Stoner Light

                                       

Vi drar en oläst roman till ur bokhyllan, blir Stoner av John Williams, en bok Kistalight fått av sin syster Helene. En återupptäckt roman i kulturens värld  som fick en ny renässans här om året!

Här är det karga förhållanden som gäller, enkel kille med enkel härkomst upptäcker litteraturen när han studerar på lantbruksuniversitet, kommer känslomässigt i rörelse, en passion för litteratur och det vackra uppstår, men påvert är det. Kanske utvecklar Stoner  en nollägesstrategi, ... Kistalight har hunnit med de första kapitlen ... Uh ryser över Stoners karga värld!

Tjoho för nyårslöften när det gäller läsning, nu är Stoner läst i grevens tid. En välskriven bok, egentligen lättläst men ack så tung känslomässig om man det minsta identifierar sig med huvudpersonens Stoners öde. En lågmäld person, plikttrogen, formad av sin enkla bakgrund som farmarson i Mellanvästern, oförmögen att vika ned sig för vänskapskorruption och överhet, om en student inte är kvalificerad för sina studier, tron på skönhet och inget fake to you make it!? En student som bluffar med sina grundkunskaper, är han då värdig en plats för doktorandstudier? 

Inte enligt Stoner!

Vår antihjälte Stoner får det svårt, en karaktär likt en Bruce Willis i Die Hard, om än i akademisk miljö i Mellanvästern under tiden någonstans si så där mellan ww1 och www2.

Han får ständigt på pälsen: 

Misslyckat äktenskap (könskamp) trängs ut i närvaron och relationen med sin dotter, hamnar på dekis i sin akademiska karriär med intriger mellan kolleger, prefekt och dekan, som har sin egen agenda, aj ...  aj, i relationen till Stoner.

Stoner hittar ändå vägen till att bli en personlig lärare, rent av en legend på skolan, från att ha varit en grå  formell plikttrogen lektor som mest betar av lektionerna blir han mannen och myten.

Han får även uppleva förälskelse och kärlek med yngre kvinnlig doktorand som är elev på en av hans doktorandkurser.

Romantik på institutionen för Litteraturvetenskap på universitet i Mellanvästern, stor upplevelse för Stoner men samtidigt det mest förbjudna, en relation mellan lärare och elev även om de är vuxna. Ett rykte som snart når skolans prefekt Lomax som Stoner är i konflikt med. 

Oj ... oj  för kärlek i studentlivet, någonstans mellan kampen för kunskap, smäktande kyssar och envisa studier på studentrummet. Ett faktum som naturligtvis den elake prefekten Lomax sätter stopp för. Det är trots allt mellankrigstid och den konservativa mellanvästerns anda som råder på ett universitet i Missouri.

Grinsippor på kulturredaktioner kan naturligtvis påpeka, lite #Metoo, att doktoranden Katherine Driscoll stod i beroendeställning till Bill William Stoner, en gift man, som kanske utnyttjade sin makt för lite amorösa äventyr även om det skedde med hans hustru Ediths goda minne.

När kärleksäventyret är över, till Stoners stora sorg, tillägnar dock Katherine sin lyckade avhandling till Stoner.

Finalen för Stoner är helt konsekvent, han är en man formad av sitt öde.

Pension och avtackning med en hedersprofessur!

Nej tack, hellre vill han avsluta sina lärar-år vid 67 istället för vid 65 års ålder utan speciella hedersbetygelser!

Verkligheten hinner dock ikapp honom; en stor trötthet, visar sig vara en inre cancersvulst och han genomför sin avtackning och hedersbetygelser med en storstilad kraft och mod hämtad från de karga ungdomsåren som son av en farmare och som fattig student.

Sad, sad story eller en historia om en pliktrogen lektor i litteratur som tycke att det finaste som fanns var att undervisa sina studenter och hålla sina kurser? 

American Gothic, Grant Wood från Wikipedia

John Williams Stoner kan läsas som en lätt maskerad självbiografi men det är också en roman med karaktärer som har litterära (stiliserade) drag för att förstärka handlingen. 

Följande punkter kan gärna diskuteras! Något för gymnasister eller studenter?

1) Hans föräldrar har drag av den kända tavlan American Gothic av  Grant Wood, vad utstrålar paret?

2) Hans hustru; lång, smal och sval med sina känslor, övre medelklassbakgrund, dragning till konstnärliga sysslor, mycket trött måste vila ofta, i dag skulle man nog ge henne en diagnos, autism i Mellanvästern, eller en Madame Bovary från Saint Louis, dåligt förberedd för vuxenliv, som inte är riktigt nöjd med livet som hustru till en fattig lektor?

3) Den ofta frånvarande prefekten Lomax, härskarteknik att inte synas, med vanställt yttre och klumpfot, en kapten Ahab i universitetsmiljö som ställer till det för Stoner när han inte vill godkänna student med liknande lyten.

4) Studentkamraten Finch, dekan på institutionen, positiv, godmodig och lyckligt gift, försöker leda och stötta Stoner, konformist eller bara en mogen och klok vägledare?

5) Berättelsen har också drag av det sociala livet i Mellanvästern på ett amerikanskt universitet i Missouri, här kan socialt ursprung diskuteras och vilken betydelse det kan få föra våra val och hur man hanterar maktkamp, härskarteknik och det sociala umgänget.

6) USA:s historia finns även i bakgrunden till berättelsen och hur den formar Stoners val, första världskriget, Den stora Depressionen och andra världskriget. Stoner knegar på men någonstans tar han som farmarpojke in världens orättvisor. Kan, skulle,  Stoner reagera på andra sätt?

7) Lite feminism kanske, #Metoo på 1930-talet, Stoner och Katherine, lektor och doktorand, ojämlika maktförhållanden javisst! Men var inte Katherine förtjust i sin lite tafatta lärare Stoner med sådan passion för sin undervisning och tro på litteraturen och var inte Katherine en mogen studentska som bottnade i sina känslor, hade ett driv i sina studier och talang för att skriva sina uppsatser, resonera!

8) En del av hemligheten bakom Stoner är att den är väldigt välskriven, John Williams tonar ner Stoners svårigheter, stiliserad skildring av nöd i barn och ungdom och samvaron i äktenskapet, och med dotterns öde, och hur han for illa på institutionen, en sorts mjuk naturalism. Försök att ge exempel på detta!

9) En stilfråga skulle även kunna vara bokens titel, Stoner, väl tydlig kanske, men försök och belys titeln från olika sidor!

Betyg Fem goda föreläsningar av fem, 📖🦉🍒😎

God Fortsättning!

💕

Gott Nytt År! 🚀☃️🎷😎

© Thommy Sjöberg

Låtskrivarkonsten Light Bob Dylan

 

Visst blev den läst till slut (20 september) Låtskrivarkonsten av Bob Dylan, ett av årets nyårslöften när det gäller läsning.

Klart vi ska ha med Bob, Låtskrivarkonsten, 66 essäer om låtar, miljöer, filosofiska funderingar, stämningar och känslor i det amerikanska samhället, överraskande nog, handlar det mest om 1950 och 60-tal med gammaldags approach, grabbig variant, av poeten,  singer/songwritern och modernisten inom rocklyriken som var en generations röst med sina sånger från albumen Freewheelin Bob till Blonde on Blond (BoB) när det begav sig under sextiotalet.

Visst skaver det, men Kistalight kan inte låta bli att läsa master Bob! Men varför, varför kan inte Bob skriva om lite mer moderna låtar from the sixties och senare, dock finns både Clash, Who och Elvis Costello med bland bitarna.

Visst det är ju författaren som väljer sitt stoff, a poet and he knows it, ändå mer litteratur än skarpt tänkande, lite som Desolation Row i schlagervärlden eller old weired America i essäform med smaskiga foton och illustrationer till sångerna, antagligen borde man läsa Låtskrivarkonsten, The Philosofy of Modern Song, i original eller som Andres Lokko skrev i sin recension. 

 När Dylan vältrar sig i svart-vit noir med uppvikta trenchcoat-slag och världsvan cigarett i mungipan, reduceras det i svensk översättning ögonblickligen till Åsa-Nisse och Jerry Williams på nya äventyr som sommarvikarierande rockreportrar på Knäckebrödshults-Posten 1961

Visst skaver det som sagt, låtvalet ger ett instängt 1950-tal med en unken syn på kärlek, mest könskamp, och kvinnan som ett farligt väsen, men det finns pärlor bland essäerna och utformningen av boken är grandios med bilder, illustrationer, och sirliga ramar med noter. Presentationen av låten är ofta indelad i en beskrivning och en kommentar som innehåller berättarknep för både låtskrivande, manusskrivande och litteratur. 

Vem skulle kunna drömma om att Bob Dylan skulle resonera om skillnaden mellan passé simple och passé composé i franska språket? Det finns en informell regel; passé composé som gäller för händelser som sker under en 24-timmars period, allting utanför det tidspannet är (ska skrivas) som passé simple. 

I samma essä, kommentar till Nina Simones Don´t let me be missunderstood, resonerar Bob Dylan om inledningen till Albert Camus Främlingen. Aujourd´hui, maman est morte, kan ges en knepig tolkning på franska men knappast på engelska eller svenska. Vardagliga formen maman istället för mére anger tonen och blir mamma dog i dag. Eller igår kanske, vet inte. 

Här blir tolkningen knepigare, Kistalight tror att Camus vill förmedla känslan av att vi lever i en absurd värld med erfarenheterna från ww2 och förmedlar med Främlingen en allegori till sin tid. 

I sin essä tolkar sedan Dylan att Nina Simones tolkning av det ursprungliga kärleksgnabbet i textförfattarens Horace Otts bråk med flickvännen blev hos Nina Simone en trotsig sång och hymn för social rättvisa, ett passé simple utanför sin tidsram med en ny innebörd.

Bob Dylans förskräckliga urval av 1950-tals låtar, (inte bara) blir samtidigt en historie och samhällsskildring av USA före Vietnamkriget, studentvänstern, medborgarrättsrörelsen, modernitet inom konst, popmusik och film.

Intressant men väl så förunderligt att han gör sådana val!

Kistalight märker hur europeiska vi är när vi väljer våra favoritlåtar i Låtskrivarkonsten; London Calling The Clash, My Generation The Who, och i och för sig Blue Suede Shoes med Carl Perkins och Don't let me be miss understood med Nina Simone. En låt som får mycket utrymme är Peter Greens (från Fleetwood Mac europé) Black Magic Woman men i Santanas tolkning.

Intressant essä där av Bob om Leigh Brackett! 

Här snackar vi litteraturhistoria!

Brackett skrev Pulp Fiction under tidigt 1940-tal, hårdkokta serier för billiga fiction-tidningar, upptäcktes av mästerregissören Howard Hawks som behövde ett sidekick (lite kött och blod) till William Faulkner för att skriva manus till Raymond Chandlers The Big Sleep.

Få tag på den där Brackett-killen menade Hughes.

Bracket-killen visade sig vara en tjej men blev inte förolämpad för det!

I ett av morden i Big Sleep är det något oklart vem som är mördaren av en chaufför, Hawks och Brackett telegraferar författaren Raymond Chandler för besked, han går igenom sin bok och skickar ett svarstelegram med svaret har inte den blekaste aning. 

Av detta kan man lära att en lös tråd inte behöver avleda uppmärksamheten från en story. Bracket kom sedan att skriva rader av filmmanus, fick utmärkelser, skrev romanen Rhiannons svärd en hyllad science-fiction historia och kort före sin död medverkade hon i manusskrivande till Star Wars filmerna.

I sin essä försvarar även Bob Dylan Tin Pan Alley-låtar, Pling Plong gränden i New York, orden, de enkla musikaliska strukturerna är skrivna för örat inte ögat skriver Bob. Något som också visar sig i Black Magic Woman, är det en blues? Rytmerna någonstans mellan popens värld, latino och jazz ger i sin kombination en hypnotisk, rapsodisk och lite mystisk ton lika direkt som ett telegram, blir en fest för örat.

Hantverket att skriva låtar är närvarande i Bobs Låtskrivarkonsten ibland är det rent av en rimstuga Make it rhyme, any old time osv i essän om James Dean och Pier Angeli. Vikten av att inte säga allt, en bra historia kan bära på en hemlighet, något fördolt som lurar under ytan som ett isberg.

Hur är det nu, vad är det för hemligheter som lurar bakom Bob Dylans urval av 66 låtar och essäer om låtskrivarkonsten?

Betyg, fem efterlysningar av fem, vart tog den unge rockpoeten Bob vägen?

© Thommy Sjöberg

Bara 24 Attosekunder från Kista

 

Nobelfest Light, Kistalight och Mimmi, firar Nobel under söndagen, lätt promenad i snögloppet längs Igelbäcken och Ärvinge ängar i ett gråmulet Kista. Vi var bara 24 attosekunder från Stadshuset! Nåja, klart priset i fysik tilltalar  Kistalight, som hyllar ljuset, fantiserar över elektronernas flyktiga liv i materiens atomer och molekyler. En attosekund är en flyktig impuls, ett ljus i vintermörkret på 10 upphöjt i minus 18 sekunder, så kort, så kort, att till och med Kistalight har svårt att uppfatta den. Kul är att en av pristagarna är Anne L'Huillere en kvinnlig fysiker från Lunds Universitet om än bördig från Paris, la cite lumiere! En bra plats som grund för att tolka ljusets hemligheter och materiens mysterier, attosekunder, med hjälp av laserstrålar och teknik. 

Inte lika flyktig som en attosekund var Jon Fosses Nobeltal, men kort var det, Fosse tycks ha gaskat upp sig från sin utomordentliga Nobelföreläsning och här har han gått in i ett kreativt flow, en mystikens attosekund, talet en kort roman som kan vara början på ett nytt verk. Inte lätt att vara en mystiker från norska Vestlandet som har fått gåvan att knyta ihop fjordarna och bergens tystnad i sina dramer, prosa och dikter på kärnfull nynorsk. Kistalight ser fram emot att läsa Septologin i vänta på detta har vi köpt Hundmanuskripten där vi ska läsa om vovvarna Webster, Olav och Haktor och deras äventyr med sin matte (Webster) och sina hussar.

Hungriga efter promenaden blir det inte en Nobelmeny utan vi plockar ihop en liten buffé av rester med köfte, köttbullar, rotfrukter och tsatsiki med sallad, får duga som entré till Nobelprisutdelningen.

Till banketten tar vi nya tag. 

Hållbar utveckling är vad som gäller för dagen, schysta råvaror, låg prisprofil, inga kruisduller i Kista inte! 

Mimmi skalar och river potatis, Kistalight hackar rödlök och sedan steker vi potatisen som plättar, borde den avvattnas? Det är rårakor på gång som ska serveras med gräddfil, löjrom (nåja stenbitsrom), hackad rödlök, några kvistar dill och en liten flaska skumpa, för dagen Ripasso från Italien, hållbar ekonomi! Visst imponeras vi av Nobelfestens menue men vi är riktigt nöjda med vår lilla vickning och sjunger med i We could be heroes, där opera gifter sig med jazzig funk och poprock med Magnus Lindgren arrangör, Blacknuss och Elisabeth Meyer, blir liksom snillen spekulerar a la music crossover.

Mest ovationer i sitt tal får pristagaren i ekonomi Claudia Goldin Harvard University Cambridge MA USA. Hon har forskat i arkiven om kvinnors roll och plats på arbetsmarknaden genom 200 år i USA och kommit fram till det de flesta kvinnor redan vet; att de är underrepresenterade inom alla höglöneyrken och karriärer, att de väljer de mindre giriga akademiska arbeten medan männen förstås tar för sig utan allt för stora samvetsbetänkanden. Claudia Goldin får Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2023; för att ha förbättrat vår förståelse av kvinnors arbetsmarknadsutfall. 

Det mest gripande Nobeltalet hålls för Narges Mohammadis som fått det norska Fredspriset. Hon får priset för sin kamp för jämställdhet, mänskliga rättigheter och frihet i Iran, eftersom hon sitter fängslad av den brutala regimen, religiös diktatur, så får hennes barn Kiana och Ali Rhamani läsa upp hennes tal. Talen påminner om att det finns en brutal verklighet i världen och vikten av att föra en kamp mot diktaturer i alla former. Dottern Kiana verkar mer försonad med sitt öde att vara barn till en mamma som hon kanske inte får möjlighet att träffa mer beroende på regimen i Iran, medan sonen Ali tror på att kampen kommer att ge resultat och att familjen återförenas. Fantastiskt rörande och känslomässiga tal på franska av tvillingarna Kiana och Ali som får vara Nobeldagens höjdpunkt om än från Oslo.

Vi bäddar som avslutning in den gamla klassiska partisansången som den italienska vänstern sjöng i kampen mot Mussolini under ww2 och som blivit en kampsång för de Iranska kvinnorna i kampen mot mullorna och diktaturen i Iran.

Nobel Prizes 2023

Eleven laureates were awarded a Nobel Prize in 2023, for achievements that have conferred the greatest benefit to humankind. Their work and discoveries range from effective mRNA vaccines and attosecond physics to fighting against the oppression of women.

© Thommy Sjöberg

Skolbänken på Liljevalchs

 RÄP Återanvänd skolbänk, vax av Helena Perminger Liljevalchs Vårsalong 2020. Nedan något om varför svenska skolan har problem i dag och halkar efter i resultat i den ominösa PISA-Undersökningen, så även 2023. Tröst flera andra länder verkar också ha sjunkande resultat.

Vad var det jag sa!

Skolbänk RÄP 

Kistalight faller för ett av konstverken som ligger oss nära. Den avskalade bräckliga skolbänken skapad av Helena Perminger som knappt håller sig uppe och står med bräcklig grund, verkar vara mest bara  flisor och skärvor kvar.

Visst minns jag min gamla skolbänk!
Högalids folkskola 1955 och några år framåt.
Det kryllade av ungar; Benke som bodde vid biografen Rio, Björn, Bertil och Bo som var enäggs trillingar och lika varann som bär men Bo hade en silvertand, glada Titti och Birgitta med långa lockiga håret som alla killar blev kära i, Bernt som bodde på Långholmen och smygrökte redan i första klass, spjuvern Mikael och godmodiga Mats på Bergsunds Strand. Vår snälla fröken hette Elsa Karlsson och hon lät Kistalight få böcker utöver den vanliga läsningen att läsa när vi inte på rasterna tumlade runt på skolgården.
Stadsdelen kallades Knivsöder och det var långt från yuppiefiering, gentrifiering och hipsterboende.

Kistalight (Thommy Sjöberg) lägger in ett skolfoto från Högalids folkskola årskurs 1 läsåret !955 - 56 något med blurr men håll till godo så länge! En special för Gruppen Du vet att du är från Hornstull, Högalid när ... Bild Thommy Sjöberg

Sedan dess har många bäckar flutit i den pedagogiska skolpolitikens flod av experimentella idéer!
Folkskola, Enhetsskola och Grundskola 1962, från statlig enhetlig styrning till det kommunala självstyret. Framförallt är det äventyret med en gemensam sammanhållen Grundskola som fått sina törnar och i ärlighetens namn hela sin livstid varit utsatt för kritik. Det gäller makten över innehållet. Vad ska lärarna förmedla, hur, till vilka och vem bestämmer egentligen över arbetstiden.
Kommunaliseringen (1989) av grundskola och gymnasium var ett av de verkliga grundskotten mot det svenska skolbygget. Det andra var friskolereformen (1992) där det tillåtits en djungel av etableringar, vinstintressen och oklara, även odemokratiska till sitt väsen, etableringar av mystiska skolor.
Den tredje grundskottet mot grundskolan var det gamla trätoämnet om lärares arbetstider, förtroendetid och undervisningsplikt, något som även ledde till en lärarstrejk hösten 1989.
Men det handlade även om makten över innehållet och formerna för undervisningen. SKL som tog över efter 1989 ville få lärarna att arbeta i lärarlag ofta fick lärarna höra att de var förändringsobenägna och motsade sig skolans (SKL) utvecklingsarbete. Konferenser, lärarlag och sedan digitaliseringen blev ett verktyg för att binda lärarna till ett 8 till 5 jobb på skolan. Konferenser som ofta hängde på sidan av den ordinarie undervisningen och digitaliseringen som gjorde läraren till en byråkratisk administratör av sitt arbete.
Har någon sett en lärare på skolan?
Nej de sysslar med sin administration!

Den ej längre gällande närhetsprincipen att skolbarn ska ha rätten att gå i den skola som ligger närmast utan att de också har möjligheten att söka utanför sina rektorsområden tar sig rent absurda former!
Kistalight som bor i Kista hade sina barn på den tiden det begav sig (sista sucken för Grundskolan) i Ärvingeskolan nära Kista centrum och kyrka. I dag går det i huvudsak barn från Södra Järvafältet i den. Föräldrar i Rinkeby och Tensta tror att Ärvinge är en skola där det finns möjlighet att lära sig svenska. Kistabarnen och deras föräldrar söker sig till Stockholm innerstads skolor av samma skäl. Engelbrektsskolan mitt emot Tekniska Högskolan har därmed blivit en förortsskola. Barnen och fram för allt deras föräldrar i Engelbrekts församling får kalla fötter och söker sig till friskolor på Östra Östermalm och Gärdet.
Här blir segregationen hur tydlig som helst!
Flisor av skolan som en demokratisk rättvis möjlighet för alla barn att få en bra grund av kunskaper och utbildning?
Flisor och skärvor av en skolbänk!
Vad göra?
Hemfalla åt biträdande rektors allt spännande utvecklingsarbete, satsa på alla nya projekt som hela tiden var på förslag eller snöa in på en skola i världsklass 2030 från Stockholm Stads visionära pedagogiska avdelning?
Nej i dag hämtar vi kraft från katten Sigge på Vårsalongen.

Katten Sigge är en mycket närvarande kisse på årets Vårsalong. Enligt matte (konstnären) Clara Lindgren blev han 21 år och gick gärna på skogspromenader om någon, matte, bar honom i famnen. Sigge blev ungefär lika gammal som Kistalights katt Basse Basil, En 100-årig jamare från Kista, som var en revolutionär cool cat. Gemensamt har de att de bägge blev gamla, cirka 100 kattår, och var ena riktiga överlevare. Egenskaper som också kan behövas om man ska överleva en skolpolitiks (madness) galenskaper.
Vi avslutar med ett litet ...

PS Kistalight som pedagog
Problemen i skoldebatten är allt som oftast att man inte ens kan komma överens om vad som är problemen.
Vissa ifrågasätter om det ens finns ett problem.
PISA resultaten ifrågasätts!
Skolans problem beror på stora samhälleliga förändringar som stor invandring och segregation.
Dåliga matte resultat och stor bristande läsförståelse kopplas ej till förändringar i skolans och lärarnas pedagogik.
Digitaliseringen har omgetts av någon sorts romantisk svärmisk tro på en ny värld av möjligheter till inlärning där det saknats fundamentala kunskaper (insikter) om hur det egentligen går till när man lär sig läsa, räkna och öva språk, So och No ämnen.
Skoldebatten om problemen i skolan blir ofta som kvicksand!
Det går inte att bottna riktigt; forskare inom medicin (hjärnan) hävdar att eleven (hjärnan) har olika utvecklingsstadier, pedagogiska forskare klamrar sig fast vid sin förståelseproblematik, bara läraren kan förklara, göra ämnet intressant så lär sig eleven.
Ingenting om hårt arbete, tragglande av läxor, grammatik och fakta.
Att repetition är all kunskaps moder eller att det trots allt är eleven som ska göra jobbet.
It´s a hard work, bloody job, but someone had to do it!
Allra mest i alla dessa skoldebatter saknas ofta läraren röst. Han, hon eller hen som sliter i vardagen och som trots allt är den som dagligen arbetar med den ädla konsten att vara lärare.
Vad gör han, hon eller hen?
Jo kanske sitter hon, han eller hen just nu vid datorn och fyller i en pedagogisk rapport om elevens pedagogiska utveckling, som någon IT-konsult sammanställt till svindyra konsultpengar på något luddigt managementföretag, .

 Kistalight minns sin gamla grundskola med Sven-Bertil och Neil Youngs Long May You Run

We´ve been through
some things together
with trunks of memories
still to come
We found things to do
in stormy weather
Long may you run

/ _ _ _ /

Well it was
back in Blind River in 1962
When I last saw you alive
But we missed that shift
on the long decline 
Long may you run


© Thommy Sjöberg

Runda Light Oktober. Summary Skördefest på Norra Öland

Kistalight och Mimmi har varit på friluftslov på Norra Öland, vädrat sina förortssjälar i både sydväst och nordan. Dag 1 fredag, Lovet startar med en liten konstrunda längs norra udden. Tokenäs, Kroken, Neptuni Åkrar upp till Grankullavik och Art by Rimsberg med ateljé vid Trollskogsvägen. Milt men lätt duggregn, vänlig blåst från sydväst, konstnären Marie ställer in sina målningar med barbröstade modeller med lyster i ateljén efter att de har befolkat gräsmatta och trädgård. Kul med konst som vädras i väder och vind, får karaktär och liksom mognar. Kistalight skojar och berättar om Edvard Munch som äldre konstnär, surgubbe, som lät sina målningar stå i sin trädgård i Ekely utanför Oslo och få sig en dust med naturen, ibland (arg surgubbe) kunde han skjuta på dem med luftpistol om de som han tyckte trilskades och jävlades med honom.

Believe, fine arts print, efter original målning av Marie Rimsberg

Marie är en lättpratad konstnär, hon berättar gärna om hur hon arbetar med sin konst som projekt för hem och företag där hon gärna målar väggar och annan inredning som ett sätt att utsmycka miljön. Den egna utsikten från ateljén är magnifik med ett avlångt rektangulärt fönster med utsikt över Grankullavik. Viken med sitt gatt ut mot Östersjön och småländska fastlandet med sina skärgårdar i horisonten bildar en egen liten vacker fjärd, insjö eller som i engelskan a small sound där kartbilden har formen av en krabba med långe Erik på norra udden och Trollskogen på östra sidan som armar och klor. Dagar när vi längtar till Stockholms skärgård åker vi gärna upp till udden och promenerar längs Fyrstigen.

Något tycker vi att Marie Rimsbergs tavlor påminner om Carolina Gyllings konst; kraftfulla, energiska färger, och barbröstade kvinnor med ett personligt uttryck. Vi skyndar vidare på vår tur och hamnar på kafferep vid Sjöstorps gamla skola. Fika och sju sorters kakor för 60 pics, där ett glatt gäng panschisar, säkert 80 plus, sitter inklämda i en av skolans  mindre salar som om det vore en gammal släktträff. Kistalight och Mimmi väljer att ta en varmkorv med bröd, luften suger på Norra Öland, innan vi hastar vidare till Homrevet för en tur till stranden längs spängerna (promenadslinga a la träveranda) för promenad ner till havet och Östersjön. Fortsatt milt regn och sydväst, siktdjupet i diset bort mot Baltikum har sina begränsningar, det är ett väder för poeter med lätt blues (Blues Light) och space för skira akvarellmålare.

Nere vid Kroken, Byxelkrok, blir det promenader bland sjöbodarna och den nya piren, skördefesten tycks ännu inte ha tagit fart men vid Krokens Sallad och Fisk kokar man hummer i typ stora kokkärl, de grå rackarna som snart tar färg och blir lätt röda, är från Canada, Atlantkusten, och bellar 350 pics styck och man bör avnjuta dem så enkelt som möjligt med skirat smör, citronstänk och en aning grov salt anser en dam från Byxelkrok som har gjort detta till en tradition varje år det är Skördefest på Norra Öland. Kistalight och Mimmi avslutar dagen i sin enkla (sport)stuga i Enerums gamla Semesterby med en enkel måltid bestående av rostbiff, potatisgratäng och ett glas rött från Villa Puccini i Chianti Toscana, under kvällen ser vi sedan Amanda Bergmans kamp som sjungande bonde i Dalarna. 

Dag 2 lördag, i dag bär det av till Hagudden längs stenkusten, några km söder om vår enkla stuga, målet är Lennart Sjögrens lada med utställning av hans och hustrun Eva Forsbergs konst. Vi parkerar snett ovanför sjöboden för att promenera längs vägen upp till Sjögrens. Mimmi blir kvar i bilen för att snygga till sig, Kistalight tar en nypa luft och tar till sig svallet från kalkflishällarna, utsikten mot Blå Jungfrun, den ståtliga Oxeln i vägkanten. att det blåser en mild sydväst och att solen skiner. Två hästar med yvig man dyker upp kring bilen där Mimmi ordnar lockarna, Kistalight som tror sig vara trivselgubbe, djurvän (åtminstone kattvän typ husse i hundra kattår) har glömt morötterna men går fram till hästarna för lite small chatt. Ingen bra ide, den yngre mindre hästen (troligen hingst) njuter inte av att bli kliad ovan nosen, nafsar rent av obehagligt, visar stomatolgrinet, var är morötterna, och kastar med sin man medan den andra hästen (sto) mer betar och är cool. Kistalight kvistar runt bilen och kastar sig in i baksätet, vår kille i lång man visar sig vara upprörd, ställer sig vid framvagnen och sparkar upprepat in i framhjulet på fälg och däck medan stoet betar, vår kille tar en sväng runt vår Peugeot, vid bakluckan finns en dragkrok med kula där Kistalight har (tennislover) fäst en gul tennisboll. De uteblivna morötterna kanske kan ersättas av en gul tennisboll, vår kille nafsar, nafsar och nafsar men får inte loss tennisbollen från kulan på dragkroken. Gud ske lov inga sparkar där sedan knallar vårt hästpar vidare på heden i den karga Hagudden. Var det ett gudomligt möte med ett par pållar med lång man, sprungna som ur i en fantasyroman, ett par som uppfodrande tycker här ska inga sommarölänningar komma och kaxa sig eller är det naturen som man ska visa respekt och hänsyn för som uppenbarar sig? Kistalight och Mimmi bara undrar medan vi skyndar vidare i vår bil längs stenkusten, i dag hoppar vi över Sjögrens i ladan och fortsätter mot Galleri Alaoui för att kika på Anna Kajsas måleri på Byerumsvägen.

Runda Light 2th Skördefest på Norra Öland

 

Forts Dag 2 lördag, Galleriet Alaoui strax efter Byerum, Mensalvret och avfarten till Hornsjön passerar vi ofta på vår väg till Löttorp, spännande hus där, noterar vi, borde besökas, i dag blir det av. Galleriet är en smakfull skapelse, ett konstverk i sig, ser ut att vara ritat av en arkitekt med sina linjer och vinklar, ljusinsläpp i taket, perspektivdörr i glas mot trädgården, trädetaljer och färgsättning, dock har vår konstnär Anna Kajsa Alaoui också haft ett finger (ritstift) med i skapelsen.

Anna Kajsa är lika lättpratad som Marie i Grankullavik men kanske berättar hon mer om sina målningar, fler besökare har även lättare att hitta hit än allra längst upp på Norra Udden, så vi samsas med konstentusiaster och nyfikna från både Blekinge och Värmland. En besökare från Karlshamn slår till och köper ett verk inspirerat av batik. Kistalight blir särskilt imponerat av målningar med mycket ljus (guldskimrande) naturmålningar och även här skymtar några verk av barbröstade modeller, något för äldre herrar? Nåja Caroline Gylling säljer ofta sina tavlor med kvinnokroppar även till andra kvinnor.

När vi kommer till Löttorp förstår vi att här firas det verkligen skördefest i dagarna, massor av, hundratals, kromade lastbilar, trucks, med kranar och förgyllda lacker är här för ett meeting och för att visa upp sig. Vi hastar vidare ner till Källa och Ninnis Kroppkakbod, mängder av kunder där, och Mimmi handlar kvällsspis med en påse  kroppkakor.

Målet med utflykten till Källa är Ateljé Skärfläckan (låter poetiskt) strax norr om kyrkan, vid prästgården. Ateljén visar sig vara ett garage i ett 1940-tals hus där Bertil Lagergren ställer ut sin konst med akvareller från Norra Ölands landskap med lyriska toner och skärfläckor som motiv. En serie akvareller är från prärien i provinsen Alberta i Canada. Ljuset och tonerna  över en vidsträckt prärie känns som en andlig släkting till luften över alvarsmarker och det omgivande havet på Norra Öland. Bertil har många berättelser och goda stories att dela med sig av från Sörmland, Öland till Canada i sitt omväxlande liv från bonde, verkstadsarbetare till akvarellmålare. Sedan gör Kistalight och Mimmi kväller, hastar norrut till vår enkla stuga, på vägen möter vi rader av förkromade färggranna truckar på väg hem längs väg 136 medan vi ser fram emot Ninnis kroppkakor, lätt stekta med lingon och grädde, som vi zippar lire rosévin till. Kan man verkligen göra det? Man tager vad man haver när det är lördagskväll i stugan på Norra Öland!

Runda Light 3th Skördefest på Norra Öland

Open House i Sjögrens Konstlada i Haget! Bild mobil Thommy Sjöberg

 I dag går vi på avslut med vår skördefestrunda; dag 3 Söndag, vi tar nya tag med vårt försök att besöka Lennart Sjögren och Eva Forsberg i Haget. Taktiken i dag blir att närma sig deras konstlada ifrån Hunderum via skogsvägen, inga hästar där och (ganska) tydliga gula skyltar med konstrundan som visar vägen. Ingen genomfartstrafik står det på vägen vid gården och uthusen ned till ladan och vägen blockeras av både bil och fyrhjulig större gräsklippare. Kistalight tar till apostlahästarna för att promenera ned till ladan, Mimmi kvar i bilen, träffar både Lennart och Eva utanför ladan, alltid lika glada och vänliga, berättar om gårdagens hästar i hagen, little bit scarry, Eva har koll på att deras frigång är på väg att avslutas och att ägaren kommer att hämta dem och att de är oskodda. Både Lennart och Eva är på väg med en gäst (konstkund för affärer?) upp till sitt hus men bjuder in oss i ladan. Kistalight hämtar Mimmi och bilen, bara att köra förbi gräsklipparen som mest står där för att någon manick gått sönder säger innehavaren som också har dykt upp efter att ha varit och hämtat hjälp för att mecka med dylik tingest.

Bättre med får i hagen än hästar! Målning får i rörelse Lennart Sjögren Bild mobil Thommy Sjöberg

Äntligen dags alltså för att titta till Lennart Sjögrens och Eva Forsbergs konst! Det blir som att hälsa på hos gamla släktingar eller ännu bättre, det blir som att träffa gamla vänner. Ett lyckat och kul återseende och vi har hela ladan för oss själva. Lennart Sjögrens konst är som färgsatta poem, man upplever det karga landskapet på Norra Öland, det blå skimrande Kalmarsund med Smålandskusten i dis och fjärran, får, fåglars skrän, vindpinade enar, oxlar, hagtorn och nyponbuskar, svallet mot kalkflishällar, från ljusa till mer mörka stråk i själ och natur. Målningarna är som toner med kulör och ettt komplement till Lennart Sjögrens omfattande lyrik. 

Även Eva Forsbergs konst har poetiska drag, här gäller mer att teckna är att utelämna, naturen får stå tillbaka, motiven, ofta skapade i träsnitt, får kraftfull karaktär och rörelse och blir som dikter i det mindre formatet.

 Eva Forsberg är även en skicklig med sina porträtt i träsnitt, här fyra karaktärer som även har varit omslag till Lennart Sjögrens essäer, anar man inte Marcel Proust på en av dem.

Sjögrens lada, något av ett kulturcentrum på Norra Öland. En av Åkerbokonstnärernas viktigaste samlingsplatser, här är det musikkvällar med klassiska soaréer och ibland mer åt det poprockiga hållet och ibland med poesi-event med diktläsning och presentationer. När Lennart Sjögren fick Bellmanpriset av Svenska Akademien arrangerades en hyllningsdag med diktläsning av Stina Ekblad och även andra prominenta profiler deltog i hyllningarna. Det var lapp på luckan, utsålt, och tyvärr hann inte Kistalight och Mimmi med i svängarna för att greja biljetter.

Vi vinkar hej, au revoir, till Lennart, Eva och deras konstentusiast på gårdsplan och äventyrar oss vidare genom Hagudden inga hästar i dag, se Runda Light Oktober. Skördefest på Norra Öland! Målet är Elisabet Halls ateljé i Kohagslyckan, först en repa genom skogen längs Enerum/Hagskogs-förenings väg och björkallén förbi Skäftekärr ned till Byerum där vi följer kusten förbi Horns branter och stenbrott ned till Alvedsjö bodar. Kring stenbrotten och Alvedsjö har Åkerbokonstnärerna häckat genom åren, här hade Sven Ljungberg och hans hustru Ann-Margret Dahlqvist-Ljungberg sommarateljé där han målade arbetarporträtt och stenhuggeri. Under 1950-talet höll även författarna Ivar Lo-Johansson och Sara Lidman till här för skrivande, sommarviste och umgänge i konstnärskollektiv. Naturen mellan Horns stenbrott, Alvedsjö och in mot Horn och Elisabet Halls Kohagslyckan är något mjukare, öppnare, mer ljus på alvarshedarna än längst upp på nordvästra sidan av stenkusten upp mot Långe Erik.

Elisabet Hall, möjligen Stenkusten vid Horn, Bild mobil Thommy Sjöberg 

Vid ateljé Kohagslyckan pickar och trippar frigående trivselhöns omkring, Kistalight försöker sig på lite small chatt med hönorna vilket mest får tupparna att samla flocken, kuckeliku innan de blir Coq au Vin! Vi är de sista besökarna under söndagen och helgen. Elisabet hälsar välkommen och tycker att vi kan ha ateljéhuset för oss själva medan hon spisar en matlåda nyss levererad från Kalk i Löttorp uppe i sitt boningshus med familjen. Det blir som i Sjögrens lada, vi hälsar på hos konstverken likt gamla släktingar och vänner. De geometriska landskapen från kusten vid Hornslandet och Källa gamla kyrka känns igen som hennes personliga konstnärliga uttryck liksom porträttkonsten som Elisabet Hall utvecklat de senaste åren, trio med personliga tanter (original) hänger där,

- men vi saknar motorcykeltanten, en målning med kraft, energi och rörelse (även det ett original till tant). Vi saknar även porträttet av Gunnar Ekelöf från ett klassiskt fotografi, är de sålda eller hänger de på andra utställningar. Vykortet på Ekelöf efter Elisabet Halls målning har vi ramat in och det hänger på väggen hemma i Kista. Vi köper en plommonsylt marmelad, swisch, säger au revoir till målningarna och vinkar till Elisabet Hall på verandan som mumsar på sin matlåda från Kalk. 

Vägen hem via östsidan och leende små gårdar i kvällssolen mellan Högby och Mellböda till Enerums gamla Semesterby för kvällsspis och mysig TV-kväll medan vi tänker på att Lennart Sjögren, Eva Forsberg och Elisabet Hall tillsammans med de andra Åkerbokonstnärerna fördjupar vår upplevelse av Norra Ölands speciella natur, bygdens förutsättningar och dess människor. Där de skapar sina egna personliga  uttryck, si så där bortom konstnärliga klichéer av gulliga får, trollska Blå Jungfrun och solnedgångar över Kalmarsund och pst glöm inte morötterna om du stöter på mystiska hästar med yvig man i dina turer längs stenkust, hagar och norra udden.

© Thommy Sjöberg

Dylan på Fryshuset

 

Dylan på Fryshuset, vad är detta? Kistalight behöver bara en liten touch av vibbar, antydning om sin gamle singer/songwriter hero, för att gå igång och få ett återfall i sitt Dylanberoende!

Men vad är detta, Dylan på Fryshuset? Biljetterna kostar 290 pics och platserna är onumrerade och på Fryshuset får 2000 personer plats. Kostar lagom mycket tycker Mimmi som inte är allt för imponerat av vår diktande bard från Hibbing och Nobelpristagare men kan gott tänka sig att bli bjuden på en sådan konsert. Inga djupa sår i hushållskassan där inte!

Visst ska en artist av Bob Dylans magnitud spela på andra arenor och till mer magnifika priser? Kanske är det något sorts konstprojekt han håller på med? Billiga spelningar till folket med lite querr inramning, se tjejen ovan med sin arm över huvudet! Ett konceptuellt konst och musikprojekt för att befria sig! Karln, vår poet och musikant, är ju trots allt stenrik och vill kanske återvända till sin ungdoms arenor och publikt återuppleva sin frihetslängtan, eller vill han bara äntligen komma loss från sin eviga NET-Tour, gå på avslut och bli en trubadur igen hos folket.  

Viss förvirring och kritik i kommentarerna på Ticketmasters Facebooksida; hej hå Dylan på Fryshuset, billiga biljetter men även olika uppfattning om priset på biljetterna,  Bob Dylan som sångare och musiker - man hör inte ett ord vad karln sjunger, ironi kring Ticketmasters rubriksättning. indignation så här gör man väl inte - fake info, fakta om att så här många heter Dylan  i Sverige, med både för och efternamn, man heter väl vad sjutton man vill, typ fria ordet, både som artist och medborgare! 

Några har koll på läget och berättar att artisten Dylan är i själva verket brittiska Natasha Woods som kallar sig Dylan när hon skapar personlig pop med hjärtat utanpå, 2022 släpptes debutmixtapet The Greatest Thing I’ll Ever Learn som direkt slog sig in på albumtopplistan i hemlandet. I samband med detta gjorde hon också hyllade supportspelningar till bland andra Bastilla och Ed Sheeran. I år har vi bjudits på ett gäng ytterligare ultrastarka singlar, och i vår – den 11 februari – har det blivit dags att komma till Sverige för en efterlängtad spelning på Fryshuset i Stockholm. Biljetterna är släppta!

Så här låter Dylan IRL i Liar Liar ft Bastille

Vem tolkar Dylan bäst om inte Dylan, Kistalight kör några rader från I shall be free no #10 från Another Side of Bob Dylan , se från Facebook inlägg Ticketmasters sida nedan! En sida där mar verkar ha stängt av kommentarfältet! 

Thommy Sjöberg

Det är Dylan som försöker komma loss från Bob Dylan, komma ut ur garderoben liksom, äntligen hoppa av sin evinnerliga NET-Tour. Dylan var namnet. I got a woman she's so mean/she sticks my boots in a washing macchine/Sticks me with buckshots when I'm nude/Put's bubblegum in my food/She's funny, wants my money, calls me honey  Kistalight

• 21 tim
• Gilla
• Svara

Thommy Sjöberg

Tjoho, alla herrar ovan Bob Dylan hette Robert Zimmerman. Dylan är liksom lite taget av en poet från Irland som hette Dylan Thomas, troligen är det så, men med Bob D kan man aldrig vara riktigt säker. Tjejen ovan har Dylan som smeknamn, trevligt, 3vligt tycker jag! 

• 2 d
• Gilla
• Svara
• 
  

Thommy Sjöberg

Hur kan det bli så här, förprogrammerade ord, Dylan Thomas var från Wales, gillade whisky för mycket, trilla av pin på Chelsea Hotel i New York, där även Bob Dylan gillade att hänga när det begav sig. 

© Thommy Sjöberg