La Vie en Rose - A Star is Born

Kistalight har varit på Kista bio under söndagen (lapp på luckan och utsålt) och blivit glatt överraskad av en mycket sorgsen (sad... sad story) film. Gammal story från Hollywood har blivit en levande berättelse genom fint spel av Lady Gaga och Brad Cooper.
Det är fjärde gången som berättelsen filmas och i den ödesbestämda historien förstår man ganska snabbt att det här kommer att sluta riktigt illa!
Filmen är just nu hypad, har fått fin-fin kritik för sin regi (Brad Cooper) sina skådespelarinsatser,Lady Gaga, Brad Cooper och flera skådisar i biroller, också dialogen prisas (manus).
I den stora  amerikanska berättelsen, film och litteratur, finns det nästan alltid en tragisk dimension!
Hjältarna offras och går under.
Här en countryrockare på dekis!
Berättartonen i filmen är rakt på - pang på rödbetan!
Vi hamnar direkt på scenen bland ruffiga gitarriff, allt för höga toner, tinnitus lurar bakom hörnet, adrenalinkickar genom en entusiastisk publik som ska hanteras.
Vår hjälte Jack varvar inte direkt ned efter showen med mineralvatten eller några glas rosé utan ger järnet med tömd flaska.
Var det med en Jack Daniel?
I bil med sin chaufför på väg till nästa spelning!
Ber Jack sin ledsagare och chaufför att svänga av till en bar för ett (sista) glas.
I några ruffiga okända kvarter!
Baren visar sig ha transkväll med uppträdanden (it's a modern world)!
På scen även servitrisen Ally som showar på tranornas scen med en alldeles särdeles tolkning (på originalspråket franska) av Edith Piafs La Vie en Rose.
Jack faller pladask för Allys, Lady Gagas, tolkning!
Han förstår att här finns en Askungesaga (eller mer den Fula Ankungen) att berätta och när han får höra att Ally också skriver egna sånger förstår han att här finns det talang.
Mötet blir inte bara en spirande kärlekshistoria utan också den fantastiska upptäckten, glädjen och insikten att ha talang.
Vem är väl bättre på (än en fallen nästan förbrukad rock country star) att känna igen talang?
Här någonstans tror jag filmen hämtar sin styrka!
Lady Gaga och Brad Cooper känns äkta. De har autenticitet i sitt spel. Säkert genom personkemi och massor av bra musik och de egna erfarenheterna.
Den känslomässiga storyn, så ofta berättad i Hollywood, får nytt liv och verkar som om den var berättad för första gången.
Undertexten i filmen är också ett resonemang (roligt) om skillnaden mellan att ha talang och att vara en stjärna.
Vem blir egentligen stjärna?
Allys pappa som enligt egen utsago hade en bättre sångröst än Frank Sinatra (Paul Anka hade sagt det) men inte hade Frankies blå ögon som tjusade kvinnorna från topp till tå (from the bottom to the heart). Ally, Lady Gaga som har ett alldeles eget personligt ansikte tycker sig inte vara vacker nog för att bli artist men Jack vill se hennes äkta ansikte och ber henne ta bort de påklistrade ögonbrynen och ser något annat.
I ett riktigt Hollywoodmanus finns ofta en road tripp, en del av den amerikanska berättelsen, här går färden till Arizona. Platsen för Jacks barn och ungdom givetvis med en motorcykel (biker med blinkningar till Easy Rider) och i country and western outfit. Vår hjälte Jack är nykter och Ally sitter på bönpallen. I Arizona vill Jack visa sina rötter, sin faders farm och grav, men han hittar bara en vindkraftpark. Han konfronterar sin halvbror turnéledare och medmusikant med en riktig cowboyfight. Han får höra att farmen är försvunnen i en storm och ett skyfall och att han blivit informerad sen långt tillbaka men förstås varit för full för att ta in sanningen. Jack som har en uppväxt värdig en rock´n roll hjälte; ung mamma som dör när han föds och en pappa som är si så där 40 år äldre än mamman och fattig farmare, alkoholist och dör när Jack är 13 år. Det behövs just inga diagnoser för att förstå Jacks missbruk men hans musik lindrar livssmärtan. Hos Ally verkar också mamman saknas. Hon bor hos sin far som är chaufför med uniform, har en vacker sångröst och omger sig med andra liknande chaufförer i hemmet, troligen ägnar sig de åt en hel del spel och vadslagning.
Visserligen kärleksfullt men knappast en borgerlig och trygg miljö för Ally.
I Arizona vänder filmens handling för Jack går det utför i karriären och han bryter med sin bror. Han vill behålla sin äkta känsla för musiken och vill inte använda små mojänger att stoppa i öronen för att skydda sin hörsel mot tinnitus och bevara de inre hörselgångarna. Drickandet och drogmissbruket snarare ökar än minskar, man kan ju bara ana hur han mår i bakruset, möjligen är han även fylld av avund mot Ally som fått ett riktigt Hollywoodkontrakt men även hon kämpar för sin integritet (äkthet) mot producenter och för deras kärlek.

Kistalight som hellre ser lyckliga slut i en film (se ovan Ally plitande med vänster hand i sin singer/songwriter book och Jack som söker melodier på sin gitarr i den rosa LA skymningen - så borde det sluta) berättar nu inte mer om handlingen i filmen. Men ni ärade läsare anar säkert att det blir en mycket sorglig a sad sad story och avslutning. Den unga tjejen bredvid oss i biosalongen skakade i hela kroppen av gråt i filmens slutscener när vi satt där med tår i ögonvrån. Den sorgliga storyn blir en sorts katharsis (rening) för oss biobesökare.
A Star is Born är en mycket välgjord film. Där finns blinkningar till föregångarna och andra amerikanska filmklassiker. Huset som vår rockhjälte Jack bor i har en gång i tiden ritats av Kris Kristoffersens arkitekt och den tuffa men samtidigt mjuka dialogen som rymmer avgrunder känns igen från rader av filmer.
Är det arvet efter gamla manusförfattare som Hemingway, Faulkner, eller deckare som Chandler och James Ellroy som inspirerar?
Filmens undertexter till kärlekshistorien handlar även om vad som är äkta, glädjen att ha talang, lusten att skapa och den fantastiska kicken det ger att leverera underhållning med massor av bra musik samtidigt som hydran Hollywood (som äter sina barn) lurar i bakgrunden och att livet är skört.
 - La Vie en Rose!

Kistalight bäddar som avslutning in en av låtarna från filmen Always Remember Us This Way.
Här lite i Elton John stil!
Betyg A Star is Born: Fem nyskrivna äkta ballader av fem!

©Thommy Sjöberg