Qvist Light

Qvisten eller varför inte lyssna på Caruso

Medelålders beslöt jag att röja i vårt gamla slånbärssnår på norra Öland. Snåret, yvigt och taggigt, står vackert i sin sträva skönhet, där det bildar en naturlig gräns på sommartomten.
- Varför inte skapa en gång genom de täta snåren gallra i snårigheten få in lite ljus, se till att det går att plocka bären i september.
Projektet förverkligas från två håll. Handskar är absolut nödvändigt vid klippandet av de knotiga grenarna som krampaktigt slingrar sig in i varandra. I högsommarvärmen etableras kontakt mellan de två sidorna. I öppningen skimrar strilande motljus mot en klarblå sommarhimmel.
Putsar gången genom snåret och känner en doft av höst. Här skall fossilrika kalkstenar läggas och utmed kanterna markerar vi med runda vita sandstenar plockade vid havet.
Inifrån snårets mörker där brännässlor och ormbunkar dväljdes och där gåtfulla djur hörts i sommarnatten, kunde vi notera en del fynd; en bit av ett metspö, en trägalge, en damejeanne och en Qvist från vår blommande lind.
Fynden får kröna projektet. På trägalgen hänger jag min slitna rock. Metspöet får ses som ett löfte inför framtiden. I september får slånbären jäsa i damejeannen. Qvisten från den blommande linden sätter jag ömt i den vackraste av vaser.
Back>< Just for fun
Copyright LarsThommy