Så mycket bättre gänget lyfter - Bob på besök

Igår lyfte Så mycket bättre gänget under Ulf Dagebys dag. Alla kom ut med sina låtar och det kändes som hjärtat var med när låtarna framfördes, för att nämna några Hanna från Arlöv med Agnes, En dag på sjön med Lill, Ebbot med Barn av sin tid och inte minst Titiyo med Dylanlåten Bara om min älskade väntar. Den låten bara måste hon ha säger hennes dotter när hon får höra att det är Dagebys dag. Titiyo tillägger att det skulle vara fantastiskt att få träffa en man som kan skriva en sån text.

 Ovan paret bakom Bara min älskade väntar, Tomorrow is a long time. Just kids - tidigt 60-tal, tillit och framtidstro! Bob Dylan och Suze Rotolo på tvärgatan Jones street till 4 th West street en snöig februaridag 1963. Han i slarvigt knäppt mockajacka, hopkurade axlar a la James Dean från det berömda fotot vid Times Square på 50-talet och hon med påbylsad vinterkappa eftersom paret bor i en svinkall liten lya runt hörnet - så här gäller det alltid att hålla värmen. 
Bob har redan hunnit skriva ett stim av mästerliga låtar när de plåtades i det klassiskt fotot i trakterna kring West street inte långt från Washington Square i New York. 
Suse Rotolo var faktiskt med barn vid tiden för fotot ovan men valde att göra abort. Det fanns för mycket sårbarhet och otrygghet i relationen sade hon. Dessutom hade folksångshäxan Joan Baez börjat sätta klorna i Bob och Suzes kulturella mamma gillade inte hilliebillyn Bob från bystan. Suze fick till och med åka till Perugia i Italien ett år för att studera italienska och komma ifrån HilliebillyBob. 

Om de hade fått barn!
 - En liten freewheelin Bob kanske?
Hade det barnet i dagarna fyllt 50 år! 
 Nu blev det stora kärleksånger istället eller kanske är det snarare längtan efter kärlek som ljuder i låtar som Tomorrow is a long time, Spanish boots of spanish leather och Don´t think twice it´s all right.
50-års jubileum även för dem!

 Okej alla Dylangeeks nu något om låten ovan!
Ulf Dagebys version och översättning av Tomorrow is a long time är framförallt inspirerad av Rod Stewarts tolkning från hans tid med Faces säger Ulf.
Vilken berättare han är förresten Ulf Dageby.
 En del av lyftet under dagen! 
En dag som blir något av ett ärelyft även för honom.

Tomorrow is a long time kom lustigt nog aldrig att ingå på Freewheelinalbumet. Dylan som vid den här tiden flödade över av låtar gjorde demoversioner på Tin Pan Alley, Pling plong gatan, Look Building vid 51 street Madison Avenue. När det gjordes intressanta grejer kunde teknikern göra en skives inspelningar. Bland tre eller fyra låtar fanns Tomorrow... vilket inspelningsledaren Mogull tyckte kunde vara något för Judy Collins som kallades till studion för provlyssning. Efter 30 sekunders lyssning kunde han se hur tårarna rann nedför kinderna på Judy Collins och hon spelade in låten direkt!
Kanske såg Judy Collins inte bara en gripande låt utan också en ung övergiven kille med kerubkinder, rufsigt hår, som såg ut som om han nyss gått ut från high school, med så såriga insikter och mogna poetiska bilder - always on the run, som kom från en liten håla (Hibbing) i Mellanvästern  i norr  nära gränsen till Canada och var alldeles ensam i The Big Apple. Dessutom hade Bob börjat bygga upp en myt omkring sig själv som ett orphan kid, a loner och en vagabond - långt från familj och barndomsvänner.
Sedan kom Odetta och Elvis att spela in låten och i Sverige gjorde Totta tillsammans med Ulf Dageby en fantastisk låt och nu har alltså Titiyo sällat sig till skaran av uttolkare med ytterligare en fin svensk version.
Bob Dylans storhet som låtskrivare (songwriter)!?
Kistalight ser honom som ett medium för en hel generation - ett språkrör i ett chattforum (som då inte fanns) för en generations känslor och föreställningar eller också var han bara en poet som fiskade uppströms i visfloden där det alltid nappade med härliga foreller (låtar) sedan det blev just inte så mycket kvar för andra som fiskade nedströms. I låtarna finns också ett direkt berättande anslag (inget knussel där inte) mängder av konkreta detaljer och stor teknisk förmåga med versmakande och djärva oväntade bilder. Om Bob Dylan och kreativitet kan man läsa i Kistalights essä om Bob Dylan – krönikör och ett blåsigt ledmotiv.
Dylan har inte slutat att skriva kärlekssånger. Eftersom det inte går att bädda in låtar från Så mycket bättre eller Bob Dylan album väljer vi en annan aktuell och just nu omstridd artist (skvallerpressen och sociala media jobbar för högtryck där) med hennes tolkning av You gonna make me lonesome.. - Miley Cyrus tolkar Bob Dylan.

Wow för dessa slutrader - vilket ortnamnsrim!
Någon som vet var Ashtabula ligger?

I’ll look for you in old Honolulu
San Francisco, Ashtabula
Yer gonna have to leave me now, I know
But I’ll see you in the sky above
In the tall grass, in the ones I love
Yer gonna make me lonesome when you go

Undrar förresten om inte den idealiska uttolkaren av Bob Dylans låtar så här en bit in på 2010-talet är alla dessa unga kvinnliga singer/songwriter och deras tolkningar av hans sångskatt. Tolkningar som kan lyfta och ge nya dimensioner till Bobs viskonst! 
 Vi räknar in Titiyo i den skaran varför inte med en Dylantolkning till It´s all over now baby blue som också fanns med som ett soundtrack i bakgrunden under Titiyos dag i Så mycket bättre. Baby blue har ett liknande öde som Tomorrow it´s ... låten kom aldrig med på Dylans Bringing it all back home utan blev outtake där. Men Dylan sjöng låten på Newport folk festival 1965 efter att han blivit utbuad efter sin elektriska debut med Al Kooper, Mike Bloomfield och Paul Butterfield band minus bandledaren själv. Nu bäddar vi in en mjuk ljus ton av låten med Titiyo.


Read more: http://www.bobdylan.com/us#ixzz2leYoNcvQ
Andra bloggar om Kista  Andra bloggar om Så mycket bättre Andra bloggar om Titiyo
Andra bloggar om Bob Dylan Andra bloggar om litteratur    Andra bloggar om klassresor  Andra bloggar om författare: Andra bloggar om Stockholm Andra bloggar om skrivande
©Thommy Sjöberg