Vardagar Uffe Light

 

Hägrar ovan giclée efter akvarell av Ulf Lundell. Uffe har hägrar på sina marker runt gården på Österlen eller heegrar som hans fd fru S säger när hon retas med honom. Uffe är en riktigt hejare på att fånga hägrarnas fysionomi och väsen. Kistalight vet för vi har i dagarna varit och spanat på hägrar (heegrar) vid Råstasjön i Solna. Där de utfodras från små lådor med fisk.
Ett skådespel i sig att iaktta!
Kistalight har läst Ulf Lundells Vardagar tidigare under hösten.
Vi bara måste blogga om boken på den här sidan årsskiftet.
Cirkeln är sluten.
Nu har han gjort det igen Uffe 40 år efter Jack!
Skrivit en ny generationsroman men nu handlar det inte om en livsglad ung 68-generation (mer hippie och anarki än vänster) under 1960-talet utan här får han bli språkrör för oss som är på väg att bli panschisar eller redan är där.
Uffe lever enstörings liv på sin gård i Österlen minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro, de tre barnen och han erinrar sig alla de dysfunktionella turerna kring deras liv, men så där alldeles säker kring detaljerna är han inte i minnesteckningarna.
Dagboken i Vardagar får bilda ramen kring deras äktenskap.
Uffe är en medveten författare. Han skriver i det stora formatet (tegelsten) och han talar om glidytor i berättandet. De precisa dagboksanteckningarna varvas med versberättande som ger läsandet en skjuts framåt genom boken.
Uffe är en riktig hejare på fåglar, inte bara heegrar, utan också på träd och buskar och vandrar långa promenader i Stenshuvud Nationalpark.
Faktiskt använder han stavar, stavgång, också!
Så långt har inte Kistalight kommit i sin utveckling som panschis-motionär.
Visst sågar han de flesta trenderna i vår samtid under sina funderingar och vandringar, Klipparekonomi och managementkultur, skolan och vårdens brister och populismens framväxt får sig en (vandrings)känga ändå med ganska gott humör. Han lyssnar på P1 och låter nästan som en gammaldags gymnasielektor, Lundström i bokradion har för lättsam ton i presentationen av böckerna tycker han, Spanarna som mest hör hemma i Äppelviken och den övre medelklassen där förvånas han över att de pratar så mycket i mun på varandra.
Borde inte dom ha fått en bättre uppfostran?
Han läser gärna Under strecket i SvD (vem gör inte det) men tycker att det var bättre förr innan Understreckaren flyttade in på kultursidorna och tar upp en hel tidningssida!
Festligt nog tar han sig an Sarah Bakewells Existentialisterna ungefär samtidigt som Kistalight läser den (At The Existentialist Café). Uffe gillar Sarahs efternamn och tjusas av Heidegger och Husserls filosofi och deras livsöden utan att fördjupa sig allt för mycket i deras fenomenologi. Hos Sarah hittar han en av sina favoriter Colin Wilsons The Outsider. The Outsider är en alldeles särskilt excentrisk bok anser Sarah samtidigt som det är en av källorna till ljus i brittisk efterkrigslitteratur. Uffe var så drabbad av Outsidern när det begav sig att han köpte 8 ex av Colin Wilsons bok från Bakhålls förlag (svenska översättningen), antecknade i dem och skickade till folk.
Uffe gillar vardagar och har bestyr med hantverkare som ska komma och fixa på gården, målare, plåtslagare och elektriker.
Vem vet när en hantverkare kommer?
Han har bekymmer med sina (lyx)bilar rent av uppstår dråpliga problem med både hans BMW och Aston Martin!
Mest ägnar han tiden åt sitt växelbruk mellan målande i ateljén, skrivande och läsande (Uffe beställer en hel del böcker, finkultur) och han komponerar och skriver låtar.
En låtskrivare behöver säger Uffe; papper, penna, block, Anton Hammarlövs rimlexikon, ordbok för synonymer och SAOL, en soffa, skrivbord och en bra stol, gitarr, plektrum och ett kapodaster (grej på gitarrhalsen) sedan är man redo för de stora låtarna.
Någonstans har han också en insikt om att han har talang för att skriva (mest låtar) och han tror sig vara trygg (tacksam) med detta och kan vänta ut de glimrande tillfällena. Det är inte som hos Hasse Alfredsson när någon frågar vad han får allt ifrån så säger att han köpt det (importerat) från en liten firma i Tyskland utan Uffe är mer arbetaren som jobbar fram texterna till det slår till med några riktigt kreativa grejer.
Undrar om inte Ulf Lundells Vardagar handlar om att vänta ut de kreativa ögonblicken i skapandet av låtar, skrivandet och när han målar akvareller (förlagorna) till sina gicléer som S. ska sälja på galleriet Rockhead Art i Simrishamn.
Vid något tillfälle blir han manisk när han målar och han säger också att han har både autistiska drag och bipolära sidor så där lite i förbigående.
Arbetarhjälten bär han med sig och pappa Gerards arbetarmoral finns alltid inom synhåll.
Han hyllar Jack Kerouac, hyllar hans automatskrivande och menar att Kerouac var skild från det akademiska livet vilket Kistalight tycker är en sanning med modifikation både Kerouac, Ginsberg och W S Borrough i beatgenerationen kärngäng hade kortare eller längre studier vid universitet bakom sig däremot var deras hjälte Neal Cassady, Dean Moriarty i On The Road, mer av äkta arbetarklass, egentligen white trash, och hela kärran lastad full med diagnoser när han susar fram över den amerikanska kontinenten i sin Hudson -49 sökande efter sin försvunna farsa.

I Missouri framåt natten var vindrutan täckt med ett islager på ett par tre centimeter, så Dean blev tvungen att köra med huvudet utanför fönstret inlindat i en halsduk och med snöglasögon, och liknade en munk som plirar mot ett manuskript av snö. Bild från filmen On the road.

Ser när jag läser Uffes Vardagar lite noggrannare att han menar att Beatgänget med Kerouac i spetsen bröt med den akademiska berättartraditionen. De hittade en egen ton för att berätta om erfarenheter utanför den ordnade amerikanska medelklassen och deras tillvaro. Människor som var på väg, On the Road, i tillvaron, artister, studenter, hemlösa, sökare, arbetslösa, minoriteter och marginaliserade.
De var denna energi som Ulf Lundell kände igen och tog fäste i när han berättade sin historia om Jack och hans kompisar för drygt 40 år sedan och hittade fram till en egen ton i språket.
Uffe är en riktig kämpe I Vardagar, bantningskurer, fys och stavgång, marschkängor på i Stenhuvud nationalpark, dålig sömn som ska hanteras (sömnmedel) sedan de värsta rockåren, begränsa alkoholintaget och undvika bärs och brännvin inte zippa allt för mycket rosévin a la madame Cuvée, leverera målningar till galleriet Rockhead Art, skriva på låtar, fixa på gården, skilja sig från nuvarande kvinnan S. medan han minns sitt 11 år långa äktenskap med Barbro i sin ungdom och hur det var med deras barn, reflektioner kring barn och ungdomsåren dessutom skriver han på sin dagbok vi just läser. Uffe konsumerar massor av idrott via media, bitande roligt om friidrott från TV4, verkar lite trist med formel 1 racen men ok, bekymmer om Zlatans skada och annan fotboll förstås.
Uffe läser en massa om Yeates till Bakewells existentialister, beställer till och med hem Varat och Intet av Heidegger (huva) och skulle en litteraturvetare göra en lista av de författare och verk som Ulf Lundell nämner i Vardagar så kan vi gott räkna in Uffe som en lärd akademiker beläst och kunnig om skrivandets kärna. Dessutom nämns rader av stora singer/songwriters; Dylan, Cohen, Mitchell, Bowie för att inte tala om Håkan Hellström och Bruce Springsteen.
Det är trevligt att befinna sig i (läsa om) Ulf Lundells Vardagar. När boken är slut 637 sidor, leve tegelstenen, känns det lite tomt och det är inte utan att man längtar efter ytterligare några hundra sidor. Boken slutar dessutom i en godmodig ton och med försonande minnen av det elva år gamla äktenskapet med Barbro och i det senaste uppslagna äktenskapet med S. råder det en vänskaplig anda.

Vi avslutar med några heegrar (hägrar) här från  Råstasjön i Solna. Bild Thommy Sjöberg
Heegrarna är på rymmen från Isbladskärret på Djurgården och här vid sjön utfodras de med fiskar utportionerade i lådor. Runt lådorna hänger heegrarna i små klasar i träden, fäller in de långa benen och burrar in näbben. När det är dags för ett nappatag med lådan, möjligen efter en inspirations flygtur till iskanten på sjön, står de länge ett par meter ifrån den innan de hoppar upp på kanten. På kanten står de sedan ytterligare ett bra tag innan de slår till och rycker en fisk med näbben. Studerar man dem och plåtar med mobilen får man sällskap av ett antal fågelskådare med kamouflerade kameraobjektiv i andlös väntan på heegerns fiskelycka.
Såsom i en hägring!
Kistalight direkt från Råstasjön i Solna!
Betyg Ulf Lundells Vardagar; fem fiskande heegrar av fem som får napp i lådan.

Gott Nytt År 🎈🍾🎄🎷💡💫😎
💡


©Thommy Sjöberg

Amos Oz i minne

I dag minns vi Amos Oz på Kistalights redaktion med en blogg från en signering av Amos Oz på Akademibokhandeln i Stockholm city. Ovan tre titlar av Amos Oz från vårt hemmabibliotek; Landet Israel, Rim på liv och död och Hur man botar en fanatiker.
Den senare en favorit hos Kistalight! Bild ovan Thommy Sjöberg

Rim på liv och död

Shalom!
Vi fikar på Akademibokhandeln i City. Sen fredag eftermiddag dubbel Caffe Latte, semla och massor av folk. Vi förstår att något är på gång!
Ursäkta!
Krockar bland reahögarna av böcker med en kompakt mörklockig medelålders man modell typ livvakt.
Han påminner faktiskt en del om Daniels pappa (vår son Loves kompis på högstadiet som han spelade tennis med) som hade varit stridsvagnsförare under några av Israels ökenkrig innan han flyttade till Sverige någon på 1980-talet.
Ser inte ut som den typiske kunden i en bokhandel.

Shalom! Good evening!
Amos Oz hälsar publiken välkomna för det är författarmöte och signering med den soignerade författaren.
Good coming together for the love of books säger Oz.
Vi har bänkat oss på några fältstolar snett bakom Amos Oz när vi upptäcker att det är höjdarbesök i akademibokhandeln. Vår kompakte stridsvagnsförare sitter någon stol bort. Framför oss har vi en hyfsat stor publik. Amos Oz berättar om sin nya bok Rim på liv och död och läser ur den på engelska och hebreiska. Hebreiskan låter som vacker ordmusik när han läser.
Temat i Oz nya bok är funderingar kring hans författarskap eller mer specifikt en solitär dialog kring en författare under 8 timmar. All hans vakna tid på caféer, möten och uppläsningar går åt till att observera, fantisera och skapa liv åt människorna runt honom även drömmen är en solitär dialog säger Oz.
Every dream is a solitary dialog.
Drivkraften i hans författarskap är nyfikenhet.
Nyfikenhet som är en antites till fanatism säger Oz.
To pull some water of the fire låter han sin författare vandra runt ensam på Tel Avivs gator i natten med sina funderingar, tankar och observationer.
Hela mitt författarskap är självbiografiskt säger Oz men det består inte av en rad självbekännelser.
Vid publikfrågorna får Amos Oz en version av sin How to cure a fanatic som blivit översatt till Urdu av sin pakistanske översättare.
Please can you dedicate it for me säger Oz. Vilket väcker en viss munterhet.

När Amos Oz inte skriver böcker eller åker runt i världen och föreläser är han lärare på ett universitet i södra Israel (Negev Beersheba?) där han undervisar och är teacher in slow reading.
Låter tänkvärt och klokt säger vi på Kistalight som passar på att få Rim på liv och död signerad.

27/2 09 To Thommy a curious guy Amos Oz. Bild Thommy Sjöberg
Be curious always säger han innan han slår igen boken. Vår stridsvagnsförare ser vi inte till i signerings kön men han såg vänlig ut någonstans där bortom boktravarna.

©Thommy Sjöberg

Svenska Akademiens Högtidssammankomst Light

Nu är de tio kring bordet - från Svenska Akademiens högtidssammankomst den 20 december 2018.
Lite funderingar i efterhand från Kistalight!
Visst kunde man höra hur andlöst tyst det var under Svenska Akademien Högtidssammankomst när de nya ledamöterna höll sina anföranden.
Kistalight tog del av P1:s radio referat när de nya ledamöterna installerades och höll sina tal. Någonstans i bil i motorvägsbrus och vinterdis i orange sken mellan Bro och Kista efter att ha firat vår dotters födelsedag.
Riktigt fina tal med för dagen passande ämnen. Herr Malm lyfter fram osynliggjorda kvinnliga helgon i sitt tal (mycket passande tema). Fru Mossaed talar om att erövra ett nytt språk i vuxen ålder, om exil och hur hon upptäcker den svenska skogen, en lyrisk källa även det, och hon tackar sin föregångare Kerstin Ekman och hennes engagemang i Rushdieaffären och Herr Runesson slutligen pratar om vikten av samarbete och konstruktiv samverkan, manar till ödmjukhet och att allt för stora egon får väl dansa med sin egen hare i parken.
Var det verkligen så han sade?
Hur som helst väckte uttalandet en viss munterhet i den knappnålstysta församlingen!
Visst kan man få litterära vibbar när man ser hur ödsligt det är kring bordet med fladdrande ljus och avstånd mellan ledamöterna när Akademien inleder sin Högtidssammankomst.
Herr Olsson pratar om de sju samurajerna, talet som behövs för att de är beslutsfattande, men det känns mer som en spöksupé i Strindbergs Svarta Fanor.
Kanske är det inte bara liberalismens kris, patriarkatets sista suck eller argsinta #Metoo damers fel att Akademien krisar?
Inte sedan 1989 med Rushdieaffären har Akademien varit fulltalig redan då hoppade tre ledamöter av!
Strid mellan modernitet (engagemang) och djupt konservativa (patriarkala) krafter bland the old ones i akademien?
Ändå grundades Svenska Akademien 1786 i upplysningens anda!
Klart att Akademien bör ta del av den digitala revolutionen och en kulturrörelse som #Metoo och inse kraften i att så många kvinnliga berättelser delas och visar en så stor samstämmighet i upplevelsen av en mycket patriarkal värld.
Ett av Akademiens stora problem är förstås att de är så förskräckligt gamla, sitter på livstid, säger Kistalight som själv börjar uppnå mogen ålder.
Hur som helst skulle vi vilja slå ett slag (toppad forehand) för Akademiens självständighet och dess syfte arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet med valspråket Snille och smak.
Svenska Akademien kan också i sina bästa stunder vara en självständig röst mot media och kränkta chefredaktörer, institutioner på våra universitet och stora förlag i dessa tider av populism, digitala ryktesspridningar (botar, falska konton på sociala medier och ryska troll), till en förenklad världsbild (svart och vitt, goda och onda) och en allt för snabb klick och gilla kultur!

Några av ledamöternas böcker har vi tagit del av under åren: Per Wästberg under ungdomsåren med böcker som Afrika ett uppdrag (engagemang) Ett hörntorn vid Riddargatan (Stockholmiana), Vattenslottet och Luftburen (kärleksromaner) dessutom läste jag hans essäer och krönikor när Herr Wästberg var chefredaktör på DN.
Vill du bli en bra reporter skrev Wästberg, under sin tid där, ska du läsa August Strindbergs Röda rummet, Gustave Flauberts Madame Bovary och Edward Gibbons Romarrikets fall.
Cést tout!
Klappat och klart sedan är du en färdig skribent!
Vi tycker om och har läst Kristina Lugns milda anarkistiska mänskliga dikter i Bekantskap önskas med ensamstående äldre bildad herre.
Kjell Espmarks poesitrilogi Sent i Sverige överraskade oss positivt under 1970-talet med att det fanns radikal samhällskritik från andra håll än den på vänsterkanten! Dessutom läste jag som litteraturstudent Espmarks Själen i bild om hans studier i modern svensk poesi.
Poltava av Peter Englund missade jag men jag har läst hans essäer i Förflutenhetens landskap, Brev från nollpunkten och hur han lyfter fram den lilla och vanliga människan i historieverket om första världskriget Stridens skönhet och sorg.
Jesper Svenbros lärda vardagliga prosadikter läste jag när jag sökte en förebild i det lilla formatet, det fanns inte tid för tegelstensromaner, och tjusades av hans diktsamlingar som Blått, Vid budet att Santo Bambino di Aracoeli slutligen stulits av maffian (wow för denna titel), Installation med miniatyrflagga och Himlen och andra upptäckter.
Visst har vi läst herr Engdahl!
Visserligen bara Cigaretten efteråt, tankebok med aforismer och essäer, boken köpte jag av en händelse vid besök i Akademibokhandeln i City. Herr Engdahl håller ett litet anförande (talar tyst, mumlar skulle mina högstadiekids säga) och Kistalight undrar hur många minuter han skulle överleva i ett klassrum på Spånga High. Dessutom tycker jag att herr Engdahls aforismer och tankar är så överraskande platta och fyllda av klichéer. Till skillnad mot Bodil Malmsten som absolut anser (-såg) att Montaigne hade varit en bloggare i dag så anser Horace att: Hos essäisten handlar det om att få syn på sig själv. Hos bloggaren handlar det om att inte få syn på sig själv. Bloggen är skrivandets återfall i adolescensen.
Ha...ha säger Kistalight som är både bloggare och indieförfattare och tycker sig ha genomgått en utveckling både som människa och skribent sedan starten med sin blogg i maj 2005.
Man lär sig skriva genom att skriva, skriva och återigen skriva!
Samma vita papper för alla!
Klart att Kistalight läst Fru Danius bok Om Bob Dylan (återfall i Dylanberoende - se Bara en sång och en dansman). En fin liten bok i tre delar, Bob i Stockholm 1966 och från 2016 plus när han till slut tog emot diplom och medalj våren 2017. Visst ser man att Fru Danius är en stridbar person eller är det Gittan som för pennan? Hon driver tesen att Dylan texter, verser och poem, lever av egen kraft och att Dylan hör hemma i en lång muntlig tradition av skanderande och sång.
Visst säger vi på Kistalights redaktion som anser att Bob både är en stor rimsmed med djärvt bildspråk och en stor versmakare.
Bara det att Bob Dylans storhet är kombinationen av musik och ord, rockens Rimbaud som införde modernismen i popmusikens värld.
Vi blev hur glada som helst när Bob Dylan fick Nobelpriset men också minst sagt lika överraskade!
Svenska Akademien är inte förutsägbar!
I tider när våra institutioner knakar, Svenska Akademien, riksdagen inte förmår att bilda en regering, Theresa May har fullt upp med gubbarna i Brittiska parlamentet och brexit, EU inte får någon ordning på sina öststater och president Trump skakar USA och världen med sitt dysfunktionella ledarskap (listan kan göras längre) så är det en orolig värld vi lever i.
Kanske ska vi då besinna oss alla vi medieaktörer, undvika populism, vara försiktiga med små troll från S:t Petersburg och inte låta drevet gå över en gammal lärd fristående institution där det finns massor av lärdom, humanitär bildning och engagemang.
Visst borde vi kunna vårda den traditionen med lite omsorg och mer (mycket...mycket) modernisering!?
Nu när kulturprofilen är dömd!
Var förresten kan man läsa om forskning kring hur mediedrev uppstår, verkar och ebbar ut?
Finns det några bra litterära förebilder där?
Kanske Joseph Anton av salmon Rushdie där han berättar om följderna av fatwan riktad mot honom från 1989 - ett ruskigt exempel på ett drev.
Med religiösa dimensioner!

Gott Nytt År från Kistalight!



Varför inte en liten nyårshälsning från trion Sjöholm sång, Andersson musik och Engdahl text?!


©Thommy Sjöberg

Svenska Akademin går inte på Den Gyldene Freden längre

Bild Thommy Sjöberg av Berglins gubbar som sammanträder i Svenska Akademien

Gentlemen Light

Någon på Svenska Akademin läcker.
Ja vaf blir vi inte alla gamla nån gång!
Är det en fransk liten tomte som vet något som ingen annan vet?
Oh och hå min tå!
Är det en oönskad intimitet som pågå!
Ikväll 20 december är det Svenska Akademiens högtidsdag.

Kistalight var tidigt ute med funderingar kring spel och Nobelpris.
Kistalight brukade spela på travet när det begav sig!
Kanske behöver akademin i dag någon kunnig i ämnet nu när de saknar medlemmar och är kort om folk? 
Spetskompetens liksom! 
Ideellt arbete javisst men chansen finns ju till lite lir och kassaklirr så där på sidan om!
Så här skrev vi redan 2008 apropå läckor och jäv!

Ser i efterhand att oddsen på Ladbrokes tycks ha sjunkit på Le Clezio, från 15 gånger pengarna till oddset 3.2 innan spelet stängdes under onsdagseftermiddagen.
Framför oss på Kistalight ser vi en medelålders herre med poethatt, halsduk slängd över axeln, lätt bohemisk Burberryrock där några pocketböcker av Le Clezio sticker upp ur fickorna och med en tung sliten adjunktsportfölj.

Portföljen fylld med sköna sedlar?
På väg över Stortorget i Gamla Stan till spelbutiken i hörnan.
Vad gör man inte när börsen faller!

Nu har vi hämtat oss på Kistalight. 
Vi förstår att årets Nobelpris i litteratur är större än en postexistentialistisk diskussion i en vinkällare i Gamla Stan eller på Wasahof på Dalagatan i det sena 60-talet. 

Vi är riktigt nyfikna på Le Clezios författarskap och kommer att skynda över Kista torg upp till Akademibokhandeln. 
Speciellt kommer vi att inhandla några av de senare böckerna som till exempel Afrikanen, autofiction där, men även Öken från 80-talet med sökande efter ett äkta liv i en nomadkultur a la Bruce Chatwin som är en av Kistalights favoriter.
Ibland slår verkligheten dikten och nu vet vi att läckorna var i högsta grad i IRL.

Inga snygga tjejer i Svenska Akademien längre!
Jag menar inga begåvade kvinnliga professorer tar plats i dag på Akademiens högtidsdag i Börssalen!
Lite #Metoo perspektiv utan att ironisera!
Vad händer egentligen i Svenska Akademien?
Är det en enda stor dysfunktionell familj?
Liberalismens kris eller är det patriarkatets sista suck, argsinta #Metoo damer som inlett en kulturrevolution genom sociala medier eller bara en rolig tragikomisk såpa för oss som gillar böcker?
Och så har vi ju Horace!
Utsänd från 1800-talet (romantiska perioden) som visar oss tillrätta med sin sanslösa syn på samtiden och vad som händer i litteraturen och i kulturen!

Horace Engdahl och 2 gånger Sara, två på väg ut och en blir kvar!
Är familjen för dysfunktionell?
Ska man inte bara lägga benen på ryggen och springa då?

Flitigt läsa gör dig klok
därför läs varenda bok!

Undrar om han Horace har sett (läst) de stora fransk klassiska dramerna av Moliere som Tartuffe, Don Juan, Hustruskolan, Den Girige, Misantropen och speciellt Den Inbillade Sjuke.

Är det en fransk liten tomte som vet något som ingen annan vet?
Oh och hå min tå!
Är det en oönskad intimitet som pågå!
Ikväll 20 december är det Svenska Akademiens högtidsdag.
Joyeux Noel!



©Thommy Sjöberg

Bragdguldet Light 2018

Hanna Öberg på länk och storbildsskärm i Epicenter på Regeringsgatan 59. Kistalight har som trogen prenumerant av SvD varit på utdelningen av Bragdguldet 2018. Bild Thommy Sjöberg klicka gärna för förstoring!

Platsen är väl vald för dagens begivenhet.
Ett epicenter som centrum för vad som ska bli ett episkt Bragdguld!
Miljön är också en spännande plats för vad som rör sig i dagens innovativa Stockholm.
Här samsas webbkreatörer, hackers, startup företag, management gurus och innovativa labb allt för digitala safaris in i framtiden.
Framtiden, den närmaste timmen när vi guidas av Erica Treijs och Ola Bilgert (?), för till känna givandet av Bragdguldet, blir en intelligent och mycket underhållande timme med resonemang om vad som är en bragd och framtidens idrott.
Kan teknik och vetenskap föra utvecklingen framåt inom idrotten och en presentation av det Lilla Bragdguldet.
En av tidernas största och mest oväntade idrottsbragder var när Bob Beamon hoppade 8,90 i Mexiko OS 1968. När de optiska mätinstrumenten inte räckte till och man fick mäta på konventionellt sätt med stålband.
Måste ha varit något med mikrolokal termik på banan, den tunna luften på hög höjd och att Bob Beamon befann sig i ett alldeles särdeles tillstånd av cangarooflow!
Oöverträffad oväntad bragd är det i alla fall anser dagens konferencier.
Är man i ett framtidshus så ligger det nära till hands att tänka på morgondagens idrotter!
I OS i Stockholm tävlade man i poesi och arkitektur plus en massa idrott förstås så vad kan man tänka sig för framtida idrottsgrenar i OS-programmet?
Två e-sportare Pontus Frolle och Ivan Lapanje intervjuas på scenen. De representerar Sveriges virtuella landslag i e-fotboll. Laget tillhör Svenska Fotbollsförbundet och ska spela VM i FIFA digitalt fotbollsspel. Massor av e-fotbollspelare (191 miljoner) lirar FIFA varje vecka. Sporten är under utveckling främst är det de yngre, 10 - 30 år som spelar, och matcherna pågår i 12 minuter. En bra e-spelare kan (hyper)fokusera , är ambitiös, har sinne för taktik och spelförståelse.
Ungefär samma egenskaper som en spelare i IRL behöver alltså!
Mer om teknik på scenen blir det med triathleten Lisa Nordén (bragdguld 2012) och forskaren Magnus Carlsten Chalmers.
Lisa är ute efter den optimala prestationen.
Är det de 9 tusendelarna som saknades vid OS-silvret i London?
Magnus Carlsten har utvecklat en wattmätare som ska ge den ideala hastigheten på cykeln för triathlon.
Rena rallybilen alltså (Kistalights kurs)!
Dock är alla överens om att det är människan som ska vinna tävlingarna ej tekniken.
It´s a dirty work and Someone has got to do it!
När vi börjar närma oss tiden för till känna givandet intar (är det inte Magdalena Forsberg som skymtar där bland de reserverade platserna?) Irene Ekelund scenen tillsammans med forskarna Håkan Vesterlund och Karl Johan Sundberg som är flitiga motionärer och deltar i veterantävlingar. Irene tillhörde junioreliten i Sverige som sprinter i Fri Idrott men blev sedan utbränd och gick in i väggen. Numera är hon uppmärksammad för att hon aktivt arbetar för BRIS, har en känd sida på Instagram och jobbar på sin rehab som idrottsatlet.
Mycket går att mäta resonerar våra professorer, muskeltyper, gener, (går faktiskt att mäta om man har bollsinne) men prestationen att plåga den egna kroppen och för den delen knoppen och att finna motivation och vara envis det måste man hitta fram till själv.
Kan ju också ibland vara frågan om taktik och inte bara uthållighet!
Viktigt är också att hitta fram till glädjen i sin idrott - att vila i prestationen och låta ryggmärgen göra jobbet eller helt enkelt ha kul på jobbet.
Kul på jobbet verkar årets vinnare av Lilla Bragdguldet ha!
David Åhman och Jonatan Hellvig i Beach Volley Boll lyfter 75 000 pics i träningsstipendium! Duon har under året vunnit ungdoms OS i Argentina och guld i EM för 18-åringar. De är mycket underhållande på Beach volley arenan med sina moves på banan som liknar de små grodorna och dansstegen har fantasifulla namn som goldmine, race net, husband and wife, sexpack, tomahawk och one to the barbeque.
Vilket de visar upp på scenen till publikens förtjusning!

Guld är större än silver, OS större än VM, VM större än EM, EM större än en Mayor i golf och en tävling kan inte skiljas från sin bragd!
Kistalight som harvat i många år på Spånga High som SO-lärare för unga människor är känslig för det här att det måste vara rättvist och hade nog gett alla guldmedaljörerna i OS ett Bragdguld om utdelningen varit på Spånga High!
Blivit väl många splits av detta som tur är slipper vi det valet!

För olympisk knall av högsta karat, en mental och teknisk bragd med makalös precision. Svenska Dagbladets bragdguld går till Hanna Öberg

Pang, pang mitt i prick!
Kistalight tycker att juryn gjort rätt val och skyndar till Bragdguldtårtan!

Kistalight som inte hunnit med någon lunch griper sig an den smarriga Bragdguldstårtan i grädde och marsipan med några försiktiga moves genom lokalen och tycker sig känna igen en hel del personer, (idrottscelebriteter) bland fikagästerna utan att riktigt vara säker på vem som är vem.
Backar faktiskt på tårtan och visst vann rätt låt ... jag menar rätt prestation!
Sedan hastar jag vidare i husets Epicenter för en stunds spaning av digitala framtida steps,  kreativa labs och underfundiga idéhackers.
Banne mig om inte Kistalight känner sig lite som en framtida digital kreatör.


©Thommy Sjöberg