Kistalight med sina indiefilmare, fru Mimmi och dotter Evelina, besöker i dag förorten Gamla Östberga. Här bodde vi under några år i ungdomen i slutet av 50 och i början av 60-talet. Ovan Stamgatan med Elefanthuset i bakgrunden.
Det är en märklig känsla att flanera i sin ungdoms förort. De här kvarteren har jag inte promenerat i på över 40 år. Visserligen har jag åkt bil genom området och skrivit en minnesbit Vilda lekar i Östberga som publicerades i DN På Stan november 93 (se Özkök Lütfi ) om området.
Berättar förstås när vi knallar runt bland husen.
Där högst upp bodde min klasskompis Uffe. Han tillhörde inte gänget av grabbar. Hans föräldrar var akademiker och cyklade vilket betraktades som underligt.
I Stamparken hade vi vår hockeyrink där Kistalight tillbringade all fritid under vintern och lirade månskenshockey. På hörnan låg ungdomsgården där vi också tillbringade en del fritid. En av ledarna var kommunist – suspekt tyckte vi som var barn till småföretagare och flyktingar från Baltikum. Vid något tillfälle ordnades det maskerad här eftersom det var ont om tjejer fann Klacke och Hallon på råd och klädde ut sig till två riktiga puddingar med högklackat, rejäl byst och massor av smink långt före Prideparader och HBT-frigörelse.
Snett ovanför ungdomsgården bodde Kalle och om jag minns rätt så spelade vi en sen kväll luftgitarr för bilarna på parkeringen och invånarna i Elefanthuset, Jag, Kalle och Russe, kanske var Ankan med och med högt påskruvat ljud till tonerna av Apache - the Shadows. Stor hit 1962 si så där – luftgitarrliret ackompanjerades av små danssteg höger…vänster…höger…vänster medan Kalles föräldrar var någon annanstans.
Annars drog tiden hårt fram med gänget som skildras i videon ovan. Många av killarna var livliga ungdomar som ville hänga med i mode och musik, inte så hårt hållna av sina föräldrar, nyfikna, sökande bortom idrott, studier och arbete och de prövade förstås droger som började dyka upp kring tonerna av Beatles, Stones och Dylan.
Frigörelse och popgenerationens uppror var förödande, som en farsot, för det här gänget och Kistalight har ofta undrat varför det går så snett för vissa här i livet och att andra klarar sig hyfsat bra.
Har man bara helt enkelt haft tur?
Vi gjorde ju inga speciella val men det är klart att jag har haft drivkrafter!
Att inte välja är också ett val säger dottern Evelina som är med för dagen.
Filosofiskt säger vi på Kistalight!
Visst gjorde vi val när vi tänker efter!
Hur som helst blir vi känslomässigt tagna efter ett besök i Gamla Östberga och för alla gamla kompisar som nämns i videon ovan tillägnar vi en gammal Stoneslåt från 65.
Maybe the choice you made wasn't really right
But you go out and you don't come back at night
so I'm just sittin' on a fence
You can say I got no sense
PS Viss svajig lässtil ovan på videon! Beror på att Kistalight lever sig in i sin egen text dessutom är vår dotter Evelina en mycket receptiv indiefilmare och följer med i läsandet.
Dubbelsvaj alltså!
PS II Kikade in lite i olika portuppgångar, både Lütfi Özkök vår Östbergapoet och världsfotograf och lagledaren Thunis som skjutsade oss till bortamatcherna i Sanktan verkar bo kvar.
Kul!
© Thommy Sjöberg
