Quite Heavy Sensommarläsning Light

 

Sally Rooney, Normala Människor, teckning Kistalight/Thommy från läsedagbok

Inte bara tunga litterära klassiker i Kistalights sommarläsning utan det finns även plats för den unga generationen med några samtida uppmärksammade böcker.

Visst har vi följt filmatiseringen på SVT-Play av Sally Rooneys Normala Människor. En mycket sevärd serie efter hennes bästsäljande roman. Sally Rooney från Irland är en av de nya uppmärksammade talangerna inom den nya samtida (anglosaxiska) litteraturen. Vi kompletterar TV-tittandet genom att låna Normala Människor som e-book via Stockholm Stadsbibliotek men lyckas bara läsa den i EPUB (electronic publikation) version.

Två vilsna själar; Marianne och Connel dras till varandra, sårbara och hudlösa.

Gemensam inre vilsenhet och tomhet? 

Han arbetarkille med fotbollstalang, studiedriv och målinriktad med höga betyg. Hon, Marianne, övre medelklasstjej, lätt för skolan, snabbtänkt, sinne för detaljer, överlägsen mot lärare och kompisar, men dysfunktionell mamma om än jurist, mobbande (sadist) bror och hennes pappa är avliden sedan länge.

Han, Connel, pappan är frånvarande, han lever med sin mamma (bussig människa) som städar hos Mariannes mamma (snål typ), där hon fixar i hennes residens (stort hus med ägor).

Connel; ligger med, diskuterar allt mellan himmel och jord, speciellt litteratur och samhälle och får fin kontakt med Marianne på fritiden, men vill inte kännas vid henne på skolan (gymnasiet) och i umgänget med sina kompisar.

Sårar Marianne med att bjuda skolans snygging (bimbo) men knappast en intellektuell till gymnasiets avslutningsbal. Innan har dock Marianne övertalat Collen att söka till Trinity College i Dublin för att läsa litteratur. En osäker utbildning istället för de tänkta juriststudierna på ett landsorts universitet. Till Trinity College söker sig även Marianne för studier i politik och statskunskap. 

Det är en lång väg känslomässigt från landsortsstaden Sligo på nordvästra Irland till Dublin och Trinity för Collen och Marianne som gått på gymnasium i Sligo och levt småstadsliv

För Collen betydligt mer än de cirka 20 geografiska milen.

Men Marianne känner sig hemma i miljön kring Trinity och umgänget i Dublin med studentklubbar, livliga diskussioner och studentfester. Det är ungdomar som hör hemma mer i den övre medelklassen än på landsorten i den lokala fotbollsklubben  eller i Sally Rooneys fiktivt skapade by utanför Sligo.

Coolen och Marianne är talangfulla med sina studier. De får stipendier som betalar studiegången, de dras till varandra, har starka känslor, men går vilse. Marianne dras till sadistiska killar (självskadebeteende), barndomen och den sadistiska brodern som spökar?

Collen datar ung kvinnlig läkarstudent, bra status med det, men hamnar i en depression som bra mycket liknar en skaparkris.

Läkningen går genom att de återupptar kontakten, något visare, och att de förstår (inser) att de betyder mycket för varandra.

Vänskap och kärlek!

Collen söker en avancerad kurs i skapande litteratur, skrivarkurs, i New York, blir antagen.

Lycka!

Marianne tycker absolut att han ska resa.

Hur ska det gå?

Trick Mirror, Jia Tolentino i läshörnan

Har inte  alla författare katt? Asch, det får duga med hund, då kommer man dessutom ut på promenad! Kan ge härliga endorfiner!

Kistalight har läst Jia Tolentinos Falsk Spegel miniserie i SvD. Original title is Trick Mirror. Reflections on sel fdelusion. Svensk undertitel ärBerättelsen om en generation  genom sju bluffar.

Bluffen finns i landet USA:s DNA skriver Tolentino i en essä där hon skärskådar finans och bolånekrisen 2008. 

En kris som betraktas som en klassisk blåsning!

Statliga avregleringar leder till att bolån och fastighetspriser stiger till ofattbara (orealistiska) nivåer blir så småningom en fastighetsbubbla som får småsparare, vanligt folk, att bli skuldsatta över sin förmåga (ruinerade) när bubblan brister i bostadsmarknadens uppumpade värden. Kraschen (bubblan) leder dessutom till att ett antal kända finansbolag med Lehman Brothers och AIG ansöker om konkurs. AIG räddas av staten som fortsätter i samma anda bland annat genom att dela ut fantasibonusar till sina direktörer.

Ett manifest för att bluffen kan nå den absoluta politiska makten är när Donald Trump blir vald till president. Troligen genom påverkan (Ryssland) via sociala medier, speciellt Facebook och Twitter,  plus förstås alla de svikna väljarna i Mellanvästern, Rostbältet, de som misstror etablissemanget och avskyr Hillary Clinton. 

Man röstar mer emot än att man röstar för.

Populism och missnöje!

Jia Tolentino skriver om alla unga studenter, 2010-talet, som skuldsatt sig upp över öronen för en akademisk utbildning och universitetsexamen. Utbildningar som haft skenande kostnader, samtidigt som arbetsmarknaden blivit allt mer osäker, ett gungfly, med projektanställningar, frilansare, deltidsanställda eller unga som uppmuntras att bli egna företagare.

Där en fast anställning kan ses som en utopi!

Jia Tolentino skriver Facebooks historia, tecknar Mark Zuckerbergs porträtt, inte riktigt smickrande, misogyn, skapar sitt företag genom tillfälligheter och av personlig brist, i dag är Zuckerberg världens åttonde rikaste man och oerhört inflytelserik genom sitt företag. Mark Zuckerbergs mest karakteristiska egenskap är att han saknar en urskiljbar personlighet skriver Jia Tolentino. 

En brist som visat sig när han ställt upp i politiska sammanhang!

I kapitlet i Konsten att göra skitsnack till guld (självförhärligande empowerment-feminism) passar Kistalight på att leverera (dela) en Tweet från SvD;s serie av Falsk Spegel.

Konsten att förvandla skitsnack till guld https://t.co/4H8hY1KnA2 via @SvD

— Thommy Sjöberg (@Kistalight) August 5, 2020

 

Om Amazon skriver Jia Tolentino så här, Amazon är en bläckfisk : snabb, formbar, tentakelförsedd, smart, giftig, lockande och smidig nog att klämma en stor massa genom pyttesmå kryphål. Amazon har slukat den fysiska handeln ... 

En del av affärsidén går ut på att minimera de anställdas förmåner och trygghet. Det är den råa kapitalismen som härskar; nåde den som organiserar sig fackligt, kräver social trygghet, sjukvård eller rimliga arbetspass, tider och skälig betalning. Dessutom byggde Amazon upp en gigantisk datorkapacitet under tiden som bokförlag med distribution och egenutgivning av böcker där man också kartlade, fick en enorm kunskap om, medelklassen köpvanor och andliga mönster. 

Amazons grundare Jeff Bezos är i dag världens rikaste man ... passerade nyligen någon sorts drömgräns för förmögenheter!

Var det att han var god för 200 miljoner US-dollar?

Jeff Bezos passar bra in i en gammal amerikansk tradition i konsten att bygga en förmögenhet genom att vara en rövarbaron och skojare, multikapitalist utan ansvar, en Tycoon, mogul eller varför inte (den svenska modellen) en gulaschbaron. 

© Thommy Sjöberg

Sensommarläsning Light (Heavy)

 

Tung (heavy) litterär läsning av Kistalight i sommartid. Några av titlarna är redan lästa P O Enquist Kapten Nemos Bibliotek, som länge stått på läslistan (oläst i bokhyllan) och nu genom hans frånfälle äntligen blir läst, kan ses som en hyllning till P O, en av Sveriges stora författare. Titeln Kapten Nemos Bibliotek anspelar på Jules Verne Den hemlighetsfulla Ön och drömsekvenser i romanen associerar till kapten Nemos u-båt. Det är en rik och fantasifull bok han skrivit P O, en mörk förväxlingshistoria om två små pojkar som blivit bortbytta på en barnstuga i Bureå i Västerbotten. En lättsinnig (brist på organisation) barnmorska håller inte reda på de nyfödda utan slarvet upptäcks senare när pojkarna rotat sig hos sina "nya" föräldrar. Misstanken om bort-byte leder till en rättsaffär som leder ända till HD och domen blir att pojkarna får byta till sina biologiska föräldrar. Det är en mörk och mycket poetisk historia som ramas in av små poetiska lite trevande dikter, Eeva-Lisas röst, för varje kapitel. Förebilden till romanen har sina rötter i Västerbotten och är en sann historia från P O;s barndom. 

Kapten Nemos U-Båt

Teckning av Kistalight/Thommy Sjöberg i barnboksgenrén, Yellow Submarin

 Från Ett Annat Liv av P O Enquist. 

Men den femte natten, medan Greven snarkade, började han skriva Kapten Nemos Bibliotek. Han hade ju titeln, från veckan i Brighton. Den stod där alldeles ensam på en sida. Sen tomt. Och det gick plötsligt så lätt. Han skrev och skrev, natt efter natt, det var romanen om Eeva-Lisa och hans mor och honom själv och bortbytet och döpojken. Och plötsligt kunde han skriva. Han hade ju trott att han hade supit bort förmågan att skriva / _ _ _ / Och under månaden på Kongsdal skrev han bokens första tredjedel. Det var en bok om återuppståndelsen. Och nu när han förstått det och visste att han kunde skriva igen då gavs han ett andra liv. / _ _ _ /

Ett under att kunna skriva sin historia med en egen ton!

Samma vita sida, oskrivna blad, för alla! 

Vi hyllar även Kristina Lugns frånfälle med läsning, klart vi har läst hennes succé och genombrotts diktsamling Bekantskap önskas med äldre bildad herre, kongenial titel, men här får det istället bli Till min man om han kunde läsa ur Samlade Dikter, Lugn bara Lugn. Läser diktsamlingen på tunnelbanan mellan Kista och Hornstull plus promenad till Rosenlund för akut tandvård. Gammal lagning som bitits sönder och öronvärk (vaxpropp) som sätter sig i käkleden. Min eminente tandläkare fixar lagningen och  själv fixar jag örat med revaxör under några dagar. Men vad passar inte bättre än att läsa Kristina Lugns dikter på väg till och från tandläkaren. Kristina Lugn har en alldeles särskild tajming, ingen kan som hon mixa vardag, enkelhet med bråddjup dessutom har dikterna en lätthet (smidighet) och musikalitet. Genom runorna, eftermälet, har vi även förstått att Kristina Lugn var en storläsare och tillhörde Nobelkommittén, den speciella grupp inom Svenska Akademien som hade som uppgift att läsa de (sista) utvalda kandidaterna. 

Ett gigantiskt arbete inom läsandets ädla konst!

Sommarens clou när det gäller läsning är Löparna av Olga Tokarczuk. Kistalight kämpar på för att komma in i verket, vill sig inte riktigt, känner viss distans till de skildrade miljöerna och människorna.

Inte helt fel att jämföra Olga Tokarczuks Löparna med Peter Handkes Långsam Hemkomst (förra årets Nobelpristagare), bägge böckerna handlar om uppbrott, att ge sig iväg, bryta upp, komma tillrätta och nå fram till en insikt. Både Handke och Tokarczuk är väldigt litterära; Handke är stiliserad, sparsmakad och abstrakt. Hos Tokarczuk händer det grejer, magisk realism, men stilen är överlastad, aning snirklig, genomarbetad, gammaldags och litterär och även hon kan kännas aningen abstrakt.  

Skapar då både Handke och Tokarczuk distans i sina texter?

Hursomhelst Handkes Långsam Hemkomst är en sammanhållen text medan Tokarczuk berättar en rad episoder, även några kända anekdoter, som den om Chopins hjärta. Där hans syster Ludwikas har fullt bestyr med att smuggla hem hjärtat till Polen och Warszawa efter att det skilts från övriga kroppen vid Chopins begravning i Paris.

Olga Tokarczuks berättelser är också i betydande mått essäistiska; hon utnämner Moby Dick till världens bästa reseskildring, rent av en resehandbok.

Sic inga invändningar om detta!

Bäst är Olga Tokarczuk i sina korta bitar, passar Kistalight, små korta prosapoem, lärda stycken som Människans starkaste muskel är tungan, Det nya Aten, Guideböcker,  Nordpolsexpeditioner, Öpsykologi, Rengöring av kartor, Wikipedia, Harem, Kleopatror, Atatürks reformer, Buddhas träd, En annan Cock, Nätstaten och Kairos är några exempel på lärda kortbitar som ofta har en poetisk knorr som avslutning. Dessutom interfolieras många av texterna av spännande kartor och bilder.

Absolut, vi kommer att läsa och inspireras av Olga Tokarczuks små prosastycken igen, en andra chans.

En rök i Coronatider, Camus

Just nu, under progress, läser vi Albert Camus Pesten, passande läsning i Coronatider, men Kistalight har länge tänkt att läsa den. Både för att vi är nyfikna (Kistalight At the Existentialist Café) på att läsa mer av Camus, ( Han, Camus hade hjärta medan Sartre hade hjärna) spännande att läsa ett författarskap som tycks bestå och där existentialismen blir ett sätt att tänka men också ett uttryck för empati och mänsklighet. Blir säkert en blogg om detta så småningom.

Tolstoj, vi säger bara Lev Tolstoj.

Om Albert Camus är en av de stora i världslitteraturen så är Tolstoj en gigant, en av de stora ryssarna, och Anna Karenina har funnits på Kistalights läslista sedan vi förra året läste Elif Batumans Besatta. 

Blev en blogg om detta, Besatta Elif Batuman Light!

Elif Batuman är en riktigt underhållande författare och berättar om hur hon håller ett föredrag om Tolstojs Anna Karenina på en litteraturkonferens på Tolstojs gods Jasnaja Poljana 20 mil sydväst om Moskva. I sitt föredrag gör hon jämförelser mellan Anna Karenina och Lewis Carrols Alice i Underlandet.

En fantasifull jämförelse, helt i Kistalights anda, som väcker stort motstånd hos de traditionella Tolstojanerna.

De verkar ha så kul de där ryska litteratur doktoranderna!

Åka på konferens till exotiska författarbostäder och göra fantasifulla tolkningar! 

Tolstojs Anna Karenina kommer vi att läsa (njuta) i små försiktiga doser, några kapitel då och då, och finns det någon inledning i världslitteraturen som slår det här?

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.

© Thommy Sjöberg

Kolleviksspelen Light och Karlshamn by the Sea

 

Kistalight värmer upp på bana 1, Kolleviksspelen

Centercourten, bana 1, Kolleviksspelen Karlshamn Blekinge 2020. Bild Mimmi Kistalight

Kul ... kul ... kul!
Kistalight drabbas av övermod efter finalspel i Kalmarspelen HS 55, Final Light Kalmarspelen 2020, och anmäler sig till Kolleviksspelen.
En Tennis Tournament som vi säger på nusvenska!
Platsen är Karlshamn och tidpunkten är i mitten av juli.
Kloka som vi är får det bli Herrar Motion.
Blir till och med lottad mot en motståndare med lägre ranking från Kronprinsens TK i Malmö.
Ser bra ut men aj ... aj ... aj!
Den lägre rankingen är något av en chimär.
En illusion!
Fake news för att vara lite modern!
Noggrann läsning ger vid handen att vår motspelare för några år sedan t o m spelat seriespel i Division 1 herrar 35 år i Kronprinsens TK.
Alltså en ganska habil spelare!
Blir blåst av banan, dock några bra servereturer och några vinnande forehandslag, min motståndare går på avslut, sätter fart på bollarna (tyngd i spelet) och låter sig inte luras till något bollande som skulle kunna vara till min fördel.
Kollevikens banor, fyra stycken, ligger i en gryta varför banorna bildar en naturlig arena där åskådarna kan stå runt banorna i slänterna och se matcherna ovanifrån, speciellt bana ett, centercourten, där Kistalight exekverar sin match.
I milt duggregn och med hög luftfuktighet vattnas banorna och ger ett finfint underlag att spela bra tennis på, men vad hjälper det!
Före matchen, lite uppvärmning efter 25 mil i bilen, i det milda diset (duggregnet) hamnar jag i ett blommande koloniområde, små nätta stugor i ett sommarhav av rosor, äppelträd och kungsspiror, Karlshamns Koloniområde, Rosenkällan, 141 stugor med odlingslotter för karlshamnsbor. Kistalight som ofta hyser entreprenörs och arrangörsidéer tänker att här finns det underlag för en tennisskola och tävling under sommaren ungefär som Aspö Open (Aspö Light - Vandrarhem, Världsarv och lite Asfalt) vilket vi efter joggingturen förmedlar till tävlingsledningen för Kolleviksspelen.
De verkar inte riktigt entusiastiska dessutom är Kolleviksspelen en alldeles utmärkt ungdomstävling i tennis av alldeles egen kraft med poolspel för pojkar och flickor från 10 upp till 16 år och kanske är det så att barn till koloniodlare är inga inbitna tennisfans.

Inget spel i kvartsfinal i Kolleviken, öppnar upp för tidigarelagt besök på Wanås men vi behåller baslägret i Karlshamn på STF vandrarhem där vi har ett av Bergrummen (här dotter) uppkallat efter fabrikören C G Berg av Carlshamn flaggpunsch.
Vägen till Wanås går via Sölvesborg (Jimmie Eriksson camp) Bromölla, Kristianstad innan man tar vägen upp till Knisslinge och Göingebygden.
Härligt när landskapet öppnar upp sig i klara linjer, gula fält och blå himmel (i dag dis), kring avfarten till Hanö, Nogersund, Mjällby och Hällevik.
Här har vi gjort några av våra favoritutflykter de  senaste åren!
Se Hanö - Hällevik T O R och Hanö Light!

Årets utflykt Vykort från Wanås kan du läsa om  via länken!

Tillbaka i vår basecamp på Karlshamn STF Vandrarhem gör vi Stan. En urusel kebab på Stortorget i Karlshamn snett emot Rådhuset och kyrkan matchar tidigare PK -käk (grönt med saltvatten) på Wanås.

Ingen bra dag att gå på lokal i dag för krubb, varken i en modernistisk skulpturpark eller på kebabhak på torg i gammal burgen småstadsmiljö! Efter den fadda kebaben, tandlagning som spricker, skandal, hittar vi fram till hamnkvarteren via promenad längs Mieån, fina byggnader där, och i hörnan ett nybyggt modernt bostadshus med magnifik utsikt över hamnen och fjärden.

Längs hamnpromenaden hittar vi det vi borde väntat ut, restauranger och stånd med fish and chips, hemlagad glass i våffla eller bägare, musik och glada turister. Visserligen är Karlshamns Östersjöfestival inställd i år men viss fest, om än på distans, är det längs hamnpromenaden. Vi vänder vid Blekinge Högskola, stans kreativa high tech centrum och juvelen On The Waterfront i Karlshamn. Trots högsommar och hemestertider är det ändå lite känsla av eftersäsong längs kajerna, skärgårdsbåtarna till Tjärö och Tärnö har lagt sig till ro för kvällen vid sina förtöjningar när vi släntrar hemåt i kvällen i Karlshamns gamla stad med rutnät till gator och charmiga träkåkar innan vi når STF vandrarhem. Baslägret, där vi ser en kuslig TV-serie om en kvinnlig advokat som tar sig an hopplösa fall och har allt emot sig. I morgon åker vi hem men först tar vi bilen för en tur längs Karlshamn by the sea.

Gamla tennishallen i Karlshamn

Blir Mieån, Hamngatan och en sväng förbi gamla tennishallen på Rosengatan invigd 1937, där det i dag spelas handboll, badminton och innebandy. Tennishallen är en funktionalistisk pärla skapad av arkitekten Birger Lindberg och byggd i en teknik där man använde stora bågar av limträ, fasaden är i locklistpanel och taket är täckt med takpapp. Hallens välvda form av en båge skulle påminna om tennisbollens tänkta bana över nätet. Bild Thommy Sjöberg

En Lisa för en gammal tennismotionär!

Vad gör en skolledig gammal lärare, pensionär, på en tur längs Karlshamn by the sea?

Jo besöker ortens gymnasieskola, Vägga,  som visar sig vara ett gammalt läroverk med både nationalromantisk karaktär och ton av modern funkis. Här har elever fostrats, lärt latin, tänkt matte på den gamla goda tidens student, anpassat sig till en ny tids skola, för att i dag vara en skola med en bred mix av teoretiska linjer och praktiska linjer.

Väggaskolan: Funkisdelen från 1937 till vänster, nationalromantik från 1919 till höger, ritade av Gunnar Asplund. Bild Thommy Sjöberg

Väggaskolan inrymmer inte bara skolhistoria från gammalt läroverk för gossar till en bred utbildning för han, hon, hen och begåvningar på alla nivåer utan skolan har också några fina exempel på Gunnar Asplunds storhet som arkitekt från tung nationalromantisk stil där huvudbyggnaden är ett rödbrun putsat massivt tegelverk från 1917, Asplunds första betydande verk. Tillbyggnaden från 1937 är en stilren byggnad med funktionalismens rena former; ljus, luft och ett rationellt uttryck från Gunnar Asplunds ritbord.

Ingenting är dock så övergivet som en skola, om än historisk, under sommarlovet, under ett av träden sitter dock en yngre  kvinna (gammal elev) och söker svalka från trädens lövverk och kanske minns sin ungdom när hon tog studenten. 

Vi tar Saltsjöbadsvägen genom Väggaparkens bokskog, passerar gamla kallbadhuset och Villa Albertsberg, ned till hamnen, förbi Kollevikens semesterby (de 44 stugorna påminner en hel del om våra gamla stugor i Enerum - Om jag var en kulturgeograf - Enerums samfällighet...) och tennisarenan och vi stannar till vid Karlshamns blommande kolonilott och stugområde Rosenkällan. Vi pratar med en äldre farbror som berättar att numera har Rosenkällan fått sina första permanent boende i området nära parkeringen. För att kunna äga en stuga bland de blommande trädgårdarna måste du dessutom vara en (skriven) riktig Karlshamnsbo. Styrelsen i föreningen har dessutom ett antal ledamöter som är på hugget när det gäller utformning av vägar (rutnät), stugor, trädvård, inspirerande uppdrag och allmänningar.

Tjoho, Karlshamn by the Sea, känns som en pust av gammaldags badort!

Cirkeln är sluten, här inledde Kistalight och Mimmi sin sejour i Karlshamn nu är det dags att hitta hem (bound for the highway) till Norra Öland och riktigt på allvar ta itu med sommarens torparbestyr.

© Thommy Sjöberg

Vykort från Wanås

 

Gammal blogg blir som ny! Yoko Onos Wish Tree i Wanås skulpturpark, en kall och regnig dag i juli. Bild Thommy SjöbergMassor av folk, knökfullt, på parkeringen vid Wanås slott.
Hemester och dåligt väder ger utslag.
Vi startar med PK nudelsoppa och surdegsbröd i konsthallens restaurang.
Inte så lyckat, väl trångt, och soppan smakar mest saltvatten utspätt med grönt a la 105 pics!
Borde ha käkat vår medhavda matsäck på uteserveringen där det fanns gott om plats för detta.
Nåja sedan blir det bättre!
Vi börjar konstvandringen med YOKO ONO och hennes Wish Trees for Wanås. Fjorton äppelträd där du kan hänga upp kort med dina favoritönskningar. Korten ger träden en karaktär av blommande hav med önskningar. Viktigt för Yoko Ono var att äppelträden skulle vara av lokal art, med koppling till platsen, som äpplesorterna Transparent Blanche, Ripston och Åkerö.
Kistalight och Mimmi bidrar med några önskningar; först ut är att vi önskar en liten parvel i vår närhet all välmåga och lycka, sedan önskar Kistalight att han vinner nästa veteranmatch i tennis och till slut en riktig grabbig dröm, vore inte dumt med en tio Mille vinst på Joker eller Lotto.
Men det går också bra med en Mille!
Alla Yoko Onos önskekort från olika Wishing Trees i världen skördas och skickas till ett Imagine Peace Tower, ett monument på ön Vithey på Island där de förvaras i ett  kulturellt ensilage (kanske) och varje år tänds en ljuspelare vid tornet när John Lennon har (hade) födelsedag den 9 oktober.

Från Kistalights anteckninsbok; Guide Wanås och liten teckning av Sarah Schwartz MOTHER, Bild Thommy SjöbergEn charmig grönska i Wanås skulpturpark!
Ek, lind, lönn och framförallt bokskog, lövgrottor bland ädelträd, upptäckter vi, medan vi vandrar i parken, men även kommunikation av text, MOTHER, enkel textrad och konstverk på grå sten täckt av grön mossa, som ett podium, av Sarah Schwartz!
Kring Wanås gamla stenmur längs parkens yttre gränser,  1,8 km lång, en historisk lämning i sig, dyker det också upp textrader, 260 inskriptioner sammantaget, som t ex ABUSE OF POWER / COMES AS NO SURPRISE, skapade av Jenny Holzer, hennes texter från 2002 blir också en del av Wanås historia och natur.
Holzer och Schwartz är några av de konstnärer som skapat språkbaserade verk i parken, andra är Marianne Lindberg De Geer, Yoko Ono, Srinivasa Prasad, C F Reutersswärd och Robert Wilson.
Längs vår promenadstig börjar det hända grejer, Kistalight och Mimmi börjar känna sig som Moderna på SOMMARKOLLO, i Per Kirkebys tegelskulptur, festlig arkitektonisk byggnad i tegel och med spännande former tjoar vi i mitten för att hitta det förstärkta ljudet.
Tjoho ända från antiken?
Tja, åtminstone i Wanås skulpturpark!

Mimmi vid Malin Holmberg gåtfulla I Will Stop Loving You Bild Kistalight/Thompa

Vid Göingebygdens mest berömda träd, Snapphaneeken, där svenska fogdar lär ha hängt upproriska snapphanar under 1600-talet, upptäcker vi Malin Holmbergs verk med den gåtfulla titeln I will stop loving you. Ett fantasifullt cirkelformat gult rum inramat av fem på insidan gulsprejade bokträd. Blir en magisk plats mitt emellan snapphane eken och nästa konstverk som är Stigma, en röd monokrom, konvex form av Gloria Friedmann, en 16 meter lång och 6 meter hög hålsten. Från början ramade Stigma in en svärtad avbruten trädstam som över tid brutits ned. I dag lever det minimalistiska konstverket av sin egen kraft och charm när det växlar uttryck under årstiderna.
Stigma är placerad precis utanför Wanås gamla stenmur!
Utanför muren är också Carolina Falkholts graffitiverk med den poetiska titeln Train of Thoughts.
Vad passar väl inte bättre för en gammal graffitikonstnär som härjat på New Yorks graffitiscen under 1990-talet än att måla en tågvagn i utkanten av Wanås skulpturpark med feministiska motiv, övermålade vaginor, som formar böljande medvetandeströmmar.
Utanför Wanås stenmur finns även två gamla bekantingar (kompisar) som Kistalight har tagit del av under sina år som medlem i Moderna Museets Pressklubb, innan vi fick sparken där, (fasades ur - På äventyr med Modernas Pressklubb) Marina Abramovic med The Hunt Chair for Animal Spirits (typisk titel för henne se även Marina Abramovic - Performance Light) och en favorit Nathalie Djurberg med Sheet metal, wood, mirror glass, glassfiber and sound, se även Djurberg och Berg på Moderna, Leranimationer Light....Tyvärr missar vi våra Moderna kompisar men börjar känna oss riktigt upprymda över alla upptäckter, kanske är det endorfiner efter promenaden eller också är det känslan av de konstnärliga intrycken från våra artister i parken:

Kistalight vid Train of Thoughts av Sofi Falkholt. Bild Kistalight/Mimmi

Det är den lekande människan som står i centrum som gör både barn, panschisar och vuxna med öppet sinne, glada, inspirerande och lekfulla.
Undrar också om inte flocken, som vi snackar om i dessa tider, påverkar? Här är det gänget kring Moderna som är på grönbete (sommarkollo) troligen via en liten omväg förbi Österlen, långa modeller och deras långbenta döttrar, killar med de rätta snitsen på kläderna och kulturtugget.
Det är dom som går på tur i skulpturparken.
Vilket Kistalight inte alls har något emot!

Klart att man ska gå lite vilse på en kulturvandring i en skulpturpark, bland stigar i labyrinten hamnar vi i en återvändsgränd (blindtarm) avspärrat för allmänheten mitt emot Slottet!
Vem vill störa friden för en adelsdam och slottsherre?
Inte Kistalight och Mimmi i alla fall!
Vi vänder och hittar ut vid den kissande flickan, Fidiecommisium, av Ann-Sofie Siden, placerad vid dammen, ett samhällskritiskt verk - se tradition med fideikommis, och med ekon från konsthistorien i form av Manneken Pis i Bryssel. Tidigare har vi passerat verk som Pyramiden av Gunilla Bandolin, en av parkens tidigare verk i form av en kluven pyramid, av jord, gräs och sten. Det gåtfulla A House for Edwin Denby av Robert Wilson, kikar vi extra på, en hyllning till en framstående amerikansk poet och danskritiker, ett hus i enkel byggnadsstil med ljus och ljud från huset med recitationer från den avlidne poeten som vännen Colin Wilson läser.

En skulptur som väcker leklust är Jene Highsteins Grå Mussla, Grey Clam, som vi tidigare passerat i bokskogen på vår väg i labyrinten. Små grupper av barn springer, skrattar och leker på den monumentala plattan, Grå Musslan, som med sina mjuka linjer inbjuder till interaktion, måtten (20x18x0,2 m) visar hur stor den är. Den grå betongen, konstverket från 2001, har mörknat genom åren som när det skapades (göts) så gick det åt 60 ton betong som kördes ut med skottkärror i parken. De mjuka formerna och böljande linjerna, det råa materialet (betongen som mörknat) ger en närvaro och en äkthet till verket i bokskogen.

En lek och fantasifull men även lite creepy "installation" är Melissa Martins The Dining Room nära slottsdammen. Ett rum i skogen där väggarna är träd, golvet marken och himlen och lövkronor tak men det finns fönster, dörr, stolar, bord och en öppen spis. Melissa Martins konstnärskap handlar om människans relation mellan kropp och social rit.

Vi avslutar vår vandring genom skulpturparken, mellan lek och fantasi med glatt sinnelag, vid Tue Greenfort Milkheat, ett konstverk i tiden men ett traditionellt radiator element som symboliserar hållbar utveckling och värms upp av komjölk från den närbelägna ladugården.

Någonstans skymtar en kritik av kossornas metanutsläpp i en allt varmare värld!

Vilket Kistalight inte riktigt kan inse när vi skådar verket!

Där emot kommer vi att tänka på allas vår Marcel Duchamp och hans konceptkonst, Readymades, mest berömd är Fountain på Moderna och jag tänker på min ungdom när jag slavade som målargesäll och när element i bostäder skulle målas så behövdes det en speciell elementpensel, en så kallad elementare. Ett traditionellt element av typen ovan, genererade också mycket yta, smart för värmen och var också lönsamt som ackordsobjekt för en glad målargesäll.

Vi säger Au Revoir till Wanås fantasifulla skulpturpark och hoppas på ett snart återseende, gärna en annan årstid, skulle kunna vara en önskan på ett litet vykort i Yoko Onos Wish Tree.

© Thommy Sjöberg