Kalmars Jägarinnor Light

Sudden, Jossan, Jenna, Linden plus berättaren sic Eva Zackrisson, Marlboro Lights, kaffekoppar och konditori Fiesta.
Kistalight har läst Kalmars Jägarinnor, KJ, av Tove Folkesson som nu ska bli film!
KJ med mottot: Man kan inte ha för mycket ögonskugga!
Tiden är nittiotal, platsen är Kalmar med omnejd, och huvudpersonerna är en kvintett tjejer i gymnasieåldern som fikar, partajar, umgås med farliga killar, har trassliga relationer till föräldrarna, begår småbrott, åker på festival (Emmaboda), övar inför uppträdanden (Staggjakten) i gymnasieaulan, sic Eva pluggar och är en stjärna i fysik, längtar bort och tar studenten!
Det är lite som hos Ulf Lundells Jack fast trettio år senare även om här är tjejerna i fokus och killarna bifigurer men tonen är mörkare än i Uffes ljusa Stockholmsskildring. Språket är  lyriskt med ett snabbt berättartempo och fantasifulla överraskande bilder.
Viktiga filmer som tjejerna ser och låter sig påverkas av är Thelma och Louise och I döda poeters sällskap där till och med replikerna återges från T L och Carpe Diem blir ett viktigt citat.


Musiken är viktig i deras partajande och för att hitta uttryck för deras livskänsla. there´s a light that never goes out deppMorrisey och till ex Kent, si så där i skarven mellan Internet (Youtube), sociala mediers och alla smartphones genombrott. En andlig sentida släkting till KJ, jägarinnorna skulle kunna vara kollektivet i tv-serien Skam men där finns  hela det nutida digitala kittet.
I berättelsen inflikas poetiska besök på Öland, med kursiv stil, hos mormodern där Eva söker sig själv, sina rötter och antyds det - läker själen.
Tiden rinner iväg för våra jägarinnor.
Efter studenten och utflippat partajande väntar vuxenlivet.
Inte så kul och vår berättare Eva mår dåligt trots lysande gymnasiebetyg där ljuset ändå finns i besöken hos mormor på Öland.
Kistalight ser fram emot att läsa del två Sund och undrar om man kan se Kalmars Jägarinnor som en ungdomsroman eller är det rent av en generationsroman för 80-talister?
Tycker du att Kalmar är en jävla stad då har du inte gått på stadens promenad!
Visst skulle vi som lärare kunna rekommendera KJ för en gymnasieklass som litteraturläsning sedan skulle vi diskutera huvudpersonerna Sudden, Jenna, Jossan, Linden och Evas karaktärer, det lyriska språket, musiken, filmerna och småstadens (ha...ha) speciella charm och sociala struktur och fanns det en speciell tidsanda anno 90-talet.
Om jag hade varit Evas Lärare då hade jag kanske undrat vid utvecklingssamtalet.
Du som är så duktig i skolarbetet Eva, skriver så väl, har ett eget språk och är en fysikens Einstein!
Hur har du det hemma och hur har du det med dina kamrater (dåligt sällskap) egentligen?
Vi kan erbjuda samtal med skolans kurator eller PBU om du vill men fortsätt du med dina besök hos mormor och det är aldrig fel att se bra filmer eller lyssna på bra musik.
Men det är klart hade Eva gjort det hade det kanske inte blivit några Kalmars Jägarinnor?
Betyg fem KJ av fem och en fika på Café Siesta men vi hoppar över ambulansvinet!
© Thommy Sjöberg