Vi börjar från vänster Röda Rummet av A S, omläsning av en klassiker, den första moderna romanen i svensk litteratur. Där mer Stockholm (staden) är det centrala temat i skildringen än enskilda karaktärer. Men visst gestaltas ett härligt antal personer från Stockholms artist och författarliv som både krumelurer, karikatyrer och med en vass satirisk penna för de giriga, fåfänga och de som missbrukar makt. Kistalight råkar läsa kapitlet om Arma fosterland, just den dagen då vi har en misstroendeförklaring mot den svenska regeringen i riksdagen och vi måste säga att Röda Rummet känns märkvärdigt aktuell!
Länge har vi varit på jakt efter Nationalupplagan av Röda Rummet, med vår gamle litteraturlärare Carl Reinhold Smedmark (1918 - 95) som redaktör, för vår omläsning. Vi har rotat bland diverse kända antikvariat (Ryes och Blå Tornet) i Stockholm men gått bet på uppgiften, istället hittar vi den i djupaste Småland på ett fin-fint antikvariat i Mörtfors - se Mörtfors Light!
Strindbergs Röda Rummet lever genom sitt språk, den stilistiska spänsten, det rörliga sinnet, iakttagelserna och de livliga utropen men det kan vara spännande att ta del av Nationalupplagans info om hur samtiden tog emot Strindbergs roman, vilka karaktärerna var (nyckelroman), hur den sålde (den var en bestseller - se nyckelroman) och hur den politiska och ekonomiska situationen var i 1870-talets Sverige. I stort sett har vi redan läst klart (omläsning) Röda Rummet med illustrationer av Arvid Fougstedt när vi fyndar Nationalupplagan i Mörtfors.
Röda Rummet en roman för alla tider!
Nästa bok från vänster är C. M. Bellman Sånger, Dikter och Epistlar där vi väljer att läsa Fredmans Epistlar mest för att vi upptäcker att ett av våra egna äventyr i ungdomen, när vi var ute och rumlade, hörde hemma på en litterär adress.
Skådom nu Kolmätargränden, / smal och smutsig, full med grus / rådstutaket syns vid änden, / s´en blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnat fönstergaller / syns en nymf med skinnkarpus; /strax burdus / slagsmål och skvaller; / nakna hjässor, tomma krus. (N:o 34 Fredmans Epistel) Citat från Bellman
Blir lite närläsning från platsen och i minnesbiten innan vi tar oss an resten av Fredmans Epistlar.
Kistalight hävdar bestämt att Bellman och Strindberg är syskonsjälar i den svenska litteraturen, samma livliga stil, utropen, det rörliga sinnet, virtuoser i språkbehandlingen, användande av tyska och franska ord (Strindberg senare i livet även engelska), Stockholm som tema (Röda Rummet och Fredmans Epistlar där de skapat egna litterära världar) det precisa i detaljerna och bruket av namn på orter, platser och gator, ett persongalleri av krumelurer som karaktärer med verkliga personer som förebilder, alltså en nästan journalistisk syn på tillvaron där de inte väjer för realistiska detaljer med precisa iakttagelser om vardagens fattigdom och elände. Dessutom, kuriosa, är båda födda i vattumannens tecken vilket ju förebådar ett ljust och luftigt sinnelag med engagemang i samhällsfrågor och medmänsklighet om än på lite avstånd.
Tredje boken ovan är utställningskatalogen från Moderna Museets utställning om Alberto Giacometti Face To Face med texter om konstnären. Katalogen är väl så litterär med texter av bland annat Georges Bataille, Jean Genet och nobelpristagaren Samuel Beckett. Alla tre nära vänner till Giacometti, de tillhörde hans umgänge på Paris caféer och de satt modell för hans porträtt när han målade. Kistalight har läst de flesta texterna, bläddrar gärna i katalogen, kikar gärna på bilderna och har tidigare bloggat om Giacometti, se Face to Face Light Giacometti på Moderna!
Kul med Giacometti och hans lilla ateljé på rue Hippolyte Maindron i Montparnasse kom att bli en träffpunkt, kulturhäng, där det var roliga fester och en mötesplats för konstnärer, författare. En plats där berömda fotografer som Henri-Cartier Bresson och Christer Strömholm förevigade Giacometti, hans konst och modeller.
Giacometti är en del av stadsdelen Saint Germain des Pres DNA och han är en god representant för den eviga bohemen i Paris och den intellektuella boom som fanns kvarteren kring caféerna Flore, Deaux Magots och Place de la Saint Germaint des Pres under mellankrigstiden, www2 och 1950-talet.
Nästa bok, Anna Fock Kustobservationer, är en trevlig ny bekantskap (inte lika litterär tung som de övriga i bokstillebenet) där Liis huvudpersonen är något av en punkflanör från Tallin i Estland. Det blir en ironisk släng åt traditionell flanörlitteratur (en mycket manlig genre). Liis är en ung punkig tjej (kvinna) som trampar runt i Tallins hippa Gamla Stan, sunkiga ryska kvarter, nybyggda förorter, dricker hipsteröl och går på punkkonsert med häftigt estniskt röj. Hon har kärlekssorg, försöker komma över förlusten av pojkvännen Madis som försvunnit till soliga Tropikerna för att öppna (starta) en bar på en idyllisk ö och strand. Liis hinner även med en romans (försök) med Kaur, som drabbas av sjukdom (testikelcancer) och där hon inte riktigt får kreera rollen som flickvän.
Till vardags arbetar Liis som städare på Östersjöfärjorna och frilansar som korsordsbyggare på ett antal tidningar efter en utebliven akademisk karriär inom språk och lingvistik.
Vilket karaktärsscenario!
Berättar tekniskt inleds varje kapitel med en kort kärnfull observation (Kustobservationer) från de olika miljöer Liis rör sig i, redan inledningen bjuder på prosa med märg: Tallins hamn, D-terminalen. Vid taxistationen sover en man med Viru Valge reklam på mösan. Han har en välfylld kasse från SuperAlko som huvudkudde.
Eller den här - inte dum den heller!
Harju, 21,15. En man med jättemustasch går längs gatan med orimliga långa kliv. Ur ryggsäcken han släpar efter sig spelas James Bond-ledmotivet på hög volym.
I Klas Östergrens Renegater väljer vi att läsa kapitel V (s 483 - 652).
Varför inte med titeln Krisen i Svenska Akademien eller Skittunnan Satt Under Fläkten (Kistalights kurs). Klas Östergrens kapitel om krisen i svenska akademien är värd en egen titel och en egen bokutgivning.
Kanske kommer den i framtiden?
Hur som helst är det en underfundig berättelse om vänskap, svek och värdegrund och med en hel del om Svenska Akademiens historia.
Mumma för en litteraturvetare och en bokläsare!
Möjligen kan kapitlet läsas som en motvikt till Matilda Gustafssons Klubben, se Kistalight Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
Kulturprofilen roll sätts in i ett tidsperspektiv, före och efter #Metoo som var ett paradigmskifte, och sätts in på en rimligare debattnivå än den som rådde på DN:s kultursidor och bland en massa andra tyckare.
Narrativet om Svenska Akademiens roll som det svenska kulturlivets maktcentrum får av Östergren en mer nyanserad och balanserat uttryck än hos den hos dominerande offentligheten.
Inom kulturlivet har statliga institutioner, politiska etablerade organisationer, de stora förlagen, (gammel) media och numera sociala media (ny aktör) väl så mycket makt menar Östergren.
Kistalight nickar bifall.
Det unika med Akademien är att det är en unik fristående korporativ institution, stiftelsekaraktär, med stort ekonomiskt och kulturellt kapital, väl förvaltat, med konungen som beskyddare.
Otidsenlig alltså!
Men väl en motpol till statliga och politiska organisationer och gammelmedia!
Vilket retar gallfeber på många i gammelmedia och något som Kistalight är riktigt förtjust i! Se tidigare blogg Svenska Akademien i Våra Hjärtan
Ett viktigt begrepp hos Östergren är den dolda kritiken, på norsk Den skjulte kritikken. Där den i Oslo varit föremål för akademiska seminarier ... med bland annat Herr Styvrepe, Horace Engdahl, som deltagare. Den dolda kritiken skulle kunna beskrivas som (light version) de koder som ligger bakom när litteratur, konst, musik mm räknas som finkultur. Den upphöjda kultur som är föremål för hyllningar i media av uppburna recensenter och ligger till grund för stipendieutdelningar men knappast säljer något på marknaden eller når folkliga framgångar och erkännanden. Den dolda kritiken är är personstyrd och svår att kategorisera och kan beskrivas som en viskningslek där budskapet sprids från mun till mun bland de kulturbärande och tongivande kretsarna tills det blir ett rykte. Den objektiva kvalitetsbedömningen är godtycklig den absolut viktigaste faktorn är vem som uttalar omdömet.
Subjektiv och grumlig (dold) agenda bakom stipendier och hyllningar kan skapa ett tomrum och missnöje och här någonstans kan Kulturprofilen och Klubben kliva in. Se Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
Klubben alltså som symbol, Forum (ha...ha) för den dolda kritiken och där Kulturprofilen får ett utrymme för sin agenda, kring den yta (med ett vaccum) som stavas finkultur! Där även Herr Styvrepe (Horace Engdahl) och Herr Darrgräs (Anders Olsson) och Fru Timotej (Kararina Frostenson) och Fru Stagg (Jayne Svenungsson) och lite mer i periferin Fru Råg (Sara Danius), Fru Slok (Kristina Lugn) var besökare på Klubben.
Östergren inför en festlig namngivning på Svenska Akademiens medlemmar där alla får ett eget namn hämtat från växtriket med olika benämningar på grässorter.
To be continued, biten, om Klas Östergrens Renegater får bli en egen blogg!
© Thommy Sjöberg
Svenska akademin grundades 1786 av Gustaf den III. Dess syfte är att arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet. Valspråket är Snille och smak. Förebilden var Franska Akademin och ursprungligen var tanken att även Svenska akademin skulle bestå av 20 ledamöter men Gustaf den III tyckte att benämningen de aderton hade en mer (svensk) språklig och poetisk klang.
ReplyDeleteI mars 1786 utsåg Gustaf den III Akademiens första 13 ledamöter. De skulle vara av tre kategorier; skönlitterära författare, lärda och herrar. De senare skulle representera börd och smak. Den 5 april 1786 instiftades sedan Svenska Akademien i Börshuset i Gamla Stan. De ursprungliga tretton valde nu de resterande fem ledamöterna. Flera av dem var upplysningsmän, andra var lärda och flera kom från kända ämbetsmannasläkter.
Gustaf den III:s syfte med Akademiens grundande var även att skapa en motvikt i kulturlivet till universitetens inflytande, främst då Uppsala Universitet. Svenska Akademien organiserades då som en offentlig korporation som innebar att den är fristående från statlig inblandning men med kungen som rår över dess regelverk (stadgar). I dag förvaltar Akademiinvest Akademiens tillgångar som är betydande och ligger till grund för en del av priserna och stipendierna.
Kistalight som tror att Gustaf den III:e var en av de smartaste regenter vi har haft genom århundradena, dock att talangerna var något ojämnt fördelade, så hade han en utomordentlig koll på det här med härskarteknik. Grundandet av Akademien kunde då ses som ett led i att utöva och behålla makten. Upproriska män (herrar), lärde och författare med upplysningsidéer och revolutionstankar kunde då knytas till kungen i ett slutet sällskap och kivas, debattera och mobba varandra, istället för att göra revolution. Vi har dock inte riktigt kunna belägga den senare tesen trots att vi lusläst kapitlet Gustav III:s parnass av Sven Deblanc och Sverker Göranssons i Från runor till romantik ur Den Svenska Litteraturen.Just att Svenska Akademin är en fristående organisation, korporation, med de aderton (used to be) lärda i förhållande till stat och kapital gör det också till en mycket spännande och unik organisation.
Visst ... visst tycks ledamöterna omedelbart transformeras efter inval och bli någon sorts feodalt frälse i pösiga lightversioner från Gustaf den III:e tid och reta gallfeber på frikyrkopastor Wiman på DN kultur och före detta fruar till ledamöter som tycks närvara i alla TV-soffor..
Kistalight tycker ändå att om Akademien lyckas modernisera sig, med ökad transparens, de nya stadgarna om rätten att avgå och att medlemmarna ska delta i Akademiens arbete annars uteslutning efter två år är en bra början.
Från vår tidigare blogg Svenska Akademien i Våra Hjärtan, citat;