Just for fun, från Kista till Norra Öland och med Järvafältet, en värld i sig! Essäer och resebitar, gott humör, i en mix av högt och lågt, med en ton av allvar till skratt av indieförfattaren och förläggaren Thommy Sjöberg
Kistalight i filmtagen under Black Friday i Kista Galleria.
Si så där vid lunchtid - video Thommy Sjöberg
Musiken möjligen av tre musikstudenter som engagerats av köpcentret?
Vi minns några av våra gamla bitar (bloggar) om shopping i Gallerian.
På den tiden det fanns en stjärnornas promenad (starwalk) genom huvudstråket!
Före #Metoo eller #Tystnadtagning kampanjer?
Sorry boys, filmstars och brustna genier!
Redan då ...
Shoppa väska
Någonting borttappat?
Blonda och mörka skönheter i Kista Galleria
Högklackat och svängande höfter
Chihuahan i handväskan, urringat och getingmidjor
massor av hud och minimalt med tyg.
Sorry Lads, tjejerna här söker inte en man.
PS biten Shoppa väska är nästan tio år gammal från Kistalight Academy.
Var egentligen från början två bloggar om konsumism och hur mycket kan man egentligen betala för en handväska med märkesnamn.
Se Debatt Light - Shoppa Väska och Debatt Light - Shoppa Väska II!
Märker att det skett en viss förändring i Gallerian sedan dess!
Inte lika lös och ledig approach (massor av tyg minimalt med hud) till mode i våra dagar i Stockholms nordvästra förorter!
Kobra - Konst, kravaller och kursfallhttps://www.svtplay.se/video/15864311/kobra/kobra-sasong-20-konst-kravaller-och-kursfall?cmpid=del:tw:20171115:konst-kravaller-och-kursfall:pla:lp…#playtips via @svt Ovan programledaren Parisa Amiri som kikar in på den brittiske konstnären James Cautys postapokalyptiska miniatyrvärldar från utställningscontainer i Liverpool. Vidare i videon Kistalight skymtar förbi i vacker blå färg på tröjan i Kobras program. Från pressvisningen på Moderna Museet av nya utställningen Manipulera Världen. Manipulera Världen är en stor och omfattande utställning i två plan med Öyvind Fahlströms konstnärskap i centrum. Det är inte en retrospektiv, utan mer en utställning som ställer frågor till vår tid där spel, ekonomi, kapitalism och kolonialism är teman. Utställningen kan också ses som en del av ett större projekt där Öyvind Fahlström ställer frågor om vår tid:
Vi ska se och titta på hans verk
Är hans verk relevanta för vår tid
Fungerar de som en rörelse mot vår tid
Kring utställningen finns en spelplan där 28 inbjudna konstnärer svarar på de frågor som Öyvind Fahlströms konst ställer. Utställningen är indelad i tre zoner. Zon 1 Monopolspel med konstverk (pjäser) som är flyttbara och del i ett spel, här finns också Dr Schweitzer sista uppdrag, ett narrativ, (metaforisk världsbild) om kolonialismen. Zon 2 är det Offentliga rummet, bland annat med en festlig manipulerad demonstration Mao - Bob Hope march från 1966 av Öyvind Fahlström, på väg ned till Zon 3 med världsbanken, bitcoin-gruva och handel. Kistalight är även nyfiken på de frågor som möjligen Utställningen Manipulera Världen kan svara på (förhålla sig till) om fakta(resistens), fakenews, blankning av aktieköp, bitcoins valutavärde, manipulerad storytelling om politik, företag och konst och så undrar vi om man inte kan hitta inspiration till egna spelkonstruktioner (för spelstudenterna på dataprogrammet i Kista) och idéer för mitt eget berättande. Vi frågar oss också om idéerna om att manipulera världen skymmer form och färg hos utställningens konstverk eller blir idéerna viktigare än det konstnärliga utförandet och skickligheten? Tja hur som helst fungerar utställningens verk som kommentarer till Öyvind Fahlströms idéer om att Manipulera Världen och även en (krumelur) dialog med konsthistorien - se berättelsen nedan!
Packlådor målade Yet more letters to the reader av Hanan Hilwé chefintendent på Abu Dhabis Museum. Bild Thommy Sjöberg I dag nöjer vi oss dock med att återberätta en sanslös story från utställningen som Fredrik Liew (curator) berättade under sin mycket kunniga och omfattande föreläsning om utställningen Manipulera världen. En typ av berättelse som vi är så förtjusta i på Kistalight. En mytisk berättelse! Sann eller bara sannolik? De femton packlådorna ovan Yet more letters to the reader är målade kopior av verk från Erich Maria Remarques och Paulette Godards konstsamling som auktionerades ut 1979 på Sothebys i New York. Konstverken sägs ha köpts av Hanan Hilwé för de styrande i Abu Dhabis räkning. Verken från Remarques och Paulette Godards samling lär inte ha fallit Sheikh Zayed i Abu Dhabi i smaken. Han tycker att de är för västerländskt inriktade och Hilwe får kritik och hon börjar tvivla på hur äkta verken är. Hon gör flera misslyckade försök att skänka bort samlingen till olika intressenter. Mystiskt nog återkom samlingarna hela tiden till det lager i Abu Dhabi där de arkiverats för den misslynte shejken. En spiritistisk inriktad kock föreslår att målningarna var (sken)döda och gick igen. Taktiken blev då att Hilwé målar kopior på utsidan av verkens packlådor med syfte att de skulle fungera som spegelbilder och skrämma bort de skendöda. Därefter skänkte hon målningarna till ett ett museum i Ypres i Belgien. Ett museum och en minnesplats för de grymma striderna under första världskriget. En plats där Erich Maria Remarque skadades under kriget - en upplevelse som senare fick honom att skriva sin stora roman om första världskriget På Västfronten Intet Nytt. Den som ursprungligen berättade om mötet med Hanan Hilwé är den libanesiske konstnären och Hasselbladsvinnaren Walid Raad och man får anta att målningarna fått en fristad på museet i Ypres inte långt från första världskrigets västfront.
I veckan som var hamnade Kistalight på Big Think Lecture i Kista Galleria!
Föreläsare var Leo Razzak ung social entreprenör, energisk inspiratör, skådis och student på STDH (film och tv-producentlinjen).
Leo som personligen hälsar alla välkomna i biograftrappan tycks genuint glad när han typ ser att en äldre svenne (Kistalight) är en av dagens åhörare och gäster i publiken.
Allt det spännande finns i arbetarklassen skrev och menade Ivar Lo-Johansson en gång i tiden - måste ha varit ungefär 1960-tal!
Under 1980-talet diskuterade vi som var intresserade av utvecklingen i samhället också om allt det spännande utspelade sig i periferin (förorten) eller i städernas citykärnor.
Kistalight som tror att all kreativitet i dag äger rum i förorten och inte hos någon provinsiell Nytorgs hipster på Söder.
Där det skaver rejält mellan olika språk, ungdomar och segregerade samhällsklasser. Med fotboll, basket, skate och kampsport, musik, ungdomsjargong som schysta arenor utanför skolan. Gapet som är allt för stort mellan ungdom och vuxenliv, risken för droger, sociala medier som mötesplats och unga människor som bara själva kan erövra en plats i samhället.
Dagens föreläsare Leo Razzak den vänlige unge mannen som hälsar Kistalight välkommen kanske vet någonting om allt detta!
Leo har trots sin ungdom redan hunnit föreläsa i 12 år berättar han. Han är bra offline säger han mindre bra online!
Det gäller att bli någon och någonting när man har en utsatt bakgrund!
Han berättar om sin modiga mamma som är från Norrbotten, konstnär och alkoholist. Farsan var annorlunda, från Dakka i Bangladesh akademiker med nationalekonomi i botten, kom till Sverige med 20 dollar på fickan för att studera i Uppsala fortsätter med en utbildning i Umeå till systemprogrammerare men snackar inte bra svenska och han anpassar sig till de nya spelreglerna och blir torghandlare i Skärholmen.
Leo Razzak har en avspänd, cool, scennärvaro det märks att han är van vid att framträda utan just så mycket andra tekniska hjälpmedel än den lilla mikrofonen.
Språkliga stilen påminner om rap och hiphop - det flyter på hos Leo.
Hata sig själv/jobbigt/Norsborg med farsan läskigt...läskigt på riktigt/keffe, keffe i skolan/Marlboro Light första rasten/
Viktigare med kompisar än Mvg/Fryshuset gratis mat/
Största lärdomen identitetsfråga/ halv,halv blir dubbel/
Samtalsgrupper 8 grabbar/böggruppen/snacka känslor/
Prata inför andra 500 spänn/Täby gymnasium 300 pers/
Viktig erfarenhet att tala inför andra 316 spänn efter skatt/
Long...long run för att komma vidare/grymt att komma vidare/
Tycka om sig själv/Ingen fattar någonting/Gör din grej/
Fattar att ingen/fattar någonting/
Inbjuden pratar inför 200 svennar/
Kopplar upp sina sinnen/på ett positivt sätt/ bli trygg/
älska sig själv.
Full fart, action genom föreläsningen - Leo Razzak stannar upp och listar tre saker han tycker är viktigt för att nå framgång och må bra.
Hitta mål är meningsfullt
Sköt om din hälsa
Sköt om dina relationer
Sen fortsätter Leo sin fartfyllda rap genom föreläsningen!
Starta företag/tjäna massor av pengar/
Formell utbildning/inte grejen/när det går att bilda nätverk/
Morsan försvann/farsan cancer/ ett halvår att leva/
Fick stamceller i vården/klarade sig/
En miljoninsamling/skapa barnhem med farsan i Bangladesh/
Framtid göra konstfilm om Zlatan/Bo kvar på samma plats/
Hälsan/Succé/Bestämma din dag själv/
Sann lycka/att göra andra lyckliga/
Tro på alla människor/ger energi/
Varför går allt så bra?/
Älska din energi/
Energy is dependence!
Leo Razzaks upplevelse av energi verkar närmast vara en religiös uppfattning tycker (tror) Kistalight. En energi som säkert hämtar massor av kraft i allt som skaver. Två begåvade föräldrar som inte kommer till sin rätt i samhället, sjukdom och klassorättvisor, festlig och kreativ ungdomsjargong mellan alla språken och de kulturella spänningarna i förorten, musik, sociala medier och den digitala utvecklingen som faktiskt kan användas av alla samhällsklasser.
Frågar Leo efter föreläsningen om vikten av grit (uthållighet och jävlar anamma) som komplement till den nästan religiösa upplevelsen av energi. Svaret finns väl redan i den föreläsning han just levererat.
It´s a Long...long run/Grymt att komma vidare/
Massor av energi i förorten/tycker Thompa på Kistalight
PS Ser i efterhand, lite research i fel ände, att Leo Razzak gjort ett Sommarprogram SR P1 8 juli 2013.
En stark och modig berättelse!
Grattis säger vi på Kistalight!
Att ha ett eget Sommarprogram!
En av svennarnas största ärebetygelser!
Maurice Merleau-Ponty, Jean Paul Sartre, Simone de Beauvoir och Albert Camus Bild ovan på fyra av de ledande existentialisterna i Paris efter andra världskriget
Kistalight fortsätter sin spaning i Saint Germain des Pres, från statyer till existentialistiska kaféer med Flore och Café Deux Magots i centrum. Under sommaren har vi läst Sarah Bakewells At The Existentialist Café med undertexten Freedom Being & Apricot Cocktails. Titeln anger den lätta tonen men ändå lärda anslaget i boken.
Att sitta på café var en del av vardagen för existentialisterna i 1940-talets Paris. Här möttes man och hade sina dater, här skrev man och läste, åt sin lunch och middag, fikade och intog sina drinkar, här bildades kotterier och säkert intrigerades det en del och Sartre fick så småningom en egen telefon (direktlinje) installerad på Café Flore.
Under kriget satt man där mest för att caféerna var bland de få platser som var uppvärmda i ransoneringarnas Paris.
Det fanns andra mörka sidor också under kriget, man pratade med alla och kände igen gästerna på caféet, men inte alltid till namnet.
Det var inte sådana tider!
Simone de Beauvoir berättar om två glada debatterande livliga tjeckiskor som en dag inte längre fanns bland de besökande på Café Flore.
Plötsligt kunde några av gästerna bara vara borta.
Saknade!
Här någonstans fanns den mer ångestfulla verkligheten (nazisternas ockupation, förföljelse, rastänkande och jakt på oppositionella - Gestapo kom om natten) bakom Sartres existentialism.
Skrifter som Varat och Intet eller Existentialismen är en humanism har en högst reell bakgrund i andra världskrigets Paris!
Hel del kul anekdoter i Sarah Bakewells bok om existentialisterna och även deras biografier i kortform där ofta Saint Germain des Pres är den bakomliggande miljön.
Sarah berättar även om sin egen väg till existentialismen. Hur hon i ungdomen läser Nausea (Äcklet) mest för att boken har ett coolt omslag av Salvador Dali och hur hon som bokens huvudperson blir en dropout, slutar sina gymnasiestudier och istället jobbar i en skivaffär som säljer reggaemusik från Karibien och dekorativa haschpipor. Intresset för filosofi och Sartre är dock så stort att lusten att läsa mer om existentialismen får henne att återuppta sina studier. Vilket medför en examen i Filosofi som huvudämne från Essex University senare börjar Sarah även en doktorandutbildning om Heidegger.
Thompa på Kistalight som också läste Äcklet, Muren och till och med tröskade sig igenom trilogin Frihetens vägar av J P Sartre i sin ungdom som målarlärling på byggen och i verkstadsskola.
Långt från gymnasiestudier eller andra intellektuella förutsättningar, var ett annat universum liksom, och det fanns lite svårigheter, motstånd, att bita i hå...hå...jaja på vägen!
Ofattbart egentligen?
Kistalight omfamnar den lille killen, tonåringen, som läste böckerna på pojkrummet i Vendelsö om ångest, tomhet och människans fria val!
Mycket förstod jag inte alls och många av böckernas miljöer var främmande - se mina funderingar i Saint Germain des Pres eller Sartres Norra Öga
Alienation vad är det?
Antagligen handlade det om en stark inre drivkraft och ett behov att bryta sig loss!
Förtäckt frigörelse!
Väldigt trevligt!
Kistalight fortsätter sin statyspaning! Igår invigdes Place August Strindberg i Paris med en byst av Strindberg.
Mycket hedervärt mitt i hjärtat av Saint Germain des Pres i Paris sjätte arrondisment vid kyrkan Saint Sulpice. Kyrkan har en märkvärdig målning av Eugene Delacroix i Jakobs kamp med ängeln.
En symbolisk plats för Strindberg och omnämnd i hans Legender.
Bysten är en replik i brons av Carl Eldh klassiska Strindberg Titanen från 1905.
Initiativtagare till Strindbergsbysten är Guy de Faramond (se ovan foto) före detta korrespondent för Le Mondes i Stockholm och Strindbergs franske översättare Jacque Robnard.
Vid pass 120 år sedan flanerade August Strindberg i de här kvarteren mellan sitt hotel Orfila där han försökte framställa guld med kemiska metoder, enligt han själv vetenskap, men mest liknade det naturpoetiska övningar och besvärjelser. Han strosade runt bland caféer, intog sin absint vid cafébordet (förrädisk, giftig på den tiden och numera förbjuden) på bestämda tider på eftermiddagen, tyckte sig se, nerverna i olag, olika tecken, de himmelska makterna, som att han var förföljd av kvinnoligor, elektricitet och säkert massor av skuldkänslor, han led av hudproblem (psoriasis) och svedda händer efter experimenten. Han promenerade i Luxembourgträdgården bort mot Sorbonne där han hade tillgång till ett kemiskt laboratorium, trivdes i Jardin des Plantes, åt middag på Closerie de Lilas, fick en viss uppmärksamhet i den parisiska kulturvärlden med uppsättningarna av fröken Julie och Fadren, skrev ett berömt förord (båda ansågs ha en dragning till det mystiskt vilda) i en katalog för konstnären Paul Gaugain men han fick inte riktigt det stora genombrottet i Paris kulturvärld. Möjligen berodde det på brist med de rätta kontakterna - i dag skulle vi säga att han inte hade det rätta nätverket.
Kanske brydde han sig hellerinte riktigt om ytligheten i att vara en celebritet och kändis utan han följde sin inre väg utan att vara medveten om det? En sorts förtäckt frigörelse alltså eller helt enkelt konsten att traska sina egna stigar.
Strindbergs kris som gestaltas i Inferno kan säkert ges en psykiatrisk diagnos men kan också ses som en konstnärlig och en livsstils kris. Strindbergs bok Inferno som gestaltar den här perioden i hans liv skrevs ursprungligen på franska och var tänkt att ges ut för de franska läsarna. Kistalight som läste boken som ung, svenska versionen, tyckte redan då att det var en levande bok, livligt språk och friska iakttagelser, det ockulta låg i tiden (Strindbergs känsla för vad som var på gång) och i de hudlösa självbetraktelserna fanns en hel del humor.
Åren före Inferno hade Strindberg rent av levt vad vi idag skulle kalla rock´n roll liv med skilsmässor, bohemliv i Berlins konstnärskretsar kring vinkällaren Zum Schwarzen Ferkel, med bland andra Edvard Munch, Ola Hansson, Dagny Juel tidig feminist och hennes make Stanisław Przybyszewski. för mycket alkohol, droger och sex (alla låg med alla). För mycket av det mesta långt före #metoo och #ihave kampanjer. Przybyszewskiomnämnd som polacken och Dagny Juel spökar även i Inferno i Strindbergs medvetande som hotfulla skuggestalter (triangeldrama) från Berlintiden. Relationerna var komplicerade som det brukar stå på facebooksidorna.
Hur som helst ledde kriserna till att Strindberg utvecklade sin konst. Han målade tavlor, egentligen använde han en målarspackel och liksom skulpturerade fram sina tavlor med poetiska färger, rörelse och kraft i formen och han blev en föregångare som konstnär inom symbolismen och abstrakt måleri.
Experimenten med måleri och naturvetenskap ledde så småningom efter Inferno-krisen till att Strindberg utvecklade sitt författarskap och kom att skriva lyriska dramer som Ett drömspel, Spöksonaten med flera och tillsammans med de tidigare skapade naturalistiska dramerna Fröken Julie, Fadren och Dödsdansen tillhör verken och August Strindberg världslitteraturen.
Kul, fantastiskt alltså, att Strindberg fått ett eget torg, Place August Strindberg med tillhörande byst (replik) skapad av Carl Eldh. Hans pjäser spelas nästan hela tiden någonstans i Frankrike. Här är han mest känd som dramatiker och man har även upptäckt målaren Strindberg säger Guy de Faramond som ligger bakom skapelsen av ett Strindbergstorg i Paris.
PS Kistalight har bloggat förr om Saint Germain des Pres och Paris 6:e Arrondisment denna kreativa miljö som inspirerat konstnärer, författare, musiker, singer-songwriters, skådisar, studenter, samhällsfilosofer, debattörer under århundraden och i dag inte minst modedesigners och deras entreprenörer.
Lite graffiti från dagens Saint Germain des Pres i områdets norra kvarter! Entrén till en av de stora franska (i vår tid) låtskrivarnas hem i Paris. En man med en låtskatt och en man som omgärdat sig med en air av skandaler och starka kvinnor.
Det är något i luften där?
I Saint Germain des Pres alltså!
Kanske är det närheten till alla caféer, konstakademier, klassiska skolor som Science Po, Ecole Normale Superieur nära granne i 5th, Sorbonne, de gröna luftiga parkerna med skimrande vatten och strilande fontäner, de billiga (used to be) hotellen, avantgardistiska kabaréer, de skumma förbjudna (Le Tabou) källarklubbarna med (used to be) Miles och Juliette Greco och Sartre, Beauvoir och Camus - Västra Stranden och för några år efter ww2 var de här kvarteren världens mest spännande kulturhäng.
PS En gång till! För några år sedan, 2012, gick Thompa på Kistalight en kurs för kulturentreprenörer på STDH och Data och Systemvetenskap på Stockholms universitet. Kursen var specialutformad för kulturarbetare (vi var 12 utvalda) som ville utveckla sina kunskaper i digital teknik, ekonomi och hitta nya vägar för sina projekt. En av kursdeltagarna där var Anna Pettersson (skådespelare)som då höll på att skapa nya former för att spela Strindberg. En av hennes första föreställningar på Intima teatern i Stockholm var fröken Julie i en uppmärksammad föreställning där Anna Pettersson spelar alla roller och stod för regin. Anna P har sedan fortsatt att söka nya vägar för Strindbergs pjäser på Intima Teatern i Stockholm, även världsturnéer, bortom de manliga geniernas rollgestalter och i och för sig även bortom snäva feministiska tolkningar.
Wow säger vi på Kistalight!
Strindberg lever även i nyskapande kvinnliga tolkningar!
PS En gång till! Även Fröken Julie har vi bloggat tidigare om här på Kistalight! Se Kärlek och könskamp!
© Thommy Sjöberg
