Kistalight Adresses

Monday, September 16, 2024

Den Sista Resan Senior Light

 

Kistalight och Mimmi har varit på bio och sett Den Sista Resan av Filip och Fredrik. Fullsatt i salongen på Kista bio med specialvisning för panschisar i Spånga/Tensta. Lite av matinéstämning i salongen, glatt, livat, samtal (högljudda) och prassel med godispåsar. 

Det handlar om Lars Hammar pensionerad gymnasielärare i franska från Ullvigymnasiet i Köping. Lars adjunkt i franska har gått i pension från 2008 och blivit stillasittande i fåtöljen hemma i radhuset i Köping. Från att ha varit en mycket populär lärare, omtyckt av sina elever, skojfrisk och medkännande, är han numera mest kinkig, deppig och oroar sig för sin hälsa.

Var tog all livsglädje vägen? Läraren som vurmade för allt franskt; chansons av Brassens och Brel, ostar, vin, franska landskap och geografi, temperament och frihet (det är rätt att göra uppror) Allons enfants de la patrie, och som mer var elevernas lärare än rektor och skollednings favorit.

Filip Hammar med kompisen Fredrik Wikingsson som sidekick finner på råd! Varför inte liva upp pappa Hammar, läraren och frankofilen, med ett reseprojekt, resa till sydfrankrike och orten Beaulieu-sur-Mer vid Rivieran och återuppleva alla sommarlovs mål för familjen Hammar och andas lite frihet (liberte), sol och bad vid Rivieran.

Sagt och gjort en Renault R4 införskaffas, pappa Hammar övertalas, resan startar, inte lätt att ratta en R4 längs motorvägarna den är liksom byggd för en annan tid, en annan fartnivå (slow ride) blir en del av resans koncept, en roadmovie för panschisar, speciellt gamla lärare. Det tar stopp redan i Malmö, pappa Hammar råkar ramla vid nattbesök på toa och kommer att behöva vård istället för en resa. 

Det blir till att ta nya tag med R4:an, disponera om taktiken, pappa Hammar får lite rehab får anknyta senare under resan. Filip och Fredrik fortsätter resan; Öresundsbron (andas man inte lite frihet redan där) förbi älskade poeten Jaques Brels hem i Bryssel och staty av poeten där, plats för kul minnesförväxling:
 Filip minns Brel och statyn som en mytisk plats för stopp och vallfart, bara det att statyn är nyinstallerad 2017 långt efter familjen Hammars sommarresor, så kan det vara med bedrägliga minnesbilder säger Kistalight som sett Anders Hansens TV-program om hjärnan och minnet, samtidigt som vi förstår att Filip och Fredrik skojar om vad man vill minnas.

En riktig roadtrip ska förstås även innehålla en inre resa, resenären ska drabbas av en insikt, komma till klarhet över något han, hon eller hen inte visste om sedan tidigare, få nya kunskaper helt enkelt. I Den Sista Resan kommer både Filip och Fredrik fram till, föga överraskande, att det går inte att ställa tillbaka klockan, tiden tar ut sin rätt, de kan glädja pappa Lars, men nu är det han som behöver Filips hjälp med att duscha till exempel och kanske inte ska pushas för mycket.

Det som är kul med Filip och Fredrik är deras lekfullhet, de skojar med genrén (roadmovie), de hittar på egna upptåg med glimten i ögat och pappa Lars är med på tåget uppenbart road. Det blir bikt, mer samtal, med katolsk präst, hur han varit arg på en taxichaufför i ungdomen, och han får gå på Café med Filip och iaktta ett franskt gräl med temperament, merde, en scen mellan ett par med en galen parkering som fond, frihet tycker pappa Lars. 

Den lekfulla människan blir aldrig för gammal!

I sin hyllning till pappa läraren visar sedan Filip som avslutning på skärm vid Rivierans strand en serie intervjuer han gjort med en rad gamla elever. De vittnar alla om hur viktig han har varit i deras unga liv; om medkännande, musik, lek och fantasi, plus lite kunskap om Frankrike. En fin hyllning till den gode läraren som gjorde skillnad.


Fint soundtrack till Den Sista Resan, både Brel, Brassens, Anthem och här ovan Elton Johns gamla klassiker Your Song i fransk tolkning.

I filmens slutscener får vi följa pappa Lars gående längs en lång pir med ett glittrande Medelhav i solnedgång och en horisont i skymning, en vacker bild som avslutning för en rolig, tänkvärd, fantasifull film med både överraskande bildval, kul dialog och ömsint personskildring.

Bland skratten, fnissen och prasslandet med godispåsarna på Kista Bio finns även plats för en vemodig men ändå glad tår i ögonvrån hos oss panschisar när filmen är slut och vi tittar på eftertexterna och lyssnar på musiken. Betyg Fem upphottade Renault R4 av fem för nostalgisk sommarresa med en insikt om att pappor blir äldre, liksom deras barn och tiden går inte att vrida tillbaka men det är gott att minnas.

© Thommy Sjöberg 

2 comments:

  1. Filip & Fredriks dokumentär Den sista resan, en roadmovie genom Europa, blir Sveriges bidrag till Oscarsgalan.
    Filmen har varit en publiksuccé i Sverige och är tidernas mest besökta dokumentär med över fyrahundratusen besökare i salongerna.
    Det är helt otroligt att få vara med i ett sådant här sammanhang. Men också faktumet att det handlar om min familj, och där inkluderar jag även Fredrik, att det var en sådan personlig historia, säger Filip Hammar under presskonferensen.
    Dokumentären sticker ut
    Oscarsgalan nästa år hålls på Dolby Theatre in Hollywood den 2 mars och det blir den 97:e gången som världens finaste filmpris delas ut.
    Men än är det en bit kvar till Filip och Fredrik kan sikta in sig på Dolby Theatre – först ska Den sista resan ta sig in på korta listan till Oscarsgalan som släpps den 17 december. För att sedan lyckas få en slutlig nominering i kategorin bästa internationella långfilm som offentliggörs den 17 januari 2025.

    ReplyDelete
  2. Visst undrar vi lite hur Lars Hammar kunde hamna i fåtöljen, tydligen inköpt från Belgien, skedde det gradvis eller med ett språng?
    Eleverna med sin närvaro fanns ju inte där längre med sin dagliga dos (tillförsel) av energi och för den delen bekräftelse. Samspel så viktigt för att stimulera till lärande och kunskap. Läraren som kanske också upptäcker att han (hon eller hen) lär av sitt lärande, kunskap som får nya dimensioner i mötet med elever.
    Aha, var det så här man kunde se eller uppleva det här (text, fakta, musik, konst eller annan info) inser man i klassrummet!
    Inte lätt att bryta upp från ett långt yrkesliv, borde kanske ske i etapper, varför inte några timmar och en klass i veckan?
    Inga elever ingen energi för lärande?
    Biografi javisst men tusen sidor om De Gaulle får ligga där!
    Blir det några extra glas rött till maten, fransk livsstil, och dåsa i fåtöljen till Aktuellt?
    Har man inte rätt att ta det lugnt efter ett långt yrkesliv kanske?
    Att bli gammal, åldrande, sker det i språng? Rund om magen vid 40, ännu rundare vid 60 plus krämpor, vid pension rund, krämpor och diagnoser.
    Var hämtar man sin energi?
    Barnbarn, goda vänner, odla, sommarstuga och lite pensionärs-sport eller rent av någon inre energi som får en att skriva, teckna, måla eller musicera mest varje dag.
    Tjoho för det senare alla glada pensionärer!

    ReplyDelete