OS Guld ... OS Guld ... Light Del II

 

Half Pipe, Full Pipe, Snowboard eller Skicross, Kistalight har inte riktigt koll på grejerna.

Fullpipe säkert mer något för en gammal rökig skibum från Chamonix och knappast en OS-gren. 

Vi förväxlade snowboard med skicross i veckan och såg en hejig final där! Veteranen Lindsey Jacobelli tog en häftig revansch för en snöplig miss i Turin OS, där hon skulle göra ett trick i målgången och missade vilket medförde att ett givet guld blev ett silver.

Kistalight blir förtjust i de små kubikerna som susar ner för backarna med sina brädor och tar kurvorna med djärva tag, verkar dessutom råda en härlig stämning i målfållan mellan tjejerna; skratt, glamm och kram.

Kul med veteranen Lindsey Jacobelli högst upp på pallen!

Revansch även för Sandra Näslund!

Kistalight och Mimmi vaknar precis till kvartsfinalerna ... Skicroos alpint motorcross ... Sandra har en fenomenal förmåga att ta starten, hon måste ha massor av explosiva snabba muskler och förstås en underbar teknik. Sandra böljar fram i de inledande terrängvågorna, rytm och rörelser som följer banan. Kvarts, semi mot tre kanadensiskor och final, samma scenario, Sandra skjuter sig ut ur sin alldeles speciella kanon - direkt till ledning, fin följsam i terrängvågorna - fortsatt ledning, susar lagom långt i hoppen och tajmar velodromkurvorna och tjoho först i mål mest hela dagen.

OS Guld ... OS Guld till Sandra Näslund!

Hoppsan vad är detta som susar förbi? En ande (angel) från Kistalights nya favoritsport under OS, speedskating för damer, när damtennisen får vila, som av händelse råkar vi se 1000 meter damer, där Jutta Leerdam får ett silver.

Kurvor för kurvor, https://www.instagram.com/p/CYjkvDADyCo/ vilken skridskonation de är Nederländerna.

För alla fans till Nils van der Poel lägger vi också ut hans träningsdagbok som nu finns att ladda ner på Nätet, även något för fans från Nederländerna. 

Öppen källkod från Nils: https://www.howtoskate.se/

Det 62 sidor långa dokumentet avslöjar allt han gjort sedan maj 2019.

"En vän till mig tror att min framgång främst bygger på att jag är en talang. Att den träningsplan som slukat mig inte skulle ge någon annan samma resultar. Kanske har han rätt, kanske inte. Jag önskar att sporten ska utvecklas och att mina rekord slås. Jag själv kommer inte att vara den som bryter sexminutersgränsen (på 5000 meter) och inte heller 12:30:00 (på 10 000 meter), men det kanske någon annan gör. För den som vill göra det har jag skrivit detta dokument. Det är i princip en sammanfattning av hur jag tränade från maj 2019, när jag kom tillbaka till skridskoorienterad träning efter att ha lämnat armén, till februari 2022 skriver Van der Poel inledningsvis. / _ _ _ /

Inga hemligheter från Nils alltså, öppen källkod för träningen, det är vägen som är mödan värd, inte säkert att det går att kopiera den oerhörda träningsmängderna. Nils bedrift och väg är dessutom bra mycket ett solitärt jobb, killen som går sin egen väg, men visst har haft stöd från Svenska Skridskoförbundet med sina träningsmånader i Insel på träningscykel, griller och i gym med assistans av Wolfgang Pichler en annan egensinnig herre.

Nils van der Poel har aviserat att han kanske lägger av efter OS och hittar på något annat, omöjligt att fortsätta med träningsmängderna ...

Kistalight har lösningen.

Dags för utvecklingssamtal!

Visst skulle han Nils van der Poel bli en cool indieförfattare!

Han kunde bearbeta träningsdagboken, utveckla stilen och vässa funderingarna, studera filosofi och litteratur, fortsätta med sin idrott på en mänskligare nivå, lättsammare turer på hojen i de bayerska alperna, kanske träffar han en signorina på inlines, OS Guld ... OS Guld ... Light, längs alpsluttningarna och blir en talesman för sin idrott. 

Vilket han i princip redan är!

Mer öppen källkod, utdrag ur Kistalight Thompas träningsdagbok.

Från den dagliga promenaden längs stigarna i Kista på Järvafältet!

I dag kör vi en dubbel, gymmar lite plus promenad, börjar med att knalla ned till utegymmet vid foten av Ärvinge fotbollsplan längs Järvafältet. Blir 3x10 ggr benböj tre olika höjder, 25 ggr kliva upp och ner på liten stubbe, plus lyfta lättaste stocken!

Hur mycket ska ja ta i?

Tills du ser stjärnor!

Nej ... nej ta 25 lättsamma lyft (Light) från midjan, upp över bröst och huvud innan du fortsätter din promenad. Är det vår eller sommar kan du prata med Jim på vid kolonilotterna, gammal fotbollspappa kompis som är proffs på fritidsodlande i allt från potatis till ljuva blomster, dessutom är han av skotsk härkomst vilket ger väldigt uppiggande diskussioner från svensk fegisfotboll till samhället i förorten, vore härligt höra vad han tycker om Peking OS.

Efter kolonilotterna kommer rastgård för hundar, har du tur träffar du i dag Zoy, han är döpt efter rysk indiepopstar och singer/songwriter och är världens snällaste rottweiler, Zoy tycker om att bli klappad och kliad på sitt huvud, samtidigt som du småpratar med hans husse.

Sedan fortsätter du din promenad längs Igelbäcken, hem för den fridlysta Grönlingen, tills du kommer till bron till Skogvaktarkärret. Här en plats där en flock änder har fått sin tillflykt. Kistalight som panschis passar alltid på att få en liten pratstund med dessa trevliga krabater, a small quack chat, faktiskt tror jag att de känner igen mig.Under snacket, grabbar och tjejer, you guys out there, ställer de sig gärna omkring mig i en rund ring, quack ... quack. En av dem känner jag särskilt igen, en rackare med vitt bröst och lite brunt huvud, ser vid första anblicken ut som en sothöna, men är en gräsand i flocken. Han tycks ha klarat vinterkylan och sitt utanförskap (se ut som en sothöna) väl!

Runt Ärvinge Ängar tuffar jag vidare, skiner solen tar jag ett break vid norrsidan, kisar, får lite D-vitamin på mig och chillar i motorvägsbruset från Kymlingelänken, i ett och annat blåljus som drar förbi eller en helikopter som hovrar över Rinkeby, kanske kommer jag att tänka på min ungdom. Märkligt hur det poppar upp saker så här som panschis, ibland kan det vara riktigt trevliga minnen.

I OS och skridskotider, hittar jag en gammal plakett i en låda från en vinst i ett skolmästerskap i skridskor från Örby folkskola 1959. Elva år gammal vann jag en tävling på Älvsjö Ip där man kring fotbollsplanen spolat en isoval. Vi elever fick tävla under en idrottsdag och idrottsläraren tog tid. Snabbast var jag för att jag hade fart på grillorna och tog snabba korsande skär (fina översteg) i kurvorna. Rören var hockeygriller, långa skenor på den tiden (Tumba, Rolle Stoltz och Lasse Björn var stjärnorna) och faktiskt gick det att få fart på rakorna, jämför bandyrör i dag.

Skridskofärdigheterna var uppövade på kommunalt spolade idrottsplatser som Stureby Ip, Bandhagen Ip och på Östbergarinken (Hälsningar från Östberga se även Beckett i Östberga), där det fanns en hockeyrink och träningen bestod i att all möjlig fritid tillbringades på rinken eller isbanorna där vi lirade tvåmål. Ett spontanlir (moonshinehockey) bortom vuxencurling, föräldrars närvaro och tränares klåfingrigheter så fick man fart på grejerna, utvecklade trick och dragningar med stören och det vimlade av ungar på isen på den tiden. 

Möjligen ... möjligen skulle möjligheter till ökad spontanidrott kunna vara något för de unga kring Järvafältet i dag.

Kistalight skyndar vidare på sin träningspromenad genom huslängorna i Ärvinge byggda av Ljungbergsgruppen. Hus som är en återgång till 1940-tals arkitektur och design om än i 1990-talsform. Snart är jag hemma vid Helsingörsgatan (Hälsningar från Kista) från min drygt två kilometer långa promenad och tänker: Gud vad vi formas av vår barn och ungdom.

Jisses!

© Thommy Sjöberg