Petimäter Light

Kistalight gör petimäter försök att lyfta med en text - lägg märke till figursättningen aj...aj snyggare med texten under bild!
- Vi lägger texten under bilden!

I veckan har vi deltagit i fortbildning, egentligen mer ett måste (tvång), än en lustfylld kunskapsinhämtning. Alla på arbetsplatsen ska delta i en sorts datautbildning men man väljer tidpunkt själv. Faktiskt mer en leverans av en text med vissa förbehåll när det gäller teckentyper, marginaler och figursättning av bild. Kistalight passar på att skicka en text om digitalt lärande från 2008 års skolmässa i Älvsjö.
Vi älskar att pyssla med texter, bild och ljudfiler.
- Snickra ihop en formulering.
Ansa i rabatten, rycka lite ogräs, klippa en gammal planta, vattna, skapa luft mellan gångarna, få variation mellan raderna.
- Visst kan man tänka sig en text som ett trädgårdsland.


Det går ett spöke genom uppgiften.
Alla Petimätergubbar förenen eder
Inte en missad marginal
mäkta makt med marginal
Alltid det rätta typsnitten
Rubriker javisst
Men bara på rätt vis
Ingress
get depressed

Vi tar det en gång till men nu i punktform.

• Det går ett spöke genom uppgiften.
• Alla Petimätergubbar förenen eder.
• Inte en missad marginal
• Mäkta makt med marginal
• Alltid det rätta typsnitten
• Rubriker javisst
• Men bara på rätt vis
• Ingress get depressed

Något hände med våra textleveranser i veckan.
Ovisst vad?
Men nu får det va!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

I väntan på Godot

Delar av Kistalights redaktion på väg, biljetter finnes, mot morgondagens repetition av I väntan på Godot.

- Ja faktiskt samtliga på väg utom undertecknad och katten.
- Måste jobba och ha mina lektioner.
- Man kanske skulle hänga på till teatern?
- Sätta upp ett anslag!

I väntan på So-läraren /eleverna!
eller I väntan på So-läraren /Godot!

Kanske kommer han snart?
Han brukar vara sen!
Var det inte någon som såg han gå in på fiket i backen och handla semlor?
Så börjar han äta dom redan på väg ut genom dörren.
Han köper alltid två i en påse.
Nu kommer han!
Äh det är Olle - ser ut som So-läraren men han är något mindre och inte lika gråhårig.
Han klippte sig här om dagen, So-läraren alltså, ingen frisyr men massor av hår.
Nu har han frisyr men inget hår.
Förra torsdagen fick 8a sluta tidigare!
Han skulle till KS och kolla hörseln.
Looked like a fucking BBC-station!
På KS alltså!
Men det var inget fel på hörseln, lite sämre på ena örat bara, med ålderns rätt.

SMS från Pelle!
Nu går han över Spånga torg på väg mot pendeln.
Kanske väntar han på ett tåg från Jakobsberg.
Blir som i väntan på Godot he…he.
Då blir det En lång dags färd mot natt!
Är inte det en låt av Lars Winnerbäck?
- Ni vet!
Cigarettändaren i luften, svensk folkpark och allt det där!
Har du ingen bildning det är en roman av James Joyce.
- Asch!

Fotnot: Samuel Becketts I väntan på Godot spelades första gången i Paris 1953 på franska. Vilket också är pjäsens originalspråk. Samuel Beckett var en skygg man som inte släppten någon in på livet. Dock fotades han 1960 i Paris av Östbergabon, poeten och fotografen Lüfti Özkök, mannen med det bullrande skrattet och det stora hjärtat.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om väntan
©Thommy Sjöberg

Kind of blue

- Don´t play that old shit!
Kan jag tänka mig att Miles säger där uppe i sin jazzhimmel med sin kraxiga röst och sina förstörda stämband någonstans ovanför dagens ljusindränkta Kistaskrapa med sina fågelsvärmar. En kommentar kring att det i dagarna är 50 år sedan Kind of blue spelades in.

- Jazzens egen Sgt Pepper.

Om detta kan man läsa i en mycket läsvärd artikel i fredagens Svd av Harry Amster.

Miles mannen som hela tiden sökte nya vägar för sin musik och alltid samlade stora jazzbegåvningar omkring sig. Listan kan göras lång Charlie Parker, Dizzy Gillespie, Max Roach - Round Midnight på Kind of blue John Coltrane, Cannonball Adderley, Bill Evans senare under mer experimentella (elektronik, klanger och rytmer) perioder musiker som Chick Corea, Keith Jarreth och Herbie Hancock.

Miles Davis började Kistalight lyssna på under sent 60 och i början av 70-talet. Till en konsert av Miles Davis i början av 70-talet i Uppsala skumpade vi i en speciellt chartrad buss från Stockholm tillsammans med en rad förväntansfulla svenska jazzmusiker.
- Miles en crowdpleaser!?
No… no, vände gärna ryggen till publiken, så även i Uppsala universitetsaula medan han sökte sina blå toner och pumpade på med sin wa wa-pedal till sin elförstärkta lur. Den coola looken hade bytts ut mot blommig skjorta och boots.
- Attityden snarast förstärkte beundrarnas entusiasm.
Lustigt nog påminner Miles en del om Bob Dylan både när det gäller att pröva nya vägar för sin musik och förmågan att samla spännande musiker och arrangörer omkring sig. Faktiskt också när det gäller attityd till media och publik.
Önskar jag hade Miles Davis Självbiografin här just nu, den ligger på landet, så att man kunde läsa om de coola dagarna när Kind of blue skapades.
På Kistalight travesterar vi Miles berömda uttalande om sin musik:

Don´t play what´s there,
play what´s not there!

- I Kistalight version!

Skriv inte vad som finns där
Skriv vad som inte finns där!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om Miles Davis Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg

Sergeant Peppers Lonely Heart Club Band

Inte direkt Sgt Pepper Vintage rock och Lonely Heart Club Band men vi gräver efter rötter och förebilder. Bild Thommy Sjöberg interiör Spånga high

What comes around – goes around

Funderingar kring Kistalight Academy eller Marlon Brando tog aldrig en fika på Spånga high. Titeln är förstås inspirerad av Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. En titel som alluderar på bibliska referenser och sent 50-tal. En annan tid och en annan strängare moralsyn där sex liksom tillhör en mystisk undervegetativ terräng.
Boken tillhör dem som läses av våra elever på Spånga high. Först ut, pionjär med den här typen av titlar måste ha varit Göran Tunström med Berömda män som varit i Sunne.
På Kistalight tänker vi att vår titel handlar om ego. Naturligtvis hade en man som till exempel Brando ett alldeles för stort ego för att harva på Spånga high. Frågan är om man som författare behöver ett gigantiskt ego eller är det mer en fördel att bara ha massor av livserfarenhet? Å andra sidan har alla människor Brando likväl som Svensson en erfarenhet av att gå i skolan. Grundskolan som en demokratisk mötesplats, i alla fall i Sverige, något som har tunnats ut de senaste åren med ett mer segregerat samhälle och valfriheten med friskolorna.
Kistalight kan tänka sig en knippe alternativa titlar till sin Kistalight Academy. Titlar som mer alluderar till 60 och 70-tal. De decennier när vi själva var unga och började upptäcka världen.

Håll till godo!
Che Guevara hade aldrig lönesamtal på Spånga high.
James Dean körde aldrig för fort vid rödljusen utanför Solhemsskolan.
Elvis Presley köpte aldrig magnecyl på Spånga Apotek.
Beatles hade aldrig ett gig på Spånga Folkan.

Vi spånar vidare!
Marylin Monroe sydde inte balklänning i textilslöjden.
Tony Soprano hade aldrig utvecklingssamtal i medarbetarrummet.
Mao Zedong - Låt tusen blommor blomma men ingen verksamhetsplan för Spånga high.

Bob Dylan skrev aldrig Blowing in the wind på en servett i den kommunala bespisningen en dag när det serverades fiskpinnar. Här Lindsey Lohan (singer-songwriter?) som bär en T-shirt till bardens ära.

Kanske är det så funderar vi på Kistalight utan att vara psykolog att stora skådisar som Brando med flera inte alls har stora egon utan just brist på densamma, subsolida typer, som måste fylla ett gigantiskt tomrum för att överleva. Författare däremot tror vi är forskare som inventerar tillvaron. Ett kunskapssökande med hjälp av pennan eller tangentbordet på sin dator.
Tre drivkrafter är grundläggande för människan brukar vi säga på Kistalight till våra elever när vi har historia eller samhällskunskap. Längtan efter makt, kärlek eller pengar. Söker du efter makt kan du bli politiker, vill du tjäna storkovan, få bonusar, får du söka dig till det privata näringslivet eller bli affärsman och längtar du efter kärlek i en vidare bemärkelse kanske du ska bli artist eller skådis.
Så finns det en fjärde drivkraft säger vi alltid på Kistalight .
- Längtan efter kunskap!
Ett stort plus i skolans värld och alla goda författares grundval hävdar vi alldeles bestämt.
Visst kunde, trots allt, Brando ha tagit en fika på Spånga high!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare Andra bloggar om drivkrafter
©Thommy Sjöberg

Lotta Lotass Light

Bild från Topgun en film vi på Kistalight gillar skarpt. Visst lite skämmit inte finkultur direkt. Faktiskt brukade vi visa den för åttorna Cola, chips och popcorn.
Förr i tiden!
Vi försvarade oss med att den berättade en historia som innehöll allt; krig, kärlek, sorg, lycka och personlig utveckling för filmens hjälte.

På Kistalight grattar vi Lotta Lotass till att ha blivit invald i Svenska Akademin.
- Ett utmärkt val!
Kul med en ung nyskapande författare som dessutom prövar nätets möjligheter med ett projekt, Redwood, vykort som får nytt liv på webben.
Visst går vi igång på det och som vanligt blandar vi högt och lågt på Kistalight. Vi säger bara filmtitlar som Moment 22, Konsten att flyga till Kabul, Det rätta virket och Topgun. Vi säger bara författare som Joseph Heller, Tom Wolfe och just det!
Lotta Lotass med Tredje flykthastigheten.
Böcker och filmer om flygare och rymdhjältar där Lotta Lotass bidrag är det poetiska och lyriska bidraget.
Och inte minst!
Hon flyttar in gamla sovjethjältar från rymdäventyr i vår litteratur.
På Kistalight skyndar vi till vår bokhylla hemma i Kista och plockar fram vårt exemplar av Tredje flykthastigheten som vi inhandlade 2005 det år Lotta Lotass vann Sveriges Radios romanpris.
Den bara måste vi läsa!
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg

A text for an English Day

Robert Capas classic picture from Omaha beach when the American guys landed in Normandy 6 June 1944

D-Day Considerations from Omaha beach

Near the village Colleville-sur-Mer is the American cemetery where 9386 mostly young American soldiers received the final rest. In long geometric lines is the simple white cross mixed with Davidstars on the wellcut grass. Here is the rest for sons of farmers side by side with big city boys, black, white as a Jewish and this is a worthy, beautiful and open place on hill and the prospect of Omaha beach. Where some of the worst fighting was under Invasionday.
Apart from a few horrendous monuments there is white colonads with walls where there are reliefmaps over invaders with logistic in order to take over Europe. Behind is a memory wall with the names of the 1557 soldiers who were missing after invasionsdays and whose remains never found.
Evidence of gratitude for the men that were in combatant and sacrificed their life reappears on the various beaches. It is young people from today to write, locals, colleagues from the various military units, relatives and official persons as politicians and authorities who show their gratitude with their fillets and commemorative plaques. What they fought for; freedom, humanity and democracy is becoming reminded where and rarely has there been so assist in the fight against Nazism. That was the good in a fight against the evil but behind everything was never the less the individual people on both sides.
Could not fail to reflect on these issues.
Today's war in Iraq, it is basically the good fight against the evil?
Certain was Saddam Hussein, his sons, Chemical Ali and Baghdad-Bob basically a rare evil regime as from the wealth and exerted a repression of Iraqi people without mercy.
It was right to dispose of them but was driving forces of good and idélla basis?
What happens when a totalitarian regime is crumbling and different people, religious directions and not solved conflicts are allowed to to the surface where democratic tradition not belong to the diary.
See what is happening in Iraq with what happened in Europe during the first World War.
A war which was started in nationalistic rave and revenge feeling and that all thought would be over in a few weeks. A war which stalled in trenches, across, with millions of deaths as a result and with a scenario where the old Europe of Emperors, tsars, monarchies and Ottoman Empire collapse together for good.
The war in Iraq as a result of 11 th September, hardly possible otherwise, which started in a sow rave of a technical American supremacy and good will of democratic ideals.
There can ever be wrong to overturn a dictator in a "state" and introduce democracy and free elections?
Considerations of all those who are interested in the world, history and humanity.
What went wrong?
Where is the solution?
It is possible to consider when one is at the American cemetery and the prospect of Omaha beach and the Atlantic.
One fine day when breeze is from the sea.

Translation Thommy Sjöberg with a little help from Oxford Dictionary for free - a piece from Kistalight goes Ryan. Andra bloggar om Andra världskriget: Andra bloggar om Kista Andra bloggar om Omaha
©Thommy Sjöberg

Rim på liv och död

Shalom!
Vi fikar på Akademibokhandeln i City. Sen fredageftermiddag dubbel Caffe Latte, semla och massor av folk. Vi förstår att något är på gång!
- Ursäkta!
Krockar bland reahögarna av böcker med en kompakt mörklockig medelålders man modell typ livvakt.
Han påminner faktiskt en del om D:s pappa (vår son Loves kompis på högstadiet som han spelade tennis med) som hade varit stridsvagnsförare under några av Israels ökenkrig innan han flyttade till Sverige någon på 1980-talet.
- Ser inte ut som den typiske kunden i en bokhandel.

Shalom! Good evening!
Amos Oz hälsar publiken välkomna för det är författarmöte och signering med den soignerade författaren.
Good coming together for the love of books säger Oz.
Vi har bänkat oss på några fältstolar snett bakom Amos Oz när vi upptäcker att det är höjdarbesök i akademibokhandeln. Vår kompakte stridsvagnsförare sitter någon stol bort. Framför oss har vi en hyfsat stor publik. Amos Oz berättar om sin nya bok Rim på liv och död och läser ur den på engelska och hebreiska. Hebreiskan låter som vacker ordmusik när han läser.
Temat i Oz nya bok är funderingar kring hans författarskap eller mer specifikt en solitär dialog kring en författare under 8 timmar. All hans vakna tid på cafeer, möten och uppläsningar går åt till att observera, fantisera och skapa liv åt människorna runt honom även drömmen är en solitär dialog säger Oz.
Every dream is a solitary dialog.
Drivkraften i hans författarskap är nyfikenhet.
Nyfikenhet som är en antites till fanatism säger Oz.
To pull some water of the fire låter han sin författare vandra runt ensam på Tel Avivs gator i natten med sina funderingar, tankar och observationer.
Hela mitt författarskap är självbiografiskt säger Oz men det består inte av en rad självbekännelser.

Vid publikfrågorna får Amos Oz en version av sin How to cure a fanatic som blivit översatt till Urdu av sin pakistanske översättare.
Please can you dedicate it for me säger Oz vilket väcker en viss munterhet.

När Amos Oz inte skriver böcker eller åker runt i världen och föreläser är han lärare på ett universitet i södra Israel (Negev Beersheba?) där han undervisar och är teacher in slow reading.
Låter tänkvärt och klokt säger vi på Kistalight som passar på att få Rim på liv och död signerad.
27/2 09 To Thommy a curious guy Amos Oz.
Be curious always säger han innan han slår igen boken. Vår stridsvagnsförare ser vi inte till i signeringskön men han såg vänlig ut någonstans där bortom boktravarna.
Andra bloggar om Kista: Andra bloggar om författare: Andra bloggar om litteratur
©Thommy Sjöberg