En gång i tiden blev vi som delägare av häst världsmästare i trav med Atas Fighter L på Yonkers raceway i New York i augusti 1992. Loppet i Trav-VM, måste tillhöra ett av travsportens mer märkliga lopp:
Favoriten i loppet, Billyjojimbob låg på hårt i ledning, pullade, kvävdes och ramlade efter halva loppet. Ekipaget intill häktade i och föll, bakifrån smällde annan kusk in i dem och ramlade samtidigt som röda lampor började blinka vilket gjorde att den italienska kusken tog upp och körde till stallet.
Is the race still going on frågar den svenske kusken? Go on, go on svarar hans amerikanska kollega.
Kvar en skenande häst utan kusk, en demolerad vagn med häst och kusk och så Fightern med sin rival som han lätt kämpade ned på mållinjen. Ovan är en tavla där Fightern tillsammans med sin kusk Torbjörn Jansson passerar mållinjen och kör in som en fundersam vinnare. Men i Amerika sade man efter loppet; bryter man aldrig en tävling. You always go on race! De röda lamporna var förstås varningssignaler.
Stall Travhästen hade bakom alla sina medlemmar organiserat ett komplicerat korsvis ägande som jag aldrig blev riktigt klok på. Stall Travhästen var en folkrörelse inom travet. En idé; som att man med massor av finansiärer, ca 700, gjorde att man med en blygsam insats, sex aktier a 300 kronor och en månadskostnad på 80 kronor kunde bli hästägare. Stallet hade en rad hästar, både för start och för avel. Den mest kända hästen hette Atas Fighter L. I folkmun, det vill säga bland de verkliga travexperterna på Solvallas E-läktare, benämndes Stall Travhästen som torsk-stimmet.
Vid en föreningsstämma jag deltog i Knivsta 1990 på Nova Park hotell. Där vi såg trav-videos med Atas Fighter L och där redovisades ekonomi. På numera avlidna Jim Fricks hästgård i Knivsta satt jag i en bambufåtölj på en stor inbyggd glasveranda tillsammans med en massa företrädesvis äldre herrar med blåröda näsor och kikade på hästar som defilerade och där Stall Travhästen hade intressen.
Ser bra ut, fräscht, smidigt, finns mycket utveckling i den hästen kunde man säga.
På hemvägen skjutsade jag en far och hans son som var inbitna ägare hos Stall Travhästen. De grälade mest hela vägen om man skulle utöka sitt innehav av andelar eller ej. Då och då smällde i det i den äldre mannens (farsans) bag, det liksom puffade ungefär som att lätta champagnekorkar smällde av, grälet om andelarna lätt sig dock inte störas av puffarna. Jag släppte av dem vid Kista brandstation övertygad om att mitt ägande i Stall Travhästen kommer jag att hålla på låg nivå allt medan det smällde vidare från bagens innanmäte av jästa drycker.
Epilogen för Stall Travhästen kom hösten 1992 med valutakris och skyhöga räntor. Fyramiljonersköpet av Fightern som var bundet till ett dyrt utlandslån och medförde konkurs. Ett brev om uppsägning skrevs strax före konkursen men besvarades aldrig av Stall travhästen. Mottagaren uppgavs av postverket som okänd!
I dag spelar jag nästan aldrig på travet utom när det är Elitloppshelg förstås. Puffade det inte liksom i en bag just nu, puff ... puff, jästa drycker, för en världsmästare!
© Thommy Sjöberg
Atas Fighter L var en välstammad travare efter Quick Pay och Ata Donna Y, hingst, som sprang in över 7 miljoner kronor (mycket pengar på den tiden) och som sedan blev avelshingst; 58 avkommor som pappa och 38 som morfar, några av avkommorna blev även de framgångsrika travare.
ReplyDelete