So Long Lonely Avenues Hagagatan Remix

Ny spaning i dag! Kistalight fortsätter att tassa i sin ungdom fotspår, här på Hagagatan så där någonstans mellan Komvux och Stockholms universitet. Bild Hagagatan i dag Thommy Sjöberg 

Ibland har man helt enkelt en jäkla tur!

Kistalight i tankspridd ungdom, ostyriga lockar, klädd i sliten Burberry rock, olösta formler i fickan,  blir nästan påkörd av en Ford Fiesta!
Utanför Matematiska institutionen på Hagagatan i början av 70-talet.
En knapp hårsmån till godo när föraren genar höger över trottoar i hög hastighet mot Frejgatan!
Drömmen om konsten och några år som målarlärling har ersatts av ambitionen att vara student!
Kistalight älskar konsten men konsten älskar inte mig!
Bättre då att vara student!
Något år på Komvux har ersatts med studier på Stockholms Universitet.
Studier i Matematik!
Vackra lösningar av ekvationer som estetisk upplevelse!
Har rent av fått för mig att det finns vissa talanger i ämnet.
En femma i betyg på det nationella provet i tredje årskursen på naturvetenskaplig linje hade skapat ett visst övermod. Betyget berodde mest på att det var ett glädjeprov (få många godkända) från Skolverket. För oss ännu unga studenter som hade drillats i konsten att klara av linjära ekvationer, derivera i en eller flera dimensioner, kunde integrera fram och baklänges och fått insikter om komplexa tal.
 Inspirationen kom från en lärarinna med dialekt från västkusten, som hade långa ben, var modemedveten, såg ut som en svensktoppsfröken med krusiga lockar och som var fenomenal på att presentera enkla lösningar på svarta tavlan när hon svepte fram och åter med sina långa ben på sin matematikens catwalk.
Den räta linjens ekvation fick för alltid ett stänk av gullig västkust och modeparad!

Klart att Kistalight såg en möjlighet med att läsa matematik på Stockholms universitet, kanske också en praktisk dröm om att bli lärare, där lektionsplaneringen redan var fixad. Bara att räkna på liksom på svarta tavlan!

På Hagagatan huserade docent Stolt i ämnet Algebra som alla första års studenter introduktör av ämnet matematik.
Docent Stolt, grå kostym med matchande sandaler, hornbågade glasögon, med aning sotade glas, skarp blick och med ett fotarbete värdig en professionell lättviktare i boxning. Från svarta (gröna) tavlan prydliga vackra rader av matematiska lösningar.
VSB - Vilket skulle bevisas!
Medan han rör sig från tavlan ut i korridoren till toaletten för att fukta handservetter och torka av sina händer från den vita kritan. Lektionerna interfolieras av rytmen från docent Stolts lätta sandaler, teoretiska genomgångar, gnisslet från tavelkritan, de elegant skrivna teoremen och joggingen i klassrummet mellan svarta tavlan och handtvätt på toan.
Docent Stolt och Algebra - en excentrisk ljudupplevelse!
Han sade alltid att studera matematik innebar inte att svårighetsgraden växer linjärt utan att det gick i vågor och att det som är svårt i dag kommer nästa vecka att ses som självklart.

Läraren i Analys, huvudämnet på kursen, hade också scenisk närvaro.
En humanist i matematisk skrud!
Han skämtade så väl om derivata, sadelpunkter, integraler och pedagogiska metoder.
Han sade att han föredrog BIFF-metoden, belöning, integration och försöksförrättningar. Innebar att läraren rent av gav lite beröm för väl lösta tal.
Framför SPRIT-metoden, studiepsykologiska repressiva intelligenstester som typ innebar elstötar (lätta elchocker) när lösningarna inte följde stringent bevisföring.
En tröst för en klassresenär utan större insikter, inte en aning om, studieteknik på universitetsnivå, gjorde mest som docent Stolt räknade sida upp och sida ned med tydlig piktur.
Även lärarens i Analys lektioner innebar en ljudupplevelse!
Rad efter rad, tavla efter tavla med bevis av teorem och lösta ekvationer skrivna med vänster hand, kritans gnissel, medan manushögen fladdrade (milt vinande) mot höger kavajsida. Vår eminenta guide i analysens grunder led av en muskel sjukdom.
Vilket parades med hans fina humanistiska humor.
Tentan i Analys klarade Kistalight, galant, halv poäng från VG.
Ny övertro på talangen som snart fick nya törnar när det var dags för Linjär Algebra!
Nu två unga välvilliga och konventionella mattelärare!
Inget fotarbete, inga pedagogiska skämt och inga ljudupplevelser (taktil pedagogik) eller det är personligheten som är pedagogiken.
Ses lätt - vilket skulle bevisas!
Förödande för Kistalight!
Får skriva tentan fyra gånger!
Fjärde gången gillt!
Fyra av tio klarar provet vilket meddelas på institutionens anslagstavla.
Kistalight kollar sitt resultat minst fyra gånger.
Står det verkligen G för Thompa på tavlan?

 

Ibland kunde man bli uppvaktad på Hagagatan!
När man tankspridd kom gående i sin slitna Burberry rock, ostyriga lockar, öga i norr, olösta formler i fickan, på väg till kvällskurs för omläsning i Linjär Algebra, mötande två groovy boys, hände det sig att den ena av dem vräkte in en riktig armbåge i Kistalights solar plexus!
Då gäller det att knalla vidare, liksom vackla Hagagatan fram och känna sig en smula prövad på tillvarons stigar.
En cool streetcat i Burberry rock, med olösta ekvationer mot målet!
Egentligen var jag en väldigt ensam kille, lonely guy, men var klok nog att inte riktigt inse det; att gå på Komvux och läsa på SU innebar få lektioner och mycket egentid, dancing on my own, med plats för läsning och långa promenader i vår vackra stad. Parallellt med komvuxstudier och matteläsning plöjde jag många av de stora ryssarna, arbetarförfattare som Ivar Lo Johansson (Lo-Johan), Harry Martinsson och Eivind Johnson, han som blev en mycket lärd person till slut. Författare på modet som Joseph Heller Moment 22 och Sagan om Ringen trilogin läste jag tillsammans med Nybban-kompisarna, redan då fanns också August Strindberg på läseagendan vars verk plöjdes från prosa, lyrik till drama dessutom tyckte jag om att läsa om Strindberg. 

Vissa dagar när jag kikade ut genom mitt panoramafönster högst upp på Nybban med utsikt över Trekanten, Gröndal, Essingeleden med bilbrus och bort mot Mälarens blåa blänk och borgerlighetens bastioner i Äppelviken och Södra Ängby kunde jag om jag lutade mig lite framåt spana mot höger (norr)  se Liljeholmsbron, Högalidskyrkans två kyrktorn som vaktande utropstecken över Västerbron och längre in mot Stan de fem skraporna på parad mellan Sergels torg och Hötorget.

Med delar av Stockholm i fågelperspektiv, lästa böcker av goda författare, diggande av samtida popartister, hittade Kistalight, de dagar inte matteläxor och studieuppgifter skulle levereras, vägen ut i vår vackra stad. Promenader, rent av som flanör i Burberryrock, ostyrigt hår och öga i norr. Catwalken kunde gå över Liljeholmsbron ned mot Tantolunden, mer ett Hillbillies-område på den tiden med stora båtupplag och småverkstäder, Jompas Plåt, Olles Däck och Gurras Färg & Lack. 

Längs Årstavikens strandlinje med sina hängpilar i vattenskuggorna och Årsta Järnvägsbro maffiga brospann, valvbågar och de två höga pylonerna som  silhuetter i Årstafjärdens vattenspeglar så umgicks jag med mina författarkompisar, smälte läsupplevelser, liksom gick in i böckernas värld på min promenad. Konstnärer och popartister var mina idoler medan författarna mer var bästisar och liksom förtrogna när jag tog in Stockholms urbana rum. Många gånger hittade jag vägen, rejäla promenader, över Söder längs Götgatans pulsåder och via broarna i Gamla Stan till Citys boklådor och antikvariat, Ryes och Rönnell, där jag i timmar botaniserade bland hippa beat och arbetarförfattare, dammiga klassiker och samhällsradikaler.

Visst var det en kontrast mot min bakgrund men även ett omedvetet sätt att erövra egna inre rum och skapa mig en värld av föreställningar och språk. Det var dock inte något jag tänkte på under mina promenader, catwalk in the city, som mer kändes som det är härligt att vara ung och att man var fri med sin fantasi om än ensam (lonely guy) i storstan.

Det kommer mera ...

Två kunskaper hade jag fått med mig från mina två päron att bära med mig i  tillvaron.
Hur lång en meter är!
Gör så här Charlie sa farsan som var elektriker (lysmask), entreprenör, lirare med bollsinne och oförbätterlig optimist!
Ta en elsladd sträck den mellan axeln och handen och du har din meter!
Bara att mäta, meter efter meter!
Inlägg från my missing mom med smilgropar i kinden!
Ost är det billigaste pålägget!
Inget pålägg ger så mycket per kilo ( täcker så mycket yta) som ost!
Kanske bottnade insikten i en intuitiv känsla för att runda hushållsostar med cirkelns form kunde man få ut mest yta till minsta längd (sträcka).
Bara att hyvla på!
Två viktiga insikter att bära med sig i livet.
För vem vet egentligen hur lång en meter är?
Ost stärker skörhet och räcker till många mackor för frukost, lunch och middag.
För en fattig student!

PS Blev så småningom klar med min grundkurs i Matematik.

Vilket jag är väldigt stolt över samtidigt som jag insåg att min talang var mer av en ordinary guy i ämnet.
Men fin tankegympa var det för framtida studier och alldeles utmärkt intro i den akademiska världen för en vilsen klassresenär på bildningens slingriga stigar.
Ibland har man helt enkelt en jäkla tur!

När man klarar sig med en hårsmån från att bli påkörd av en liten Ford Fiesta i hörnet av Hagagatan och Frejgatan!


© Thommy Sjöberg