Grå Bin av Andrej Kurkov handlar om biodlaren Sergej Sergejitj. En godmodig man, rent av en underdog, som har blivit kvar i ingenmansland, varken Ryssland eller Ukraina, vid tiden före den stora invasionen i den lilla byn Malaja Starogradovka (fiktiv?) i regionen Donetsk. Den enda som är kvar i byn är Paskja förutom Sergej, hans värsta ovän och barndomsfiende som verkar ha mystiska kontakter med ryssarna. Sergej och Paskja odlar en vänskap som skaver, de hatar varandra lika mycket som de behöver varann. De gör hyss tillsammans och byter skyltar på varandras gator, Paskja får ta Lenin i öst medan Sergej placerar de ukrainska gatunamnen i väst, utanför på fältet ligger en död ryss i den grå senvintern som ingen av dem vågar ta hand om med risk för krypskyttar, vilket ändå sker genom Sergej, vilket får en viss innebörd.
Sergej är sjukpensionär något med hans lungor sedan tiden som kontrollant i Donbass kolgruvor, hans fru och dotter har flytt äktenskap och den förlorade byn. Sergej har ett magiskt förhållande till sina bin, just nu i vinterdvala, men han oroar sig för hur de ska tåla krigets larm från fronten som just bara är några kilometer bort. Under bisäsongen går det även bra att vila ut på binas tak på hans sex kupor. En bädd som stärker människans själ med ro och goda drömmar. Ryktet om magin med bina har spridit sig utanför byn och en dag kommer provinsens guvernör med följe för att pröva bikupornas magiska kraft. Ett par timmars läkande sömn för guvernören på kupornas tak belönas med växlingsstarka dollar och ett par magiska fotriktiga skinnskor (flådiga dojor eller magiska pjuck skapade av riktigt hantverk). När våren kommer ger sig Sergej ut på en roadtrip med sina bin, Ladan med släp i ett skjul tas fram och Sergej åker västerut med sina kupor så att bina ska få arbetsro. I Zaporizjzja-regionen utanför staden Vesele slår han ett första läger med sina bin och träffar en dam Galja som sig bör, det är ju en roadtrip, blir sedan trakasserad av krigsskadade patrioter så han tvingas åka vidare på sin tripp. Sergej söker upp en biodlarvän på Krim som visar sig vara försvunnen, utsatt krimtartar, men får fin kontakt med hans familj, fru Aisylu och barn, mer bestyr med bina, äventyr och ryska ockupanter som för en tid beslagtar en av hans kupor som visar sig innehålla en gåta. Har de ryska myndigheterna inplanterat några bin i den och hur löser Sergej den frågan. Sergej kommer sig på med att sakna (sic!) sin värsta ovän från sin hemby och beslutar sig för att återvända till byn Malaja Starogradovka.
/ _ _ _ /
Kistalight som läste ut Grå Bin förra året på Norra Öland 30 maj fick också ett litet äventyr kring boken. Trevlig bok som får illustreras av följande story! Var hittar man kulturen i dessa digitala tider? Folk som läser och diskuterar böcker! Jo på Norra Öland, på Löttorps bibliotek i Borgholms kommun!
Från Enerum tar vi bilen till Litterärt Café på bibblan i Löttorp. En löst sammansatt läsecirkel som träffas analogt, IRL, på plats och virtuellt via dator (uppkopplat) för samtal en gång i veckan, ofta tisdagar. Tjoho, Kistalight både duschar efter torparmödor och försöker vara ute i god tid, tar vägen via Byerum till Löttorp, svänger av vid skylten för Bad, Simhall och Bibliotek i vår öländska tätort, nära badet ligger bibblan. Vi har varit där förr! Se Litteraturen lever på Norra Öland!
Just i dag (läs förra året i maj) finns det bara byggnadsställningar, skyddande väv och plast omkring vårt hus där det en gång var bibliotek.
Vad göra, Kistalight tassar runt bland ställningar och väv, ingen bibbla, upptäcker ett utegym, träningsanläggning och start för terrängbanor för jogging och löpning bland häckar snår men just inga motionärer. Nu är vi inte ute i god tid längre! Ringer Mimmi och berättar om mina upptäckter, tar några andetag och beslutar mig för att chilla, blir en tur genom Löttorp, aha Systembolaget har öppnat för säsongen, blir en flaska vin, Moonlight någonting, från Sydafrika. Centrum-Bion har visning på söndag och på vägen mot 136:an passerar man den ny och ombyggda (efter förra årets storbrand) Åkerboskolan.
Där står det ju, BIBLIOTEK, aj, aj, här är det, ett antal minuter kvar, knallar in på caféet, förvånade miner (nunor)! Det var ju ett år sedan senast jag var med. Hur som helst fanns det både fika, bullar och kakor hade jag med mig, bara att lyssna på bokpresentationer. När det blir min tur har jag verkligen kommit till rätt ställe för att presentera en roman om en biodlares mödor i sydöstra Ukraina. Jenny vår bibliotekarie blir jätteintresserad när jag visar upp boken Grå Bin av Andrej Kurkov. Här en nyhet med en roman om en biodlare med sex kupor från liten by i östra Ukraina som far på en roadtrip med sina bin från Donbass till Krim och åter. Det blir bingo för Kistalights presentation; Jenny visar sig vara biodlare, några till i gruppen är det och en av litteratörerna är före detta biodlare som drabbats av allergichock av de små krabaterna.
Det var som att stiga in på en välmatad hamburgerrestaurang och fråga om det fanns hamburgare! Sedan blev det en diskussion om det fanns Grå Bin, Kistalight som var övertygad om att det finns en sådan sort av bin, mycket snälla, efter att ha gått på biodlarkurs, se I arbetande bins sällskap, men vår bibliotekarie Jenny tillika biodlare tyckte nog att det hela ska ses symboliskt; bin i en grå tid och på en grå plats sedan visste Sergej inte vad de ryska myndigheterna hade gjort med en av hans kupor. Var det inplanterade ryska grå bin kanske - rackarns ockupanter i hans femte kupa?
Bra lågmäld bok; Betyg fem surrande magiska kupor av fem som både skänker bra sömn och goda drömmar
© Thommy Sjöberg
