Vad passar väl inte bättre än att publicera en blogg om Börje Salming!
Killen med ett stort hjärta, som tog honom hela vägen från gruvstaden Kiruna i norr till metropolen Toronto i Canada där han kom att bli en älskad hjälte av alla stadens hockeyfans.
The King has left the ice!
Kistalight följer TV 4 under lördag eftermiddag.
Game for Börje!
Det är en känslomässigt rörande eftermiddag med nationalsånger, Oh Canada och Gamla Du Fria. Matchen med många stora lirare med förmågan att hålla i pucken och läsa spelet blir förstås underhållande men målvakterna är för bra (mycket stora skydd och fysiska jättar). En sådan match kräver absolut show och många mål, gärna a la Foppas frimärksmål från OS i Lillehammar.
Det blir känslomässigt starkt med alla hågkomster från vänner, släkt, sång plus jojk Den dagen jag lämnar av Jon Henrik Fjällgren och efter matchen även sång av David Lindgren Without You, omsvärmad av skridskoprinsessor som svävar runt i en isdans-show.
Mycket känslor alltså, inte så konstigt med Börje Salmings gripande öde, en kämpe ända in i kaklet!
I sin sista fight (match) gav han den hemska sjukdomen ALS ett ansikte och bokstavligen med ett hjärta som grep oss alla.
Hågkomster av Börje, ja!
Kistalight har sina, visst har vi läst boken Blod, Svett och Hockey (mycket gott humör, anekdoter, hockeyhistoria och BJ).
Vi minns även Salming, av någon anledning, som besökare av Sapporo OS 1998 och hur nyfiken han var på alla nya lite mystiska grenar som puckelpist, halfpipe och skicross. Just nyfikenhet och det som är utanför den egna boxen tror jag kännetecknade Börje. Klart också att han tog sig an och intresserade sig för sitt samiska ursprung liksom han visade sympati för ursprungsbefolkningen i Canada, även när det gäller andra minoriteter och rörelser visade han deltagande och medmänsklighet.
Vårt eget personliga minne av Börje är följande, ingen höjdare kanske, men ändå!
Vad lik han är Börje Salming killen i cykelkläder och hjälm, vid Ölandsfiskaren i Byxelkroks hamn på Norra Öland.
Låter som Salming dessutom!
Av vår gode vän SG L, lokal politiker, i Borgholms kommun, får vi senare veta att det var Börje Salming som besökte vår soliga by på en liten cykelrepa (tur) på si så där 6 - 8 mil på norra Öland mellan Borgholm och Byxelkrok.
Lite lagom motionspass för en sextioplussare!
En hjälte i folkhemmet, Börje Salming
Ishockey eller hockey eller Hoo Gee som indianerna i Georgian Bay i Ontario i Kanada vrålade när de spelade med klubbor på isarna och slog på varandra så stickor och snö yrde.
Det var på den tiden när engelsmän och fransmän började kolonisera Nordamerika.
Aj det gör ont!
Aj det gör ont!
Var vad de skrek.
Ont kan det göra att spela hockey!
Det är de tuffa grabbarnas sport.
Första riktiga hockeymatchen spelades i Halifax i Kanada 1855 och det var i Kanada sporten grundades och utvecklades.
I dag är hockeyn Kanadas nationalsport. Sporten är stor även i länder som norra USA, Ryssland, Finland, Tjeckien, Slovakien, Schweiz och Sverige. Den geografiska utbredningen av sporten sammanfaller med Tajgan, världens största sammanhängande barrskogsbälte och elaka tungor säger även att de sammanfaller med brännvinsbältet. Känslomässigt hör hockeyn hemma bland barrskogsvidder, kyla, stora känslor, svårmod, snus, tobak och Whiskey eller brännvin. Till sin karaktär är den frisk pionjäranda och uppkäftig arbetarklass som talar om att här ska ingen jävel komma och ta sig friheter. Fans drar hockeyn bland grabbar med macho anda och yrken som byggnadsjobbare, gruvarbetare, hantverkare, brandmän, poliser, så var det åtminstone en gång i tiden och senare förstås också en massa andra sportisar som gillade kamp och idrott.
Första riktiga hockeymatchen spelades i Halifax i Kanada 1855 och det var i Kanada sporten grundades och utvecklades.
I dag är hockeyn Kanadas nationalsport. Sporten är stor även i länder som norra USA, Ryssland, Finland, Tjeckien, Slovakien, Schweiz och Sverige. Den geografiska utbredningen av sporten sammanfaller med Tajgan, världens största sammanhängande barrskogsbälte och elaka tungor säger även att de sammanfaller med brännvinsbältet. Känslomässigt hör hockeyn hemma bland barrskogsvidder, kyla, stora känslor, svårmod, snus, tobak och Whiskey eller brännvin. Till sin karaktär är den frisk pionjäranda och uppkäftig arbetarklass som talar om att här ska ingen jävel komma och ta sig friheter. Fans drar hockeyn bland grabbar med macho anda och yrken som byggnadsjobbare, gruvarbetare, hantverkare, brandmän, poliser, så var det åtminstone en gång i tiden och senare förstås också en massa andra sportisar som gillade kamp och idrott.
När hockeyn är som bäst bjuder sporten på utsålda hus, hög stämning, massor av adrenalin och stor sport.
Vill man läsa en gammal klassiker om ishockeyns historia och ishockeyns själ ska man läsa Ken Drydens The Game. En välskriven, nästan litterär, bok om ishockey. Dryden var målvakt i Montreal Canadiens under 1970-talet. Han tog även del i de klassiska utmanarmatcherna, Challenge Cup, mellan Sovjet och Kanada 1972. Dryden är något så ovanligt, i hockeysammanhang, som utbildad jurist, under NHL-karriären tog han tjänstledigt under ett år och avslutade sina studier. Ken Dryden var under en period general manager för Toronto Maple Leafs. The Game skrev han efter hockeykarriärens slut och där finns ett fint porträtt av Scotty Bowman; om hans uppväxt vid the Avenues i Montreal, ett fattigt invandrarområde, och hans utveckling till en ledande coach i NHL. Frågar man Bowman vad som är hemligheten med hans framgångar som coach så svarar han:
Att ha de rätta spelarna på isen.
Bobby Orr porträtteras; sen var det Orr (then there was Orr) skriver Dryden och ingen spelare har som Bobby Orr dominerat ett lag och NHL de år han stod på topp. Dryden beskriver de sista lirarna som var fostrade i en ishockeytradition i sin barn och ungdom. Där grunden lärdes in genom spontanlir utomhus på frusna floder, dammar och sjöar, på bakgårdar och på uterinkar.
Vill man läsa en gammal klassiker om ishockeyns historia och ishockeyns själ ska man läsa Ken Drydens The Game. En välskriven, nästan litterär, bok om ishockey. Dryden var målvakt i Montreal Canadiens under 1970-talet. Han tog även del i de klassiska utmanarmatcherna, Challenge Cup, mellan Sovjet och Kanada 1972. Dryden är något så ovanligt, i hockeysammanhang, som utbildad jurist, under NHL-karriären tog han tjänstledigt under ett år och avslutade sina studier. Ken Dryden var under en period general manager för Toronto Maple Leafs. The Game skrev han efter hockeykarriärens slut och där finns ett fint porträtt av Scotty Bowman; om hans uppväxt vid the Avenues i Montreal, ett fattigt invandrarområde, och hans utveckling till en ledande coach i NHL. Frågar man Bowman vad som är hemligheten med hans framgångar som coach så svarar han:
Att ha de rätta spelarna på isen.
Bobby Orr porträtteras; sen var det Orr (then there was Orr) skriver Dryden och ingen spelare har som Bobby Orr dominerat ett lag och NHL de år han stod på topp. Dryden beskriver de sista lirarna som var fostrade i en ishockeytradition i sin barn och ungdom. Där grunden lärdes in genom spontanlir utomhus på frusna floder, dammar och sjöar, på bakgårdar och på uterinkar.
I den här traditionen tycker Kistalight att Börje Salming hör hemma ... and then there was Salming, som utvecklade sitt lir, invented the game som Dryden skriver, hemma i Kiruna på uterinken och i landhockey bakom sporthallen.
Platser där han vistades all vaken tid!
Det var här han lärde sig att blocka spelet (allt för laget inte bry sig om jaget) och det var här han utvecklade sin förmåga att läsa spelet och grundlade den fina skridskoåkningen. Börje Salming var en stor back (lirare) både offensivt (fin spelförståelse och teknik) och defensivt men det var för offerviljan i defensiven (blockningarna) han blev hyllad (älskad) och en hjälte i Toronto.
Om Börje (Kistalights kurs som amatör och Steg 1 tränare i svenska Ishockeyförbundet regi) hade haft en coach som Scotty Bowman kanske han hade utvecklat den offensiva sidan och ledartalangen hos Börje!
Toronto Maple Leafs var ändå ett hyfsat gäng på 70-talet och med Börje i spetsen kunde de ha blivit ett storlag som spelade hem Stanley Cup-bucklan.
År 2008 valdes Börje Salming in i IIHF:s Århundradets lag tillsammans med Vladislav Tretiak, Vjatjeslav Fetisov, Sergej Makarov, Valerij Charlamov och Wayne Gretzky.
Vilken femma!
Fin intervju av Gunde Svan, I huvudet på Gunde Svan - Börje Salming TV 4, under lördagen när han följer Börje, två generösa killar med stort hjärta i samspråk, från uterinken i Kiruna (med moonshinehockey) till Scotiabank Arena i Toronto.
Under Börjes år var det dock den klassiska Maple Leafs Garden som gällde, numera en arena ombyggd till köpcentrum och idrottscentrum.
Visst visar de bägge två, Börje och Gunde, när de glatt går och samspråkar (snackar om Börjes alla matcher, stygn, ärr och anekdoter) längs Ontariosjön (a lakeside walk) att Börjes resa kunde ha varit en berättelse i Rekordmagasinet när det begav sig, om en helyllekis i folkhemmet Sverige, en story som är alldeles sann.
Kistalight är alldeles övertygad att om Börje, The King, hade fått utveckla (använda sina) offensiva talanger och spelat i ett mer vinnande lag kunde han också hyllats som en stor teknisk lirare med ett alldeles särdeles spelsinne och med stora ledaregenskaper.
ReplyDeleteInte bara en kämpe utan också en stor lirare!
Visst Börje är förstås även Torontos främste assist-maker genom åren!