Kämpingeskolan Ro - Segregation Light

Läser i en intervju från Norra Sidan i samband med att jag skriver om Egenmäktigt förfarande att Lena Andersson har varit elev i Kämpingeskolan och att hon tycker att det var en bra skola med bra lärare!
Ser också att Lena A är född 1970 bör alltså ha gått i Kämpinge si så där några år in på 1980-talet.
Kistalight hade ett terminsvikariat på Kämpingeskolan HT 1984 i Kemi och Biologi.
Nog smällde det ibland, elevernas jubel, var det inte någonting med svavelsulfids låga flampunkt i kontakt med vatten och visst eldades det på med vätgas i Kemisalen och visst hade vi oförglömliga Biologi-labbar med vacker cellplasma och rödlök den där terminen! 
Glömmer inte lukten av den brända svavelsulfiden!
Undrar vem det var mest lärorikt för?
Mig som blivande lärare i Historia och Svenska (sic!) eller för eleverna?
Men roligt det hade vi (jag)!
Kollar i den gamla skolkatalogen Kämpinge Ro och visst finns det en Lena A i 8D men är det vår blivande författare?
Vet också att Nalin Pekgul var elev där några år tidigare som jag kommer ihåg från tidigare timvik på skolan.
Men då hette hon Nalin Baksi och hade en berömd farbror som var poet!
Sådant imponerade på Kistalight!
Ser också i min kalender att jag den terminen studerade Danska (Nordiska språk) på kvällarna på Stockholms Universitet och gick en skrivarkurs på TBV.
Duktig...duktig!
Det var också här eller möjligen i Rinkebyskolan som Kistalight drabbades av insikten om att lärarjobbet kunde vara min framtid. 
I en skrubb bland bokantologier slog blixten ned. 
Det här vill jag syssla med i framtiden!
Läsa klassiker och öva färdigheter i So-ämnen med unga människor fick något magiskt över sig.
Dessutom märkte jag att jag trivdes tillsammans med ungdomar och i den intensiva miljö som finns på en högstadieskola. Kanske var det så att i intensiteten och känslan omkring hur det är att vara ung och omedelbar så glömde jag bort mina egna sorger och bedrövelser. 
Sing my blues away!
Vilket eleverna naturligtvis uppfattade!
Kistalight visste hur det kunde kännas att vara en sårbar tonåring!
Visst drömde jag också om att skriva (se TBV-kursen ovan) men det stod inte i motsatsställning till insikten om kommande lärarjobb utan sågs mer som en freelance grej.
Sälja artiklar, typ som flanör och reseskildrare, sitta på café som Jean Paul Sartre, fickorna fulla med anteckningsböcker och dagens tidningar bland kaffekopparna innan man levererade sin grej. Faktiskt skrev jag också och fick en del bitar publicerade, bland annat i Gadden (Gaudeamus), men tillvaron som fri skribent  upplevdes som en alltför oviss tillvaro.
Det fanns inga sådana (role models) förebilder!
De akademiker och intellektuella Kistalight stötte på i sin ungdom var lärarna på högstadiet och gymnasiet.
Andra yrkesgrupper från den akademiska världen fanns inte på kartan i förortsgemenskapen.

Kämpingeskolan var också en av de skolor som drog en nitlott i det race som kom genom det fria skolvalet! Inte för att det var en dålig skola tvärtom utan mer som en följd av segregation och socioekonomisk utveckling.
Möjligen skulle man kunna ha Kämpingeskolan som ett studium för hur det kunde gå för en etablerad grundskola när det fria skolvalet genomfördes och när segregationen tilltog.
Kring 1984 var Kämpingeskolan en bra skola. Här fungerade Den Svenska Grundskolans idé om en skola för alla. Upptagningsområdet för eleverna bestod av en väl vald mix av  boende runt skolan. Närmast fanns flerfamiljs bostäder i kommunal regi, Svenska bostäder och Familjebostäder möjligen var några bostadsrätter, lite längre bortom Spånga kyrka fanns Sörgårdens radhusområde, typ Småa, liggande mellan Tensta och Rinkeby. Längre bort på andra sidan Spånga ip men hitom järnvägen fanns  Solhöjden den starkaste socioekonomiska området i mixen. Där åtminstone föräldrarna gärna såg att deras barn skulle gå på Spånga gymnasium istället. 
Kärnan av lärarkåren på Kämpinge var adjunkter och i allt väsentligt formade av Sveriges gamla utbildningssystem. De flesta hade tagit studenten på gammaldagsvis och var utbildade i sina ämnen enligt filosofie och magisterkandidatsystemet där de senare sökt in på lärarhögskolor. De flesta behärskade konsten att undervisa klasser och spela på det instrument som heter gruppdynamik man betonade att inlärning betydde läxor, färdighetsträning, repetition och förmåga till att lyssna på sina lärare. Eftersom många av lärarna var nyfikna pedagoger uppfann de också, skapade metoder, som fungerade med den ibland väl mixade kategorin av elever. Kistalight som tror att en mix av elever som befinner sig på olika nivåer i kunskapsutveckling kan vara positivt (fruktbart) även för de riktigt duktiga som då får nya roller, bra för fantasin och empatin, och de får möjligheter att utvecklas utanför boxen. Men det är klart de måste vara en väl balanserad mix, de svaga och struliga får inte vara en majoritet av eleverna.
När det fria skolvalet genomfördes på 90-talet drabbades Kämpinge skolan hårt och fick läggas ned. i dag är det kommunal vuxenutbildning som gäller där. När man lägger ner en skola är det också en utbildningskultur och ett kollegium som läggs ner. Här ett stabilt pedagogisk gäng där många av lärarna var genuint pedagogiskt intresserade och hade lärarkandidater, en av dem, Bengt kemilärare, rådde alltid Kistalight att ladda väl till fredagslaborationerna medan han ägnade sig åt sin student och Birgitta (?) i So blev så småningom rektor och senare utbildningsbyråkrat och flera andra blev gymnasielärare.
Kistalight som drabbades av en snilleblixt i lärarskrubben om sin framtid och nästan eldade upp skolan kom så småningom in på Uppsala lärarhögskola till sin stora förvåning trots att det på den tiden krävdes nästan högsta betyg i alla ämnen för att bli lärare och få en sådan utbildningsplats.
Så kan det gå!
© Thommy Sjöberg

  Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur  Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul   Andra bloggar om pedagogik   Andra bloggar om didaktik