Kistalight gör ett sommarpaket med böcker, i centrum Annie Ernaux med Åren, precis utläst i dag. Stor igenkänning, även om man är typ äldre kille, kanske inte i barndomen med ett krigshärjat Normandie och inte med alla franska företeelser och kändisar men med tidsandan och vad som var PK på vänsterkanten och i lärarrummet. Annie Ernaux har utformat en egen berättarstil, en sorts kollektivroman för fyrtiotalister, jaget får stå tillbaka för tiden och flödet av händelser, bilder, musik och talesätt.
Klassresan och lärarkarriären tonas ned för att försöka fånga en samtida samhällsutveckling i förbigående berättar Ernaux även om sin gamla bondkatt som blev 16 år. När hon begraver katten i hörnan av sin villatomt kommer hon att minnas alla sina döda och kommer till en insikt och facit över sin egen tid, den som är framför (förminskad) och den som är bakom henne.
Mellan raderna skymtar också en kamp för Annie Ernaux; drömmen om att skriva och vägen för att hitta sitt eget språk. En fight, inte Light, som säkert har påverkat hennes äktenskap, relationer till barn, vänner och älskare. Boken blir därmed också en skildring om konsten att skriva. Kistalight undrar även om det inte är Marquerite Duras som inspirerar till de små korta prosalyriska stycken i början och i slutet av Annie Ernaux minnesberättelse.
Ungefär skriv inte vad som är, skriv vad som inte är!
Om Marcel Proust i På Spaning ... var en själens molekyllärfysiker och litteraturens stora söndagsbarn som kunde leka med stilar, hade en särdeles iakttagelseförmåga och återuppfann tiden i smaker och dofter så är Annie Ernaux en flitig lärare, briljant kollega från kollegiet, med sina föräldrars arbetsmoral och uthållighet i ryggsäcken. Tiden fångas i ett kollektivt flöde av bilder, händelser och musik si så där mellan 1940 och 2005.
Annie Ernaux egen tid!
Betyg Fem goda lektioner av fem i kollektiv minneskonst!
PS Se även kommentar nedan och kommande bloggar om vår Sommarläsning!
To be continued ...
© Thommy Sjöberg
Tjoho, visst önskar man att Annie Ernaux skulle vara lite mindre duktig och PK, kanske en liten släng av Michel Houllebeqc vilda högernationalism men visst mellan raderna förstår man att hon inte är obekant med porrfilm i alla fall! Tjoho 🤸♂️🏄⛵️🎷🍒😎
ReplyDeleteFrån vår bokrad i Sommarläsning ovan drar vi Helen Macdonalds Aftonflykter eller som den heter i original Vesper Flights. En mycket poetisk titel som beskriver tiden för tornfalkarnas flykt mot ovan, departure time, för fångst av insekter och en annan föda. Essän får räknas som en av huvudbitarna i Macdonalds samling.
ReplyDeleteEn av de tyngre bidragen i samlingen är I hennes Omloppsbana, Nathalie Cabrol, hon är forskare, astrobiolog och planetgeolog och hon räknas som specialist på planeten Mars. Hon har sin bas i Mountain View i Silicone Valley där hon är chef på ett forskningsinstitut. Essän har varit publicerad i New York Times Magazine och är ett lysande porträtt (igenkänning?) av Nathalie Cabrol och en fantastisk rese och naturskildring från Atacamaöknen i Anderna. En av världens torraste öknar med inslag av salt i gränstrakterna mellan Chile, Peru och Bolivia. Höjden är över 4000 meter och bland saltkristaller, viss luftfuktighet och ljuset på den höga höjden skapar mäktiga poetiska naturupplevelser likt en lyskraft som tunt skirt benporslin. Det är ett landskap som Cabrol känner sig hemma i för sina studier för att hitta miljöer som påminner om planeten Mars.
Helen Macdonald är en fågelkännare av rang, minns H som i Hök, många av essäerna i boken är inkännande bitar t ex om tornfalkar som beskrivs som utomjordingar som lever mycket av sin tid på höga höjder, i flockar när de stiger upp emot sina höjder på 3000 meter, se Vesper Flights, där i dsk atmosfäriska skiktet kan de rent av förutspå vädret, en förmåga som är bra för deras kollektiva jakt på insekter, vatten och annan föda.
Andra essäer handlar om svanmärkning (mönstring), bra mycket en bit om nationalromantik, brittisk särart och konservativ nationalism. Några andra kapitel handlar om Fågelholkar och Pilgrimsfalkar och höga torn som blir ett stycke ruinromantik och hur falken hittar in bland skyskraporna i New York. Ett trevligt kapitel är Murmurations som handlar om starflockar och deras förmåga att utbyta information i grupp som skapar deras fantasifulla snabba rörelser i olika stadsmiljöer, gärna ovanför gamla historiska monument. Kistalight minns starflockan ovan akvedukten Valens i Istanbul när det begav, stor upplevelse! Mer om fåglar blir det i kapitlen Solfåglar och kashmirbollar, En gök i huset och Framdukade fåglar.
Aftonflykter avslutas med tre självbiografiska essäer, kanske något för en kommande självbiografi?!
Betyg Fem flockar tornfalkar av fem som stiger i Vesper time.
// Kistalight