Ni vet det berömda hotellet, Pera Palace där alla kända resenärer från Orientexpressen tog in uppe vid Grand rue Pera, i dag paradgatan Istiklal Caddesi, i Beyoglu.
Vi blir knockade och faller pladask för Blå Moskéns skönhet i skymningen, vacker, mystisk, en saga och vad är det för hemligheter som döljs där bakom skönheten?
Varje dag under vår vecka i Istanbul passerar vi moskén och gör våra försök för att skåda undret och det blå kaklet.
Alltid upptaget för bön!
Hur hinner de frågar fru Mimmie?
Jobbar de inte?
Lugn säger Kistalight!
Erdogans käcka gossar och töser, vi tänker på väljarbasen till den nuvarande turkiske presidenten, de flitiga småföretagarna i städerna och befolkningen på landsbygden, de starkt troende i skägg och mörka klädetyg!
De ber naturligtvis när de får tid över från sitt dagliga arbete i flitens hage.
En dag när vi inte kommer in i moskén beskådar vi istället en vacker utställning längs tempelgårdens väggar. En utställning om kvinnor, barn och koranen (Islam) skapad av den amerikanska textilkonstnären Asiye Allman som konverterat till Islam och specialiserat sig på modernt islamskt måleri, poesi och ottomanskt väveri och kakeldesign.
Asiyes väggbonader är vackra milda ornamenterade tolkningar av koranen, en sorts fromhetsövningar med innerliga bilder, gärna i grön färgton, men korantolkningarna får något schematiskt och formelartat över sig.
Det blir lätt en upprepning och just återgivande av Koranens suror mer än en problematiserande, nyskapande tolkning och kanske något om kvinnornas roll i islam.
Finns det plats för nya tankar i islam?
Kistalights skeptiska kurs!
En annan dag, under fredagsbönen, vi är på väg mot Bazaren, vimlar det av palestinier, deras flaggor, dignitärer med eleganta muslimska kläder och media är där med video (TV) och intensiv uppvaktning och Blå Moskén är naturligtvis stängd för oss icke muslimer.
Inget besök i dag heller!
Kistalight blir intervjuad, tillfrågas, av palestinsk aktivist!
Han undrar om vi vet vad Al Aqsamoskén är?
Klart vi vet!
Vi vet att den ligger granne med Klippmoskén - Dome of the Rock i Jerusalem, den muslimska världens tredje viktigaste heliga plats, och att Al Aqsa ofta är utsatt för provokationer från ortodoxa judar.
Mycket nöjd med svaret frågar vår palestinske aktivist var vi kommer ifrån, när han hör Sverige blir han ännu mer nöjd och utrustar oss med två large T-shirts som det står #I am a Palestinian under 50 på och med en bild av Klippmoskén.
Aktionen är av en palestinsk delegation som protesterar och informerar om konflikterna kring Al Aqsamoskén och Tempelberget i Jerusalem - Israel.
Frågan är vad vi ska ha våra large T-shirts till?
Vi måste erkänna att vi drar större modell än så!
Plus att vi är old folks - knappast #I am a Palestinian under 50!
Till slut sista dagen på vår resa lyckades vi få beskåda undret Blå Moskén och det blå kaklet men vi fick köa och komma in bakvägen, fru Mimmi klädd som en rysk tant med schal, arm i arm med Kistalight och med våra skor nedstoppade i en plastpåse.
Blå kakel och Bön
Män för sig gott om plats och längst fram på bönemattorna mot Mihrab tavlan som anger Meckas riktning!
Kvinnor för sig, mindre plats - (betydligt mindre plats) och bakom skärm längst bak i moskén!
Mimmi said: Detta är männens värld!
Här syns det tydligt!
Härskarteknik?
Kistalight said: Det ligger någonting i vad du säger!
Hela tiden under våra försök för att se moskéns interiörer blev vi uppvaktade av i och för sig artiga och trevliga personer som informerade om moskén och ville visa oss så där lite i förbigående sina mattor eller hantverk.
Can I show you some nice carpet?
I have some wonderful handcraft from Burkina Faso!
Are you canadian, finish or german?
Men sällan frågan om man var svensk!
Vi blir allt tydligare och vaktar om vår integritet.
Well nice, no thank you, not today!
Have a good day!
Psst direkt från katedern! Jag menar från terrassen nedanför Blå Moskén, bland böneutrop och måsars skrän kring minareter, Kistalight tänker till
Grabbar, tjejer och fru Mimmi!
Blå Moskén byggdes mellan 1609 - 16 byggherre, arkitekt och även poet var Sedefkar Mehmet Aga och sultanen som på detta sätt ville bli evig var Sultan Ahmed vilket också är det riktiga namnet på moskén och som i dag har gett namn åt hela stadsdelen. Sultan Ahmed var en ivrig byggherre och deltog aktivt i byggandet av moskén. Den är klart inspirerad av Hagia Sofia och Süleymanieymoskén. Huvudkupolen är 23,5 meter i diameter, här finns 260 fönster som släpper in ljus i moskén, i taket finns också det berömda blå kakelplattorna (21043 st) från Iznik som gett moskén dess smeknamn. Den centrala kupolen (43 m hög) omges av fyra halvkupoler och den bärs upp av fyra pelare. Djärvt omges Blå Moskén av sex minareter och står man i en viss vinkel, rätt sida, kan man se ett hav av små babykupoler framför huvudbyggnaden där det också finns en med tre sidor vidsträckt marmorgård.
Sultan Ahmed är också berömd för att han uppfann buren. Ett fängsligt förvar där han burade in sina yngre bröder, härskarstrategi som ett led i maktkampen, vilket ledde till att småbröderna blev spritt språngande galna när de väl släpptes ut och blev fria. Vilket de snart blev för Sultan Ahmed överlevde bara sin skapelse, Blå moskén, med ett år från att den blev invigd och han dog mycket ung 1617 blott 27 år gammal trots sin fromma skapelse.
Orhan Pamuk, Istanbuls stora litterära son, menar att det finns en speciell melankoli (sorgsenhet) över Istanbul som han kallar hüsün. Den starka melankolin menar Pamuk beror på att de historiska byggnaderna, dess rester och ruiner, mest moskéer, speglar flera imperiers nedgång och fall. Vattenspeglingarna från Bosporen, Marmarasjön och Gyllenehornet förstärker bara denna hüsün när dagen skymmer och solen går ner i Gyllene hornet just bakom Istanbulls sju kullar.
Kistalight tänker till som gammal So-lärare, direkt från terrassen på hotell Armada nedanför Blå Moskén!
Först något om att avnjuta en sen Medelhavsmiddag på takterrassens restaurang i kvällsljuset med utsikt över inloppet till Bosporen vid Marmarasjön, ljusen från Üsküdar på andra sidan - Asien så nära, de evinnerliga lastbåtarna med sina mystiska lanternor och färjorna som glitterspel med Istanbuls vardags passagerare, sent arbetande, på väg hem, känsla av blues och den dämpade musiken av romska anatoliska toner och rytmer i luften.
Melankoli i mjuk form!
Romantik kanske?
Några stänk citron medan smakerna klättrar uppför de grillade fiskspetten, som vi smakar av tillsammans med ett fruktigt vitt vin från Kappadokien. Klart att det är lätt att koppla på charmen då och berätta något om gamla elever från Anatolien och deras resa mellan två kontinenter och deras rötter i en bokstavligen annan historisk tid och vad som kan hända på en sådan resa.
Från fåraherde på sommarloven, Lilla Aslan - Lejonet, till IT-tekniker i Kista!
Visst har vi haft våra favoriter, magiskt lyster, bland historiska epoker genom åren. Epoker som gärna förknippas med frihetsideal på nå något sätt, demokratin i antika Grekland, republiken Rom, De stora upptäckterna från Columbus till Magellan, Renässansen, skeptiker och filosofer som Montaigne och Montesquieu, Upplysningstiden, Franska och Amerikanska revolutionen och modernitetens framväxt under 1900-talet.
Epoker som gärna kopplades till våra egna försök till frigörelse i ungdomen!
Följaktligen har vi svårt att ta till oss det Osmanska rikets kultur, dess organisation och politik.
Ingen Upplysning och Borgerlig revolution där inte i den historiska utvecklingen!
Knappast några frihetsideal som dominerade hos osmanerna, snarare ett strängt (stenhårt) hierarkiskt samhälle utan någon maktdelning. All makt till sultanen som dessutom är kalif alltså fanns både högsta politiska, militära och religiösa makt hos sultanen och det rådde sharialagar.
De fruktade inga andra militära makter i Europa och Mellanöstern däremot var de rädda för Upplysningens idéer om maktdelning och den franska revolutionen.
Där emot rådde en märkvärdig tolerans, multikulti, mot andra folk i riket, greker, armenier och judar fick utöva sina religioner, behålla sina språk och kulturer, ofta stod de folkslagen för handel, hantverk och allmänt praktisk utövande i samhället, medan osmanerna var militärer, skötte om byråkratin och rättsväsende, ville någon icke osman göra karriär var de tvungna att konvertera till islam. Flyktingar kunde snabbt finna sig tillrätta i det osmanska samhället och deras kunnande tas till vara eftersom de inte behövde assimileras till varje pris. Ett exempel här är de sefardiska judarna från Spanien i slutet på 1400-talet som tvingades iväg när Spanien blev kristet. En kunnig och välutbildad grupp människor där många slog sig ned i Istanbul och de har talat sitt språk ladino fram till våra dagar. Ett mer modernt exempel är de välutbildade judar som hittade vägen till Istanbul vid Hitlers maktövertagande 1933 och de fick en viktig betydelse när Istanbuls universitet skulle moderniseras under Atatürk när Turkiet skulle förnya sig till en mer västlig stat. Det sekulära Turkiet från 1923 under Atatürk var annars ett hårt styrt nationalistiskt projekt för att modernisera landet.
Nu avrundar vi med lite vackra bilder över Istanbul, Gyllene hornet, och lite vemodig musik.
Hüsün kanske!
Bilder Kistalight förutom Asiye Allman och bilden ovan!
Inte bara melankoli och hüsün från taktopparna i Istanbul!
Se Inna Rock the Roof!
- Över 47 miljoner visningar ger detta!
Bedårande panorama över vattenspeglarna!
Här skymtar Sofia Hagen förbi i bildberättandet, jag menar Hagia Sofia, och möjligen skulle låten kunna tolkas (obs ironi) som att här bryr vi oss inte om EU längre utan vi sneglar österut mot Mellanöstern och Asiens väldiga marknader med gott och ungdomligt humör, lätt klädsel och långt ifrån de trista mörka religiösa uniformerna!
Kanske inte bara ironi det där med ekonomin?
Utan precis vad Turkiska företrädare och ekonomer gör!
Andra bloggar om Kista Andra bloggar om fotografi Andra bloggar om litteratur Andra bloggar om klassresor Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande Andra bloggar om Istanbul
© Thommy Sjöberg
Ser att Armada hotel är, tillhör, samma ägare (kedja) som Armada Pera.
ReplyDeleteVilket inte är samma hotell som Pera Palace men fint är det ändå!
Huset i de gamla Perakvarteren ligger nära Taksimtorget och Galatatornet.
Det var under den ottomanska tiden ett skrädderi där sultanens skräddare Paul Parma utövade sin verksamhet.
Ser på TV 4 Godmorgon 16/12 där en journalist från resetidningen Vagabond rankar år 2015 hetaste resmål.
ReplyDeleteI toppen, nr 1!
Istanbul!
Häftigt säger vi på Kistalights redaktion!
Vilket resmål som helst i världen måste ha svårt att matcha Istanbul med sin skyline,
sin waterfront, sin historia, sin befolkning, sin mat och musikscen!