Kistalight Adresses

Thursday, July 29, 2021

Sommarläsning Light Anno 2021

 

Stilleben, böcker, från början av sommaren, juni,  2021, ... August Strindberg, Carl Michael Bellman, Alberto Giacometti, Anna Fock och Klas Östergren. Tunga namn i kulturens värld och en yngre spännande författare, Anna Fock, med sin spaning Kustobservationer. Bild Thommy Sjöberg

Vi börjar från vänster Röda Rummet av A S, omläsning av en klassiker, den första moderna romanen i svensk litteratur. Där mer Stockholm (staden) är det centrala temat i skildringen än enskilda karaktärer. Men visst gestaltas ett härligt antal personer  från Stockholms artist och författarliv som både krumelurer, karikatyrer och med en vass satirisk penna för de giriga, fåfänga och de som missbrukar makt. Kistalight råkar läsa kapitlet om Arma fosterland, just den dagen då vi har en misstroendeförklaring mot den svenska regeringen i riksdagen och vi måste säga att Röda Rummet känns märkvärdigt aktuell!
Länge har vi varit på jakt efter Nationalupplagan av Röda Rummet, med vår gamle litteraturlärare Carl Reinhold Smedmark (1918 - 95) som redaktör, för vår omläsning. Vi har rotat bland diverse kända antikvariat (Ryes och Blå Tornet) i Stockholm men gått bet på uppgiften, istället hittar vi den i djupaste Småland på ett fin-fint antikvariat i Mörtfors - se Mörtfors Light!
Strindbergs Röda Rummet lever genom sitt språk, den stilistiska spänsten, det rörliga sinnet, iakttagelserna och de livliga utropen men det kan vara spännande att ta del av Nationalupplagans info om hur samtiden tog emot Strindbergs roman, vilka karaktärerna var (nyckelroman), hur den sålde (den var en bestseller - se nyckelroman) och hur den politiska och ekonomiska situationen var i 1870-talets Sverige. I stort sett har vi redan läst klart (omläsning) Röda Rummet med illustrationer av Arvid Fougstedt när vi fyndar Nationalupplagan i Mörtfors.
Röda Rummet en roman för alla tider!

Nästa bok från vänster är C. M. Bellman Sånger, Dikter och Epistlar där vi väljer att läsa Fredmans Epistlar mest för att vi upptäcker att ett av våra egna äventyr i ungdomen, när vi var ute och rumlade, hörde hemma på en litterär adress. 

Skådom nu Kolmätargränden, / smal och smutsig, full med grus / rådstutaket syns vid änden, / s´en blott krog och jungfruhus. Ur ett bugnat fönstergaller / syns en nymf med skinnkarpus; /strax burdus / slagsmål och skvaller; / nakna hjässor, tomma krus. (N:o 34 Fredmans Epistel) Citat från Bellman

Blir lite närläsning från platsen och i minnesbiten innan vi tar oss an resten av Fredmans Epistlar.
Kistalight hävdar bestämt att Bellman och Strindberg är syskonsjälar i den svenska litteraturen, samma livliga stil, utropen, det rörliga sinnet, virtuoser i språkbehandlingen, användande av tyska och franska ord (Strindberg senare i livet även engelska), Stockholm som tema (Röda Rummet och Fredmans Epistlar där de skapat egna litterära världar) det precisa i detaljerna och bruket av namn på orter, platser och gator, ett persongalleri av krumelurer som karaktärer med verkliga personer som förebilder, alltså en nästan  journalistisk syn på tillvaron där de inte väjer för realistiska detaljer med precisa iakttagelser om vardagens fattigdom och elände. Dessutom, kuriosa, är båda födda i vattumannens tecken vilket ju förebådar ett ljust och luftigt sinnelag med engagemang i samhällsfrågor och medmänsklighet om än på lite avstånd.

Tredje boken ovan är utställningskatalogen från Moderna Museets utställning om Alberto Giacometti Face To Face med texter om konstnären. Katalogen är väl så litterär med texter av bland annat Georges Bataille, Jean Genet och nobelpristagaren Samuel Beckett. Alla tre nära vänner till Giacometti, de tillhörde hans umgänge på Paris caféer och de satt modell för hans porträtt när han målade. Kistalight har läst de flesta texterna, bläddrar gärna i katalogen, kikar gärna på bilderna och har tidigare bloggat om Giacometti, se Face to Face Light Giacometti på Moderna!


Kul med Giacometti och hans lilla ateljé på rue Hippolyte Maindron i Montparnasse kom att bli en träffpunkt, kulturhäng, där det var roliga fester och en mötesplats för konstnärer, författare. En plats där berömda fotografer som Henri-Cartier Bresson och Christer Strömholm förevigade Giacometti, hans konst och modeller.
Giacometti är en del av stadsdelen Saint Germain des Pres DNA och han är en god representant för den eviga bohemen i Paris och den intellektuella boom som fanns kvarteren kring caféerna Flore, Deaux Magots och Place de la Saint Germaint des Pres under mellankrigstiden, www2 och 1950-talet. 

Nästa bok, Anna Fock Kustobservationer, är en trevlig ny bekantskap (inte lika litterär tung som de övriga i bokstillebenet) där  Liis huvudpersonen är något av en punkflanör från Tallin i Estland. Det blir en ironisk släng åt traditionell flanörlitteratur (en mycket manlig genre). Liis är en ung punkig tjej (kvinna) som trampar runt i Tallins hippa Gamla Stan, sunkiga ryska kvarter, nybyggda förorter, dricker hipsteröl och går på punkkonsert med häftigt estniskt röj. Hon har kärlekssorg, försöker komma över förlusten av pojkvännen Madis som försvunnit till soliga Tropikerna för att öppna (starta) en bar på en idyllisk ö och strand. Liis hinner även med en romans (försök) med Kaur, som drabbas av sjukdom (testikelcancer) och där hon inte riktigt får kreera rollen som flickvän.
Till vardags arbetar Liis som städare på Östersjöfärjorna och frilansar som korsordsbyggare på ett antal tidningar efter en utebliven akademisk karriär inom språk och lingvistik.
Vilket karaktärsscenario!
Berättar tekniskt inleds varje kapitel med en kort kärnfull observation (Kustobservationer) från de olika miljöer Liis rör sig i, redan inledningen bjuder på prosa med märg: Tallins hamn, D-terminalen. Vid taxistationen sover en man med Viru Valge reklam på mösan. Han har en välfylld kasse från SuperAlko som huvudkudde. 
Eller den här - inte dum den heller! 
Harju, 21,15. En man med jättemustasch går längs gatan med orimliga långa kliv. Ur ryggsäcken han släpar efter sig spelas James Bond-ledmotivet på hög volym.

I Klas Östergrens Renegater väljer vi att läsa kapitel V (s 483 - 652).
Varför inte med titeln Krisen i Svenska Akademien eller Skittunnan Satt Under Fläkten (Kistalights kurs). Klas Östergrens kapitel om krisen i svenska akademien är värd en egen titel och en egen bokutgivning.
Kanske kommer den i framtiden?
Hur som helst är det en underfundig berättelse om vänskap, svek och värdegrund och med en hel del om Svenska Akademiens historia.
Mumma för en litteraturvetare och en bokläsare!
Möjligen kan kapitlet läsas som en motvikt till Matilda Gustafssons Klubben, se Kistalight Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
 Kulturprofilen roll sätts in i ett tidsperspektiv, före och efter #Metoo som var ett paradigmskifte, och sätts in på en rimligare debattnivå än den som rådde på DN:s kultursidor och bland en massa andra tyckare.
Narrativet  om Svenska Akademiens roll som det svenska kulturlivets maktcentrum får av Östergren en mer nyanserad och balanserat uttryck än hos den hos dominerande offentligheten.
Inom kulturlivet har statliga institutioner, politiska etablerade organisationer, de stora förlagen, (gammel) media och numera sociala media (ny aktör) väl så mycket makt menar Östergren.
Kistalight nickar bifall. 
Det unika med Akademien är att det är en unik fristående korporativ institution, stiftelsekaraktär, med stort ekonomiskt och kulturellt kapital, väl förvaltat, med konungen som beskyddare. 
Otidsenlig alltså!
Men väl en motpol till statliga och politiska organisationer och gammelmedia!
Vilket retar gallfeber på många i gammelmedia och något som Kistalight är riktigt förtjust i! Se tidigare blogg Svenska Akademien i Våra Hjärtan 
Ett viktigt begrepp hos Östergren är den dolda kritiken, på norsk Den skjulte kritikken. Där den i Oslo  varit föremål för akademiska seminarier ... med bland annat Herr Styvrepe, Horace Engdahl, som deltagare. Den dolda kritiken skulle kunna beskrivas som (light version) de koder som ligger bakom när litteratur, konst, musik mm räknas som finkultur. Den upphöjda kultur som är föremål för hyllningar i media av uppburna recensenter och ligger till grund för stipendieutdelningar men knappast säljer något på marknaden eller når folkliga framgångar och erkännanden. Den dolda kritiken är är personstyrd och svår att kategorisera och kan beskrivas som en viskningslek där budskapet sprids från mun till mun bland de kulturbärande och tongivande kretsarna tills det blir ett rykte. Den objektiva kvalitetsbedömningen är godtycklig den absolut viktigaste faktorn är vem som uttalar omdömet.
Subjektiv och grumlig (dold) agenda bakom stipendier och hyllningar kan skapa ett tomrum och missnöje och här någonstans kan Kulturprofilen och Klubben kliva in. Se  Klubben Light Svenska Akademien Goes Underground!
Klubben alltså som symbol, Forum (ha...ha) för den dolda kritiken och där Kulturprofilen får ett utrymme för sin agenda, kring den yta (med ett vaccum) som stavas finkultur! Där även Herr Styvrepe (Horace Engdahl) och Herr Darrgräs (Anders Olsson) och Fru Timotej (Kararina Frostenson) och Fru Stagg (Jayne Svenungsson) och lite mer i periferin Fru Råg (Sara Danius), Fru Slok (Kristina Lugn) var besökare på Klubben.
Östergren inför en festlig namngivning på Svenska Akademiens medlemmar där alla får ett eget namn hämtat från växtriket med olika benämningar på grässorter.

To be continued, biten, om Klas Östergrens Renegater får bli en egen blogg!

© Thommy Sjöberg

Wednesday, July 21, 2021

In to The Wild of The Polarbear

 

Läs något svalkande, coolt, i sommarvärmen! Kistalight har tidigare under året läst Bea Uusmas Expeditionen Min Kärlekshistoria, ett nyårslöfte när det gäller läsning. Vi rekommenderar i hängmattan! Bild och teckning Thommy Sjöberg

Vi drar en bok från vår läsehylla. Blir Expeditionen Min Kärlekshistoria av Bea Uusma, en praktutgåva med bilder och illustrationer som jag fått i present av min son Love, har läst de första 100 sidorna, sedan när de nödlandat (kraschat) med sin vätgasballong (Ingenjör Andrees Polarfärd) på packisen på väg mot Nordpolen blir det bara för sorgligt! Boken får ligga till sig ett tag! Nu är det dags igen! Utdrag ur Dagbok Nils Strindberg till hans fästmö Anna.

Älskade lilla vännen min!
Vi hafva just stannat för dagen nu sedan vi
släpat och dragit på kälkarne i 10 timmar. Jag
är verkligen ganska trött men måste prata
några ord med min älskling. Först och främst
måste jag gratulera dig.Det är ju det dag
din födelsedag ingår. O hvad jag önskar att
jag kunde underrätta dig om att jag mår
utmärkt och att intet är att befara för oss. Vi 
skola nog taga oss hem så småningom
                                        (Nils Strindberg)

Raderna ovan blir de sista Nils skriver till sin fästmö Anna, sedan blir strapatserna för stora. Vandringen på packisen blir mödosam, isen flyter norrut och bryts itu, så småningom når de vulkanön Vitön norr om Svalbard där de slår läger och de avlider. Trettiotre år senare hittades deras kvarlevor och länge har man trott att de avlidit av trikiner från skjutet viltkött från isbjörnar. Deras anteckningar och fotografier har bevarats i det arktiska klimatet och väckte sensation när de upptäcktes.
Bea Uusma följer expeditionen tätt i spåren på alla upptänkliga vis; dokumentärt material, utbildar sig till läkare för att bättre kunna ta del av de medicinska materialet, ifrågasätter den officiella dödsorsaken - blir en deckarhistoria, studerar geologi och geografi och passar samtidigt på att berätta sin egen historia. 
Fantastiskt med människor som drabbas så passionerat av ett ämne - Bea Uusma med Expeditionen! Kistalight ser fram emot att läsa klart hela boken, ett totalkonstverk!

Kistalight på Arktis ... said...

Lite om Expeditionen av Bea Uusma
In to the Wild; kan inte låta bli att tänka på Jon Krakauers bok som blev film när jag läser Beas bok, även hans lysande reportagebok om Mt Everest expeditionen 1996 In to Thin Air (Gå upp i rök) ligger nära i temat. En bok som så väl skildrar när så många klättrare (två grupper) omkommer när naturens krafter utmanas.
Hos Bea Uusama skulle titeln kunna vara In to the Wild of the Polarbear.
Uusamas bok har allt vad en god berättelse behöver; en kärlekshistoria (två), drama - en omöjlig expedition som utmanar naturen, omänskliga prestationer, en livslögn André insåg troligen projektets galenskap men var oförmögen att ändra sina planer, en vision av en vetenskaplig hägring i arktisk miljö, en existentiell resa i torr dagboksform i form av tabeller som blir riktigt spännande att läsa, utmaningen av det arktiska ishavet (The Wild of The Polarbear) som blir en fantastisk naturskildring och som avslutning en gåta.
Vad hände med dem?
Uusama ger en mycket trolig och trovärdig tolkning av vad som kan ha hänt med André, Strindberg och Fraenkell.
En trio och expedition som gick upp i rök i 33 år och som återfanns 1930 på Vitön norr om Svalbard och Spetsbergen med bevarade dagboksanteckningar och märkvärdiga fotografier som har en egen konstnärlig verkshöjd t ex bilden när ballongen Örnen landat på isen och alla brevduvorna släppts, skickats, iväg. En annan stark bild är läger, tält, på isen med kälkar och båt. Dessutom har Bea Uusma tagit egna bilder från Vitön och sin Ishavsexpedition, gjort egna illustrationer från fyndplatsen och vi undrar om man inte kan se de gulnade återfunna dagboksanteckningarna som konstföremål. Arkeologiska fynd, liksom fotografierna, konst i sin kontext, speciellt när vi har fått kännedom genom dem om Andrées Expeditions umbäranden och slut.

Boken är organiserad i 13 kapitel, passande för tragiken, kapitlen är tonade i olika färger, i klang (ton) med dramats utveckling.

Betyg fem återfunna expeditioner av fem ...

© Thommy Sjöberg

Wednesday, July 14, 2021

Mörtfors Light

 

Kvarnen i Mörtfors, röd byggnad med vita knutar som speglar sig i Marströmmen, byns hjärta och med prunkande växtlighet. Vatten som porlar rogivande i åns trappor och bara några hundra meter senare blir Marforsen innan ån virvlar ut i sjön Maren. Bild Thommy Sjöberg

Kistalight är på väg hem till Mimmi i Kista och åker på rulle längs Ostkustens Europaväg, svänger vänster ungefär mitt emellan Oskarshamn och Västervik för att besöka den lilla bruksorten Mörtfors. Orten ligger i en dalgång och vägen in mot byns centrum lutar en aning (brant) efter ett par km från E 22;an där man strax passerar  en gammal Shellmack (pump) och åker över en bro som delar samhället i två delar längs Marån. 
Mörtfors är levandegjort av dokumentärfilmaren Tom Alandh i filmen Mörtfors-Tarzan och genom en tidningsartikel i årets Barfota (sommarbilaga) i Kalmartidningen Barometern. Vi har läst artikeln och sett Tom Alandhs film. Dessutom har filmaren Jan Troell gjort en delvis självbiografisk dokumentär, Sagolandet, där Mörtfors spelar en viktig roll, där han skildrar sin barndom under ww2 när han var evakuerad från Malmö till orten. 

Kistalight stannar till vid Shellmacken, en gammal oanvänd pump, och ett hus där fasaden renoveras och där Mörtfors berömda, nåja, antikvariat huserar. Bild Thommy Sjöberg

Jag får sällskap av ett litet följe som är där för att hälsa på och presenteras för Ulf Jönsson som driver antikvariatet. Bakom huset finns en grönskande trädgård och en dammliknande bit av Marströmmen blänker mellan träd och buskar. Vi hittar vägen genom byggnadsställningar och skyddsväv, likt en Dante och Vergilius, hm ... hm, för att hitta passagen in i antikvariatet. Samlingarna är uppbyggda likt ett klassiskt antikvariat med höga hyllor och är sorterade efter sina ämnen;  historia, skönlitteratur, geografi, klassiker, Smålandsförfattare (speciellt Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg), deckare och allmänt, några väggar är prydda med lokala konstnärer och det finns ett fikabord med bröd.
Kistalight blir bjuden på kanelgifflar.
En favorit!
Minsann fanns det inte en hylla med August Strindberg också där vi hittar nationalupplagan av Röda Rummet som vi varit på jakt efter på ett antal antikvariat i Stockholm; Ryes, Blå Tornet och till med på Strindbergsmuseet och några antikvariat till. 
Se nyårslöfte med läsning Gott Nytt Läsår från Kistalight 2021!
Kistalight slår till med ett köp, faktiskt blir jag så överväldigad att jag ger ett överblivet ex av Kistalight på spaning, en bok om böcker och författare, som jag skänker till Ulf och antikvariatet, sedan tackar jag för visningen och hittar ut genom skyddsväv och byggnadsställningar.
Minsann, de böcker de inte har i Stockholm kan man hitta på ett antikvariat i en liten idyllisk by i Småland längs Ostkusten när man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista!

Kistalight strosar vidare i byn längs ån, förbi Bjurstams Pensionat där Tom Alandh sommarjobbade som ung med att servera kaffekorgar till gästerna och tömma pottor, hittar festplatsen Basarkullen, där hans pappa fanns avbildad som Tarzan i en träskulptur i naturlig storlek och lite till. En skulptur som Jan Troell ropat in på en auktion när pensionatet såldes och inventarier ropades ut.
Mörtfors är en idyll och var en högst levande by under 1950 och 60-tal med över 200 invånare, det fanns 28 verksamheter med snickerifabrik, kvarn och Bjurstams pensionat i förarsätet. Pensionatet drevs av Mörtfors store kreatör och entreprenör Bjurstam som även var god vän med Tom Alandhs äventyrliga pappa, Mörtfors-Tarzan, som han porträtterar i sin dokumentär.
Det är en sorgsen mild ton i Tom Alandhs berättelse om sin frånvarande pappa med massor av understatements, under istället för överdrifter, och man undrar om det i dag skulle ställas en diagnos för Mörtfors-Tarzan och hur den skulle se ut.
Säkert hämtade Tom Alandh en hel del styrka och trygghet från den trygga småländska byns kollektiv  och dess natur, något som var fint att ta med sig ut i världen, först när han blev student på Blackebergs läroverk och sedan som vuxen.
Undrar om man inte skulle kunna se Tom Alandhs Mörtfors-Tarzan som en del av en viss typ av minnesberättelser för oss som var unga på 1950 och 60-tal. Unga med en trasig uppväxt i Stockholms förorter, frånvarande föräldrar, dysfunktionella familjer och kanske missbruk. De som blev skickade till bystan där de tankade trygghet under sina sommarlov i små byar bland original, kollektiv med ungar och kloka vuxna med fötterna på jorden. 
En film i den andan är Lasse Hallströms Mitt Liv som hund. En film som fann sin egen väg till den internationella publiken. Filmen blev kult i USA, Oscarnominerad och en av Michael Jacksons favoritfilmer och filmen fick massor av priser och credd från kulturetablissemanget.
 Vilket ledde till en internationell karriär för Lasse Hallström. Vi tycker att det är en av Lasses bästa filmer och absolut en klassiker i svensk modern filmhistoria. Se  Mitt liv som hund - Light!
Både Mimmi och Kistalight har liknande erfarenheter från vår barn och ungdom, Mimmi från Sjöbron vid Mycklaflon i Småland och Kistalight från Narveryd i Vallerstad socken utanför Skänninge i Östergötland. 
Istället för kollo, egna Bullerby somrar Light!
Blev en liten minnesblogg av detta se Fågel-Einar Light!

Aron, båt och likaledes rederi som trafikerar Maren mellan Mörtfors och Solstadsström. Där den anknyter till skärgårdstrafiken från Västervik. Bild Thommy Sjöberg

Båten Aron för utflykter, här i modern skepnad, har gamla anor från tiden för Mörtfors som bruksort då den användes för att skeppa och dra släp med malm, virke och ved och sedan under Bjurstams gyllene år som pensionat, en livlina, då båten användes för att hämta sommargäster från Västervik.

 När du susar fram på E 22:an och man åker på rulle på sin väg hem till Mimmi och Kista passerar man Sjön Maren över en bro vid avfarten till Virum mellan Mörtfors och Solstadsström. Där skymtar för några ögonblick blåa blänk på fjärdarna mellan Smålands grågröna skogar och Misterhults skärgårds bräckta vatten. 

I Mörtfors dalgång (en gång i tiden gräns mellan Misterhult och Hjorteds kommuner) anar Kistalight att det råder en sorts fuktig och vegetativ miljö, ett mikroklimat, där det växer så det knakar i byns trädgårdar.
Mest verkar det vara pensionärer som står för odlarglädje och prunkande växtlighet bland gula och röda villor med vita knutar och rosor i rabatten.
Finns det återigen en framtid för den lilla (bruks)orten så här i kölvattnet på pandemi, klimatkris och globaliseringens skavsår.
När modernitet och urbanisering fått sina törnar!
För många går det dessutom alldeles utmärkt att arbeta hemifrån så där i digitaliseringens uppkopplade tidevarv ...
Mörtfors verkar dessutom vara hyfsat försedd med fiber.
Vem vet?
Vi kanske syns  i vår barn och ungdoms förlovade bruksort!



©Thommy Sjöberg