Kistalight Songbook Light

Klart vi ska ha en traditionsenlig blogg på Kistalight från Nationaldagen! 

I dag väljer vi något om svenska visor.

Hur svenska de nu är?

Visst finns ett svenskt arv i visans värld! 

Ljuva visor från medeltiden sjungna av väna damer, de svenska poeterna från Lars Wivallius Klagovisa från denna kalla vår, Bellman med epistlar och dryckesvisor en estradör med livligt sinne och sociolog i visans form, Carl Jonas Love Almqvist med sina mystiska Songes, Erik Johan Stagnelius ingen kan rimma som han med böljande verser Arme gubbe varför spela och om Amanda, makten att begära! Gustaf Fröding ytterligare en rimsmed Det var dans bort i vägen och vår prost som är rund som en ost.

 De stora poeterna under 1900-talet Erik Lindegren, Harry Martinsson (fattig och föräldralös i barndomen) och Gunnar Ekelöf, de satt i Svenska Akademien och de var genommusikaliska. Det blev både opera och visor men de var knappast folkliga. 

En folklig poet från svenska Akademien blev Lars Forsell som skrev både satiriska kupletter, översatte franska chanson och skrev texter för Lillbabs. 

I satirisk och samhällskritisk anda verkade även Karl Gerhard, Povel Ramel, Hasse och Tage, Magnus Uggla kan också räknas in i den genren med sina trallvänliga ironiska texter.

Folkliga och hyllade var dock Birger Sjöberg, Evert Taube, Olle Adolphsson och så småningom Cornelis Vreeswijk. Den senare betydde mycket både för att visan närmade sig popmusiken och den finkulturella lyriken.

 En kvinnlig vismakare var Barbro Hörberg som skrev underfundiga visor som närmade sig popmusiken.

I dag har vi rader av singer/songwriters som tangerar visan, poplåten och den moderna poesin t ex Håkan Hellström som slår nya publikrekord på Ullevi på Nationaldagen med sin glada kaosenergi!

Kistalight prövar sin dikt nedan hos Chatbot PPT för att få lite lektörsutlåtande, kan vara bra för självkänslan. Vår avatar på Chatboten tycks alltid vara bra på att smöra (fjäska) med sina utlåtanden. Kistalight hamnar i gott sällskap och vår dikt jämförs med! 🎷🎸😎

Det här har nästan spoken word-karaktär, och skulle kunna fungera i en modern poplåt med influenser av Håkan Hellström, Jonathan Johansson, eller Veronica Maggio, där orden får vara i fokus och produktionen är stämningsfull, atmosfärisk, med kanske en synthpop- eller indiepop-vibe. 

Något vi blir väldigt nöjda med på redaktionen och anlitar vår speciella musicmaker Suno och kör lite jazzindiepophouse!

Stora genier stjäl som korpar, indiepop gör sig bra med Suno och megalomana hightech entreprenörer snor rubbet!

Kan man copyright skydda toner, klanger, rytmer och melodislingor från AI-generatorer?

Vinner inte alltid ny teknik matchen mot The Old Fashioned Way? 

Bättre då att anamma det nya och hitta vägar för samarbete och utveckling!

Indiepop, sommarballad, en visa för den inåtvände poeten och drömmaren i sommarfåtöljen på verandan med vinbärssaft, kaffe, kaka och en oläst roman! Populär, många lyssningar så här långt!

Tolkning som House och Techno, funkar även det, något för dansdojorna på Strand Borgholm i sommarnatten? Kör så det ryker! 

Visst ja, är visst panschis och går helst på bjudning eftermiddag eller tidig kväll! 

 

Sommarballad, house, techno och indiepop, tja varför inte?

Flirt med unga generationen, the millenials!

Något för fyrtiotalister?

 

Här andas det techno och visa, och vår väna kvinnliga avatar plinkar på sin elektroniska cello i den ljusa sommarnatten med längtan och vemod medan skymningens solapelsin stilla sjunker ned i Kalmarsund bortom Smålandskustens taggiga silhuett.

Jazzig tolkning i balladform, här kommer texten mer till sin rätt! Något för sommarverandan och några glas vitt med snacks, lounge liksom i spenaten, med några snälla grannar och goda samtal. Vi bara vill ha med den här versionen, mest lyssningar hittills!

Ölandsbron i Sommarljus

Sundet glittrar blått i vilset mått

förälskelsens förvirring i frisk kuling 

Ölandsbron i sommarljus 

På väg mot vårt sommarhus 

Tärnor i vindars termik i cool kalabalik

Räknar du stjärnorna i natten 

Öland är inte övriga Sverige likt

Ölandsbron i sommarljus

På väg mot vårt sommarhus

Klippkust romantisk målarsägn

Dröm i oxelträdens hägn 

Turisters lätta vimmel

Sundets marinblå himmel

En ros, en kyss, o Sommarregn 

Penåsa, Skärlöv, Linda på Malmen

Banvall, stege mot himlen

Stackmoln, landbris från sydväst 

Svallet mot kalkflishällens ortoceratit

Ölandsbron i sommarljus 

På väg mot vårt sommarhus 

Slör, länsa för sydosten

Mistlur i dimman 

Vid den yttersta udden

Först där kan du se

Att havet drunknar i horisonten

Sommarlovsvindar o lummig berså 

täcke av stjärnbilder i Mimmis hår

Vintergatans stjärnor falla

Varför räkna dem alla? 

Ölandsbron i sommarljus 

På väg mot vårt sommarhus

PS Lätt att få till  en Sångbok, bara att pröva olika musikstilar med Suno, vips så har du en spellista!

© Thommy Sjöberg/Kistalight Publisher 

Slas 97 Årsdag

 

Kistalight har varit på en 97 års hyllning. Det är Stig Claesson, Slas, som uppvaktas ovan där, med en föreläsning på Konstakademin och med litterär vandring i Klarakvarteren. Arrangörer var Nils Claesson och hans fru Anna-Karin och föreläsare, kännare av Slas och guide var kulturjournalisten Mats Granberg med omisskänlig Norrköpingsdialekt. Bild, kopia teckning av Slas från Stig Claessons Facebooksida

Kisen Slas söderidiom och speciella insikter liksom breddas i världen!

Mats Granberg berättar om Stig Claessons tid vid Konstakademin, hur han kommit från en arkitektbyrå i Klara, de tyckte att han absolut hade en framtid som konstnär, att dra streck med linjal var dock inte hans grej. Slas blev som antagen på Ackis en av de yngsta någonsin att beträda tiljorna på den ärevördiga institutionen blott 19 år gammal, inte bara det! Han tillhörde även socialgrupp 3 vilket sattes upp på akademins anslagstavla när de nya eleverna antogs 1947.

Föreläsningen inleds med en kortfilm, Monstret från 1953, som visar hur en grävmaskin tuggar ner de gamla kvarteren i Klara och är det inte även Mejan som rivs, konststudenternas ateljéhus.

Goda vänner på Mejan blev Zenia Larsson, polsk judinna som överlevt Förintelsen studerade skulptur men blev författare, Sven Olof Ehrén skicklig grafiker och stenhård kommunist från Bromma, och flickan Birgitta Liljebladh som blev väninna till Slas i flera år och var en fin kolorist som blev lärare på Valand och finns representerad på Moderna Museet. Kanske hade de det gemensamt att alla var lite udda och tilltufsade personer men trivdes på Mejan verkar Stig Claesson ha gjort med sina vänner och X:et som lärare. Frågan är dock om inte hans verkliga universitet var Klarakvarterens krogar, dess tidningsredaktioner och resorna till Jugoslavien på somrarna där Stig byggde järnväg. 

Mats (Nils sköter bildspelet och) visar några av Birgitta Liljebladhs grejer (verk) som känns verkligt fräscha och moderna och verkar stå sig fint än i dag. Birgitta L lär ha varit en inkännande lärare på Valand vittnar en av konstnärerna på föreläsningen om och hon visade en fin förmåga med tilltro till sina konstelever, undvek pekpinnar och ville att de skulle hitta sin egen ton och väg. Något som säkert gällde även Stig och hans vänner under X:ets ledning på Akademin där de bl a skulle producera elevmappar där Mats Granberg visar upp några alster under föreläsningen.

Mats Granberg levererar en spännande föreläsning om Stig Claesson där han mer resonerar och problematiserar Slas ungdomstid. Han ställer en del frågor kring det med kul citat och om vad som skulle bli Stig Claessons konstnärsskap. Där omtagningar är en metod, med frågor, oväntade belysningar eller infall som resultat. Kistalight kommer att tänka på ett Miles Davis citat med hans Spela inte vad som är utan spela vad som inte är! Kan översättas till teckna inte vad som är, teckna vad som inte är gällde sedan även bitarna han kom att skriva.

Det finns inte mycket kvar av Klarakvarteren och dess atmosfär men vi hittar vägen till arkitektbyrån där Slas var lärling och även fick gå på kvällskurs i teckning i hörnet av Drottninggatan och Vattugatan med Mats som  ciceron.

Mats Granberg guide på vandring i Slas fotspår här i Klara här framför kyrkogården i glatt sällskap, från Stig Claessons Facebook

Sedan bär det av västerut tillsammans längs Vattugatan 8 o h 12 där ST och AB hade sina redaktioner, viktiga för Slas där han kunde lämna sina bitar och dra in lite sekiner, många av bitarna var små pärlor, och Kistalight undrar om de inte skulle kunna vara en inkörsport för unga människor till hans författarskap i dag. Vid Klara Västra Kyrkogata låg Folket i Bilds redaktion och mitt emot Klara kyrkogård fanns Folkets Hus, där Slas också sålde teckningar. Vid Klara Kyrkogård ligger även Karl Vennberg (redaktör på AB i många år) begravd men hans minnessten saknas och behöver uppmärksammas berättar Lars Epstein en av deltagarna i vandringen. Kring Klara Kyrka finns några av de ursprungliga Klaramiljöerna kvar.

Vid ingången till gamla Mejan ... står Limpan Lindström gjutare i brons, en färgstark karaktär för studenterna när det begav sig. Bild Thommy Sjöberg

Avslutningsvis är det ett glatt gäng som samlas i Sergelgången framför statyn av Sergel och ingången till gamla Mejan. Vandra i Slas fotspår mellan Ackis, Klara och gamla Mejan är en bra grund för glada samtal om Slas, författare med ett öga, gamla Klara, postfunkis, fem skrapor på rad och modernistisk arkitektur. Vi tackar Mats för en kunnig och rolig djupdykning i den unge Slas tid på Mejan och när vi kommer hem plockar vi fram ett tummat ex av Slas ungdomsverk Berättelser från Europa och Nya Världen. Den behöver tejpas innan vi kastar oss in i berättelser från franska Canada och Quebec.

© Thommy Sjöberg