Genom Gesällprov Light Parkgatan kommer vi att tänka på fler besök i Stockholms vilda nöjesnatt in the sixties ...
Under vår glada ungdom!
I went and bought myself a ticket and
I sat down in the very first row, wo wo.
They pulled the curtain but then when
They turned the spotlight way down low, wo wo,
Little Egypt came out strotting,
Wearing nothing but a button and a bow, wo wo,
Singing, Yeah yeah! Yeah yeah! Yeah yeah! Yeah yeah.
I sat down in the very first row, wo wo.
They pulled the curtain but then when
They turned the spotlight way down low, wo wo,
Little Egypt came out strotting,
Wearing nothing but a button and a bow, wo wo,
Singing, Yeah yeah! Yeah yeah! Yeah yeah! Yeah yeah.
Marcel Proust har sina Madeleinekakor på Kistalight går vi igång på rockmusik och minns vår ungdom. Little Egypt får oss att minnas sextiotalet och besök på skumma illegala klubbar i Gamla Stan. En av dem var Le Tabou på Skottgränd i Gamla Stan där lyssnade vi på nybildade Rhytm and Bluesband, häftiga gig och där de återkommande razziorna var legio. Kvällarna när vi hamnade på Le Tabou var stämningen mindre narcissistisk än på Shazam, sångtexterna mer kongeniala för den serena natten och det var bara att stampa på och sjunga med i det nybildade bluesbandet som nog gärna svepte en Sect.
Little Egypt ...
Yeah yeah! Yeah yeah! ....
Yeah yeah! Yeah yeah! ....
Stämningen var lite som på John Lennons Neville Club.
Klädd i min tonhåriga gamla svetter kunde jag lätt blanda bort mig i blängden på Neville Club, en anstönlig håla. /_ _ _ /
”Varför Hånmästaren?” Helt ojäntat fick jag se bollar och flirtor sitta i luggiga lumpor och röka homofin och ta opinionspiller och bli höga. Någonstans 4 m.ö.h. men han hade indisk Harmpa som han alltid odlade i sömnen. Andfådda, dräglande och nerknarkade krälar de omkring varandra eller dansande i vild sextas och fimpar i de vildaste ställningar var ända.
/_ _ _ /
”Hur högt står månen?” Skrek en annan och orkestern började spela. ( Från In his own write John Lennon.)
Klädd i min tonhåriga gamla svetter kunde jag lätt blanda bort mig i blängden på Neville Club, en anstönlig håla. /_ _ _ /
”Varför Hånmästaren?” Helt ojäntat fick jag se bollar och flirtor sitta i luggiga lumpor och röka homofin och ta opinionspiller och bli höga. Någonstans 4 m.ö.h. men han hade indisk Harmpa som han alltid odlade i sömnen. Andfådda, dräglande och nerknarkade krälar de omkring varandra eller dansande i vild sextas och fimpar i de vildaste ställningar var ända.
/_ _ _ /
”Hur högt står månen?” Skrek en annan och orkestern började spela. ( Från In his own write John Lennon.)
Visserligen var det här före drogernas intåg i Stockholms svarta natt i mitten på 1960-talet. Mest zippades det vin och vi försökte vara intellektuella a la Sartre och existentialisterna, drömde om vänstra stranden men vi gillade Beatles bäst, Rolling Stones förstås och en ung poetherre, Robert Zimmerman, som började göra sig ett namn som Bob Dylan.
Razziorna ja!
De verkade mest vara för att hyfsa till oss besökande!
Mindre hångel och svartsprit!
Veckan därpå kunde klubben vara stängd men den öppnade snart igen!
© Thommy Sjöberg
3 COMMENTS:
Skottgränds mörka, mystiska klubb, med en magisk dragningskraft, likt en siren, på unga män.
Mitt i natten drogs vi mot den för att förstöra ännu en natts sömn med dricka som vi kanske inte behövde. Flickorna såg vackra ut i dunklet, inte alltid så nästa morgon.
Årstagalningen : som även han hamnade där, i en idag, svunnen oskyldig tid.
- Aha!
Var det kring tiden för Nybban måste det ha varit den senare delen av 60-talet - något osäker där. Dessa dunkla klubbar med svartsprit, hångel, rhytm & blues och mystiska razzior!
Det blir ju lite dunkelt, speciellt som "vi gick in i dimman" ibland - årtalen blir lite diffusa - men en sak är säker det var i vår ungdom, när vi började formas till de visa, kloka män vi är idag !