OS Guld ... OS Guld ... Light

 

Ett par hungriga pjäxor av anno dazumal med en sudd i gapet, Kistalight på fredagsäventyr efter att ha sett Nils van der Poels jakt på världsrekord och OS Guld. 

Det var som på Stenmarks tid, festligt, folkligt och fullsatt åtminstone framför vår TV.

Varv, efter varv, tiderna sitter bra från början!

Det är något filosofiskt över vår man från Trollhättan, det är vägen som är mödan värd, hans idrott är inte en klyscha.

Den jämna rytmen, farten, troligen en jämn puls, kontrollerad andhämtning, ligga lågt med buggarna, fina pendlingar med armarna i finishen och åker han inte lite snabbare i kurvorna (beroende på all träning vid den korta hemmaovalen i Trollhättan) än alla skaters från Nederländerna? De som i vanliga fall prenumererar på OS och VM-titlar i skridskoracing.

Bjuder han inte också på lite artisteri, ett felskär (drama) si så där två varv före mål?

Innan han befriar oss (release us) med ett OS Guld, världsrekord, prisceremoni med pandabjörn och några härliga kommentarer som en värdig filosof från skridskosporten.

Grattis Nils säger Kistalight och Mimmi, Mimmi som har bokat tvättstugan på förmiddagen (hur kan hon?) men ser guldloppet. Kistalight får bära tvättkorgar men är sedan fri för egna skridskoäventyr på Norrviken i Sollentuna under eftermiddagen.

Pratar med ung tjej som ser ut lite som Clara Henry innan min start på isen, sitter på bryggan medan jag knäpper på mig mina långfärdsgriller med de förskräckliga gamla pjäxorna, tjejen tappar godispåse i mitt knä och verkar pratsugen, första gången någonsin på skridskor för hennes del, verkar ha gått bra och Kistalight berättar att det var flera år (pandemin) sedan sist på grillorna för hans del.

Strålande väder, knottrig is, vissa sprickor, en del sköra ställen, en och annan puckelpist (small ones) och fläckvis fantastisk polerad is. Det blåser (fläktar) lite nordväst vind, vilket ger medvind till en början men sedan motvind norrut längs Törnskogen och naturreservatet men upp till Fornboda udden vid Sköldnora pustar det en mild medvind i eftermiddagssolen vilket lurar mig att åka ända upp till norra viken.

Tillbaka motljus, solen ligger lågt över Bollstanäs, tar på mig solglasögon där brytningen är dålig, ser just ingenting, viss fart (speed), håller mig för nära stranden för att slippa motvind vilket gör att jag inte ser utlagd vassrugg, troligen ditlagd för att varna för svag is når det begav sig, blir totalstopp, en praktvurpa, ena grillan fastnar i vassruggen, jag skrapar knän, slår i axeln och pjäxan gapar hungrig som en sko hos Charlie Chaplin. 

Aj ... aj, några åkare som passerar förbi undrar hur det har gått? Skridskoåkare med långfärdsgriller som tappar skridsko på isen blir som en sköldpadda som landar på rygg. Linkar några hundra meter, ena pjäxan paj, sulan håller inte ihop med skon, och som tur är hittar jag en brygga att sitta på vid strandkanten.

Fixar till pjäxan, men belastningen kommer att ligga på vänster stortå, ej på sulan, aj ... aj, det kommer att bli tunga 6 till 8 km till Skridskotullen och Norrvikens Sjöisbanas bas i södra viken.

Fläktar medvind, doftpustar från jästfabriken i Rotebro, kullrig is, blanka speglar polerade av nordan, sprickor, sköra ställen, avlösta av en och annan puckelpist de sista 2 - 3 kilometerna.

Det gör ont ... det gör ont ...

Men ska det inte göra lite ont, smärta är all framgångs baksida, och en ofattbar träningsmängd, en dag när Nils van der Poel vinner OS Guld på världsmästartid och jag äntligen kommer mig för att kasta de gamla pjäxorna.

Hädanefter ska jag bli en riktig materialåkare!

Kistalight har upptäckt damskridskor också, vilket får oss att överge damtennisen under OS, vi ser Damernas 3000 meters lopp som blir en rysare, ett riktigt spännande lopp mellan Irene Schouten Nederländerna och Francesca Lollobrigida Italien.

 Ja grabbar, gäller oss äldre killar, ni hörde alldeles rätt Lollobrigida!

Rysningar för oss som var små pojkar på 1950 och 60-talet långt före Internet, skandaltidningar (Pinuppblaskor) och när det ännu fanns hemligheter att upptäcka hos skönhetsdrottningar och filmstjärnor från italienska storfilmer.

Francesca är faktiskt alldeles på riktigt barnbarn till Gina Lollobrigida bystdrottning med kurvig natur långt från nutida anorektiska ideal. Francesca, barnbarn, hon inte bara tar kurvorna på ovalen utan hon har dem as well as her grandmother! 

Här från silveråk på rekordtid från OS i Bejing Damer 3000 meter bara någon dag före att Francesca Lollobrigida fyller år.

En riktig vattuman alltså!

En skridskoatlet får ägna många timmar åt styrka och konditionsträning, kan bli långa träningspass på cykel, inlines, gym och griller.

Varför inte passa på att köra i en fantastisk natur om man har möjlighet?

Vilken träningstur och vilka buggar!

Från Livigno norra Lombardiet i Italienska Alperna och nära gränsen till Schweiz!

Che viaggio  di formazione!

Bara att klicka och hänga med Francesca på en tur! Se https://www.instagram.com/reel/CTo5_3NlNBA/?hl=sv

Livigno ligger nordväst om Bormio, vintersportort som också är center för ett antal året runt sporter, här kan atleter erbjudas höghöjdsträning. Kring trakterna i Livigno, Italys Little Tibet, har också det stora cykelloppet Giro D Ítalia under åren passerat, med bergspass som är en mycket krävande utmaning för cyklisterna.

Åksugen på mer inlineturer i Livigno med Francesca Lollobrigida?  Se https://www.instagram.com/p/CQBDSr9iGyO/!

Francesca Lollobrigida som är född 7 februari 1991 i Frascati utanför Rom, en plats som är känd för sina vita viner, böljande kullar, panorama över Rom och historiska villor, där gärna författare och konstnärer har bildat kotterier, men knappast en miljö för vintersport eller isovaler.

För den intresserade av svenska ortnamn kan nämnas att Frescati, vid Stockholms Universitet, är uppkallat efter sin italienska namne och har sitt ursprung i när Gustav den III gjorde sin Italienska resa år 1783 - 84, som greven av Haga, då besökte han Frascati i mars 1784. Besöket har senare inspirerat till namn som Albano, Frescati, Tivoli och Bellevue vid  Brunnsviken och universitetet i Stockholm. 

Francesca tävlar för CS Aeronautica Militaire och hon är alltså en form av sportsoldat för vinteridrott i det italienska landslaget. 

Hennes främsta merit är det senaste OS-silvret på 3000 m, speed skating, Bejing 2022, dessutom är hon italiensk rekordhållare på 3000 och 5000 meter.  Barn och ungdomstid i trakterna av Rom har medfört att hon även är en champ (har massor av guldmedaljer) för att hon är en stor inlineåkare. Hon lär i sin hemstad Rom, Frascati, ha blivit bötfälld för fortkörning med sina inlines och kört 50 km/h där det rådde en trettio-gräns för dylika farkoster liksom för andra åkdon.

PS Minsann har de gamla pjäxorna fått en ny roll i tillvaron!

Evelina, vår dotter, har planterat vackra blomster, viol, i kängorna utanför friggeboden i Lilla Toresta. En installation eller ett kul koncept för uttjänta vinterpjäxor? Bild Thommy Sjöberg

© Thommy Sjöberg