Jane Birkin pays tribute to Serge Gainsbourg onstage at Le Trianon in Paris. Accompanied by the Lamoureux Orchestra directed by Didier Benetti, she brings us her own take on Serge Gainsbourg´s melodies with poetic arrangements by Nobuyuki Nakajima.
Directed by: Thierry Teston (France, 2017)
Directed by: Thierry Teston (France, 2017)
Kistalight fortsätter att upptäcka Jane Birkin och inser vilken fin artist hon är och hur älskad hon är av fransmännen, speciellt Parisarna och vilken förebild hon är för vilken chic Parisienne som helst.
I konserten Alcaline tolkar Jane sin gamle livspartner Serge Gainsbourg visskatt. Det är överraskande lågmält, lyriskt, mjuka melodislingor med mycket vemod och melankoli. Det låter rent av som en tolkning av nordiska visor i en allt för kort sommar, kryddat med en ton av Janes och Serges fria 70-tal som omsusat kärlekspar på passionens snåriga stigar.
Kistalight kommer även att tänka på Sven Bertil Taube och hans sista konserter! (Kistalight minns Sven Bertil)
Kan Sven Bertil ha inspirerats av musan Jane?
Samma vita skjorta, säkert mycket exklusiv, kragen lite uppfälld, moderiktiga herrbyxor, märkesjeans, eleganta skor, bohemisk apparition, enkel elegans, ödmjuk och ett värdigt uttryck när han tolkar sin pappa Everts sångbok i en nordisk vistradition uppblandat med franska chansons och argentinska tangopärlor. Sven Bertil formades dessutom även han av franska visor, kabaréer och sina vänner Lars Forsell, Olle Adolphsson och Beppe Wolgers som vurmade för allt franskt.
Bar inte också Lars Nittve en liknande enkel kreation, skjorta, jeans och blanka skor när han höll sina lysande föreläsningar och genomgångar av modernt måleri för Moderna Muséets Vänner eller på pressvisningar. (se Nostalgia Light)
Något som inspirerade Kistalight så att han när han gick på kalas hos rik kusin som hade bjudning och det gavs pianokonsert (av en annan kusin) på Moderna bar han sin finaste märkesskjorta. Vilket var helt fel klädkod i det sammanhanget bland alla kavajer och slipsar hos den manliga delen bland alla vänner, släktingar, artister, rika från affärsvärlden och övriga som gärna drack Champagne (äkta), åt snitsiga snittar, gillade klassisk musik och tyckte om att umgås på eftermiddagen.
Gratis är gott!
Jane Birkin verkar i en fransk kabaretradition; fasligt litterär med sångerna av Serge Gainsbourg som alluderar både till Jacques Prevert och Verlaine, musikaliskt med franska chansons, där finns toner, melodislingor från både Grieg, Brahms och självaste Chopin i balladen Jane B.
Fantastisk fin och värdig föreställning i Jane Birkins ödmjuka anda med Serge Gainsbourgs musik och milt provokative väsen vilande över föreställningen. Betyg Fem artikulära Jane B med brittisk accent av fem!
Låtlista och gästmusiker, manliga, finns i konsertens eftertexter.
Kistalight Jane Birkinfan said...
Jane Birkin var inte en sexikon som Brigitte Bardot, Bardot, eller feslig komedienne med runda former som Marilyn Monroe eller värsta bysten som Anita Ekberg med bad i Fontana di Trevi.
Visst stönade hon med sin partner Serge Gainsbourg, spelade i ett antal filmer med mycket hud, lite tyg (naket) och sex.
Jane Birkin var inte en sexikon som Brigitte Bardot, Bardot, eller feslig komedienne med runda former som Marilyn Monroe eller värsta bysten som Anita Ekberg med bad i Fontana di Trevi.
Visst stönade hon med sin partner Serge Gainsbourg, spelade i ett antal filmer med mycket hud, lite tyg (naket) och sex.
Ändå blev hon med sin mångsidighet; modell, skådis, vissångerska, och så småningom även poet med komponerande av egna sånger och deltagande i olika konstkoncept en kreatör för Bobos (bohemian bourgeoise).
Med sin rymliga Hermesväska, sina kreativa döttrar,
så var Jane Birkin sin alldeles egna rörelse och uppskattad av det franska kulturetablissemanget i Paris.
Långa ben och korta (mini) kjolar fransk look om än från London, in the sixties!
Långa ben och korta (mini) kjolar fransk look om än från London, in the sixties!
Visst kunde hon vara den där lite äldre tjejen som gick i tredje ring på latinlinjen och försökte se ut som Francoise Hardy. En fransk vissångerska med gitarr, klippande ögonfransar, long legs och vän röst som Kistalight svärmade för i sin ungdom när det begav sig, comment te dire adieau!
Viv Jane Birkin - Vila i Frid
Från Jane Birkins begravning i kyrkan La Saint-Roch i Paris 1:th arrondisment! Döttrarna Lou Doillon och Charlotte Gainsbourg håller tal, deras familjer med massor av artistiska förmågor är där. Paris bohemian bourgeoise, Bobos anländer, företrädesvis utan slips (och begravningsofficianterna som bär slips) är där. Kultureliten med deras minister är där, presidentfru Brigitte Macron, stora skådespelare som Catherine Denevue, Isabelle Hüppert och Charlotte Rampling är där, kort sagt den kreativa klassen bobos är där, en elit i republikens Frankrike. Frankrike som begraver sina stora författare, filmregissörer, modeskapare, konstnärer, chanteuses och kulturprofiler med pompa och ståt. Alla fans kring kyrkan är där och minns Jane B med glädje, applåder, sång och skyltar.
Fina tal av döttrarna Charlotte och Lou nu får de fylla mamma Janes Hermesbag med kreativa grejer, nya visor och smarta kreationer.
Kistalight, Lou Doillon fan från tal till Jane B
ReplyDeleteMaman 🖤
... Där är Jane B och min Bonnie ligger över havet i mitt huvud på repeat sedan i söndags, där är Jacques kärleksbrev, omgiven av ett rött band som jag hittade nära din säng.
Där är ditt ord bredvid mitt, "Min Sentinel Lou".
Det finns du som sätter alla före dig, och ibland före oss. Du som älskade din publik mer än något annat, mer än något annat. Du ringer Olivier för att be om Olympia-dejter.
Charlotte och Roman igår, vi, nära er (dig) en sista gång.
🖤
Mamma, tack för alla äventyr, tack för att du inte är vanlig, resonlig och foglig.
Hela den här fridfulla/rimliga morgondagens värld tar mig redan i helvete...
Och där är din lilla Laszlo som fyller ett år idag 🖤
Här den ursprungliga texten från Lou Doillons tal till sin mamma.
ReplyDeleteMaman 🖤
… Il y a Jane B et my Bonnie lyes over the Ocean dans ma tête en boucle depuis dimanche, il y a les lettres d’amour de Jacques, entourées d’un ruban rouge que j’ai trouvées près de ton lit. Il y a ton mot près du mien, « Ma Lou sentinelle ».
Il y a toi qui faisais passer tout le monde avant toi, et des fois avant nous. Toi qui aimais ton public plus que tout, plus que tout. Toi qui appelle Olivier pour demander les dates de l’Olympia.
Il y a Charlotte et Roman hier, nous, près de toi une dernière fois.
Maman, merci pour toutes ces aventures, merci de ne pas avoir été ordinaire, raisonnable et docile.
Tout ce monde de demain, bien paisible/ raisonné m’emmerde deja…
Et Il y a ton petit Laszlo qui a un an aujourd’hui 🖤