Kistalight och Mimmi har varit på bio och sett Den Sista Resan av Filip och Fredrik. Fullsatt i salongen på Kista bio med specialvisning för panschisar i Spånga/Tensta. Lite av matinéstämning i salongen, glatt, livat, samtal (högljudda) och prassel med godispåsar.
Det handlar om Lars Hammar pensionerad gymnasielärare i franska från Ullvigymnasiet i Köping. Lars adjunkt i franska har gått i pension från 2008 och blivit stillasittande i fåtöljen hemma i radhuset i Köping. Från att ha varit en mycket populär lärare, omtyckt av sina elever, skojfrisk och medkännande, är han numera mest kinkig, deppig och oroar sig för sin hälsa.
Var tog all livsglädje vägen? Läraren som vurmade för allt franskt; chansons av Brassens och Brel, ostar, vin, franska landskap och geografi, temperament och frihet (det är rätt att göra uppror) Allons enfants de la patrie, och som mer var elevernas lärare än rektor och skollednings favorit.
Filip Hammar med kompisen Fredrik Wikingsson som sidekick finner på råd! Varför inte liva upp pappa Hammar, läraren och frankofilen, med ett reseprojekt, resa till sydfrankrike och orten Beaulieu-sur-Mer vid Rivieran och återuppleva alla sommarlovs mål för familjen Hammar och andas lite frihet (liberte), sol och bad vid Rivieran.
Sagt och gjort en Renault R4 införskaffas, pappa Hammar övertalas, resan startar, inte lätt att ratta en R4 längs motorvägarna den är liksom byggd för en annan tid, en annan fartnivå (slow ride) blir en del av resans koncept, en roadmovie för panschisar, speciellt gamla lärare. Det tar stopp redan i Malmö, pappa Hammar råkar ramla vid nattbesök på toa och kommer att behöva vård istället för en resa.
Det blir till att ta nya tag med R4:an, disponera om taktiken, pappa Hammar får lite rehab får anknyta senare under resan. Filip och Fredrik fortsätter resan; Öresundsbron (andas man inte lite frihet redan där) förbi älskade poeten Jaques Brels hem i Bryssel och staty av poeten där, plats för kul minnesförväxling:Det som är kul med Filip och Fredrik är deras lekfullhet, de skojar med genrén (roadmovie), de hittar på egna upptåg med glimten i ögat och pappa Lars är med på tåget uppenbart road. Det blir bikt, mer samtal, med katolsk präst, hur han varit arg på en taxichaufför i ungdomen, och han får gå på Café med Filip och iaktta ett franskt gräl med temperament, merde, en scen mellan ett par med en galen parkering som fond, frihet tycker pappa Lars.
Den lekfulla människan blir aldrig för gammal!
I sin hyllning till pappa läraren visar sedan Filip som avslutning på skärm vid Rivierans strand en serie intervjuer han gjort med en rad gamla elever. De vittnar alla om hur viktig han har varit i deras unga liv; om medkännande, musik, lek och fantasi, plus lite kunskap om Frankrike. En fin hyllning till den gode läraren som gjorde skillnad.
Fint soundtrack till Den Sista Resan, både Brel, Brassens, Anthem och här ovan Elton Johns gamla klassiker Your Song i fransk tolkning.
I filmens slutscener får vi följa pappa Lars gående längs en lång pir med ett glittrande Medelhav i solnedgång och en horisont i skymning, en vacker bild som avslutning för en rolig, tänkvärd, fantasifull film med både överraskande bildval, kul dialog och ömsint personskildring.
Bland skratten, fnissen och prasslandet med godispåsarna på Kista Bio finns även plats för en vemodig men ändå glad tår i ögonvrån hos oss panschisar när filmen är slut och vi tittar på eftertexterna och lyssnar på musiken. Betyg Fem upphottade Renault R4 av fem för nostalgisk sommarresa med en insikt om att pappor blir äldre, liksom deras barn och tiden går inte att vrida tillbaka men det är gott att minnas.