Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Kistalight Adresses
▼
Friday, August 19, 2005
Dylan Light - en Essä
Crickets are chirpin´and the water is high
Dylan Bob en generations hjälte och rebell. Succé för första delen av hans självbiografi, Chronicles volume one. Delar har publicerats i Newsweek och Bob har fått massor av positiva recensioner och förhoppningsvis massa nya läsare.
Ryktesvis lär Dylan ha använt tidigare biografier om sitt liv skrivna av andra eftersom han själv inte minns just så mycket av de första åren som rockare..
En tanke som tilltalar undertecknads föreställningar om det magiska och fantastiska i tillvaron.
- Vad är egentligen sanning?
Jag gillade Dylan redan som folksångare och protestwriter men tände till det gjorde det först när han elektrifierade sin musik och skaffade sig ett band med musiker från rock´n rollens värld.
Hans surrealistiska texter och magiska sound på album som Bringing it all back home, Highway 61 revisted och Blonde on Blonde Dylan betydde en verklig inkörsport till poesi och litteratur. Så var det för mig och säkert för många andra från det vilda sextiotalet. Dylan med stämband som en svetslåga, även om han själv jämförde sin sång med Cauroso, blev mer en de förorättades poet än de förtrycktas. En sak kunde man alltid vara säker på när det gällde Bob och det var att han ständigt sökte nya vägar och former för sin konst och sitt artisteri.
På omslaget till albumet The Freewheelin vandrar han längs en gata på Manhattan med kutiga axlar och storstadens övergivenhet i sitt kroppsspråk, trots att han går tight med sin flickvän Suze Rotolo. Flickan som senare besjungs i Boots of Spanish leather och Tomorrow is a long time med en saknadens smärta och överraskande moget bildspråk för en då så ung man.
Tio år tidigare hade James Dean lagt grunden till denna ikon på en liknande bild: Mjuktuff charm, cigarett i mungipan, uppdragna axlar, kragen uppvikt på överrocken med ett ansiktsuttryck präglat av uppbrott från landsbygden vandrar han fram längs Broadway för att ensam slå sig fram i teaterns och filmens värld.
På åttiotalet vandrade fixstjärnan i tennis John Mc Enroe fram på liknande manér på samma New York gata, trulig, en upprorsman i idrottens värld görande reklam för känd sportsko. Tiderna förändras!
- Rebell nja, medelålders och stadgad visst, men har jag inte något liknande i min gång när jag vaggar fram över gångbron bakom kyrkan i Kista med Science Tower i bakgrunden med uppvikt krage på Windcheaterjackan, T-shirt och blå denim
jeans.
>to be continued
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy
Keep walking!
ReplyDeleteOnly one thing I did wrong
ReplyDeleteStayed in Mississippi a day too long