och genomgår en sådan utveckling under några år från folksångare till rock´n roll, från thé till pots.
Cat Power på Cirkus 20 April 2024
Klart vi var där 20 april på Cirkus när Cat Power sjunger Dylan!
Riktigt kul på Stan, Kulturnatt Stockholm spiller över, barnfamiljer i rörelse, turister som säkert tjusas av Stockholm som liknar en sagostad i kylan och skymningen, folk från förorten hittar in till museer och olika event. Kistalight och Mimmi på väg från Orten (1 6 4 Light), knökfullt på spårvagnarna på Strandvägen, vi tar apostlahästarna längs kajerna, Nordiska Museet och Djurgårdsvägen bort mot Cirkus.
Knökfullt och utsålt även på Cat Power, Bob Dylan in Consert. Publiken verkar vara yngre medelålders, inte bara grå pantrar och gamla Dylanfans utan kanske också en hel del folk i branschen som musiker, artister och producenter.
Cat Power kör igång utan åthävor, plötsligt står hon där med sina två musiker, en yngre gitarrist och en pianist och munspelsvirtuos, en trio i sparsamt dunkelt scenljus.
Första låten She Belongs to Me, här gäller en texttolkning, Cat Power fraserar raderna, går in i texten och är ett med sången. En kärleksvisa och ballad som säkert skulle passa bra som en bit för en jazztrio med trummor (lätt visp), bas, gitarr och sång.
En av de riktigt stora sångerna av Bob Dylan Visions of Johanna gör sig alldeles utmärkt med Cat Powers scenkonst. Det är en krävande tolkning Cat Power gör; att gå in i texterna, mångordiga med de surrealistiska och vackra bilderna som också berättar en historia, i Visions of Johanna en sorgsen kärleksmelodi även med konkreta iakttagelser. In this room the heat pipes just cough/The country music station plays soft/But there is nothing, really nothing to turn off
Act 1, den akustiska delen skulle absolut kunna vara något för ledamöterna i Svenska Akademien, rent av en föreläsning och uppvisning i Bob Dylans författarskap. Texterna i centrum när Cat Power, egentligen Chan Marshall, sjunger, fraserar, lever sig in i orden, raderna och verserna, en tolkning där hon lever med i hela kroppen. Musikerna som ackompanjerar har en lågmäld ton, gitarristen låter inte melodin och det vackra ta över och munspelet ligger väldigt nära Dylans ursprungliga tolkning.
De fyra följande sångerna, tillhör de stora numren från Bob Dylans Sångbok. It's All Over Now Baby Blue, möjligen ett avsked till folksångarkarriären för Bob. Desolation Row med en mycket vacker musikalisk inledning i originalet, rent av calypsotoner, till Bob Dylans alternativa Speech to The Nation (State of The Union Adress) med en mäktig surrealistisk ballad, en höjdpunkt för Dylan som singer/songwriter. De avslutande sångerna Just Like a Woman och Mr Tambourine Man är även de mycket vackra sånger med glimrande rader, mångordiga med djärva bilder, som också är tolkningsbara med flera möjligheter, Cat Power väljer ändå att låta texterna stå i centrum framför det melodiska och vackra, därför blir hennes konsert djärvare och mer krävande än en konventionell spelning.
Före Tambourine Man skriker någon i publiken, You look wonderful, Thanks säger Cat och skiner upp och låter glad i sin sång, följdfråga blir, Would you marry me? I don´t even know really how you looked svarar Cat Power och sjunger vidare in the jingle jangle morning I will follow you.
Kring Bob Dylan och hans sånger finns det olika skolor; Dylanologer och Bob Cats. De förra lägger tonvikten på texten och de senare på musiken och det som svänger. I act 1 i Cat Powers tolkning som följer originalkonserten med Bob Dylan från den 17 maj 1966 nära och noga skulle man kunna säga att det är Dylanologerna som har företräde, texten står i centrum, och det blir en krävande föreställning. Det vackra och melodiska får inte ta över. Mimmi och faktiskt Kistalight pustar ut efter första avdelningen och när the electric gig börjar - act II är det så smidigt att man knappt märker övergången.
Legendary Bob Dylan, en språkteori
Who carried on his shoulder a Siamese cat
( Bob Dylan Like a rolling stone)
1 COMMENT:
Millennials eller Z-generationen har förstås ingen koll på gubben Skoglund, en star som Greta Garbo eller en gubbrockare som Ulf Lundell.
De känns säkert lika gamla som några reliker från Romartiden för de som är unga idag!
Men allt går ju att googla på några sekunder och de kan säkert väcka nyfikenhet för en ny generation!?