I Klas Östergrens Renegater väljer vi att läsa kapitel V (s 483 - 652). Varför inte med titeln Krisen i Svenska Akademien eller Skittunnan Satt Under Fläkten (från citat herr Elm i boken). Klas Östergrens kapitel om krisen i svenska akademien är värd en egen titel och en egen bokutgivning.
Kanske kommer den i framtiden?
Hur som helst är det en underfundig berättelse om vänskap, svek och värdegrund och med en hel del om Svenska Akademiens historia.
Mumma för en litteraturvetare och en bokläsare!
Möjligen kan kapitlet läsas som en motvikt eller komplement till Matilda Gustafssons Klubben, se Kistalight Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
Kulturprofilen roll sätts in i ett tidsperspektiv, före och efter #Metoo som var ett paradigmskifte, och sätts in på en rimligare debattnivå än den som rådde på DN:s kultursidor och bland en massa andra tyckare.
Narrativet om Svenska Akademiens roll som det svenska kulturlivets maktcentrum får av Östergren en mer nyanserad och balanserat uttryck än hos den dominerande offentligheten.
Inom kulturlivet har statliga institutioner, politiska etablerade organisationer, de stora förlagen, (gammel) media och numera sociala media (ny aktör) väl så mycket makt menar Östergren.
Kistalight nickar bifall.
Det unika med Akademien är att det är en unik fristående korporativ institution, stiftelsekaraktär, med stort ekonomiskt och kulturellt kapital, väl förvaltat, med konungen som beskyddare.
Otidsenlig alltså!
Men väl en motpol till statliga och politiska organisationer och gammelmedia!
Vilket retar gallfeber på många i gammelmedia och något som Kistalight är riktigt förtjust i! Se tidigare blogg Svenska Akademien i Våra Hjärtan.
Ett viktigt begrepp hos Östergren är den dolda kritiken, på norsk Den skjulte kritikken. Där den i Oslo varit föremål för akademiska seminarier ... med bland annat Herr Styvrepe, Horace Engdahl, som deltagare. Den dolda kritiken skulle kunna beskrivas som (light version) av de koder som ligger bakom när litteratur, konst, musik mm räknas som finkultur. Den upphöjda kultur som är föremål för hyllningar i media av uppburna recensenter och ligger till grund för stipendieutdelningar men en litteratur som knappast säljer något på marknaden eller når folkliga framgångar och erkännanden. Den dolda kritiken är är personstyrd och svår att kategorisera och kan beskrivas som en viskningslek där budskapet sprids från mun till mun bland de kulturbärande och tongivande kretsarna tills det blir ett rykte. Den objektiva kvalitetsbedömningen är godtycklig den absolut viktigaste faktorn är vem som uttalar omdömet.
Subjektiv och grumlig (dold) agenda bakom stipendier och hyllningar kan skapa ett tomrum och missnöje och här någonstans kan Kulturprofilen och Klubben kliva in. Se Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
Klubben alltså som symbol, Forum (ha...ha) för den dolda kritiken och där Kulturprofilen får ett utrymme för sin agenda, kring den yta (med ett vaccum) som stavas finkultur!
Där även Herr Styvrepe (Horace Engdahl) och Herr Darrgräs (Anders Olsson) och Fru Timotej (Kararina Frostenson utomordentlig företrädare för den dolda agendan, kritiken) och Fru Stagg (Jayne Svenungsson som intrigerar med ryktbar undersökande journalist) och lite mer i periferin Fru Råg (Sara Danius), Fru Slok (Kristina Lugn) var besökare på Klubben.
Östergren inför en festlig namngivning på Svenska Akademiens medlemmar där alla får ett eget namn hämtat från växtriket med olika benämningar på grässorter.
Några gräsnamn (som agentkoder) till!
Gräs en art som är böjbar men ändå tålig för väder och vind!
Herr Svingel (Klas Östergren själv), fru Vass (Sara Stridsberg även hon i viss mån en sinnebild för den dolda kritiken men med hög konstnärlig verkshöjd), herr Elm (Peter Englund), herr Kavle (kjell Espmark), herr Havre (Per Wästberg storläsare och tongivande i Nobelkommittén), herr Elm (Peter Englund) som även lanserar idén (ungefär) om att, om en skittunna ställs fel i en gammal byggnad när man installerar nya fläktar så luktar det i hela huset och lite till!
Apropå Kulturprofilen, modernitet, transparens och Svenska Akademien!
Klas Östergren söker ett sammanhang, en gemensam nämnare, för herr Styvrepe, fru Timotej, kulturprofilen även kallad klubbvärden och deras agerande och hittar Johnny Bode en av de svenska underhållningsbranschen värsta och geniala enfant terrible. En skojare med kaliber; talang och begåvning, låtskrivare, bedragare, tjuv, misslyckad nazist, upphovsman till operetter i Wien, författare, upprepad bedragare, skrivit Bordellmammans visor och tonsatt klassiker, skulle säkert kunna vara föremål för någon psykiatrisk diagnos.
Hos Johnny Bode hittar Klas Östergren en symbol (metafor) för turerna kring klubbvärden, fru Timotej och deras vänskap med herr Styvrepe och medlöparna fru Stagg, fru Slok och herr Darrgräs och några till. Något fel (vajsing) i relationen (varseblivning) måste det ha varit i att kunna skilja på vem en person är och vem en person vill vara, mellan sken och verklighet, eller som vi säger i dag imagen från en narcissistisk Instagram verklighet eller den en person verkligen är. En fransk intellektuell utbildad från ENS Ecole Normale Superieure eller annan elitskola i Frankrike hade antagligen blixtsnabbt genomskådat klubbvärdens pompösa stil och personliga ihålighet (karaktär) tränade som de är i både språk (franska) och intelligent stringens.
/ _ _ _ /
Med ett citat av Leonard Cohen, I´m leaving the table, I´m out of the game. lämnar herr Svingel (Klas Östergren) Svenska Akademien och beviljas senare, efter konungens stadgeändringar (2/5 - 18) utträde ur Akademien tillsammans med fru Totel (Kerstin Ekman), fru Losta (Lotta Lotass) och fru Vass (Sara Stridsberg).
Något Nobelpris delades inte ut 2018 istället blev det två pris året efter, 2019, som delades ut. Det förlorade året 2018 blev det en värdig vinnare Olga Tokarczuk från Polen för en berättarkonst som med encyklopedisk lust gestaltar gränsöverskridandet som livsform vilket det litterära etablissemanget tyckte var helt i sin ordning.
Värre då med 2019 års vinnare Peter Handke som fick priset för ett inflytelserikt författarskap som med stor språkkonst har utforskat periferin och människans konkreta erfarenhet. Här anade man herr Styvrepes inflytande och intrigerande trots att han inte längre var med i den speciella Nobelkommittén i Akademien (fått sparken där) trots allt hade han styrt herr Darrgräs och fru Slok, blidkat herr Havre och de övriga storläsarna.
Vilken arrogans att välja en författare som förnekat folkmorden i Srebrenicamassakern i de Jugoslaviska krigen och tagit ställning för den i Haag dömde serbiske ledaren Milosevic.
Peter Handke var stor på 1970, PK och då en litterär trend i finkulturens värld, och passar säkert in i herr Styvrepe, herr Darrgräs och Fru Sloks och de övrigas agenda när det gäller den Dolda Kritiken. Se även bit från Kistalight Gott Nytt Läsår 2020 från Kistalight!
Klas Östergrens jämförelse med Johnny Bode för herr Styvrepe, fru Timotej, klubbvärden och klubben Forum och turerna kring Svenska Akademien är kanske inte alls orättvist.
Det får historien utvisa! Betyg för Klas Östergrens Renegater; fem tåliga, uthålliga och strävsamma grässorter av fem!
Juryns motivering: Med kungligt beskydd, en stinn kassakista, fastighetsinnehav och prestigen i att dela ut världens finaste litteraturpris hade Svenska Akademien kunnat välja att tryggt vila på lagrarna, lyfta sina jetonger, endast göra bekväma val och hösta in kulturetablissemangets välsignelser. Men så icke! Med en generositet som torde ha kostat på har dessa herrar i frack och damer i aftonklänning i stället bjudit på ett ständigt flöde av spränghett skvallerstoff liksom grunder för underhållande polariserande kulturdebatter och allmänt häckel – allt sådant som får ses som ett uppmuntransvärt beteende i sann Bode-anda.
Faktum är att akademien redan under ett antal år legat väl till för ett Johnny Bode-pris. I år utgjorde den dock ett självklart val.
Akademien får priset för en enastående dramaturgisk duperingsbragd. Efter de senaste årens svårslagna formtopp av skandaler och interna pajkastningar har man först invaggat massorna i tron att man slutligen tagit till sig av den externa kritiken, bara för att sedan likt en perfekt fekalieträff i bordsfläkten slå till med att utse en folkmordsförnekare till Nobelpristagare. Givetvis toppat med åtföljande interna avståndstaganden och nya avhopp. Bom succés, som Johnny Bode brukade uttrycka det!
Priset bör dock även ses som en uppskattning av den flera sekler långa och trogna tjänst i de mer eller mindre litterärt spirituella skandalernas tecken, som akademien presterat.
To be continued, biten, om Klas Östergrens Renegater får bli en egen blogg!
© Thommy Sjöberg
Så här skrev vi om Peter Handkes Långsam Hemkomst januari 2020.
ReplyDeleteLångsam läsning (går trögt) av Peter Handkes Långsam Hemkomst blir årets första utlästa bok!
Hur kunde de, Svenska Akademien, ge Handke Nobelpriset?
Hur som helst Kistalight prövar en läsning. Handke skriver en distanserad, i och för sig detaljerad prosa, få ort och personnamn, huvudpersonen Sorger befinner sig i ett land långt norrut ovanför polcirkeln. Han håller på att avsluta något! En avhandling i geologi? Språket är både fackmässigt men även lyriskt; meander, hästhovsjöar, källgrytor, trågdalar, och glaciärmjölk och så vidare när han beskriver landskapet. Uppbrottet sker långsamt han lämnar sin ort, kvinnan han har någon sorts relation till benämns som indianskan och kollegan som faktiskt har ett namn, Lauffer, som vill leva men inte dö på den norra orten. Sorger kommer till västkuststaden bor på en landremsa längs havet, umgås med grannar, träffar två damer i en dalkjusa vid havet, han går på konsert med en sångare som inte ler en enda gång (Bob Dylan?) en sångare som speglar Sorgers isolering. Via skidort i Klippiga Bergen, Mile High City, besöker han en död kamrat (nyss avliden) som har försörjt sig som skidlärare, han hittar vägen till New York som faktiskt benämns med namn och får en vän vid landningen, främlingen kallade sig Esch. Han flanerar runt i staden gör sina iakttagelser och har sina funderingar. I natt planet hem till Europa för Sorger griper författaren Peter Handke in i handlingen: Käre Sorger det syns som om du vore på din "första verkliga resa", där man, så sades det, lärde sig "vad den egna stilen är".
Peter Handke har skrivit, boken är 40 år gammal, ett existentiellt poetiskt verk, säkert låg det rätt i tiden då 1979. Genom sin lyriska distanserade stil kanske man kan säga att verket är tidlöst och man kan förstå att Herr Olsson, Fru Lugn och Herr Engdahl i Svenska Akademien och de övriga från Forum-gänget har valt en gammal litterär husgud från sin ungdom när Handke fick Nobelpriset 2019. Tror bestämt att vi på Kistalights redaktion ska pröva att läsa Olga T. 2018 år Nobelpristagare som säkert är en betydligt livligare berättare än Peter Handke och mer i redaktionens smak.