Sturebyskolan Light Anno 1964
Kistalight kommer genom Mando Diao att tänka på en låt från sin ungdom. Sealed with a kiss, samma vemodiga toner, gonna say godbye to to the summer, någon gång i början av 1960-talet, en jättehit när vi gick på högstadiet. Vilket inte förminskar Mando Diaos vackra sång.
Skollust
Början av sextiotalet – Stockholms södra förorter – Stureby, med realskola som blev enhetsskola som blev grundskola. Tilltro, framtidstro och begåvningsreserver, här skulle den nya mixen prövas. Mixen var en blandning av linjer. Kanske man skulle kunna kalla den en folkhemsrealen. Här fanns tre linjer; en yrkesinriktad, en allmän och en gymnasieförberedande linje, kallad g-linjen.
En del av oss hamnade på den senare. Bara några år tidigare hade vi istället hamnat i arbetslivet som springschasar, ellärlingar eller biträden på NK.
Möjligen, möjligen tillhörde vi begåvningsreserven men mest var vi kids (höghusbarn) från Östberga.
Vi som på detta sätt ”bussades” in i de nya skolreformerna passerade varje dag Huddingevägen. Här lämnade vi våra flerfamiljshus och våra föräldrar som hörde hemma i en annan värld än den akademiska skolvärlden.
Här pluggade vi på, genomled långa skoldagar, mobbade och blev mobbade, smygrökte varma vårdagar i diket i kanten av skolgården. Och på torsdagar när det var fiskbullar åt
vi istället smöriga vaniljlängder på det närbelägna konditoriet medan kortlapparna idogt dunkades mot konditoriets bordsskivor i intensiva whistpartier.
Och så var det lärarna!
Början av sextiotalet – Stockholms södra förorter – Stureby, med realskola som blev enhetsskola som blev grundskola. Tilltro, framtidstro och begåvningsreserver, här skulle den nya mixen prövas. Mixen var en blandning av linjer. Kanske man skulle kunna kalla den en folkhemsrealen. Här fanns tre linjer; en yrkesinriktad, en allmän och en gymnasieförberedande linje, kallad g-linjen.
En del av oss hamnade på den senare. Bara några år tidigare hade vi istället hamnat i arbetslivet som springschasar, ellärlingar eller biträden på NK.
Möjligen, möjligen tillhörde vi begåvningsreserven men mest var vi kids (höghusbarn) från Östberga.
Vi som på detta sätt ”bussades” in i de nya skolreformerna passerade varje dag Huddingevägen. Här lämnade vi våra flerfamiljshus och våra föräldrar som hörde hemma i en annan värld än den akademiska skolvärlden.
Här pluggade vi på, genomled långa skoldagar, mobbade och blev mobbade, smygrökte varma vårdagar i diket i kanten av skolgården. Och på torsdagar när det var fiskbullar åt
vi istället smöriga vaniljlängder på det närbelägna konditoriet medan kortlapparna idogt dunkades mot konditoriets bordsskivor i intensiva whistpartier.
Och så var det lärarna!
Fysikläraren med Gröna faran!
En lärarkalender som användes vid muntliga förhör och som framförallt spred skräck i de nedre raderna i fysiksalen där de flesta tjejerna satt. Själv lärde jag mig optikens grunder tack vare denna fysikens Caligula.
Vi reagerar olika inför tryck.
Mest gillade jag lärarna som berättade: Ett höghusbarn vid berättandets lägereld, kanske ett uråldrigt behov från jägartiden. Den lilla svensklärarfröken med sina berättelser och författarporträtt. Klassföreståndaren Sven Sörnäs som aldrig missade ett tillfälle till en utvikning om Öland, universitetsstudier eller bullret på Bromma.
Magister Hielm, stavades kanske Hjälm, var outstanding i del alternativa lärandet och berättandets konst. Ofta använde han morgonsamlingen, fanns då ännu på schemat, som möjlighet för en betraktelse. Ibland kunde det vara något lättsmält ur Falstaff Fakir men ändå tänkvärt. Dagen efter det att president Kennedy blev skjuten kom han djupt skakad till skolan och blev genom sin blotta närvaro ett uttryck för humanistiska och liberala värden.
Många bilar har sedan dess passerat Huddingevägen och för en klassresenär inom bildningens område är man ju tacksam för den process och lust till lärande som startades i början av sextiotalet i Stureby i Stockholms södra förorter.
Vi reagerar olika inför tryck.
Mest gillade jag lärarna som berättade: Ett höghusbarn vid berättandets lägereld, kanske ett uråldrigt behov från jägartiden. Den lilla svensklärarfröken med sina berättelser och författarporträtt. Klassföreståndaren Sven Sörnäs som aldrig missade ett tillfälle till en utvikning om Öland, universitetsstudier eller bullret på Bromma.
Magister Hielm, stavades kanske Hjälm, var outstanding i del alternativa lärandet och berättandets konst. Ofta använde han morgonsamlingen, fanns då ännu på schemat, som möjlighet för en betraktelse. Ibland kunde det vara något lättsmält ur Falstaff Fakir men ändå tänkvärt. Dagen efter det att president Kennedy blev skjuten kom han djupt skakad till skolan och blev genom sin blotta närvaro ett uttryck för humanistiska och liberala värden.
Många bilar har sedan dess passerat Huddingevägen och för en klassresenär inom bildningens område är man ju tacksam för den process och lust till lärande som startades i början av sextiotalet i Stureby i Stockholms södra förorter.
Jämför musiken i Sealed with a kiss med Mando Diaos Köldens skrubbsår!
Är det inte samma låt?
Kolla även hur vi killar och tjejer kunde se ut, look a like, si så där 1962!
Härligt, visst är det några år sedan!
Stureby Skola Klass 9 G3 Läsåret 1963 - 1964
Rad 2 Tommy Sjöberg, Kerstin Anéer, Cecilia Sjölander, Peter Bohlin, Eva-Britt Larsson, Olle Trovik
Rad 3 Ingegerd Regfors, Svante Johansson, Gudrun Meyer, Urban Andersson, Birgitta Nordquist
Rad 4 Anders Wennlund, Ulf Ljungqvist, Lars Bergman, Ann Byberger, Eva Ek
Rad 5 Elisabeth Mathlein, Eva Florell, Greger Ekström, Ragnhild Blomdahl, Kenneth Holmgren
- Hjälm ska det vara!
ReplyDeleteUpplyser just magistern med samma namn i telefonsamtal efter att ha läst artikeln.
- Hum...hum tycker mig märka viss begåvning hos kanditaten. Stureby var faktiskt realskola innan den blev enhetsskola!
Det här var ju roligt att läsa, hade också Sörnäs som klassföreståndare. Han var en fenomenal lärare, lyckades intressera en teknikintrgrabb som mig att gilla franska språket. Sörnäs lever än såg jag, bor i Vällingby och Spanien.
DeleteHej Bert!
ReplyDeleteKul med läsare som hittar fram till mina texter i efterhand!
Kan säkert tolkas som att texterna lever sitt eget liv.
Tror att Sven Sörnäs just bara hade en klass i Sturebyskolan.
Sedan fick det vara nog sade han!
Om det var så borde vi ha varit klasskamrater!?
Visst var de skickliga flera av lärarna i Stureby, egentligen var de gammaldags akademiker allihopa, med sin alldeles egna utformade pedagogik präglat av deras universitetsstudier.
Ska försöka se om jag kan hitta ett gammalt skolfoto från si så där 1964.
Jag hittade dina texter när jag sökte på just Sörnäs. De ligger bokmärkta nu, verkar finnas en hel del intressant läsning.
ReplyDelete1964, då gick jag ut 9g så då är vi nog klasskamrater om det inte fanns flera parallellklasser. Hade Szabad i kemi och Rudelius i svenska (tror jag) samt Olof Kilstedt i något ämne. Fast det var kanske i sjätte klass. Dahlström heter jag i efternamn. Vore kul med ett klassfoto, hittar inte mitt. Jag har hittat flera klasskompisar på Stayfriends.
Tjoho Bert!
ReplyDeleteJag kommer ihåg dig!
Visst var Sörnäs en skicklig lärare.
Innebar också att man kunde få en rejäl utskällning då och då. Vilket både du och jag fick men dom, utskällningarna alltså, behöver vi inte dra här.
Alltid risk att det blir lite anekdoter när man minns sin skoltid. Lördagarna som också var skoldagar på den tiden blev i åk 9 utsatta för en viss demoralisering.
Vilket gjorde vår gode Sörnäs upprörd. Den ena förklaringen omständligare än den andra på frånvarokortet som skulle fyllas i av föräldrarna och läsas av vår gode Sörnäs.
Många lördagar var klassrummet halvtomt så det blev en del frånvarokort att läsa!
Lösningen var tyckte Sörnäs att det räckte att antingen skriver man huvudet eller magen.
Rationell lösning på ett byråkratisk problem alltså!
Några av läraren vi hade mellan åk 7 - 9 var Magister Öst (lång man) i So-ämnen, Lilla fröken, en kortväxt parant kvinna, mycket duktig svensklärare, Magister Jansson ung lärare som gärna skrämde flickorna på första raden i fysiksalen med sina muntliga läxförhör, Szabad i kemi stämmer bra gjorde möjligen ett väl excentriskt intryck på mig som inte hade akademisk bakgrund, Sevebro hade vi i ma åtminstone någon av årskurserna.
Själv hade jag en smula knagglig väg, icke linjär, på min resa till att bli lärare, som jag varit i över 30 år på Stockholms grundskolor och gymnasier, varav det blev över 24 år på Spånga gymnasium i västerort. En trevlig skola som säkert påminner (påminde) en del om Sturebyskolan.
Alldeles säkert fastnade intrycken av våra lärare som ett sorts pedagogiskt DNA i den egna lärargärningen.
Några elever jag kommer ihåg Ulf Ljungqvist som också bodde i Östberga, flera av oss kom från Örby folkskola innan vi började i Stureby; Ulf, Lars-Göran, Lars Bergman väl, Cecilia Sjölander, Mathlein och Eva-Britt också de från Östberga.
Letar vidare efter klasskort!
Bästa Hälsningar
Thommy
Haloj, nu har jag hittat hit igen, några mobiler senare. Dom lever ett kort och hårt liv här på gården, kör man inte över dom med traktorn så hamnar dom i nån gödselbrunn.
ReplyDeleteDe där gubbarna och gummorna (nuera) känner jag ju igen. Cecilia S och Lisa M finns inte längre. Lisa M kände jag väl lite bättre, vi var tillsammans under en tid i högstadiet och gymnasiet.
Det var nog rätt många från Sturebysidan som befolkade skolan också, ända bort mot Bandhagen och Svedmyra, och upp bland villorna bakom biografen Corso. Där såg jag min första barnförbjudna film. Alldeles för ung men min äldre syster lyckades smuggla in mig. Minnen.
Ja detta om detta, letar fortfarande efter klassfoto men jag har nu ett tips om var det finns sådana sparade.
Vi hörs, om du fortfarande har koll på sidan?
Bert
Fyll i lämpliga saknade bokstäver här och där ... 😁
ReplyDeleteTjoho Bert!
ReplyDeleteKul att höra av dig igen!
Tråkigt att att Cecilia och Elisabeth inte är med oss längre.
God Fortsättning på påsken!
Jag har ett gammalt klassfoto, gör så här, att jag lägger upp det på sidan här, med ett mobilfoto, så hoppas vi att du hittar fram till sidan igen.
Just nu mobilen på laddning!
Bästa Hälsningar
Thommy
Titta, där är ju allihop! 🥰 😍
ReplyDeleteNu känner jag igen dig, eller som du såg ut då förstås. Roligt.
Det var en klassträff senare kommer jag ihåg, några år efter nian hemma hos Sörnäs, bort mot Nockeby i en villa.
Jörgen N träffade jag för länge sedan, Eva F har jag pratat med flera gånger rätt nyligen. Några från parallellklasser har jag träffat
Det är ett litet gäng från klassen som träffas då och då. Lite avstannat projekt nu pga Covid, men nytt försök är planerat i maj, om nu smittan har mojnat. Vi kanske kan ses?
/Bert
Hallå Bert!
ReplyDeleteFörst en egen liten anekdot om biografen Corso på Tussmötevägen i Stureby från tiden när det begav sig si så där i början av 1960-talet och man som kille ville se barnförbjuden film.
Kistalight och kompisen Russe från Östberga ville se (drömde om) att se Lösa Tyglar (av de äldre grabbarna kallad Slappa Snören) med en lättklädd Brigitte Bardot i huvudrollen. Vi var väl 12-13 år gamla och blev vänligt avvisade av vakten på Corso när vi inte kunde visa (legitimera oss) att vi var 15 år gamla. Vår biokväll den gången slutade på biografen Park i Örby istället där man visade Förälskad i Köpenhamn med Siw Malmkvist i huvudrollen, en film som var barntillåten.
Siwan istället för Brigitte Bardot ... Bardot!
Kul, antagligen rätt åt oss, men lite genererande minne!
Kul även att ni är ett litet gäng som träffas fortfarande, antar att ni var några som följdes åt på gymnasiet och hann bli några av de sista som tog gammaldags studenten på Bandhagens Läroverk m fl.
Oroar mig lite för att vi gamla Östbergakillar och vår dåvarande status som streetkids men visst vore det trevligt att träffas när coviden är mer hanterbar.
Skickar med En hälsning från Östberga så länge, prövar lite HTML-kodning så får vi se om det funkar. Videon är några år gammal från 2012 alltså nästan 10 år gammal.
Trevlig titt!
Hälsningar från Östberga